Ett skratt, ett helvete och en resa

Ett stilla lugn över kontoret idag. Förutom på mitt rum där denna ambitiösa man sliter på. Skulle kunna bo på kontoret om jag så ville, det tar aldrig slut.

Idag hade jag ett möte med en kollega på ett av våra andra företag. Samma kollega som jag råkade vara lite mer vänskaplig med för någon vecka sedan på en after work.
Men det var lika lugnt som jag trodde. Vi skrattade åt vår blöta kväll för ett par veckor sedan och fortsatte med att lösa världsproblem.
Mycket intressant case som hon och jag jobbar med nu.
Ska presenteras om ett par veckor i London för ledningen.

En annan sak som är mindre munter är att jag stängde min position i Scania sista handlardagen förra veckan. Idag rusade fanskapet med över 10% som mest, fan i satans jävla helvete.
Får det bli vanligt sliskigt mousserande vin för 45 kr flaskan istället för min kära Bollinger.

Imorgon "jobbar" jag hemma. Måste ut och inhandla vissa förnödenheter innan mitt äventyr norrut påbörjas på eftermiddagen.
Det är med stor spänning och nyfikenhet som jag gör detta.
Hoppas jag blir väl mottagen.

Spontant är ordet

Skönt att återse fyllebloggen igen. Blev visst lite känslig så där som man kan bli 4.29 en fredagsnatt i december.
Hade varit intressant för egen del att få lite statistik på hur många inlägg som är skrivna av mig under påverkan.
Troligtvis en betydlig del...
Det sägs att man får höra sanningen av barn och fulla människor.

Återkom från min föräldrar igårkväll. Satt som bäst och funderade på att lägga mig när en gammal vän ringde.
Han hade suttit i badet och druckit öl större delen av kvällen.
30 min senare korkade vi upp en flaska vin och började beta av ämnena.
Ett antal öl till det så löst vi världsproblem.
Tids nog krävde våra kroppar dans och drinkar.
Sagt och gjort.
Ett antal uteställen senare ramlde jag in och körde en klassisk fylleblogg.
Men jag är hyfsat nöjd med resultatet dock.

Tidigare på dagen igår satt jag och skulle boka en resa över nyår.
Det hela tog en mycket tvär vändning.
Det är mycket oklart vad som hände men nu ska jag fira nyår uppåt landet med en person som jag aldrig träffat. Dock vet jag att hon är mycket söt och väldigt fascinerande.
Som sagt är det väldigt oklart hur det hela gick till, men så är planerna iallafall.
Tror det kan bli bra.
Mitt nyår är räddat och det hela känns som ett mycket bra och intressant sätt att runda av detta år.
Även om det känns som jag levt fem år det senaste året...

Vissa dagar vaknar jag av att tron att jag är död.
Idag är ingen sådan dag...
Du får mig att känna mig levande.
Du får mig att känna något...
Du är fantastisk.
Sluta aldrig...

Några ord

Jag har tagit tillflykt till föräldrahemmet över jul. Skulle egentligen åka hem tidigare idag men beslöt mig för att stanna.
Kände att jag behöver vila upp mig lite. Och helt ärligt finns det inget bättre ställe än denna håla som gud glömde.
Idag var jag ute och gick i en timme med min syster. Jag såg två personer. En av dem var min syster...
Alltså perfekt om man vill komma undan massorna.
 
Dock börjar det givetvis krypa innanför mitt skinn. Man är verkligen begränsad här.
Fantasin flödar inte direkt. Inspirationen stendör. Levande död är nog en bra term.
 
Visserligen behöver jag vila min trasiga själ, men jag känner verkligen för att ta en taxi hem. Ut och kröka ner mig denna utgångarnas dag.
Bara för att känna att jag faktiskt lever. Å andra sidan hade jag kännt mig död imorgon istället.
Men det känns bra att hoppa över denna svenska krökardag. Jag dricker inte när man säger till mig att dricka. Jag dricker alla andra dagar.
Jag är en rebell.
 
Men imorgon måste jag åka hem. Jag står inte ut längre. Vara mer död än levande.
Jag har varit riktigt trött den senaste tiden. Tror att det beror på att jag inte får aktivera min kropp så mycket som jag behöver.
Min skada är nu redo att börja rehabtränas. Äntligen! Otroligt skönt.
Känns som att jag har gått på halvfart den senaste månaden.
Helt jävla ohållbart!
 
