En utopi

Har varit utomlands ett par dagar och träffat koncernledningen.
Bl.a disskuterat finanskrisern och hur vi ska och kan tänkas agera i dessa tider.
Mycket intressant att lyssna på.
Det är kloka och rutinerade herrar som sitter där.
Känns väldigt stort att de tar sig tid och delar med sig av sina erfarenheter och tankar med mig.
Och framförallt att de lyssnar på mina åsikter. Besvarar dem, ställer följdfrågor.
Det känns stort på något vis.
Det kan bli bra det här. Det finns inga gränser egentligen.
 
Var ute en sväng för någon kväll sedan och insöp den kulturella atmosfären där vi befann oss.
Framåt småtimmarna löste vi världsproblem.
Något jobbigare dagen efter då vi skulle fortsätta tidigt.
 
Gjorde även en och annan ny bekantskap. Trevligt värre. Får se om man kan jaga vidare på det, eller om man ska vara så smart att man håller att till busniess utan the pleasure. Kan kanske bli komplicerat annars. Fast frestelsen är nästan för stor för att låta bli. Fortsättning följer på det.
 
Kom hem igårkväll och fick en förfråga från den söta grannen om en promenad. Efter ett par stillasittande dagar i tråkiga konferanslokaler så lockade det väldigt mycket.
Eftersom jag kan staden bättre än henne så agerade jag turistguide. Vi gick där genom mörket, pratade, skrattade.
Jag kom till att tänka på att genom denna park gick jag för kanske 18 månader sedan med A. Där hade vi våra första två dejter. På promenad genom vårmörkret.
Mycket har hänt sedan dess. Jag är nästan beredd att påstå att minnet efter livet med A. har suddats ut helt. Raderat. Men bara nästan.
 
Jag känner att jag allt mer börjar hitta min plats i livet.
En del behöver slipas på.
Men bit efter bit faller på plats. Som ett pussel.
 
Det står mig dock mer och mer klart att jag inte vill stanna i Sverige. Jag vill flytta  utomlands. Kommer med största sannolikhet att göra det också inom 2 år.
 
Leva i en ny kultur, lära sig ett nytt språk.
 
Förhoppningsvis hamnar jag någonstanns där man får lov att vara framgångsrik, vilja vara framgångsrik utan att folk tittar snett på dig.
 
Förhoppningsvis hamnar jag någonstanns där man uppskattar stil och klass.
 
Kanske är det en utopi.
 
Kanske inte.

Måndagsreflektion

Den här helgen var en av de bästa på mycket länge.
Upptäckte på fredagen vid fem tiden att jag var ensam på kontoret. Drog upp volymen på oanständig nivå, rotade fram ett glas vin från skafferiet.
Lutade mig tillbaka och slappnade av innan jag lämnade kontoret runt halv sju.
Fredagen fortsatte sedan i mycket trevligt sällskap. Skönt med lite närhet.
Som sagt förr har jag inga avsikter med henne, jag tar det som det kommer helt enkelt.
 
Efter gymmet på lördagen drog jag och en vän på en liten roatrip. Hamnde ute vid kusten i någon populär sommarstadshåla. Fortfarande härligt väder så det vägde upp.
Kvällen och natten avslutades i dans. Grymt drag med en av landets bästa DJ-duo som blandade in liveinstrument i det hela och skapade en magisk stämning.
 
Till skillnad från förra helgen var jag anständig hela kvällen.
Fastnade på dansgolvet istället för baren. En vodka on the rocks kunde jag dock inte undvara.
Var rädd för att stället skulle invaderas av lönehelgens sedvanliga partydödare.
Folk som inte klarar av att föra sig bland folk, som drabbas av avundsjuka, svartsjuka med mera verkar krypa fram ur sina hålor just denna helg varje månad. Men denna gång stördes jag inte direkt av något sådant.
 
Liten efterfest på det, där en vacker ung brunett somnade i min famn.
Jag hade dock tänkt mig mer och drog så fort jag fick klart för mig att det inte skulle bli något mer där. Hon hade tydligen pojkvän. Visste jag inte att det fanns flickor som fortfarande brydde sig om det?
Hade jag varit hennes pojkvän så hade jag dock inte uppskattat det som utspelades mellan oss under kvällen. Så nej, riktigt så lätt klarade hon sig inte.
Min vän som höll i efterfesten ringde mig när jag kom hem, tjejen hade vaknat och upptäckt att jag var borta. Hon ville att jag skulle komma tillbaka. Men icke.
Kändes mest som att hon ville ha bekräftelse. Gynnade inte direkt mig.
 
Mina vänner har en anekdot om mig. En relativt ny.
I ett av de gäng som jag brukar umgås berättar man gärna "roliga" anekdoter om varandra, gärna saker som utspelas på fyllan. Detta dras sedan till sin spets. Alla har just nu väldigt roligt åt mig.
Det de inte vet är att det är ren lögn. Något som jag valde att ta på mig för att ta bort fokus och misstankar om vad som verkligen hände den kvällen.
Vissa händelser fick mig att snabbt dikta ihop en något trolig historia för att klara mig ur situationen. Att det verkligen fungerade förvånar mig än idag.
 
Då denna anekdot utspelades gjorde jag i själva verket något helt annat, med någon annan. Denna person är en person som ´vid tidpunkten betydde oerhört mycket för min bästa vän.
Jag gjorde ett litet felkliv kan man säga. Ångrar inte det dock. Det fanns inga skyldigheter dem imellan.
Men jag blir påmind om denna händelse varje gång någon drar upp anekdoten, vilket händer väldigt frekvent.
Jag spelar med, förlöjligar mig själv medans jag tänker: "ni skulle bara veta vad som verkligen hände, då hade ni inte suttit där och skrattat lika högljudt."
Så skrattar jag med, drar av en kommentar och tänker vidare "fan, vad skönt det var"...

