Den omisskänliga doften av ångest

Måndagsdimman ligger tung i huvudet denna förmiddag.
Svårt att koncentrera mig.
När jag sätter mig in i något tappar jag fokusen efter ett par minuter.
Göra ikväll? Just det, jag måste tvätta min nya tröja. Är det vin?
Min favoritskjorta, rosé eller rödvin...något är det iallafall.
Min skräddarsydda kostym, det var nog inte vin. Tror det går bort. Annars kemtvätten...igen.
 
Lördagen är en enda stor dimma.
Jag satte ribban när jag värmde hemma med whiskey och vodka on the rocks.
Jag kände mig tvungen. Hur skulle jag annars uthärda?
 
Tog taxi tilll tillställningen 1 timme efter utsatt tid.
A fashionable late entrance, kan vi väl säga.
 
Stod utanför och låtsades prata i mobilen. Kunde inte förmå mig att gå in.
Till sist bet jag ihop, tog ett djupt andetag och steg in i lokalen.
Hälsade och utbytte plattityder.
 
Hittade en och annan som det gick att konversera med. Men på det stora hela var det precis som jag förutspådde.
"Det var länge sedan, kul att ses igen, vi måste träffas någon dag!"
Eller inte...
Höll en rimligt låg profil och drog i mig mer av det stärkande för att uthärda.
Framåt småtimmarna fick jag nog och hade dessutom uppnått en hyfsad promillehalt.
 
"Jag måste återlämna några filmer!"
 
Så försvann jag obemärkt ut i natten och in i en taxi.
Hamnade på ett uteställe. En tjejkompis och tillika ett gammalt ex är bartender där.
Hon såg sådär road ut av att se mig. Mest beroende på min promillehalt som inte längre gick att dölja.
Minnet är minst sagt luddigt från den timme eller två (?) som jag var där.
 
Vaknade på morgonen i soffan med kläderna på.
 
Såg i min mobil att jag skickat ett sms till S-G. "Saknar dig...".
Det ger mig så mycket ångest på så många nivåer.
Klassikt fyllemess vilket jag i vanliga fall brukar vara duktig på att hålla mig borta ifrån.
 
Ikväll ska jag alltså försöka tvätta bort synderna.
 
Både ifrån kläderna och själen...