En svunnen tid

Sitter här på kontoret och avrundar så smått måndagen.
Gårdagen befann jag mig i ett katatoniskt tillstånd hela dagen.
Enda fördelen är att jag idag känner mig utvilad och väldigt motiverad till att köra en vit vecka.
 
Så när jag sitter här på kontoret i min ensamhet och njuter kom jag till att tänka på ett jobb som jag slutade på i början av året.
Jag började där när jag pluggade. Fortsatte sedan efter examen då jag trivdes och karriärsmöjligheterna så bra ut. Dock hade jag inte samma överambitösa mål som jag har nu. Men dock en strävan efter att ta mig uppåt.
Jag fick snabbt ett eget ansvarsområde och tillgång till personal att delegera vissa av mina arbetsuppgifter till då de växte i extrem takt i och med att företaget växte otroligt snabbt.
 
I mitten av förra året kände jag dock att jag kommit till en punkt då jag inte kände mig motiverad längre.
Jag började titta mig om efter något nytt.
Dock så lät jag aldrig detta lysa igenom. Mina chefer var otroligt nöjda med mig. Jag uppvisade fina resultat. Givetvis manipulerade jag vissa siffror för att framstå i bättre dager.
Det enda jag i princip gjorde hela dagarna var att slösurfa, chatta på msn, tittade på webbsända dokumentärer och letade efter ett nytt passande jobb. Vissa veckor hade jag kanske en effektiv arbetstid på 10 minuter.
Jag blev nästan som en sport attt undvika jobba och bara delegera.
Jag blev extremt duktig på att övertyga mina sinneströga chefer att jag behövde mer resurser. Vilket jag också fick.
De fick göra allt skitjobb medans jag presenterade resultatet.
Alla var nöjda.
 
Jag hade innan min motivationsbrist infann sig utarbetat en rad metoder för att förenkela mitt arbete då det inte fanns några riktlinjer att jobba mot innan. Detta berättade jag dock inte om förrän mot slutet eftersom jag då i godan ro kunde ta det lugnt.
En återkommande uppgift varje månad som jag var ansvarig för tog innan min tid 1 vecka. Jag lyckades med tiden att finslipa detta till 3-4 timmar. Resten av tiden kunde jag ägna åt att slösurfa och se upptagen ut.
 
Men det kom till den punkt då jag kände att jag blev dummare för varje oproduktiv dag. Jag hittade till slut jobbet som jag letat efter. Sa upp mig. Lovade att komma och hälsa på så ofta jag bara kunde.
 
Det var snart 1 år sedan och jag har aldrig satt min fot där igen...