Skadeskjuten

Åter på kontoret efter att ha varit på resande fot ett par dagar.
Haft ett par mycket intressanta dagar med diskussioner om framtiden för Firman.
Det ser onekligen mycket intressant ut. Både för min egen del och Firman.
 
Haft ett antal givande seminarier. Det som slår mig är att talaren gör hela seminariet. Vi lyssnade på en person som var en mycket duktig retoriker och som lyckades göra, ett för mig, mindre intressant ämne till något helt fängslande. Medans en annan talare lyckades gräva ner ett ämne som jag verkligen var intresserad i den djupaste graven pga sin oförmåga att fånga publiken.
 
Har kommit till insikt att jag förmodligen inte kommer kunna träna något mer under detta året pga axeln. Träning av olika slag är för mig ett sätt att få utlopp för spänningar och aggressioner. Ett sätt att slappna av. Frågan är hur jag nu ska göra? Jag kommer explodera om jag inte får träna snart. Måste hitta en lösning på detta.
 
Fram tills nu har jag jagat S-G. Varit den drivande av oss för att träffas. Mycket pga att jag inte har fått komma hela vägen med henne än. Men nu orkar jag inte längre. Jag tror helt enkelt inte att det kommer vara värt det. Det intrycket jag har fått när jag har träffat henne iallafall.
Så från och med nu så får hon ta kontakt. Vill hon träffas så kan jag överväga det, men det är slut på detta meningslösa jagandet nu.
Känns som jag bara kommer bli besviken när det väl händer annars.
Slöseri med tid.
 
Jag har drabbats av en mindre släng av tinitus...för mycket klubbande i helgen. Jävla skit.
 
Får bli en stillsam helg. Många som är bortresta hur som helst.
Kanske borde jag hälsa på min familj som jag inte har träffat på ett par månader.
Kanske borde jag ta tag i min lägenhet och få den färdig.
 
Jag är verkligen inne i en svacka där inget känns roligt.
 
Känner mig som en skadeskjuten sparv i ett fruset vinterlandskap.