Go

Var tillbaka på kliniken jag besökte för någon veckan sedan.
Första behandligen på nästan ett år.
Jag har saknat smärtan.
Det där snärtande ljudet när strålen slår sönder pigmenten.
Denna ungdomssynd kommer kosta mig 30 gånger som mycket att avlägsna.
Men på något vis ångrar jag det inte.
Det är lite fascinerande att ta del av processen.
Även om det är smärtsamt och kostsamt.
 
Det förefaller som jag nästan är den enda som har jobb att utföra så här inför detta studenternas högtidsdag.
Kontoret gapar nästa öde.
Måndag morgon flyger jag till det där "skatteparadiset" och då måste allt vara klart.
Det kommer bli två riktigt intensiva dagar där, då jag har många viktiga åtaganden att klara av.
 
Slutet av nästa vecka åker jag på en välbehövlig semester.
Men fram tills dess är fokusering till 200% som gäller.
Det här kan onekligen vara ett avgörande skede.
 
Kommer kanske inte ens ha tid med mina dekadenta nöjen.
Fast för ens eget välmående kanske det bör prioriteras upp något.

Svängningar

Helgen satte sina spår märker jag. Dimmigt är ordet jag vill kapsla in dagens känslor i.
Efter en sen squashmatch i fredagskväll slog jag mig ner och dinerade runt elva till "requim for a dream" på rekommendation.
En tragisk och smutsig historia.
 
Efter en middag med vänner i lördags avverkade vi uteställe på uteställe i ett rasande tempo.
Dock var jag för en gångs skull otroligt städad. Till skillnad från mina vänner som alla var rejält dimmiga.
Jag fick metodiskt gå igenom händelseförloppen dagen efter för dem då de inte ens visste på vilka ställen vi hade varit.
Runt halvfyra lyckades jag stoppa deras förslag om ytterligare ett ställe. Ett av de mest avskyvärda i stan.
Istället får vi med oss en och annan hem på efterfest, där jag då plötsligt får för mig att jag ska bli riktigt full.
Riktigt hur jag tänkte i detta läget är oklart.
Vännerna däckar hyfsat omgående medan jag med nyfunnen energi och en ny bekantskap häller i mig alkohol och spelar musik alldeles för högt.
Runt nio på morgonen beslutar vi oss för att äntligen sova. Vi somnar tätt omslingrade.
Visserligen hände inget anmärkningsvärt eftersom hon inte vågade då hon är intresserade av min vän som vi var hos.
Däremot ville hon att jag skulle komma senare dagen efter och "ta hand om henne" som hon uttryckte det.
 
Runt lunch väcks vi och när jag står på toaletten märker jag hur allt blir dimmigt. Jag blir tvungen att sätta mig ner medan jag börjar kallsvettas.
Runt en halvtimme måste jag sitta på golvet och känna en viss känsla av dödsångest innan allt blir bra igen. Har mina misstankar om vad det kan bero på.
Bekantskapen är bort när jag kommer ut igen. Skönt.
Vi tar oss till ett område med restauranger som jag normalt inte brukar besöka. Denna dag gör det inte så mycket då jag fortfarande känner mig påverkad och kan uthärda en snabb lunch.
 
Framåt kvällen ringer bekantskapen till min vän och bjuder in oss på middag. Vi tar oss dit och blir serverade.
Fin och uppskattad gest av dem.
Dock höll jag på mig och gjorde inga närmanden att ta vid där natten slutade.

Fashion

Häromdagen vandrade jag ut från kontoret just när skymningen började falla.
Jag går längs en cykelväg mot skymningen.
Mot mig kommer tre gestalter vandrandes.
Jag trodde först att jag hallucinerade.
Jobbat för hårt eller möjligtvis de där "förkylningspillerna".
Jag skymtar siluetten av tre par bröst där mot skymningen.
Mot mig kommer tre blondiner som är topless.
Helt causal kommer de vandrades i en rad endast iförda varsin kjol.

Nu låter detta kanske lite bättre än det faktiskt var.
En var ful, en var mindre ful och den tredje var godkänd.
Tänk mer "rabiata-feminister-provocerar-topless-på-stan"-flickor.
Kanske inte lika tilltalande.
Dock trevligt initiativ och jag hoppas att de går i bräschen för sommarens trend.

Gud

Så där. Igår blev jag frisk efter jag bestämde det.
Jag är Gud över min egen kropp och bestämmer alltså vad som ska ske.
Inte svårare än så.
 
Resan till det där "skatteparadiset" är bokad och det mesta som behöver behandlas är färdigt.
 
En kortare semester är bokad. Välbehövligt skulle jag tro.
Även om det inte har någon vidare tendens att bli så mycket vila.
Särskilt inte med tanke vilka som ska med.
 