Alla som inte dansar...

Nja, inte riktigt. Men nästan. Godkänt tycker jag att det var.
Höll en hyfsat låg profil under aftonen.
Många andra som hade betydligt större utsvävningar.
Det blev sent dock.
Känner mig trött idag.
Dejt ikväll som piggar upp humöret iallafall.
Det och en och annan väl placerad position som gick hem.
Hur fan kunde jag missa att volvo skulle rapportera idag?
Lättförtjänta slantar som jag gick miste om där.
 
Jag har aldrig förstått personer som inte har några betänkligheter över att kröka ner sig och göra bort sig inför kollegor.
Och med att göra bort sig räcker det med att vara kanonfull för att kvalificera sig.
Fastän jag drack betydlligt mer än jag tänkt eller borde så höll jag en låg och sansad profil.
Annars blir det lite som att släppa in kollegorna på privatlivet. Det vill jag inte.
En och annan är dock så pass trevliga att de kan kvalificera in som privata vänner. Men långt ifrån alla eller många.
Då gäller det att hålla distans.
Att raggla runt i bar överkropp kvalificeras inte.
Värst verkar dock alla som är föräldrar vara. Prata om undertrycka känslor.
 
Hur fan kunde jag missa att Volvo rapporterade idag! Och så vågade jag aldrig på Carnegie! Helvete vad jag hade fått tillskott i kassan om jag inte varit så avvaktande. Prickade dock Scania, liten tröst.
 
Ikväll har jag en inofficiel dejt med den söta och trevliga grannen. Det ser jag fram emot väldigt mycket.

Självdisciplin är nyckelordet

Helvete! Åkte dit rejält på börsen idag. Har lite på gång när USA öppnar dock som kan väga upp till ett nollresultat för dagen.
Överraskningar till höger och vänster. Upp är ned, ned är upp.
Volatilitet är dagens ord.
 
Upptäckte för ett par dagar sedan att jag har en söt granne. I måndags gick jag över och presenterade mig.
Hon ska flytta i helgen så det gäller att vara snabb av kontaktetablering.
Hon är iallafall mycket trevlig och rolig.
Hade lovat att störa henne i tentapluggandet så igår gick jag över igen för att prata lite. Blev inbjuden. Satt och pratade om allehanda ting i lite mer än en timme när jag artigt ursäktade mig, till förmån för hennes tentapluggande.
Väldigt smart och social tjej. Lätt att ha och göra med.
Lyckades få hennes nummer också, smidigare än att bara ringa på dörren hela tiden.
Gick hem och lyckades med teknikens under styra upp en informell dejt på fredag.
Jag har egentligen inga förväntningar på fredagen. Det är trevligt sällskap helt enkelt. Men tackar heller inte nej till mer och tillfälle uppkommer.
 
Idag är det en mindre tillställning med bolaget. Kommer givetvis ta det väldigt lugnt med drickandet. Inte bara för min nya sundare alkholförhållning (eller försök till) men även för att det är med jobbet.
Lustigt egentligen. När jag är med jobbet så kan jag kontrollera mig. Men själv eller i goda vänners lag struntar jag i allt och kör fullt ut.
Så pass mycket självdisciplin besitter jag åtminstone. Men om jag inte skärper mig så kommer jag givetvis tappa detta också.
Därför anammar jag en ny policy nu. Ingen starksprit.
 
Gott så. Nu ska jag bara undersöka om detta kan hålla i praktiken också...

Alla vägar leder till Rom...

En mörk och kallfrusen vinterkväll i februari tidigare i år satt jag i vår lägenhet. Min och A.s. Vi hade bråkat som så många gånger förr. Hon hade tagit tillflykt till sina föräldrar. Det var en måndag.
Jag hade nyligen startat ett nytt jobb i ett annat land. Kom hem där på kvällen till en tom lägenhet.
Vi hade bråkat så mycket att vi hade gjort slut, detta var dagarna efter "alla hjärtans dag".
Jag skulle bo kvar tills jag hittade en ny lägenhet och hon hos sina föräldrar med vår hund tills dess.
Jag korkade upp en vinflaska, satte mig i soffan med laptopen.
Tankarna snurrade och jag kunde inte riktigt koncentrera mig.
Jag hamnade på en blogg. Bloggen hette "Magisk apa".
Det här med att läsa bloggar var nytt för mig. Det var A som visade mig sin blogg när vi träffades. Hon visade alla möjliga idiotiska bloggar.
Jag tyckte allt jag läste var löjligt.
Men så hamnade jag på denna blogg, Magisk Apa.
Det slutade med att jag satt i fyra kvällar med en vinflaska, musik och läste igenom hela denna blogg. Allt medans mina tankar snurrade på mig och A.

Det var en trasig människa som skrev den.
Men den fascinerade mig som ingen annan blogg gjort.
Mitt i all min trasiga tillvaro, mitt i alla problem var det på något vis skönt att se att man inte var ensam. Att det fanns andra personer som hade andra problem, i vissa fall liknande problem.
Många hävdar att den inte var sann. Det låter jag vara osagt, för det var inte det viktiga.
Det var som att läsa en bok där man kan identifiera sig med karaktären eller förundras över den. Bygga en egen uppfattning.

Framåt helgen beslöt vi oss för att träffas, jag och A. Det var mycket tårar, mycket ångest. Vi ville vara tillsammans men fick det inte att fungera. Varför inte?
Det hela eskalerade på söndagen då jag fick nog, klarade inte av ågesten att vara med den jag älskade men inte vara tillsammans.
Gå runt varandra i något melankoliskt tillstånd.
Jag bestämde mig för att ge mig av, där direkt på minuten.
Jag stod med fyra väskor i hallen och skulle gå.
Gå ut ifrån vårt liv som vi hade byggt.
Överge allt.
Vi föll i varandras armar och läpparna möttes på ett vis som de inte gjort på länge.
Jag packade upp igen och allt var bra. Vi gav oss fan på att det skulle fungera.
Det var en falsk intalan. Jag tror att vi båda någonstanns inom oss visste att det inte skulle fungera. Men vi ville så gärna.