Till sist ett par ord om champagne (bara för att jag är så jävla sugen på ett glas Bollinger nu):
Av någon anledning dricker majoriteten av svenska folket endast champagne på nyår. Eller nja, att som många kalla Cinzao, detta sötsliskiga avskyvärda helvete, för champagne är en direkt styggelse och borde vara straffbart med en offentlig piskning.
Champagne är inte speciellt dyrt om man inhandlar det på vår fina statliga inrättning. Fler borde unna sig en flaska fin årgångschampagne istället för den där bag in boxen varje fredag-lördag.
Sen finns det ju de eminenta Onoff-stekarna som väljer att lägga sin samlade årsinkomst på en flaska champagne varje sommar i Båstad och Visby, endast för att spruta ut dettta på omsvärmande spritluder. Detta i tron om att omgivningen på något vis ska tro att de har pengar, osäkerhet är ordet. Jävla retarderade fanskap.
Champagne är ett hantverk som det ligger mycket jobb bakom och ska avnjutas med respekt.
Men någon vidare känsla för stil lär aldrig majoriteten av svenska folket aldrig få. Bättre att de håller sig till sin bag in box.
Avslutar med detta citat av Madame Bollinger:
 
"Jag dricker champagne när jag är lycklig,
och när jag är ledsen.
Ibland dricker jag när jag är ensam.
Har jag sällskap anser jag att champagne är självklart.
Jag smuttar gärna på ett glas när jag inte är särskilt hungrig,
och jag dricker alltid champagne när jag vill ha något att äta.
Annars dricker jag aldrig champagne
- utom när jag är törstig..."

Minnen

För ett år sedan exakt var granen klädd.
Julklapparna låg under granen.
Champagnen stod uppkorkad på bordet.
Löjrom, lax, patej och allt annat vad julen hör till stod uppdukat.

Hunden låg på den vita fällen nedanför bordet.
Mittemot mig satt den vackra A.
Jag kom till att stanna upp under denna julmiddag på tu man hand.
Tittade mig runt, tänkte "hur hamnade jag här?"

Det kändes inte riktigt som jag, men på något vis njöt jag av den stunden.
Jag kände mig som hemma.
Som att jag tillhörde något.
Mitt gemytliga hem.
Som att befinna sig i en dröm. God eller dålig var svårt att avgöra.

Det tog inte lång tid innan den drömmen slutligen sprack. Ett hemskt uppvaknande.

En livstid har passerat sedan dess.
Minnen som detta ska inte besegra mig.
Minnen som detta kan dra åt helvete.
Ikväll är jag ensam, ikväll är jag stark.

Att verka men inte synas

Efter helgen utgångar så kom jag till att tänka på mingelbilder.
Det och andra medier.
 
Jag varken har eller kommer någonsin att ställa upp på en mingelbild.
På samma vis kommer jag aldrig heller att uttala mig i kvällspressen eller andra oseriösa medier.
Hur kan man tycka att det är intressant att ställa upp på en bild 02.00, i bästa fall halvpackad?
Varför skulle man vilja föreviga detta tillfälle?
Det är en pinsamhet i sig.
 
Samma sak med personer som tar varje tillfälle att få vara med i tidningen.
Att de kommer med så dumma uttalanden bekommer inte dem det minsta så länge deras bild syns.
Jag ställer mig frågande till hur dessa personer överlever? Hur klarar de av att klä på sig på morgonen?
 
Facebook är nästa odrägliga ting. Massa fyllebilder som "taggas" överallt. Skulle aldrig få för mig att gå med där.
 
Nej, tacka vet jag devisen: "Att verka men inte synas"
 
Det är så jag lever. Det är det som gör mig framgångsrik. Det är det som gör att jag kommer undan med saker och ting som bäst bör stanna i det fördolda.

En dans med djävulen

Då var det avklarat. Fest i dagarna tre. Kroppen känns som en 90 årings.
Huvdet som att det har dunkats mot en tegelvägg upprepade gånger.
Ett något trasigt allmäntillstånd.

Efter tillställningen hos en vän hamnade vi på ett uteställe.
Där "dansade" jag väldigt mycket med en bekants flickvän.
Av någon anledning så har vi båda en tendens att dansa med varandra halva kvällen när vi är ute. Det är väldigt mycket beröring inblandat.
Tredje gången som detta händer. Och då ska det tilläggas att vi bara har träffats tre gånger.
Ingenting har egentligen hänt mellan oss men om jag vore pojkvännen hade jag inte uppskattat att min flickvän betedde sig så med andra.
Det är en mycket underlig historia då vi är helt och hållet olika.
Men av den anledningen så har vi roligt när vi pratar eftersom vi aldrig håller med varandra om något.
Opposites attract.
Pojkvännen däremot är en nojig fjant som är orolig att jag stöter på hans flickvän (vilket jag faktiskt inte gjorde, medvetet iallafall).
Han vågar inte säga det rakt ut, istället maskerar han det med skämtsamma kommentarer. Vilket blev lite väl uppenbart att han var nojig då han upprepade det med fem minuters intervaller så fort jag var i närheten av henne.
Allt jag gjorde var att igonera honom och hans uppenbara osäkerhet.

Vill till sist be om ursäkt för detta inlägg. Det är varken bra eller vettigt men jag klarar inte av att sätta samman några vettigare meningar idag. Det går bara inte.
Det är alltså så här det känns att vara modebloggare?