Saker och ting flyter på i ett rasande tempo nu.
 
Låter vi det förbli så.
 
Back on track.

A trip down memory lane

Jag minns en kväll på senhösten förra året. Jag var ute på middag med min granne.
Vi satt där på restaurangen och hade avslutat vår måltid och höll som bäst på att avsluta vinflaskan.
Tallrikarna hade dukats av och endast våra vinglas och ett ljus stod kvar på det lilla fyrkantiga bordet med den vita duken.
Vi sitter och pratar om något. Jag har placerat händer på bordet efter att precis ha satt ner vinglaset.
Plötsligt ser hon mig djupt i ögonen, sträcker fram sina händer och fattar tag i mina.
Hon håller dem ömt och sitter där och stirrar på mig med en djup och nästan kärleksfull blick.
 
Jag undrar i mitt huvud vad det är som händer. Varför gör hon så?
Hon bara sitter där, håller mina händer och tittar på mig. Med den där blicken.
Jag ser på henne. Ser ner på händerna som håller i mina. Och upp igen.
Jag minns inte hur det slutade.
 
Vi hade en bra deal som det var.
Träffades på middagar, pratade, underhöll varandra, lekte med varandra. Ett utbyte av en stunds närhet.
 
Jag vet inte varför jag kom till att tänka på det.
Jag bara mindes den där känslan när hon gav mig den där kärleksfulla blicken.
Och jag satt där, såg tillbaka på henne och kände..ingenting.

Ta kontroll

Typiskt att när jag väl har en lugn helg vaknar jag upp på måndagmorgon och känner mig krasslig.
Nu fick jag äntligen tillfälle att prova några piller som jag köpte på ett apotek i London för ett tag sedan.
Och se där. Timmarna efter att man stoppat i sig ett par är kroppen helt fri från symptom.
Har idag genomfört fyra möten på dem.
 
Inser att jag förmodligen åker på en mindre semester om två veckor eller något.
Kan vara läge att bli frisk och forma min lekamen på gymmet innan dess.
Sedan skadan i november har jag slarvat otroligt med träningen.
 
Inser även att jag måste åka till "skatteparadiset" innan semestern och avhandla en del ting.
Innan dess måste jag ha avhandlat en del saker här på hemmaplan.
Det är en kedjereaktion.
 
Jag har verkligen inte tid att vara sjuk.
Därför struntar jag i att vara det.

Prioriteringar

Efter en något blöt torsdagkväll kändes det rättfärdigat att strunta i jobbet på fredagen.
Vaknade på fredagen och avbokade alla möten.
Struntade i att meddela att jag inte skulle vara på kontoret utan körde på sannolikhet.
Eftersom det generellt är "jobba hemma" för alla småbarnsföräldrarna på fredagar reducerades sannolikheten för upptäckt.
Lägg där till en tillställning på jobbet i torsdag som i princip eliminerade resterande sannolikhet för upptäckt.
Om någon frågat hade jag förmodligen kört med att jag jobbade på ett annat kontor.
 
Dök upp strax efter kl fem på fredag eftermiddag med endast 2-3 eftersläntare kvar på min våning.
När de väl kommer bort till min vinge för att se om någon är kvar sitter jag där och jobbar för fullt och det hela mynnar ut i att jag är sist från kontoret kl sju en fredagkväll.
 
Allt detta till förmån av att stanna i sängen och ha sex större delen av eftermiddagen.
 
Man måste prioritera.

Reflektioner

- "snabbkemtvätt" står det på kvittot där jag lämnade in en kostym idag. 1 vecka för det? Snabbt?
- Fick ett mail med etiska regler för koncernen idag. Det där är inte min cup of tea känner jag.
- Har jag än en gång vuxit ifrån en grupp av vänner? Fastän de är äldre?
- Jag blev i helgen kallad snobb av en bekant. Jag hade jeans, skjorta, kavaj med en diskret näsduk till. Säger det mer om mig eller min bekant?
- Är folk som prioriterar ett tv-program för en socialare tillställning födda förlorare?
- När man inte trodde att moderaterna kunde bli mer vänster bestämmer de sig för att ösa ut bidrag.
- Skulle jag kunna jobba kvar på detta kontoret en längre tid utan att bli otroligt ostimulerad. Inte troligt.
 
It.is.time.for.a.change.

Step into my office..

Var på en klinik idag. Det var exakt som att kliva rakt in på Macnamara/Troy.
Intressant.
Framförallt med alla vackra assistenter.
Fantasin skenade.
Ingen lågkonjunktur eller recession där inte.