När det senare på våren tar slut på riktigt och jag har flyttat bestämmer jag mig för att börja skriva av mig.
Läsandet av "Magisk apa" inspirerade mig till att starta bloggen och skriva av mig all skit, alla tankar.

För ett tag sedan hittade jag den nya bloggen "Tragisk apa". Det var sannerligen en förändrad karaktär man möttes av.
Mycket av ilskan var borta. Inte allt, men mycket.
Karaktären hade kommit en bit på vägen mot självläkandet.
Jag kunde identifiera det med mig själv på en del plan.

För ett par veckor sedan fann jag en kommentar på ett av mina inlägg från just "tragisk apa". Såg senare att jag även var länkad från hans blogg.

Kom till att tänka på hur lustigt livet kan te sig.
Inspirationskällan till mitt eget skrivade, mitt eget självläkande, hade hittat min blogg och funnit en uppskattande bit.

Jag vet inte vart jag vill komma med det här inlägget så jag slutar nu.
Men som sagt, lustigt hur livet kan te sig ibland.

En gnagande tanke

Det finns en tanke som har gnagt på mina andra tankar hela dagen.
Den har suttit som en liten tyngd på min axel hela dagen.
Då och då slår den till.
Som en perfekt slagen baseball kommer tanken farande och träffar mig rakt i pannan.
Bulls eye.
Jag känner klumpen som samlar sig i magen.
Jag lyckas slå undan den.
Intala mig själv om att det inte är så.
Jag kan inte ha varit så slarvig, så oaktsam.
 
Tanken: Stängde jag av den förbannade plattan efter att jag gjort omelett imorse???

Ett första steg...

Kom hem sent igår från kontoret, köpte med mig sushi hem för enkelhetens skull.
Möttes av ett berg av reklam, tidningar och brev i dörren. Välkommen hem.
När jag stod där i hallen kom jag på tanken att ringa på hos min granne.
Har ju inte presenterat mig och tänkte att nu är lika bra som någon annan gång.
Snörade på skorna igen, kollade i spegeln så att jag var hyfsat presentabel.
Traskade ner en våning och ringde på.
Hon öppnar, sötare än jag kunde minnas.
Jag presenterar mig och vi står där och pratar i 10 min.
Mycket lätt tjej att prata med, trevlig och energisk med ett leende som man inte glömmer i första taget.
Visar sig att det är en släktings lägenhet, hon är här nere för att studera.
Och tyvärr visar det sig att hon flyttar tillfälligt i helgen. Dock i närheten av där jag har mitt huvudkontor.
Det hela slutar med att jag hälsar henne välkommen upp till mig när hon känner för det.
Hon säger detsamma till mig och jag lovar att komma och störa henne i veckan i hennes tentapluggande.
Gäller att agera snabbt nu för att etablera en stabilare kontakt.
Dock vill jag inte vara för störande mitt i hennes pluggande.
Får bli en snabb visit i veckan.
Hon känns alldeles för trevlig för att gå förlorad.
This could be the beginning of a beautiful friendship, eller något.

Hej! Jag är en slampa!

Det är måndag. Bestämde mig för en liten sovmorgon idag då jag somnade sent igår.
Ramlade in på kontoret strax efter nio. Slänger upp explorerfönstret och går in på DI.se.
Ser då att Ericsson tidigarelagt sin rapport och att aktien rusar 20%.
Helvete. Det hade varit snabba pengar där.
Jaja, det går väl andra tåg. Annars får jag leva på knäckebröd och vatten, eller något.
 
Kom till att tänka på en sak. Nästan alla de (inte så många) tjejer som jag har haft sex med det senaste året har fällt samma kommentar. Det har förhållt sig som så att vi har haft sex första eller andra gången vi träffats.
Efteråt så har de alla ursäktat sig med något i stil med: "Ja, alltså så här har jag aldrig gjort förr. Jag brukar vänta med sexet. Hoppas du inte tycker mindre om mig nu men jag kunde inte hålla mig med dig".
Hmm...konstigt att just jag har den effekten på tjejerna. Vilken oerhörd dragningskraft jag måste ha?! (hoppas ironin gick fram)
 
Och varför är det tjejerna som ursäktar sig? Jag ber inte om ursäkt för att jag "släppte till" så här snabbt. Jag gjorde för att jag ville. Vad fan ska jag vänta på?
Troligtvis vill de inte att jag ska tycka att de är lössläppta eller något.
Varför är det så här?
På det hela taget så tror jag det är ganska så enkelt. Tjejer som ligger första eller andra gången blir ofta uppfattade som slampor (inte minst av andra tjejer).
Att detta bara innefattar tjejer och inte killar tror jag har en enkel förklaring.
Tjejer behöver inte jaga ligg, killar måste jaga.
Sätt upp en skylt utanför en lägenhet. "jag är en tjej på 17 år som vill ligga, välkommen upp!". Åtminstone 9 av 10 killar hade gått upp.
Sätt upp en skylt längre fram. "jag är en kille på 25 år som vill ligga, välkommen upp tjejer!. Hur många av 10 tjejer hade gått upp? 1 av 10? Max?
Där har ni svaret på varför tjejer som ligger på första dejten blir uppfattade som slampor och inte killar.
Tragiskt men sant.
För är vi alla inte slampiga?
Jo, som fan.
Vi  har djuriska drifter som vi måste få utlopp för.
Slampor är vi allihopa, allihopa!

