Att skjuta sig själv i foten

Läser en artikelserie i tidningen. Jag har väntat på denna. Idag dyker den då upp.
Det senaste året har Malmö/Lund haft åtskilliga infestingar av dessa autonomagrupperingar som vill reclaima, tvinga fram renoveringar och att nya hyreslägenheter ska byggas.
Notan för dessa manifestationer som inneburit skadegörelse och enorma polisresurser beräkanas vara 58 miljoner kronor.
Vidare läser man då att det ska jämföras med att 10 höriskmatcher kostat 2.2 miljoner kronor.
I.rena.skattepengar.
Samma pengar som dessa grupperingar vill ska läggas på bostäder och renoveringar mm. Klasskampen.
Vilka.jälva.idioter.
Men det blir bättre!
I artikeln har till slut ett antal representatner för dessa grupperingar intervjuats (Vanligvis uttalar de sig inte alls, vilket kan tyckas något konstigt då man försummar enchans att föra fram sitt "budskap")
Man kan läsa om hur de vill avskaffa polisen (?!), öppna gränserna.
Jag skulle vilja att de gick en runda i Rosengård en fredagkväll.
Deras åsikter hade nog varit något annourlunda då.
 
Oerhört roande att läsa om deras ickeexisterande budskap, det finns inget, det finns ingen logik. De försöker och försöker men det blir bara så fel.
Man läser om en av gruppernas actioner just nu mot kollektivtrafiken. Vem som drabbas där? Busschaufförer t.ex...dessa överbetalda överklassmänniskor...eller vänta?
Man läser att de slåss för arbetarna, samtidigt vore det intressant att veta hurmycket de själv bidragit tillsamhället i form av inkomstskatt t.ex. 58 miljoner i merkostnader för resterande skattebetalare har de åstadkommit iallafall.
Man kan läsa att de inte vill starta föreningar för då blir de beroende av myndigheter och instutioner, och det är just det som de vill ta avstånd ifrån. Samtidigt står det att läsa att de flesta är studenter. Studenter som säkerligen gladeligen tar emot studiebidrag och lån från CSN varje månad...
 
 
Jag är helt för att säga ifrån när man är missnöjd, att demonstrera. Men de skämmer bara ut sig själv och dessa arbetare som de säger sig representera.
Dumma.jävla.idioter

Ett par ting bara

Meningen med livet. Det är en mening att filosofera över i all onändlighet.
En del av meningen med livet för min del är att överkomma utmaningar.
Den där känslan som infinner sig efter att ha överkommit en utmaning, stor eller liten.
Känslan.
Pengar förser dig med frihet, kanske inte lycka, men frihet.
Utmaningen att tjäna dessa pengar är en av mina stor utmaningar i livet.
Det adderar mening till mitt liv att hålla jakten på de stora pengarna uppe.
Frågan är vad för utmaningn jag måste anta när jag väl uppnår de stora pengarna.
Försvinner meningen med livet då?
Nej, troligtvis inte.
En annan utmaning är att hitta utmaningarna.
Möjligheterna är oändliga.
 
Det är mycket skriverier från sensationslystna aftontidningar om bankbonusar nu.
Förvaltare, VDar mm hängs ut  med bild, adress, inkomst,typ av bil.
Det är vidrigt. Det äcklar mig att tidningarna gör så här.
Kommentarerna under artiklarna är lika vidriga.
Allt som en förvltare tjänar beskattas. Och det är så fan mycket högre beskattning än svennebanans ca 31%.
Ävenom det skulle vara 31% skulle det handla om ändligt större summor givetvis.
Skattemedel som finansierar samhället som svennebanan parasiterar på.
Om helgerna jobbar dessutom svennebanan svart och drar in hyggliga summor obeskattade pengar.
En förvlatare har dessutom minst 4 års universitetsstudier investerade och belånade.
Äger man inte rätten att göra vad man vill av sitt liv?
Studera hårt, Jobba hårt (60-80 timmar i veckan mot svennebanas vita knappa 40).
Vill man och kan man så är det klart att man ska belönas.
Vill svennebanan sitta där i sin belånade villa och klaga på de "rika" är det hans rätt.
Synd bara att han inte inser att det är de som föder honom.
Äcklar mig med all denna okunskap och avundsjuka i detta samhälle.
Sverige kan dra åt helvete!