En tid för närhet

Efter helgens välbehövliga vila känner jag mig något återladdad.
Mynnande även ut i en utgång som resulterade i att jag lite behjälpligt ordnade så att min vän med det brustna hjärtat fick ligga.
Han ringer mig kl 9 dagen dagen efter då gärningen är utförd och han börjar nyktra till.
Med något panisk röst ber han mig om råd för att ta sig därifrån.
Tydligen inte lika fager i morgonljus som i nattdis.
Stackare.
 
Efter tre timmars sömn mötte jag upp en vän för att köra till kusten för en brunch. Var tvungen att få lite frisk luft och en rejäl måltid innan jag begav mig till en släktmiddag.
Den här helgen har jag spenderat mer tid med min familj än sammanlagt på det senaste halvåret-året. Det borde räcka för att hålla mig undan tills framåt jul.
Kan en önska åtminstone.

Vänskap

Nu kommer en sådan helg då det i det närmsta är omöjligt att inte tvingas träffa sin familj.
Missförstå mig inte, det är trevligt att träffa dem, men det tar så mycket tid.
Tid som jag inte har.
Nu har jag lyckats klämma in den träff i samband med en släkthändelse som tur är.
Därmed klarar jag av både släkten och familjen på samma gång och behöver inte ha dåligt samvete för någon av dem förrän i sommar igen.
 
Var ute på middag igår med en av vännerna med brustet hjärta. Vi kom fram till att det är på en plats med en resa till solen.
Antar att jag får lägga planerna på ytterligare en skidsemester på hyllan åtminstone fram till slutet av året.
Jag passar även på att bjuda in två andra vänner med brustet hjärta (det är som sagt säsong för det nu).
 
Min tanke var att skyffla in dem på en bordell och låsa dörren utifrån.
De får något annat att tänka på medan jag sitter och väntar på andra sidan gatan på ett soligt café med en flaska vin.
Jag kommer vara herren i linnekostym, skjorta, kavaj, aviators och hatt.
Där sitter jag på andra sidan gatan med uppsyn mot ingången till bordellen som jag så generöst har skyfflat in mina vänner på.
En efter en kommer de släppas ut när de fullgjort sina åtaganden.
Jag skjuter ut en stol, ber dem sitta ner. Förser dem med ett glas rioja.
"Välkommen tillbaka"
Det, det är vänskap.

En tid för allt

Det slog mig plötsligt.
Jag har inte varit ute på stan för att handla kläder på över ett år.
 
Jag undviker det eftersom jag inte villl riskera att springa på A.
Jag unviker det för jag orkar helt enkelt inte gå runt i stan med alla människor.
I helgen skulle jag möta upp en vän lite snabbt vid ett ställe som råkar ligga på den gågata där flest människor är i rörelse en eftermiddag.
Jag stod där och väntade 5 minuter och var nära ett nervöst sammanbrott pga alla idioter som gick närheten av mig.
Varje gång jag är ute på stan får jag känslan av att det här är helt fel stad för mig.
Time.to.move.on.

Besinning

Efter en ytterst hård helg har jag redan avverkat två 12 timmars dagar denna vecka.
Energin är fortfarande på hög nivå men tålamodet är något mindre.
Efter dessa två dagar var jag på jobbet tidigt för att hinna förbereda inför två möten  på förmiddagen.
Jag är uppe i varv och något stressad när en "kollega" vaggar in på mitt kontor.
Hon påpekar det olämlipga i att jag låtit en sak stå framme.
"Ohyfsat mot arbetsgivaren" kallade hon det...
 
Jag kan inte finna ord hur jag tvingades greppa skrivbordet och bita ihop för att inte gå helt jävla postal på den jävla valen.
Att det inkompetenta fanskapet överhuvudtaget vågar sin in på mitt kontor för att påpeka något så jävla trivialt.
Så nära som jag var att fullständigt gå loss på fanskapet har jag inte varit på länge.
Givetvis ignorerade jag hennes påpekningar och nonchalerade henne.
Fanskapet tog dessutom utom fokus från mina två viktiga möten som väntade alldeles runt hörnet.
Lyckligtvis besinnade jag mig tills dess.
Men det är inte bortglömt.

Självhat

Åter på kontoret efter ytterligare en helg som spårade alldeles för hårt.
Känner mig som en trasdocka, något man kan släpa runt genom korridorerna.
Utgången i lördags skenade snabbt iväg och slutet är dimmigt.
Kom hem kl 6 och vaknar kl 10 med en milkshake i handen.
Fortfarande i obalans gör jag ett tappert försök att fräscha till mig.
Ger mig av för att möte upp ett gäng vänner på brunch.
Ett gott försök.
 