Ett djupt fall i mörkret

Sitter och avnjuter en english breakfast i min ensamhet och försöker smälta gårdagens härdsmälta.
Dagen började bra, vann en squashmatch och var senare på kvällen ute och dinerade och drack med en god vän.
Vi fortsatte sedan hem till honom, en annan vän slöt upp.
Vi drack drinkar och shotade loss.
När jag fyllnade till fick jag till slut nog och drog iväg ett sms till Praktikanten pch bad henne kort och gott dra åt helvete. Klokt. Hon svarade aldrig. Budskapet bör ha framgått.
I djupa diskussioner om allehanda ting fortsatte kvällen.
Vidare till en klubb där vi stod uppskrivna.
Glider in och blir matade med starka drinkar av våra två tjejkompisar som är bartendrar där.
Sen faller jag, djupt. Jag blir trött på allt. Hatar alla. Bestämmer mig för att kröka ner mig.
Hamnar i baren och beställer vodka on the rocks. Slänger i mig den.
Glider ner en våning och beställer en ny av min andra tjejkompis i baren, tillika mitt ex från högstadiet (sådant sitter i). Fotomodell som hon är numera, underbart vacker, men dock bara en tjejkompis till mig. Hon tvekar på att servera mig men går till sist med på det. Häller i mig den också och går upp en våning igen och beställer ytterligare en. Här försöker jag även ragga på tjejen i baren (exets syster dessutom). Går sådär i mitt fylledepraverande tillstånd.
Får tillsägelse av en vakt att jag ska lugna mig. Som tur är känner jag nattklubbsägaren och undgår en omgång av vakterna.
Inser att jag har gjort mitt för kvällen och flyr hem i en taxi.
Vaknar ännu en gång ensam.

Det får vara nog nu. Inga mer fylleslag. Kan jag bara låta bli starkspriten så lär jag klara mig.
När jag pratar med en av mina vänner idag om gårdagen ser jag en öppnad vinflaska och känner ett visst sug efter den. Jag häller ut den.
Jag är ute på djupt vatten känner jag.
Det här kommer sluta dåligt om jag fortsätter.
Måste troligen skaffa mig en flickvän då jag vet att jag lugnar mig i sällskap.
Trygghet.
Om jag lyckas samla mig ska jag försöka göra mig representabel och gå ner en våning för att knacka på min söta granne.
Men först måste jag heala mig själv.

Livets blod rinner utför min kropp...

Som vanligt sist hem från kontoret, även på en fredag.
Kom hem, beställde en pizza, korkade upp en flaska rött.
Efter ett tag kom jag på tanken att lägga mig i badkaret med en god bok och vinet.
Låg där i 1½ timme och drack vin och läste Parasiten av Fredrik Ljung. Jag skrev det för ett par dagar sedan och jag skriver det igen. Den där bokens huvudkaraktärs tankar är på så många punkter så skrämmande likt mitt tankesätt. Om det är bra eller dåligt bör nog en tredje part avgöra.
Mitt badkars äventyr slutade dock med att jag satt och hällde en flaska rödvin över mig själv. Tröttnade på att dricka och valde att bada i "kristi blod".
Det var en skön känsla att låta det blodröda, rumstemperarade vinet rina ner över min varma kropp. För mig kristi blod utgjutet...
Betyder detta att jag har fått syndernas förlåtelse?

Sitter som bäst och tittar på en film med Johnny Depp, baserad på en bok av Stephen King. Gillar både Depp och King. De har båda härligt skruvade personligheter.
Har säkert läst minst 20 bäcker av King. Han har en verkligt skruvad förmåga att vrida verkligheten, att beskriva det surealistiska.
Inte så konstigt med tanke på att det mesta han skrivet är gjort under starkt inflytande av allehanda substanser.

Min fredagkväll det. Gott så!

Att finna nålen i höstacken

Hade en bekant över på middag igår. Han är någon som jag har lärt känna det senaste året.
Mycket trevlig kille. Vi är dock väldigt olika förutom vårt gemensamma ekonomiska intresse.
Han kommer från svåra förhållanden, helt vanlig arbetare som saknar utbildning, han har inte ens gått färdigt gymnasiet.
Han har dock lyckats bygga upp en enorm förståelse för börsen bara på rent interesse och vilja.
Imponerade tycker jag.
Han hade väldigt många och intressanta åsikter och analyser om den finansiella marknaden idag.
Mycket av det han sa var väldigt vettigt också till skillnad från många s.k experter.
Han har förmodligen en helt annan synvikel på många ting pga sin bakgrund.
 
Det är intressant att se att två helt olika personer som han och jag kan hitta en gemensam sak som svetsar oss samman.
 
Det gäller att ha ett öppet sinne så kan man nästan hitta något intressant i varje person. Nästa iallafall.
 
Vissa är fan bara helt jävla hopplösa, men  det är en annan historia.

En efter en rättar de in sig i ledet...

Nu har jag arbetat här i 1½ månad. Jag trivs verkligen som fisken i vattnet. Det är en skön känsla att veta att företaget verkligen satsar på mig. Jag är inte bara en av de många namnlösa slavarna. Allt som oftast får jag ta del av nyckelpersonernas kunskaper och erfarenheter. De tar sig tid för mig. Grym känsla.
Tyvärr så har jag kontor på en annan våning än min chef och top management teamet. Jag fick inte plats hos dem men å andra sidan så är en flytt inom nåbar framtid.
4 av 5 dagar så är jag sist ifrån kontoret, i allfall på denna våningen. För att göra mina chefer uppmärksamma på att jag faktiskt är en riktig arbetsmyra (som även ses i mina resultat) så sparar jag alltid ett par mail till slutet av dagen. Precis innan jag går hem drar jag iväg dem. Enkelt och bra sätt att påvisa min arbetsvilja.
 
Nokia lyckades pricka förväntningarna idag, tur att jag kom ur min position ävenom det inte steg så väldig mycket.
Nytt försök i eftermidddag med amerikanska investmentbanken Merril Lynch.
 