Walk the line

Ytterliggare ett äventyr avklarat. Denna gången var det Krakow,Polen som avklarades.
4 vänner. 48 timmar.
Det var ett rejält sjöslag men också fantastiskt kul.
Viss ångest återigen över att ha brännt alldeles för mycket pengar.
En glädjeflicka som inte visade alldeles för mycket glädje, kändes väldigt onödigt.
En och annan minneslucka, kanske inte helt optimalt.
Maten förvånade mig. Det mesta var mycket gott.
Förmodligen hittade vi rätt ställen då jag hört att  maten annars inte ska vara någon höjdare.
Krakow är annars en väldigt fin stad. Man kan spatsera omkring där i timmar.
Så länge man lyckas undvika alla turister och tillhörande fällor...
 
Snart är det dags för äventyr nr 3 denna månad. Ytterligare ett land ska intas.
Jag har kommit in i någon form av märkligt tillstånd.
De dagarna jag är hemma mellan dessa äventyr lever jag rent och sunt.
Ingen alkohol överhuvudtaget och sköter kosten, dessutom slutat dricka kaffe på jobbet. Mest pga att det smakar skit, känner inte att jag behöver det heller, thé fungerar utmärkt.
På dagarna jobbar och pluggar sedan disciplinerat efter det.
I söndags mötte jag upp en vän på ett café. Där satt vi i tre timmar och spelade schak.
Ny hobby. Lugn hobby! Bra att kunna nyttja mellan kitesurfing säsongerna. (det är iofs alltid säsong om man bara önskar det).
 
Drömde om A. inatt. Det är nu ca 1½ år sedan det tog slut skulle jag tro. Jag kan inte känna att jag har känslor för henne, jag kan knappt minnas oss, det vi hade. Men det var mycket vi hade. Ändå kanhon intebara försvinna ur mig.
Jag drömde att jag mötte henne, och hennes respektive som visade sig vara en tjej. Inget ont i det, A. har alltid njutit av även tjejer.
Jag drömde att hon ville prata. Hon sa att hon inte kunde få mig ur sitt huvud. Hon grät.
Hon sa att hon hade tänkt på mig den senaste 11 timmarna innan vi träffades där vi nu stod.
Sen försvann hon. Jag minnas inte vart, eller vad som hände sen. Men hon försvann. Återigen.

Ett äventyr riket runt

Åter på kontoret efter ännu en helg.
Det har varit en helg med blandade känslor.
Mestadels bra, men lite, lite ångest kommer även smygande.
 
På fredagkvällen begav jag mig med en vän til först varberg där vi åt på en fin restaurang, vackert beläget vid havet.
Därpå beger vi oss vidare norrut, till Göteborg. Där tar vi in på ett femstjärnigt hotel.
Vi har bott där en gång tidigare, förra året tror jag det var.
Då bodde äve Iron Maiden på samma hotel.
 
Vi anländer runt 22 till hotellet och gör oss i ordning med varsin drink.
Ner till hotelbaren där vi sveper två snabba drinkar till innan vi ger oss av in mot centrum.
Vi avverkar ca 5-6 ställen i ett rasande tempo. Bränner pengar som aldrig förr på inträden och sprit.
 
När vi kommer ut från sista klubben runt fem-snåret på morgonen är vi helt överens om att vi bör besöka en strippklubb.
Vi går och plockar ut åtskilliga tusenlappar och hoppar in i en taxi.
Väl där slår vi oss ner och är lite avvaktande till en början.
Sedan eskalerar det i en rasande fart.
Privatdans på privatdans.
 
Totalt meningslöst. Åtskilliga tusenlappar fattigare. Men vilka flickor.
Flera tusen för att addera byggstenar till den sexuella frustration som redan fanns.
 
Vi sover 4 timmar på hotellet innan vi måste checka ut.
Framåt eftermiddagen begav vi oss mot nästa mål. Hufvudstaden.
 
Anländer och checkar in på kvällen. Slitna.
Börjar med en drinkåterigen medan vi gör vårt bästa för att dölja våra slitna lekamen.
Vi har än så länge överlevt på diverse uppiggande piller.
Vi fortsätter med denna trend.
Efter en bit mat beställer vi in ett gediget "start-kit" utav alkoholhaltiga drycker av olika slag.

Beger oss sedan ner mot stureplan för att möta upp en vän på en av klubbarna.
Riktigt bra klubb hamnar vi på. Det dansas, det dricks. Vi lyckas dock inte möta vännen.
 
Efter stängning där beger vi oss mot nästa klubb, hyfsat trevligt men inte lika bra.
När kl väl tickar mot fem avtalar vi med min vän att möta upp hemma hos henne för efterfest.
Väl där fortsätter vi festandet, men bla orm-brännvin, lustiga piller, lustig gas något suspekt som skulle sniffas.
Kanske inte det klokaste beslutet men inget att göra åt så här i efterhand.
En del var helt dumdristigt och onödigt.
 