Kontorsdekadens

Det är lördag. Jag sitter på kontoret.
Avslutar lite som ligger och skräpar.
Något bakfull efter gårdagens afterwork.
Träffade många trevliga personer igår som jag kan komma att ha nytta av i framtiden.
Kollegers vänner och deras vänner i sin tur.

Att nätverka kostar dock. Jag tänker inte summera min drinknota från igår.
Bättre att bara ignorera.
Två mycket bra ställen igår som vi var på. Helt rätt klientel om man så säger.

Råkade spontankyssa en kollega från ett av våra andra företag igår.
Kanske inte så bra gjort. Den blev besvarad iallafall.
Spelar inte så stor roll iallafall då vi inte träffas så ofta i det dagliga arbetet.
Får se om det kan vara något att gå vidare med.
Vore inte helt fel och omständigheterna är de rätta för att ha potential till maximal utdelning.
Lite dekadens på jobbet. Kan ju inte vara annat än rätt.

Och idag är det alltså dags för rond 3.
Ska på en tillställning hos en god vän. Ikväll blir det alltså mycket gamla vänner. Tyvärr en och annan som jag hade klarat mig utan. Men man kan tydligen inte få allt här i världen.
Har jag hört iallafall.

Men det gäller nog inte mig så jag löser nog det med.

Problemlösning

Vaknade något sliten imorse. Tog mig en sovmorgon. Jobbade hemma på förmiddagen och anlände till kontoret framåt lunch.

Julfesten igår kan jag för egen del summera med en tanke som snurrade i mitt huvud ett flertal gånger igår: Please, kill me, please, kill me!

Vi var på något obskyrt ställe med massa andra företag och en jävla massa uppträdanden hela tiden.
Som att inte julmat var tillräckligt med smärta så måste jag alltså uthärda fulla medelålders tandhygienister och en lönnfet mongolid göteborgare som försöker vara rolig på scen.
Lägg där till massa covers på Roxette eller vad fan det var så är smärtan total.
Outhärdligt!

Pga detta så var jag givetvis tvungen att hälla i mig en anseelig mängd alkohol.
Detta var inte en hållbar ekvation då hela ledningen var med.
Kanske inte så bra att företagets "påläggskalv" blir snorfull framför hela företaget.
Så jag tackade helt enkelt för mig, ursäktade mig och gick hem tidigt.
Problemet löst!

Väl hemma hällde jag upp en (tror jag) Rom on the rocks och inväntade lite sällskap.
En tjejkompis som hade jobbat sent och ville sova över hos mig.
Dock blev jag snabbt trött på henne. Gnällig och korkad som hon är.
Så jag bad henne helt sonika att dra åt helvete och kastade ut henne.
Återigen: Problemet löst!

Vet inte varför jag har behållt kontakten med henne. En typisk sådan person som inte ger mig ett skit att umgås med.
Nu är den saken löst iallafall och hon kommer inte störa mig mer.

Snart dags för rond 2! Medbjuden på en afterwork med ett annat företag ikväll.
Så då laddar vi för lite seriöst nätverkande ikväll och en välbehövlig återställare.

Cheers

Några tankar...

En kommentar för någon dag sedan undrande vem jag var.
Är jag ärlig i bloggen eller är det bluff?

Det fick mig att fundera på varför jag skriver här.
Det har på något vis blivit en självklarhet för mig den senaste tiden att skriva av mig här när jag mår dåligt.
Det fungerar som terapi för mig.
Det hjälper givetvis inte helt men det lindrar.

Jag skriver här enbart för mig egen skull. För att det ger mig något.
Om sen någon vill läsa skräpet är det helt ok.
Om någon annan vill dela med sig av något till mig lyssnar jag gärna på dem.
Verkar trots allt finnas likasinnade där ute. Mer eller mindre.

Ibland skriver jag för att jag har en tanke omkring något.
Ibland för att minnas en händelse. För att kunna gå tillbaka och följa bergen och dalarna i mitt liv.

Någon gång i somras skrev jag många inlägg av ren tristess. Ibland var det farligt nära modebloggarnivå. Det kan jag nästan skämmas för. Nästan.
Kanske skulle börja med dagens outfit?

En del uppfattar mig säkert som "förmer", som det stod i kommentaren.
Visserligen uppskattar jag klass och stil. Men för min del handlar det mer om att jag generellt inte tycker om människor, oavsett klass eller ursprung.
Det kanske inte är optimalt, men det är så jag fungerar.

Jag dömmer folk på förhand. Sedan är det upp till dem att motbevisa mig om så önskar. Om inte så skiljs vi åt och stör inte varandras liv igen.
Men jag umgås med folk oavsett klass, så länge de kan bidra med något.
Idioter finner man överallt, oavsett utbildning, yrke, samhällstillhörighet.
Men sanning är den att det är inte i den lågutbildade arbetarklassen som jag finner mina gelikar.
Därmed inte sagt att det inte finns guldkorn där.

