Ett par ting bara

Meningen med livet. Det är en mening att filosofera över i all onändlighet.
En del av meningen med livet för min del är att överkomma utmaningar.
Den där känslan som infinner sig efter att ha överkommit en utmaning, stor eller liten.
Känslan.
Pengar förser dig med frihet, kanske inte lycka, men frihet.
Utmaningen att tjäna dessa pengar är en av mina stor utmaningar i livet.
Det adderar mening till mitt liv att hålla jakten på de stora pengarna uppe.
Frågan är vad för utmaningn jag måste anta när jag väl uppnår de stora pengarna.
Försvinner meningen med livet då?
Nej, troligtvis inte.
En annan utmaning är att hitta utmaningarna.
Möjligheterna är oändliga.
 
Det är mycket skriverier från sensationslystna aftontidningar om bankbonusar nu.
Förvaltare, VDar mm hängs ut  med bild, adress, inkomst,typ av bil.
Det är vidrigt. Det äcklar mig att tidningarna gör så här.
Kommentarerna under artiklarna är lika vidriga.
Allt som en förvltare tjänar beskattas. Och det är så fan mycket högre beskattning än svennebanans ca 31%.
Ävenom det skulle vara 31% skulle det handla om ändligt större summor givetvis.
Skattemedel som finansierar samhället som svennebanan parasiterar på.
Om helgerna jobbar dessutom svennebanan svart och drar in hyggliga summor obeskattade pengar.
En förvlatare har dessutom minst 4 års universitetsstudier investerade och belånade.
Äger man inte rätten att göra vad man vill av sitt liv?
Studera hårt, Jobba hårt (60-80 timmar i veckan mot svennebanas vita knappa 40).
Vill man och kan man så är det klart att man ska belönas.
Vill svennebanan sitta där i sin belånade villa och klaga på de "rika" är det hans rätt.
Synd bara att han inte inser att det är de som föder honom.
Äcklar mig med all denna okunskap och avundsjuka i detta samhälle.
Sverige kan dra åt helvete!

Walk the line

Ytterliggare ett äventyr avklarat. Denna gången var det Krakow,Polen som avklarades.
4 vänner. 48 timmar.
Det var ett rejält sjöslag men också fantastiskt kul.
Viss ångest återigen över att ha brännt alldeles för mycket pengar.
En glädjeflicka som inte visade alldeles för mycket glädje, kändes väldigt onödigt.
En och annan minneslucka, kanske inte helt optimalt.
Maten förvånade mig. Det mesta var mycket gott.
Förmodligen hittade vi rätt ställen då jag hört att  maten annars inte ska vara någon höjdare.
Krakow är annars en väldigt fin stad. Man kan spatsera omkring där i timmar.
Så länge man lyckas undvika alla turister och tillhörande fällor...
 
Snart är det dags för äventyr nr 3 denna månad. Ytterligare ett land ska intas.
Jag har kommit in i någon form av märkligt tillstånd.
De dagarna jag är hemma mellan dessa äventyr lever jag rent och sunt.
Ingen alkohol överhuvudtaget och sköter kosten, dessutom slutat dricka kaffe på jobbet. Mest pga att det smakar skit, känner inte att jag behöver det heller, thé fungerar utmärkt.
På dagarna jobbar och pluggar sedan disciplinerat efter det.
I söndags mötte jag upp en vän på ett café. Där satt vi i tre timmar och spelade schak.
Ny hobby. Lugn hobby! Bra att kunna nyttja mellan kitesurfing säsongerna. (det är iofs alltid säsong om man bara önskar det).
 
Drömde om A. inatt. Det är nu ca 1½ år sedan det tog slut skulle jag tro. Jag kan inte känna att jag har känslor för henne, jag kan knappt minnas oss, det vi hade. Men det var mycket vi hade. Ändå kanhon intebara försvinna ur mig.
Jag drömde att jag mötte henne, och hennes respektive som visade sig vara en tjej. Inget ont i det, A. har alltid njutit av även tjejer.
Jag drömde att hon ville prata. Hon sa att hon inte kunde få mig ur sitt huvud. Hon grät.
Hon sa att hon hade tänkt på mig den senaste 11 timmarna innan vi träffades där vi nu stod.
Sen försvann hon. Jag minnas inte vart, eller vad som hände sen. Men hon försvann. Återigen.

Ett äventyr riket runt

Åter på kontoret efter ännu en helg.
Det har varit en helg med blandade känslor.
Mestadels bra, men lite, lite ångest kommer även smygande.
 
På fredagkvällen begav jag mig med en vän til först varberg där vi åt på en fin restaurang, vackert beläget vid havet.
Därpå beger vi oss vidare norrut, till Göteborg. Där tar vi in på ett femstjärnigt hotel.
Vi har bott där en gång tidigare, förra året tror jag det var.
Då bodde äve Iron Maiden på samma hotel.
 
Vi anländer runt 22 till hotellet och gör oss i ordning med varsin drink.
Ner till hotelbaren där vi sveper två snabba drinkar till innan vi ger oss av in mot centrum.
Vi avverkar ca 5-6 ställen i ett rasande tempo. Bränner pengar som aldrig förr på inträden och sprit.
 
När vi kommer ut från sista klubben runt fem-snåret på morgonen är vi helt överens om att vi bör besöka en strippklubb.
Vi går och plockar ut åtskilliga tusenlappar och hoppar in i en taxi.
Väl där slår vi oss ner och är lite avvaktande till en början.
Sedan eskalerar det i en rasande fart.
Privatdans på privatdans.
 