Vi landar i sänge på hotellet runt kl 8 på morgonen. Som tur är behöver vi inte checka ut förrän kl 18.
Rejält slitna anländer vi sedan till vår hemstad ganska exakt kl 12 på natten.
 
Jag ser som sagt tillbaka på  helgen med blandade känslor. Det är roligt men inte nyttigt att spendera så mycket pengar på sprit, kvinnor och dans.
Alla substanser som vi hade i oss var absolut inte nyttiga. Vet inte om de var så roliga heller för den delen.
Allt som allt ser jag det som en lyckad helg.
Förutom att jag inte fick ligga.
Det måste bli ändring på det.
Jag känner mig som en jävla munk.

Isberget

Jag minns inget av det.
Men har fått det delvis återberättat.
Men jag kan inte känna någon större ånger.
Det är som att det sköljer av som vatten mot regnjackan.
 
Jag var alldeles för full. Det kan jag däremot känna lite ångest över.
Tydligen köpte jag en flaska rosé vin på en klubb i helgen.
Denna flaska hällde jag sedan ut över sällskapet på 3-4 personer.
Jag minns inte en sekund av det.

Jag minns att jag spyr i vasken när jag kommer hem.
Jag minns att jag sitter i mitt badkar och tvagar mig.
Jag minns att en tjej torkar av min blöta kropp med en stor handduk.
Utöver det är det svar.
Ingen aning om vilket tidsspann vi pratar om.
Sista jag minns från klubben är att jag köper en flaska.
 
Flaska - spyr i vasken - badkar - torkad.
 
Har jag haft sex?
 
Jag har ingen aning.
Minnesluckorna stör mig.
Händelsen med flaska bekommer mig inte ett dugg.
Berörda tjejer har jag ingen som helst koppling till.
Min bekant som ringde dagen efter och klagade på en nedspilld tröja har under sommaren samlat ihop till det.
Hela hans burdusa uppförande, nykter eller full, har gjort att jag inte kan känna ånger över det.
Desssutom har han den där jävla t-shirten på sig på varje jävla festfoto den här sommaren.
 
Sammantaget gjorde jag en god gärning tycker jag.

Det blir påtagligt

Jag sitter i min soffa med en vodka/tonic i handen.
Jag känner en tomhet.
En ensamhet.
En bekräftelse.
Jag har precis kommit hem från en middag  med J, min gamla granne som är nere på besök igen.
 
Jag ringer på hos henne, väntar medan hon gör sig i ordning för att gå ut på stan.
Jag ser mig omkring i lägenheten lite förstrött.
Där på bordet ligger det en karta med p-piller.
Jag behöver inte titta närmre för att se det.
Det lovar gott.
Speciellt eftersom hon är den enda som har stoppat mig för att fullborda sammanlänkningen mellan man och kvinna.
Det är det som har gjort att jag trånat efter henne i hennes frånfälle.
 
Hon är söt, riktigt söt.
Välklädd.
Hyperintelligent.
Hon är för snäll för mitt tycke. För mycket lantflicka.
Men det gör mig inget. Inte ikväll.
 
Vi går ut på en opretantiös middag.
Vi pratar och har trevligt.
Ibland ler hon mot mig.
Det är vackert.
 
Vi avslutar middagen hyfsat snabbt på två timmar.
Promenerar mot hemmet, skojandes.
Vid dörren har jag redan på vägen upp kännt att jag inte kommer bjudas in.
Jag kramar henne lite förstrött, tackar för mig.
Jag orkar inte kämpa för henne.
För att få lägra henne.
 
Jag sitter här med min vodka/tonic nu och känner den där ensamheten som jag kommer känna hela livet.
Det är min dom, ensamheten.
Oavsett om jag omgärdar mig med dussintals människor känner jag mig ensam.
Det gör mig inget.
Men ibland...ibland vill, nej, måste, även jag känna närhet.
Bara för en kort stund. En dos.
Närhet.
En dos.
Det är allt jag behöver.

Njutning

Fredagen var en kväll fylld av festligheter i ironins tecken. Men det som utspelades var även en njutning.
Inget gnäll, inget klagande.
Inledde med två vänner/kollegor med lite smårätter, champagne och vodka hemma hos mig.
Lite lagom varma i kroppen tog vi taxi ner till hamnen för att dinera på en prisbelönt restaurang.
 