Avslutningsvis vill jag länka till det HÄR inlägget. Det skulle kunna vara skrivet av mig. Om jag vore tjej, söt och bodde i linköping vill säga...
Jag har dock fått höra att jag passar i kjol och högklackat. Men det är en annan historia.
Nu går jag och blir full istället så säger vi så för i afton. Gott så.

"Vill du följa med in på toaletten?"

I morgon är det alltså dags för min första julfest med företaget.
Jag kan dock företställa mig vad jag har att vänta.
Småbarnsföräldrar som släpper alla hämningar och skämmer ut sig totalt.
En och annan otrohetsskandal kanske?
Fylla, fylla och åter fylla.
Jag kan på förhand räkna ut vem som kommer bli obehagliga på fyllan.
Man ser det liksom på dem även i nyktert tillstånd att det finns något uppdämt som kommer släppas lös.
Dräggiga och odrägliga.
 
Av dessa anledningar kommer jag att ta det väldigt lugnt imorgon.
Sitta på ett visst avstånd och beskåda det som med stor säkerhet kommer utspela sig.
Givetvis måste jag i vanlig ordning inta något för att uthärda.
Men måttligt, mycket måttligt.
 
Hellre att jag sedan kör på en utgång efteråt, i ett mindre sällskap och släpper loss där.
 
Nu är det jul igen...

På andra sidan spåren...

Ikväll har jag provat på att vara white trash för en liten stund.
Jag har skrapat två trisslotter...
För ett par månader sedan så var jag med i någon sorts kvalitetsundersökning för NK, tror jag det var. Fick mig en trisslott då som jag vann två nya lotter på.
Den har legat här ett par månader.
Ikväll när jag gick för att handla så tog jag med mig den och fick då två nya, vet inte varför jag fick två. Men det lät ju bra de.
Vänta med att gå fram till kassan med min lott tills det var absolut tomt.
Lotter är fan så jävla white trash som det kan bli.

Det är ett intressant fenomen det där.
Hur folk som genrellt inte har någon direkt märkvärdig inkomst, eller inkomst överhuvudtaget för den delen lägger så mycket pengar på lotter och skit.
Jagar den där drömmen om den stora vinsten, ekonomiskt oberoende.
Något de aldrig kan uppnå på annat vis.

Alla utom en på miljonen hade gynnats så mycket mer om de inte slösat sina surt förvärvade pengar (eller bidrag) på det.
De jagar det omöjliga.
Men de förväntas inte heller ha bättre förstånd än så.
På något sätt är det kanske lite vackert att de jagar sina drömmar på detta vis...
Eller inte.

För 30 sekunder idag var jag white trash.
I´m living on the edge.
Spännande...

Paris

Mina funderingar om resmålet för nyår fortsätter. Stöter på dessa rader:

"Paris är som en vacker men lössläppt kvinna...

Alla har varit där..."

Plötsligt känns inte Paris så romantiskt längre.

Denna dagen...

Nyligen hemma efter 12 timmar på kontoret.
Jag känner mig blödig idag.
Jag känner mig tom idag.
Innan ikväll råkade jag förvirra mig in på lite gamla bilder.
Hittade en del bilder som var från förra julen.
Det är verkligen helt sjukt vad mitt liv har förändrats det senaste året.
Det finns verkligen inte mycket kvar att mitt gamla jag, mitt gamla liv.

Förra året hade jag vad man kan kalla ett liv. Utåt alltså.
Det fanns en gran, stor och fin. Under granen låg det julklappar.
I fönstret hängde moderna, dyra stjärnor.
Ännu dyrare ljusstakar.
A ville ha det så.
Flickan hade både klass och smak.

Kan knappast tro att det är jag på bilderna. Mitt hem. Jag känner inte igen mig.

Hittade foton från när B var valp.
Det där är nog det mest osannolika av allt.
Att jag har haft en hund.
Ett helt annat liv med sambo och hund.
Det känns snarare som en sjuk fantasi.
Men allt är sant. Allt finns där. På foto.

Även om minnen bleknar, känslor försvinner finns det ändå etsat där någonstans.
Man blockerar det snarare. Bygger upp en mur framför den där väggen med minnen.
Ibland raseras muren framför väggen och man kan åter igen skåda de för stunden förlorade minnena.
Med det kommer en känsla, en doft.
En helhetsbild byggs upp.
Av det förgångna.

De gånger när muren faller och allt kommer fram igen, det är då man har dagar som denna.

Den här dagen kan dra åt helvete.

Lugnet före stormen

Min sargade kropp börjar så smått läka ihop. Den senaste tidens lugna helger har gjort sitt till.
Jag har nästan glömt hur det är att vara bakfull.
Därmed inte sagt att jag har varit utan livets droppar.
Lite vin här, lite vin där.
Nya favoriten Rom on the rocks dyker upp då och då.
Och så klart kan man inte vara utan en god konjak.