En efter en blir grabbarna i gänget singlar igen. 2 av 4 är åter singlar. Och plötsligt ska alla möjliga upptåg styras upp. Det är som att de under förhållandet bygger upp och stor fördämning av aktiviteter som devill göra men håller igen på av någon anledning.
I och för sig kommer jag själv ihåg hur det var. De blöta festkvällarna byttes ut mot mysiga filmkvällar och middagar. Skönt på sätt och vis men svårt att förneka den man är.
Nu när det tagit slut för dem så ska det styras upp resor till höger och vänster. Utgångar konstant.
Det är som att de är två olika personer, en förhållandeperson och en singelperson. De båda skiljer sig totalt.
Men så är vi nog alla på ett eller annat vis.
Ett förhållande handlar mycket om att kompromissa så det är inte kostigt att visa ting förblir undertryckta.
Det kan knappast vara bra för själen i det långa loppet.
Som en krutdurk som bara väntar på att explodera.
Kanske därför man väljer (för på ett eller annat sätt gör man ett val) att vara otrogen i ett förhållande?

Kvinnor och hygien

Återkom precis från toaletten och kom till att tänka på en sak.
Varför i hevlete klagar alla kvinnor på män som inte fäller ner ringen?
Är de så jävla blinda att de inte kan se att den är uppfälld? Är de så lata att det inte orkar med att fälla ner den? Går deras värld i bitar då?
Jag trodde länge att det här med toalettringen var en skröna, men jag får den faktiskt bekräftad lite då och då. Eller är det bara något som kvinnor säger för att det ska sägas och visa på att det finns en differans mellan män och kvinnor?
Varje gång jag kommer in på toaletten på jobbet och lyfter på locket så luktar det piss. Fördelen med att lämna det uppe är alltså att det ventileras.
Dessutom man kommer in och ser att ringen är uppe så kan man vara förvissad om att man slipper sätta sig på en varm ring som ett avtryck från föregående besökare. Hatar verkligen det.
Vidare kan man även (för det mesta) vara förvissad om att det inte finns lämningar på ringen eftersom den är uppfälld.
Bara fördelar vad jag kan se.
Så vad är problemet? Är det något som sägs bara för sakens skull eller är det verkligen så här jävla triviala ting som tynger sinnet?

---

Jaga runt svansen

Senare i eftermiddag ska jag på massage som företaget står för.
Vill minnas att det var minst 3 år sedan jag fick en rejäl massage senast.
Efter all stel gymträning så lär hon få en del att bita i.
När jag klädde mig imorse tänkte jag att jag skulle få massage idag och förmodligen visa mig halvnaken.
Vet inte varför jag tänkte på det men gissar på att mitt undermedvetna hoppas på en "happy ending".
Lite skeptisk dock om sådant ingår i företagsmassage.
Men förberedd är jag åtminstone.
Undrar om det kostar extra och om man i såfall kan dra av det som friskvård?
 
Jag är kluven. Jag har lovat mig själv att inte kontakta Praktikanten om inte hon hör av sig först. Men nu är det fem dagar sendan vi hördes sist.
I vanliga fall skulle man givetvis dra slutsatsen att hon inte vill ha med mig att göra. Men förra veckan frågade jag henne rakt ut om vi var färdiga med varandra eller om det fanns något kvar från hennes sida.
Hon svarade att det fanns det och hon ville fortsätta träffas, dock kom vi båda överens om att ingen av oss ville ha något seriöst förhållande. Bra så!
Anledningen till att jag bestämde mig för att inte höra av mig var att jag tröttnade på att hon aldrig hade tid att träffas. Men om hon sover i en säng så hade hon hittat tiden, så att säga.
Konstigt som sagt, men hör hon av sig så tar jag det därifrån, om inte så får det vara bra så.
Jag har inte tid eller lust att springa efter och jaga någon som skickar dubbla budskap hela tiden.
Hur svårt kan det vara, antingen svart eller vitt. Ja eller nej.

Betraktelser från vardagen

Helvete! Missade grannen igår när jag var på gymmet. Lånet var återgivet via brevinkastet. Jaja, får linka över och låna något passande inom en väldigt snar framtid. Skit i om det är uppenbart.
Eller varför låtsas behöva låna något? Kan ju lika gärna knacka på bara och presentera mig eftersom jag glömde det sist, småprata lite. Göra sig sedd helt enkelt.
 
Börsen fortsätter skjuta i höjden. Tillfälligt givetvis. Naivt att tro att "krisen" skulle vara över nu.
Otroligt att se hur kvällstidningar formulerar sig. Väldigt uppenbart att de saknar kunskap i ämnet och bara är ute efter att skapa svarta dommedagsrubriker.
Ska bli intressant att se om man kan hämta hem lite när amerikanska marknaden öppnar idag.
 
Såg en intressant sak idag. En person som tillhör någon obskyr del av företaget hade lagt till sig med en "combover". Han har en äkta clownflint och hade försökt dölja den med en combover som endast täckte halva clownflinten. Personen i fråga är inte så värst gammal. Kanske strax över 30 eller något. Varför rakar han inte av sig håret? Det hade ju sett så mycket bätte ut än denna fatala katastrof som dessutom får honom att se ut som 65.
Varför inte bara acceptera sitt öde och göra det bästa av det?
Tror faktiskt han dessutom hade passat väl med rakat hår.
Får man lov att säga till någon: "Men sluta! Raka av skiten bara!"?
 
Kanske ska kröka ner honom och dra fram rakapparaten vid nästa fest. Dokumentera och lägga ut på intranätet.

Aldrig nöjd, ständigt klättrande uppför berget

I helgen pratade jag med en bekant. Vi pratade om förhållande. Vi kom överens om att vi alla har våra egenheter som gör det svårt att leva med andra. Han frågade då mig vad jag hade för egenheter.
Jag svarade snabbt: "Jag blir aldrig nöjd!"
Så enkelt är det.
 