Totalt meningslöst. Åtskilliga tusenlappar fattigare. Men vilka flickor.
Flera tusen för att addera byggstenar till den sexuella frustration som redan fanns.
 
Vi sover 4 timmar på hotellet innan vi måste checka ut.
Framåt eftermiddagen begav vi oss mot nästa mål. Hufvudstaden.
 
Anländer och checkar in på kvällen. Slitna.
Börjar med en drinkåterigen medan vi gör vårt bästa för att dölja våra slitna lekamen.
Vi har än så länge överlevt på diverse uppiggande piller.
Vi fortsätter med denna trend.
Efter en bit mat beställer vi in ett gediget "start-kit" utav alkoholhaltiga drycker av olika slag.

Beger oss sedan ner mot stureplan för att möta upp en vän på en av klubbarna.
Riktigt bra klubb hamnar vi på. Det dansas, det dricks. Vi lyckas dock inte möta vännen.
 
Efter stängning där beger vi oss mot nästa klubb, hyfsat trevligt men inte lika bra.
När kl väl tickar mot fem avtalar vi med min vän att möta upp hemma hos henne för efterfest.
Väl där fortsätter vi festandet, men bla orm-brännvin, lustiga piller, lustig gas något suspekt som skulle sniffas.
Kanske inte det klokaste beslutet men inget att göra åt så här i efterhand.
En del var helt dumdristigt och onödigt.
 
Vi landar i sänge på hotellet runt kl 8 på morgonen. Som tur är behöver vi inte checka ut förrän kl 18.
Rejält slitna anländer vi sedan till vår hemstad ganska exakt kl 12 på natten.
 
Jag ser som sagt tillbaka på  helgen med blandade känslor. Det är roligt men inte nyttigt att spendera så mycket pengar på sprit, kvinnor och dans.
Alla substanser som vi hade i oss var absolut inte nyttiga. Vet inte om de var så roliga heller för den delen.
Allt som allt ser jag det som en lyckad helg.
Förutom att jag inte fick ligga.
Det måste bli ändring på det.
Jag känner mig som en jävla munk.

Isberget

Jag minns inget av det.
Men har fått det delvis återberättat.
Men jag kan inte känna någon större ånger.
Det är som att det sköljer av som vatten mot regnjackan.
 
Jag var alldeles för full. Det kan jag däremot känna lite ångest över.
Tydligen köpte jag en flaska rosé vin på en klubb i helgen.
Denna flaska hällde jag sedan ut över sällskapet på 3-4 personer.
Jag minns inte en sekund av det.

Jag minns att jag spyr i vasken när jag kommer hem.
Jag minns att jag sitter i mitt badkar och tvagar mig.
Jag minns att en tjej torkar av min blöta kropp med en stor handduk.
Utöver det är det svar.
Ingen aning om vilket tidsspann vi pratar om.
Sista jag minns från klubben är att jag köper en flaska.
 
Flaska - spyr i vasken - badkar - torkad.
 
Har jag haft sex?
 
Jag har ingen aning.
Minnesluckorna stör mig.
Händelsen med flaska bekommer mig inte ett dugg.
Berörda tjejer har jag ingen som helst koppling till.
Min bekant som ringde dagen efter och klagade på en nedspilld tröja har under sommaren samlat ihop till det.
Hela hans burdusa uppförande, nykter eller full, har gjort att jag inte kan känna ånger över det.
Desssutom har han den där jävla t-shirten på sig på varje jävla festfoto den här sommaren.
 
Sammantaget gjorde jag en god gärning tycker jag.

Det blir påtagligt

Jag sitter i min soffa med en vodka/tonic i handen.
Jag känner en tomhet.
En ensamhet.
En bekräftelse.
Jag har precis kommit hem från en middag  med J, min gamla granne som är nere på besök igen.
 
Jag ringer på hos henne, väntar medan hon gör sig i ordning för att gå ut på stan.
Jag ser mig omkring i lägenheten lite förstrött.
Där på bordet ligger det en karta med p-piller.
Jag behöver inte titta närmre för att se det.
Det lovar gott.
Speciellt eftersom hon är den enda som har stoppat mig för att fullborda sammanlänkningen mellan man och kvinna.
Det är det som har gjort att jag trånat efter henne i hennes frånfälle.
 
Hon är söt, riktigt söt.
Välklädd.
Hyperintelligent.
Hon är för snäll för mitt tycke. För mycket lantflicka.
Men det gör mig inget. Inte ikväll.
 
Vi går ut på en opretantiös middag.
Vi pratar och har trevligt.
Ibland ler hon mot mig.
Det är vackert.
 
Vi avslutar middagen hyfsat snabbt på två timmar.
Promenerar mot hemmet, skojandes.
Vid dörren har jag redan på vägen upp kännt att jag inte kommer bjudas in.
Jag kramar henne lite förstrött, tackar för mig.
Jag orkar inte kämpa för henne.
För att få lägra henne.
 
Jag sitter här med min vodka/tonic nu och känner den där ensamheten som jag kommer känna hela livet.
Det är min dom, ensamheten.
Oavsett om jag omgärdar mig med dussintals människor känner jag mig ensam.
Det gör mig inget.
Men ibland...ibland vill, nej, måste, även jag känna närhet.
Bara för en kort stund. En dos.
Närhet.
En dos.
Det är allt jag behöver.