Trodde jag skulle få besök i fredags. Hade mistaget mig på datumet. Lördagen var dagen. Synd, då det hade varit hyfsad fredagsunderhållning.
Då jag inte hade någon större lust att ödsla en lördagkväll på det medelmåttliga sällskapet avbokade jag det hela.

Bestämde mig för att äta pizza för en gångs skull igår kväll. Finns goda pizzor här i närheten. Men jag avskyr verkligen att gå dit. Sunkig lokal med standardinventarier (läs lokala a-laget).
GÅr alltid dit 5 minuter efter utsatt tid. Ser till att jag har jämna pengar med mig som jag snabbt slänger på disken. Tar pizzan. Vänder på klacken och stormar ut med blicken i golvet.

Brunch med 2 vänner imorse. Trevligt värre. Medelmåttigt ställe, men på det hela taget trevligt.
Länge sedan vi sågs och vi lyckades avhandla det mest aktuella.

Eftermiddagen spenderades på gymmet. Äntligen kunde jag göra en liten comeback.
Visserligen kunde jag inte träna allt pga skadan men det blev ett bra och skönt pass ändå.

Veckans om kommer blir allt annat än lugn. Jobbet går i 100 nu. Skönt med lite fart och jag får en större chans att visa min talang. Så jag vill ha det.
Tordagen är det dags för julfest.
Fredagen tillställning med många nya ansikten som kommer bli mycket intressant.
Lördagen är det ännu en tillställning med gamla ansikten, mindre intressant.
Får se om jag dyker upp. Sinnesstämningen kommer få avgöra.
Samt jaktlyckan under övriga kvällar...

Ser på en dokumentär om Thomas Quick. Utan att vara särskilt insatt i fallen är min spontana åsikt att han kan ha begått ett eller möjligtvis två mord. Resten är fabriceringar av en mycket sjuk och mytomanisk person.
Men det är bara min spontana åsikt. Leif GW har säkert bättre argument för att så är fallet.

Ett lugn

Jag gick för att återlämna ett par filmer ikväll...
När jag kom ut ur butiken började jag gå, inte hemåt, inte mot ett mål.
Bara gick, genom den frusna och klara vinterkvällen.

Efter ett tag hamnade jag i mina gamla trakter. Där jag för något år sedan huserade med en gammal god vän.
Vi delade en stor lägenhet mitt i centrala stan.
Det var en tid då det bara fanns ett mål i sikte: nästa fest.
Vi hade tillställning efter tillställning i vår stora lägenhet. Fylla på fylla.
När i veckan spelade mindre roll.
Vi byggde upp ett massivt nätverk av fest-folk.
Våra fester var ökända.

Jag stod där i mörket ikväll och tittade mot lägenheten. Mindes. Nostalgi.
En tid fylld av både bra och dåliga minnen. Som med allt annat.
För min del tog den tiden slut ett tag efter jag träffade A.
Min vän fortsatte ett tag till men storhetstiden dog när jag försvann från scenen.

Jag minns att jag pratade med min gamle vän för ett par veckor sedan om denna tid.
Vi slog fast att vi var glada över att ha gjort det men att vi aldrig skulle vilja återvända.
Det kommer vi aldrig göra heller. Den tiden är sedan länge svunnen.

Jag gick vidare i de gamla kvarteren. Genom de trånga gränderna med de gamla, fina och små radhusen.
Gick in om vår gamla kvartersbutiken och köpte mitt favoritteé. Vad jag vet går det bara att köpa där.

Fortsatte promenaden genom den mörka, kalla kvällen. Hamnade vid en park. Där brukade jag gå för att rensa tankarna förr.
Jag gick rundan genom parken. Hamnde vid ställen som var fyllda av minnen.
Minnen dels av den gamla tiden. Minnen av A.

På något vis var det skönt att gå den rundan ikväll. Att minnas tillbaka. Både på de dåliga och bra minnena.
Nu sitter jag här ensam i min stora lägenhet. Med mitt teé.
Av någon outgrundlig anledning känner jag bara...bara ett lugn.
Inte saknad, inte ensamhet, inte vrede, bara ett lugn.
Det räcker så...

Balanserat

Jag har många bekanta men väldigt få riktiga vänner. Jag är helt enkelt inte bekväm med att släppa in vem som helst i min närmsta sfär.
Jag har en vän som är en av mina närmsta. Vi lärde känna varandra under studietiden.
Det som är fascinerande med oss är att vi varandras raka motsatser men ändå har hittat ett välbalanserat förhållande till varandra.
Han är vad man kallar en helyllekille. Han är den som tjejerna beskriver som snäll och söt. The good guy.
Vad jag kallas eller beskrivs som vill jag inte spekulera i, men adjektiven ovan kan vi stryka från listan.
Det är inte så att jag är elak (för det mesta) men jag är väldigt selektiv vem jag är snäll mot.
Resten är jag inte direkt elak mot, jag bryr mig helt enkelt inte om dem.
 