I många avseeden är detta en vädligt god egenskap. Du skapar hela tiden nya mål. Hittar nya vägar att gå.
Du skaffar dig utbildningen du vill ha, skaffar dig ett karriärsjobb och klättrar hela tiden uppåt. Hittar hela tiden nya vägar att lära dig något nytt, en ny kunskap, en ny hobby. Allt för att utveckla dig. Allt för att hela tiden ta dig framåt.
Inget fel med detta. Det är en god egenskap att vara målinriktad och viljestark.
Men problematiken kommer t.ex i förhållanden. Du är aldrig nöjd. Du jagar efter den där tjejen som är världens toppentjej. Henne som du har trånat efter länge. Hon som du faller mer och mer för. Till slut får du henne.
Allt känns toppen, man står på toppen av berget.
I ungefär 5 minuter. Eftersom du aldrig är nöjd. Du börjar hitta fel. Små obetydliga saker förstoras upp. Man ser berget växa och vill klättra vidare.
Uppåt mot toppen, mot nya mål.
 
Hur ska jag någonsin kunna fina mig till ro med en sådan mentalitet?
Är jag dömd att vara den evige bergsklättraren?

En rekommendation!

Jag skulle vilja rekommendera en bok: Parasiten av Fredrik Ljung.
Har precis börjat läsa den. Stora delar av boken är självbiografiska.
Jag har aldrig läst en bok där huvudkaraktären stämmer så väl inpå mig själv.
Jag förundras över hur karaktären tänker som jag, går som jag, har samma värderingar som jag, i mångt och mycket. Allt stämmer så klart inte, vilket från ett bredare perspektiv nog är tur.
Karaktären är dock drogmissbrukare, vilket inte jag är. Har aldrig haft något drognyttjande att tala om.
 
Efter att ha vaknat ensam ännu en gång spenderade jag hela dagen med att vänta. Vänta på att det skulle ringa på dörren. Min granne ska återlämna lånet. Jag väntade och väntade. Men inget hände. Gymmet uteblev pga detta.
Lite korkat av mig att ägna halva dagen åt att vänta. Men jag fick åtminstone mycket uträttat på hemmaplan.
Vaknade tidigt i förhållande till hur sent jag somnade, kände mig helt ok, har kommit på att det underlättar att äta innan jag somnar på fyllan. Det är som två skilda världar för mig. Utan mat är dagen efter en katastrof, med mat så mår jag hyfsat.
Gick i allafall upp och gjorde mig presentabel utifall det skulle ringa på dörren. Vilket det så klart inte gjorde.
 
Får se hur det ser ut när jag kommer hem. Annars får jag väl ringa på hos henne. Har iallafall redan planerat ett lån inom en snar framtid.
Inte för att jag så gärna vill ligga med henne, vilket jag förvisso inte hade tackat nej till. Mer för bekvämligheten att ha en granne att umgås med. Tillsammans är man mindre ensam. Kanske att man kan lyckas snylta sig till ett och annat mål hemmalagad mat.
Jag gillar att laga mat, men inte ensam, inte bara till mig själv.
Det känns på något vis bekvämt att bara kunna springa över till grannen för en filmkväll eller lite skitsnack.
Mina andra grannar genom tiderna har bara varit skit så det är väl därför jag är så uppspelt över detta.
Vi får se hur det utvecklar sig.
 
Praktikanten har jag inte hört av sedan i fredags. Jag har i över en vecka försökt få över henne till mig igen, men alltid upptagen. Jag har frågat henne rakt ut om vi ska fortsätta, få ja till svar, men fortfarande har hon inte dykt upp. Så i fredags bestämde jag mig för att helt enkelt inte höra av mig. Vill hon något får hon höra av sig annars har detta runnit ut i sanden. Jag har varken tid eller lust att fortsätta jaga.
 
Nu måste jag ursäkta mig och fortsätta tjäna pengar på denna uppgång.

Önskar du ligga?

Note to self: Önskar du ligga?
Gå ej ut med endast två snygga tjejkompisar och stå och simulera någon sorts parningsdans liknande på dansgolvet. Detta skrämmer bort omgivande kvinnoskap.
Gå heller ej ut med två av dina vänners flickvänner eftersom även de är off limits. Även man inte alltid får det intrycket.

Det var allt. Väntan på oväntat besök fortsätter i det tysta.

Från en granne till en annan...

Sitter och funderar på utgång idag. Skulle behöva vila. Mitt i detta funderande ringer det på dörren. Det har aldrig ringt på dörren oannonserat innan.
Skruvar ner musiken, trippar fram till dörren och kikar genom titthålet.
Utanför står en blondin.
Jag stannar upp, tittar ner, jo jag är anstädig, gott.
Dra handen genom håret. Haspar upp och öppnar.
Visar sig att även jag har en "granne", så som min vän också har/hade.
Hon bor precis under mig. Har sett henne två gånger innan men visste inte att hon bodde i samma trappa som mig. Hon undrar om hon kan få låna en sak. Givetvis som den gentleman jag är.
Jag blev så ställd när hon stod där så jag förmådde mig inte att prata så mycket mer än om ärendet ifråga.
Men hon kommer och återlämnar det imorgon, får se till att vara hemma då.
Annars så kan jag ju alltid vara i behov av att låna något.
Tycker ju att det här klart kan vara värt att undersöka.
Om inget annat så är det alltid bra att hålla sig på god fot med grannen.

Nu blir det rioja!

Hur man blir våldtagen av sin mobiloperatör

Torsdag eftermiddag, mobilen piper till. Man fiskar förväntasfullt upp mobilen ur kavajfickan. Vem må det vara? Någon som längtar efter mig? Någon som vill hitta på något äventyrligt? Kanske en inbjudan till något? Förväntingen är stor. Tills man läser något i stil med "hej, telenor har nu mottagit en betalning på faktura bla bla! tack så mycket för att vi fick debitera dig ett svinigt överpris! Må skit tills nästa gång vi får äran att lura av dig pengarna!". Jaha, var det ögonblicket över. Man låtsas som ingenting, sväljer sin stolthet, går vidare.
 