Två timmar senare är vi mätta och börjar uppnå en gedigen alkoholnivå.
Vi orerar, diskuterar och skrattar.
Vi dricker gott vin till maten, provar flertalet annorlunda ölsorter.
Kaffe och konjak känns som ett måste.
 
För många kan det kännas som en självklarhet att dricka rödvin till maten, kaffe och konjak efteråt.
Men så är det tyvärr inte alla gånger i en del av min bekantskapskrets.
Trots att dessa marodärer är flertalet år äldre än mig.

Det känns tråkigt att det ska vara så.
Men det gör även att jag uppskattar en stund med vänner som den i fredags mycket.
 
När vi känner oss nöjda tar en bil oss till en klubb.
Vi glider in och i detta något ironiska tema beställer vi en flaska champagne.
Flickor ansluter gifvetvis.
 
Jag försöker utan lyckat resultat senare få hem en gammal sängbekant för en re-match.
Glider vidare ensam till en klubb, anälder närmre fyra på morgonen och hänger med en gammal tjejbekant där.
Vi drar en och annan tequila, jag drar ett par grey goose vodka innan jag ensam sätter mig i en taxi och somnar med kläderna på.
 
En lyckad kväll helt enkelt som endast kunde gjort sig bättre med gediget sängsällskap.
Det börjar bli alldeles för länge sedan.
Men i veckan kommer både min gamla granne samt J. ner.
 
Dessutom kommer jag annama klassik hederlig nätraggning.
En vän som sysslat med detta frekevent de senaste månaderna har haft otroligt bra utfall.
Och mina behov är så stora nu att all bets are off!

Upp och ner

Helgen som gick var med full med blandade känslor.
Det var en orgie av up and downs.
 
Fredagen satt jag hemma och hällde i mig en flaska vin. Det kändes rätt att göra det.
Märkligt var att jag inte kände mer i kroppen efter att flaskan var tom än efter första glaset.
I efterhand kändes det onödigt att hälla i mig precis varje droppe.
Men det kändes som sagt rätt då.
Konflikterande minst sagt.
 
Förmiddagen och eftermiddag beskådades allehanda dyra vrålåk. En Masserati hade inte varit fel.
Kvällen avlöpte i form av en middag med en vän.
Mötte senare upp en gammal vän för drinkar.
Vi språkade som bara goda vänner kan göra.
Ibland känner jag i efterhand att jag sagt för mycket.
Men jag kan inte hejda mig.
Det känns så skönt att bara säga allt.
Det behöver inte låta vettigt eller logiskt.
Men skönt är det.
 
Vi mötte senare upp en kollega/vän till mig för ett par öl på ett hak som jag normalt inte hänger på.
Kände denna helg för att prova nya områden eftersom de gamla är så urdåliga och fyllda med outhärdliga personer.
Det visar sig dock ganska snart att min gamla vän och kollegan inte alls drar jämt. Kollegan råkar säga den ena ogenomtänkta saken efter den andra. Han säger saker som han inte bör säga eftersom han faktiskt inte känner mig så väl. Han söker medhåll från min vän som vägrar svara.
När det sedan är dags att gå vidare tar kollegan mig åt sidan och säger att han ger upp och ska gå  hem.
Han påstår att  min vän är dryg och att han inte orkar mer.
Det var dock ganska uppenbart att kollegan insett att han gjort bort sig mer än en gång på kort tid. Ransakar sig själv och går skamsen hem.
Kollegan var den enda som var dryg, både mot mig och min gamla vän.
 
Min vän berättar att han ibland ser A. Han har sett henne ett par gånger när han cyklat förbi hennes arbetsplats.
Jag visste inte att hon var kvar i stan ens.
Det är med blandade känslor jag tar emot denna information.
Jag har i princip spenderat det senaste 1½ åren med att undvika A.
Jag vet inte var hon kommer vara, men jag vet med stor säkerhet var hon inte kommer vara.
Samtidigt vill jag träffa henne.
Det hela är oerhört förvirrande.
 
1½ och jag har uppenbarligen inte lyckats släppa henne än.
Samtidigt hatar jag henne.
Jag vet inte vad det är jag vill uppnå genom att träffa henne.
Men det finns bara ett sätt att ta reda på detta genom.
Men det tänker jag troligtvis inte göra.

Alle man på däck...

Idag hade jag utvärderingssamtal om programmet som jag deltagit i det senaste året.
HR chef1 och HR chef2 samt min närmsta chef satt alla och berömde mina fina ambitioner och initiativ genom året.
Hur jag betett mig på programmet och i min operativa roll.
 