Nåja, söt har jag i och för sig hört ett par gånger. Vill en kille verkligen beskrivas som söt?
Får mig att tänka på en hundvalp. Söt.
Jag är söt. Jag är en hundvalp.
 
Det intressanta är att vi kan agera på samma vis i en given situation.
Men av olika anledningar.
Utan att gå in på närmre detaljer kan man väl säga att han agerar på sitt vis för att han är så lugn och sansad. Han har verkligen lång stubin.
I samma situation reagerar jag på nästan samma vis, men pga att jag helt enkelt inte bryr mig om andra som inte betyder något för mig. Kan sansar mig alltså och håller det inom mig för att slippa interagera med människan som är föremål för min irritation. För det mesta.
 
Jag avskyr köer. Jag undviker dem till varje pris. Ska jag på ett uteställe ska jag stå på listan bara för att jag inte klarar av att stå i kö.
Skulle jag stå i en kö hade jag varit apatisk. Jag klarar det inte.
Folk trycker på från alla håll, och man måste säga till folk att ta det lugnt bla bla.
Jag avskyr det för då måste jag interagera med människor som i mina ögon är helt värdelösa och som jag inte vil ha något att göra med.
Bara det att de finns in min närhet får mig att vilja spy på dem.
Folk trängs, man måste säga till dem eller mer i vissa fall.
Jag vill inte stå och trängas med någon jävla onoff stekare som står redo att bränna årets provsion för att imponera på någon gold digger som kommer lämna honom för ett nytt glas champange fortare än Linda Rosing kan kontakta Aftonblaskan.
Därför drar jag mig för köer.
Men ibland hamnar en där. Och känner en att det blir för mycket kan en alltid släpa med sig objektet för irritationen i smyg bakom ett hörn och låta honom smaka på tegelvägg.
 
Eller så går man för att återlämna ett par filmer och skiter i hela gjrejen...

I skogen hör ingen dig skrika

I helgen bestämde jag mig för att vara kulturell.
Eftersom ingen ville/kunde slå följe placerade jag mig själv på ett tåg till Danmark.
Hamnade någonstans i djupaste Danmark (hur djupt det nu kan bli...), på ett konstmuseum.
Grymt härliga lokaler som gav intrycket av en labyrint. Verkligen helt omöjligt att veta vart man var eller skulle.
Lite skönt dock att bara gå runt där och fastna i konstverken utan att riktigt veta vart man var.
Istället för att slussas runt en led som ett jävla boskap med resten av pöbeln.
 
Utställningen var väldigt intressant. Typ en jävla röra av färg och form som lämnade det mesta till fantasin.
En känsla, ett skådespel, en händelse. Tolkandet var fritt. Som sig bör.
Jag är inte direkt den abstrakta typen i mitt tänkande utan tenderar att tänka mer konkret.
Därför är det inte helt lätt att ta in alla intrycken från ett konstverk.
Men det är klart intressant att göra ett försök.
 
Det hade varit intressant att låta en psykolog höra mina tolkningar av verken.
När jag lyssnade på vad folk runt omkring mig tyckte så tenderade jag att tänka i helt andra banor.
Låter det vara osagt vad och hur...
 
Skulle jag själv ge mig på en tolkning av mina tolkningar så att säga blir det något i stil med:
En aggressiv, narcissistisk och jävligt frustrerad tolkning. Med massiva sexuella undertoner.
Något sådant. Gott så.

Är du ledig ikväll?

Lugn helg igen. Fredagen gjorde jag något så ovanligt som att laga mat. Korkade upp en flaska rioja till det.

Hyrde en film som heter Deception. Började bra med en torr revisor som får en ny bekantskap i form en advokat. Advokaten introducerar revisorn i en hemlig sexklubb. So far so good. Den hade verkligen potenial i början. Utvecklas sedan till en mordgåta med lögner och svek. Fortfarande bra men hade föredragit om vi hade stannat i den dekadenta sexklubbsmiljön som helt dumpas efter ett tag.



Den är sevärd iallafall.

Ett oväntat samtal från S-G i fredagskväll också. Vet inte vad det betyder. Time will tell.

Var ute och promenerade i 2 timmar i lördagsmorse. Länge sedan jag tog en riktigt lång promenad.
Ger mig tid att reflektera och rensa tankarna.

Träffade lite vänner på eftermiddagen för att dikskutera allt möjligt och omöjligt. Kul.
Kvällen var tänkt till utgång. Kände mig inte motiverad till det. Försökte komma igång med vin, vodka, konjak tidigt på kvällen och när jag tog ett bad.
Fungerade inte. Struntade i det och hyrde en film istället.

Tittar in på msn och ser att någon har lagt till mig. Inget jag känner. Visar sig vara en 19 årig blondin som lagt till mig genom en vän till mig. Han har tydligen hittat henne på något community av den mer dekadenta sorten.
Eftersom han själv har flickvän så skickar han henne till mig.
Lägger till henne och frågar vem hon är, hon svarar "Fick dig av din kompis som sa att du var ett riktigt kap."
Eftersom jag var för trött för att vara trevlig stängde jag ner.
Får fortsätta en annan dag. Kanske.