Utgången präglades annars av viss ångest.
Ett av ställena som vi skulle besöka hade en enorm kö.
Här drabbas jag då av en inre konfilkt.
Det finns inte en chans att jag står i någon kö. Jag klarar det helt enkelt inte.
Dock visar det sig att jag känner nattklubbschefen som kvällen till ära står i dörren.
Denna person och jag har ett något komplicerat förhållande pga vissa händelser  i det förflutna.
Vi kommer överens, vi kan prata, men det hela är alltid mycket mycket spänt mellan oss.
Antal gånger som jag drabbats av en känsla att vilja slå honom med omsorg är otaliga.
Nu måste jag alltså göra valet att ropa över honom så att han kan släppa in oss eller välja att lägga ner kvällen eller gå till något annat skitställe.

Jag står en stund och hoppas att han ska se mig och komma och självmant släppa in mig och vännerna. Men det kommer inte hända. Han ser mig självklart. Men han låter mig lida, han vill att jag kallar på honom.
Till sist säger vännerna att de inte vill vänta längre och då tar jag beslutet att sänka mig själv. Jag ropar över honom och han kommer direkt och släpper in oss före kön.
Det tar emot så otroligt att behöva sänka mig till en sådan nivå. Att ge dessa dörrens maktmän vatten på sin kvarn.
De som i vanliga livet inte har något att komma med härskar på natten över sin borg.
Jag avskyr att behöva ge honom det.
Hade det inte varit för mina vänner som var otåliga hade jag vänt om och hellre gått hem.
Jag äcklas lite över mig själv när jag tänker på det.

Game on!

Efter en trevlig gårdag och natt var det upp tidigt för en squashmatch. Den gamla formen börjar infinna sig.
Bara en tidsfråga innan ännu ett racket sett sitt sista serve-ess. Jag spelar som bäst med aggressioner.
Roliga att min medspelare äntligen börjat göra det samma. Idag var det hans racket som gick i pension.
 
Nu sitter jag här och håller på att göra mig iordning. Korkat upp en flaska.
En fördrink eller fem är ett måste för kvällens sällskap...
Åtminstone en del av dem.
Lite "tilltugg" till det också.
Den där sköna känslan börjar sprida sig nu.
Känns ut i fingerspetsarna och tårna.
 
Då kör vi. Imorgon är det investment analys som gäller för hela slanten.

Jaktsäsong

Min goda gärning som stöttande vän fortsätter.
Här om dagen hoppade jag över både träning och plugg för att ta med min vän med det brustna hjärtat på middag.
Efter middagen gjorde jag min plikt och drog med honom på en uteservering för lite alkoholförtäring som terapi.
Måste faktiskt säga att vi gör framsteg. Han börjar se framåt istället för bakåt.
Han börjar komma till insikt hur läget faktiskt var i hans förhållande.
Slentrianen. Tristessen.
Med lite hjälp från mig vill säga.
 
För övrigt förefaller det vara högsäsong för break ups!
Igår ringer en vän och berättar att han numera är singel.
Det är den tredje på mindre än en vecka.
Vi kan där lägga till ytterligare en vän som förra veckan hade två tjejer som samma dag meddelande att de ville sluta träffa honom.
Antar att det är den här tiden på året då man kommer till insikt.
 
Alternativt kåta och fått upp blicken för något nytt..

Nyår

Bloggen fyllde ett år för någon dag sedan.
När jag ser tillbaka på det gångna året förundras jag.
Det som endast var ett år sedan känns som fem.
Jag minns den där kvällen då jag började skriva.
Precis anlänt till min väns soffa med endast en väska med kläder, en bok och en laptop som sällskap.
Vad som från början skulle vara en paus, ett distanserande för att se förhållandet i ett bredare perspektiv förvandlades nära omedelbart till något permanent.
 
Jag såg henne aldrig igen.
Inte ens när jag återkom för att samla ihop det resterande.
Inte ens när jag stängde dörren en sista gång och kastade in nyckeln genom brevinkastet.
 
På två veckor förlorade jag allt. Förhållande, hund, lägenhet och till sist även jobbet.
Kort och gott: Hela det liv som jag levde och kände till.
Allt händer av en anledning. Cause and effect.

Därifrån började jag bygga. Från botten.
På ett år har jag byggt upp något imponerande.
Något som jag äntligen kan vara stolt över.
 
Problemet är att jag aldrig fick visa henne vad jag kunde åstadkomma.
Slå hennes tvivel åt sidan.
Numera vet jag inte ens om jag skulle vilja visa henne om chansen uppkom.
Självklart skulle jag vilja det.
 
Då och då dyker hon fortfarande upp i mina tankar.
Ibland positivt. Ibland negativt.
 
Gott nytt år.