Fredag morgon, mobilen piper den välbekanta tonen av att någon vill nå just dig med ett textmeddelande. Spännande! Äntligen återupprättelse efter gårdagens nerpissning av telenor. Lika förväntasfullt fiskar jag återigen upp mobilen från kavajfickan på motsatt sida denna dag. Det är ju fredag! Idag kan vad som helst hända! Förväntasfullt börjar jag läsa, för varje stavelse dör mitt leende en smula för att slutligen vara helt borta.
"Hej! Telenor har nu skickat ännu en överdrivet debiterad faktura till dig, din lättlurande sate! Se till att betala innan bla bla annars känner vi killar som bryter ben!"
Jaha, tack så mycket. Det var den dagen det.
Jag har alltså en mobil som endast är till för att meddela mig om att min operatör tagit pengar från mig eller att de har skickat en begäran om mer pengar från mig.
De kan dra åt hevlete!
 
Angående börsen: TIMBEEEEEER!!!
Men visste nu att man kan tjäna pengar även på nedgång?
My ass is blanked!

---

Konsten att konsumera

I helgen köpte jag mig en tv apparatur.
Jag är ingen vidare tv tittare utan köpte mest en tv för möjligheten till en mysig filmkväll i sällskap.
Jag har många bekanta som spenderar veckor, månader med att hitta den perfekta tv´n. Det jämförs, provtittas, ställs frågor. En hel vetenskaplig process i princip. Detta är för mig helt obegripligt men så har vi alla olika preferenser i livet.
I lördags tog jag bilen och åkte till en av de större elektronik kedjorna.
Traskar in, säger att jag vill ha en tv. Förklarar att jag inte har några större preferenser utan bara vill ha en tv för möjligheten att titta på om så skulle falla mig in. Försäljaren ger mig en skeptisk blick.
Eftersom jag har ett antal meter mellan soffan och tilltänkta placeringen av tv´n så förklarar jag att det iallafall behövs en hyfsat stor apparat.
Han visar mig vart apparaterna i denna storlek hänger. Jag pekar på en i högen som ser hyfsat bra ut, "den tar jag". Som allt på dessa massiva kedjor så måste han kolla upp om de har den hemma. Givetvis har de inte det.
Det här med lagerhållning är inte deras största framgång precis.
Jag pekar helt sonika på tv´n bredvid. "Ta den där då!".
Försäljaren kontrollerar om den finns, jodå, den finns.
Jag betalar och går till varuutlämningen.Väl där vissar det sig att inte heller denna finns hemma. Suck!
För att vara en av Sveriges största hemelektronikkedjor suger ni verkligen på lagerhållningen poängterar jag.
 
In i butiken igen. Försäljningchefen har nu kommit fram ur sina gömmer för att hjälpa till.
Han frågar mig vad som är viktigast med tv´n. Jag svarar i stil med "att den ska gå att titta på...". Borde sagt "att ni har den hemma!".
Till slut enas vi om att det behöver vara en av de större pga avståndet från soffan.
Efter att ha försäkrat sig om att de verkligen har den hemma så rekommenderar han en tv till mig som jag dessutom får rabatt på. Fint, den tar jag säger jag utan att ha sett den.
Kände igen märket dock och visste att de hade bra design på skräpet.
 
Visade sig att den var helt ok i designen. Dock har jag fortfarande inte tittat på tv. Den bara står där och stirrar på mig. Vet inte riktigt vad den vill. Men den stirrar på mig. Jag stirrar tillbaka. Säger till den att jag inte kommer ge efter. Jag kommer inte slå på dig. Du kan stå där i hörnan och skämmas.
Just så. Skämmes ta mig fan! skriker jag på den och pekar. Sedan går jag ut ur rummet, slänger mig i sängen med laptopen och tittar på ett avsnitt av Dexter...
Vad var det nu jag skulle ha en tv till?
 
Älskar att berätta den här anekdoten för mina tekniknördiga bekanta. De får något svart i blicken. De idiotförklarar mig där på sekunden. "Hur fan kan du lägga ett 5 siffrigt belopp på något som du inte ska använda?".
För att jag vill ha möjligheten att använda den, så klart.
Inga konstigheter.

"Hej dagboken!"

Ja ungefär så kan man skriva. Jag har en brinnande känsla att jag vill skriva av mig om mitt arbete. Noga och specifikt om alla händelser och reflektioner. Men det kan jag ju inte. Det skulle kunna få ödesdigra konsekvenser.
Inget som jag vill riskera då jag har världens bästa jobb.
Så nu har jag bestämt mig för att börja skriva en dagbok. Skriva ner allt som harmed jobbet att göra som jag anser värt att nämna. För att kunna gå tillbaka en gång i tiden och se hur mina tankar var då. Se hur jag har utvecklats.
Detta är dock inget som jag kan skriva ner på internätet.

Därför dagboken. Bloggen kommer jag ha kvar för att skriva om mitt privatliv. För att få skriva av mig och få utlopp för mina tankar.
En och annan anekdot från jobbet kan jag bjuda mig själv på, men det räcker.

Vissa kvällar sitter jag och tittar igenom mina gamla inlägg. Läser om mina tankar.
Hur det svänger fram och tillbaka. Hur jag tagit mig upp från botten och börjat bygga på något värdefullt.
Många inlägg är helt värdelös, mer av karaktären "Hej, idag har jag...".
De skrev jag nog mest av ren tristess.
Men i mångt och mycket är det djupt intresssant för mig att läsa om mina egna skruvade tanknar. Hur jag kastas mellan hjälplöshet och hopp.