Börjar prata lite med en gammal tjejkompis till mig. Vid den här tiden är jag ändå lite salongsberusad och uttråkad så jag säger till henne att jag behöver ett rejält ligg.
I rent informativt syfte.
Vi skojar om det. Efter hand glider det hela in mer och mer på att hon och vill ha sex.
Med mig.
Se där. Jag fortsätter att egga upp henne genom att berätta vad jag vill göra med henne. Gjorde det mest för att se hur hon reagerade.
Hon svarade mycket väl på det och jag underhöll mig själv en bra stund med det.
Hon visade mig t.o.m en och annan vågad bild. Stort för att vara henne.
Det hela slutar med att hon vill komma till mig i helgen och sova över efter sitt jobb.
Gick med på det. Får se om jag genomför det.
Hon är inte så värst intressant och anar att det var mycket prat från hennes sida.
Skulle det hända något så finns risken att hon vill gå vidare med det. Inget som är intressant för min del.
Dessutom har hon sambo.
Inget som jag bryr mig om i och för sig.

Vi får helt enkelt se hur uttråkad jag är till helgen.

Kan roa en del om inget annat.

Business or pleasure? Both!

Sitter som bäst och avslutar lite på jobbet innan helgen.
Troligtvis kommer denna helg också bli lugn, troligtvis...
Behöver fortsätta vila samt att jag inte alls är sugen på utgång i den här staden iallafall.
Har skrivet ner en lista med aktiviteter som mitt handikappade jag kan underhålla mig själv med denna helg.
Finns trots allt en hel del att göra.
Ska försöka vara lite kulturell och träna min sargade kropp.
Dock vet jag inte om det blir i sällskap eller själv.
 
Räntesänkning med råge igår. Gynnade samtliga av mina positioner men dock så surnade markande till framåt lunch och uppgången försvann.
Tråkigt värre.
Skitsamma.
 
Haft möte idag med en konsult om ett nytt projekt. Kan bli intressant. Det går bra nu...
 
S-G ställde in igår också. Mycket i skolan, bla bla. Jag får inget grepp om henne. Det var närmre 3 veckor sedan vi sågs sist nu. Visserligen har vi båda varit ute och rest runt lite under tiden men det känns som att om hon verkligen hade velat träffa mig under denna tiden så hade hon hittat en stund för det.
T.o.m jag som jobbar 10-12 timmar om dagen hittar tid för henne.
Nu skiter jag ihenne dock. Svarade mycket mycket kort på hennes sms igår.
Tar hon inte något eget initativ nu så är hon borta från mitt liv. Skulle detta vara att hon nu vill något så tarjag ställning till det då.
 
Funderar fortfarande vart jag ska åka på nyår. London ska jag till i Januari. Kanske åka skidor på nyår? Äsch...det får bli som det blir.
Någonstanns hamnar jag i vilket fall. Anywhere but here.
 
Jag har lyckats smickra min kvinnliga aktiemäklare till den grad att hon är ivrig att träffas vid nästa seminarie som de har.
Det kommer jag självklart att besöka för att sätta ett ansikte på rösten. Och mer därtill...
What don´t you do for business...
 
Snart korkar jag upp lite Rioja! Salute!

Fucking great!

Så där! Det är så här det ska se ut! Idag har jag helt enkelt varit enastående skulle jag vilja säga. Helt. Jävla.Enastående!
Förutom den lilla detalj att jag imorse hamnade på den eminenta inrättning i folkmun kallad vårdcentralen.
Jag var dock fast bestluten att denna sak inte skulle störa min dag.

Men utan att överdriva kan jag säga att det verkligen drog mitt tålamod till den yttersta gränsen. Fyfan!
Skrikande små jävla barn, snorande sjuklingar överallt. Det ville fan aldrig ta slut.
2 timmars väntan för 2 minuters läkarbesök.
Nonchalant och bitter jävla läkare. Ville bara ta hans huvud och dunka det mot skrivbordet.
Besinnande mig.

Då jag inte har varit hos läkaren på minst 10 år hade jag ingen privatläkare att gå till. Försökte skriva in mig hos en men tydligen tog de inte emot nya inskrivningar pga regleringar från staten.
Sverige i ett nötskal. Vårdköerna är oändliga men de privata alternativ som finns måste regleras så att de inte tar in för många patienter, fastän de har kapacitet och vilja att så göra.
Jävla skitland.

Finns något utskrivet till mitt öra. Hoppas det hjälper.
Passade på att lämna in några nyinköpta konstverk för inramning. Kommer bli snyggt.