Evolution.

Refletioner från ett perspektiv...

Sitter på ett hotellrum någonstanns i världen och reflekterar efter dagen. Har klätt mig i en vit morgonrock, ett glas rött från minibaren till vänster om mig.
Precis hemkommen efter en trevlig tre rätters middag och ett krogbesök på det.
Idag har jag nätverkat som aldrig förr. Det är ju ett modeuttryck.
Många nya nyttiga och underbara bekanta.
Många nya resmål för min del som hägrar för att hälsa på alla. Både i och utanför affärerna.
Det är sjukt inspirerande att umgås med likasinnade. Aldrig förr har jag suttit i ett rum med så mycket intelligens. Ideérna haglade, utbytet av erfarenheter var erormt. Det var total eufori.
Imorgon är det dags igen.

Har fått en grymt fin etagévåning som hotellrum. Känns helt underbart att sitta här och bara njuta. Fastän jag är ensam, men det får man leva med.

Det känns helt otroligt att jag är en del av detta. Lilla jag, som har växt till denna jätte.
Ingen från förr skulle känna igen mig.
Det är så jag verkar. Avlivar mitt gamla jag med ett par års mellanrum. Jag är evulotionen personifierad.

Som det känns nu finns det inga gränser för vart jag kan nå. Jag vill klättra så högt som möjligt. Det är en resa som innebär otroliga kontakter men också en enorm ensamhet. Vem ska lära känna mitt riktiga jag? Ingen förmodligen. Men det är ett offer som jag måste göra, som jag vill göra.
Det är så jag får ut något av livet. Ensamheten på ett hotellrum. Det ger åtminstonne tid för reflektion.
Min vän åker utomlands imorgon då jag återkommer till verkligheten.
Kanske att jag ska ringa flickan som numera går under namnet Praktikanten.
Vart vi står skiter jag egentligen i. Jag vill bara ha lite närhet en stund. Ungefär som att ladda batterierna. Sedan står jag stark ensam åter igen.
Det är mitt kors som jag bär. Ensamheten.

I helgen träffade jag på en liten hundvalp, samma sort som jag hade med A.
För en liten, liten stund var jag tillbaka till den tiden.
Jag mös med valpen, luktade på valpdoften. En doft kan utlösa så många minnen märkte jag.
Jag slöt mina ögon och hoppades att när jag öppnade dem skulle jag vara tillbaka med A. och vår hund. Då var jag lycklig, då var jag olycklig. Då kände jag något.
Nu känner jag nästan aldrig något. Jag hör folk beskriva sina känslor hela tiden, men jag känner fan aldrig något.
Ibland hittar jag på att jag har känslor. Bara för att verka normal.
Jag vill känns, men jag kan fan inte.
Kanske har jag inte hittat den som kan få mig att känna?
Kanske är jag oförmögen att känna?

Frågorna är många.
Men vem ska ge svaren?

Som en nyponros

Frisk som en nötkärna och tränad som en elitidrottsman!
Företaget skickade mig på hälsoundersökning igår.
Allt såg utmärkt ut, förutom en sak...mina alkoholvanor...
De var lite oroande tyckte hon.
Jo, det vet även jag. Eller, ibland vet jag iallafall.
Jag sa att jag hade bättrat mig. Visserligen hyfsat bakis när jag satt där.
Men visst, det ligger något i det.
Helgen blir vit bara för det.
 
Lika trött idag som jag var igår. Idag beror det inte på bakfylla dock.
Jag fick besök sent igår. Det var trevligt. Mycket trevligt. Trevligt hela natten.
I de lugnaste (och sötaste) vatten minsann...
Jag visste inte att jag var så vig. Intressant.
Hoppas på fler tillfällen. Återstår att se.
Vissa komplikationer kvarstår dock. Ett litet ljus på himlen kan jag ändå tycka.
 
Jaja, vem sa att livet skulle vara enkelt?

Konsten att ligga kungligt, eller inte

Tydligen så var självaste kronprinsessan på besök i byggnaden igår.
Där ser man vad man missar när man spelar breaking benjamin på högsta volym.
Jaja, jag hade troligtvis inte fått ligga ändå. Hon hade ju 4 livvakter med sig.
Dessutom är Madde snyggare så det gör inte så mycket.

Den tunna röda linjen

Lite sliten idag. Inte mycket, men lite. Var på en sittning igår. Lite avslagen tillställning med en god chans till nätverkande.
Hamnade av en händelse bredvid vår VD. Trevlig herre det där. Vi pratade finanskris, så klart. Jag föreslog att vi skulle köpa upp en investmentbank nu när det var sådan rea på dem. Vi enades dock om att fenomenet "investmentbank" som vi kände det nu är utdött. Finns dock intressanta delar inom investmentbanking som jag tror hade passat vår koncern.
Som sagt, avslagen tillställning men en god chans till networking som är så populärt i dagens samhälle.

Kom hem i rimlig tid och varvade ner med en whiskey eller två. Konverserade via internätet med en god vän på annan ort. Jag använder alltid honom som bollplank när jag behöver prata om något. Detta eftersom han saknar koppling till allt annat i mitt liv. Skönt att kunna prata med någon helt förutsättningslöst. Nästan som en psykolog.

Idag ska jag på hälsoundersökning på jobbet. Innan man ska dit så får man fylla i en enkät om hälsotillståndet. Jag svarade perfekt på allt, motionerar som en elitidrottsman, nyttjar inte tobak, inga mediciner, inga sjukdomar, inga fysiska besvär (psykiska kanske är en annan historia) och äter nyttigt. Bara en sak som sticker ut "händer det att du har har skuldkänslor eller känner dig illa till mods med ditt sätt att dricka alkohol?", stort kryss i JA-rutan...
Men jag har gjort framsteg, bara lite snedsteg då och då.

En sak till dagboken: Jag sover inte ensam inatt...