Kl är över 20 och jag sitter fortfarande på jobbet. Har en del att förbereda inför fredagen.
Har även hunnit med att analysera inför morgondagen och ta ett antal intressanta positioner på börsen.
Dags för räntebesked imorgon. Hoppas på att Ingves och gänget ska chockera med 1.5 procentenheter, men troligare är en procentenhet.
Hade suttit fint med ett riktigt rally imorgon.

Tyvärr hade inte S-G tid idag. Mycket i skolan tydligen. Blir imorgon istället så tills dess får jag uthärda.
Hon ringde dock nyligen och ursäktade sig att hon var så upptagen med skolan. Det var uppskattat från min sida.

Snart dags att gå hem och hälla upp en konjak, sjunka ner i soffan och varva ner.

Imorgon är det en ny dag med nya utmaningar.

The.World.Is.Mine...typ

Idag kan jag dra åt helvete

Idag har varit en riktig jävla skitdag.
Inget speciellt har hänt, bara helt jävla deprimerande.
Har undvikit social kontakt hela dagen. Står helt enkelt inte ut och orkar inte låtsas vara trevlig idag. Inte mot någon.

Har inte haft något vettigt att göra på jobbet. Men istället för att göra något annat produktivt så har jag istället slösurfat runt, runt och runt hela jävla dagen.
Jag hatar att vara så här oproduktiv. Det är fan degenererande.
Fanns trots allt en hel del annat jag hade kunnat göra.
Satans skitväder hela dagen, regn, regn och lite mer reng med en touch av mörker på det.
Ingen träning pga en trasig axel.
Konstant ringande i örat.

Jag gick för att återlämna ett par filmer...

Då bestämde jag att det fick fan vara nog för idag med denna negativitet.
Kände att jag var trvungen att göra något produktivt så jag bestämde mig för att laga en middag. Korkade upp en kall öl. Lagade. Dinerade.
Tittar på House. Dricker en konjak.
Ska ordna lite med privatekonomin efter det.
Ta ett bad med en bok.

Imorgon förmiddag går jag till läkaren. Få en diagnos på skiten.
Passa på att ordna lite privata ärenden.
Till jobbet där jag ska ha en fruktansvärt produktiv eftermiddag.
Efter jobbet ska jag se till att träffa S-G på en middag och se till att få ut lite närhet efteråt.

Jag får verkligen panik på sådana här dagar. Helt jävla oförmögen att ta mig samman. Apatiskt jävla mongolid. Fan!

Idag kan jag sannerligen dra åt helvete!

Imorgon är en ny dag, då blir det annorlunda.

Catch you on the flipside!

Jag har bäddat min säng

Då jag har tagit det lugnt i helgen har jag ingen måndagsångest eller andra äventyr att dela med mig av. Det får bli såhär istället:
 
För någon månad sedan har jag sex med en tjej.
Maken till krystat sex har jag knappast varit med om. Det var som om hon verkligen ville visa för mig hur grym hon var i sängen. Allt på samma gång.
Det var den ena akrobatiska övningen efter den andra.
Det hamnade på den nivån att jag bara ville skratta hela tiden.
Hon levede i någon sorts villfarelse att hon var en amerikansk porrstjärna.
Det var så fel så fel att jag bara kan skratta åt det när jag tänker tillbaka på det.
 
Missförstå mig inte. Jag gillar kreativitet men när det bara känns spelat och onaturligt blir det bara fel.
Det här var även första gången (och enda) vi hade sex, hon plockade verkligen fram det "tunga" artilleriet direkt.
Som något behov att verkligen visa mig direkt att hon var det bästa knullet någonsin.
Men ack så fel det blev.
Hade förvisso varit intressant att se hur det hela hade utvecklats i en fortsättning.
Hade det hela eskalerat till nya nivåer?
Kroppen var sjukt fin iallafall.
 
Råkade dock be henne dra åt helvete kort därpå pga hennes arrogans. Numret är dessutom borta.
Hörde att hon flyttat från stan.
 
Om jag har förstått det rätt så har jag nu 10 dagar på mig att komma någonvart med S-G, sedan åker hon hem för julen.
Måste bara få allt gjort som jag vill för att slippa gå och undra hur det skulle kunna ha varit.
 
När jag läser igenom mina senaste inlägg märker jag att de handlar mycker om sex (inte minst detta). Skulle tro att det beror dels på att jag är så otroligt jävla frustrerad. Vanligtvis kan jag dämpa detta lite genom träning och allehanda aktiviteter. Men pga axeln går inte det.
Dels beror det också på att det faktiskt var ett tag sedan jag fick något riktigt bra. Att S-G inte har släppt till helt och hållet påverkar såklart.
Har inte tagit upp internetdejtandet så där är det också dött.
Att jag har haft en släng av tinnitus också gjorde att jag inte var ute i helgen. Alltså är den marknaden också torr.
Jag har dessutom raderat alla gamla nummer som är bra i sådana här lägen.
Allt detta adderas upp till att jag sitter ensam hemma och lider av ett otroligt tryck i ballen.
 
Jaja, som man bäddar får man ligga. (bokstavligt talat)