Sedan kom den konstruktiva kritiken, det jag behövde jobba på.
Jag tar för mycket plats ibland. Kan ju inte jag hjälpa. Kan ju knappast stå tyst om jag tycker att andra inte klarar av att hålla i taktpinnen och ta initiativ.
Jag måste lära mig kommuniceramed allt sorts folk...mådde illa när jag hörde det.
Men som den kameleont jag kan vara så får jag är försöka göra just detta. Kanske.
 
En del som sades var ren idioti. Även min tunga råkade dock slinta en gång och jag närapå dumförklarade en del kollegor.
Det bara kom. Mottogs inte helt väl.
Men jag räddade nog upp den incidenten någorlunda väl.
 
Pratades en del om min framtid. Tycker inte att det var så konstruktivt även om jag lade fram mina önskemål.
Hoppas min chef noterade detta så att det inte blir en chock om det väl skulle inträffa att det faller in.
Tyckte att han själv var något luddig gällande mina framtidsplaner enligt dem.
Strunt samma. Jag löser det själv.
 
Efter dagens möte är jag kluven. Inte helt nöjd.
Jag måste nog ge detta ett par dagar för att riktigt kunna smälta det och processera.
Men det känns inte helt ok.

Min dag

Låt mig berätta om min dag
 
Jag stiger upp när mobilen alarmerar mig om uppstigning.
Viss tvekan, men upp går jag.
Jag applicerar diverse krämer, dofter för att vakna till liv.
Inga piller idag inte.
Jag äter en lättare frukost.
Klär mig i svarta byxor från Hugo Boss, blå/vit randig buttondown skjorta, svarta Tods laces, en subtilt randig kavaj som jag toppar med randigmönstrad näsduk.
 
På jobbet dricker jag en dubbel espresso.
Jag jobbbar för dagen med mina kalkyler. Jag konverserar om olika spörsmål. Ett mail eller tios skickas.
 
Framåt min fj'ärde dubbla espresso lägger jag ner arbetet för dagen och börjar på att studera inför min tenta som är nästa vecka.
Jag har under dagen fått för mig att lyssna på både opera och klassisk musik.
Jag har hamnat i någon form av stämning då jag känner en viss harmoni i kroppen under förmiddagen.
 
När jag studerar får jag för mig att ha Alex Schulmans sommarprat på i bakgrunden.
Det visar sig vara en och halv timme av underbar monolog spetsat med härliga musikaliska stycken. Enkla men bra.
Han går från klarhet till klarhet.
 
Efteråt börjar klockan närma sig åtta på aftonen och jag är sedan länge själv på kontoret.
Jag sätter igång den klassiska musiken igen och bara njuter.
Jag kalkylerar och studerar.
Ackompanjerad till tonerna av Chopian med flera.
 
Mot slutet lägger jag ner studerandet.
Sätter fötterna mot fönsterbrädet och betraktar den stillsamma solnedgången utöver forskningsområdet.
Det är vackert på något obsyrt vis.
Jag lyssnar nu på en känd finansmans sommarprat. Om hans uppväxt.
Ett vackert stycke, Ave Maria, framfört av en känd lettisk operasångerska tar vid.
Det är underbart.
Det i det då känner jag mig ensam, men harmonisk.
Jag bara njuter.
 
Framåt nio kommer jag hem och häller upp ett första glas vin.
Jag tillagar en middag åt systern och mig.
Ett andra glas vin.
Här sitter jag nu med ett glas som inte har någon numrering.
Ensam.
Harmonisk.
Ensam.

Tankar

Den senaste tiden har varit en tid präglad av ensamhet.
Förutom en middag på fredagen med två vänner har jag varit ensam hela helgen.
Föreföll som att de jag önskade umgås med hade lämnat stan på olika håll under helgen.
En del bestämde sig bara för att toffla.
 
Jag börjar misstänka att en och annan flickvän till vänner anklagar mig för att vara något av en uppviglare av frihet bland mina hårdt tyglade vänner.
Jag blir inte direkt medbjuden på alla tillställningar längre.
Det gör mig inget direkt, just den klicken av människor saknar jag större gemensamhet med.
Visserligen bör deras misstankar vara sanna också.
 
Jag har tänkt väldigt mycket på A på senare. Drömt om henne. Det går i perioder det där.
Antar att det hör samman med att jag känner mig väldigt ensam just nu.
 
Igår var jag i Köpenhamn under dagen. Eskorterade min syster till hennes universitet.
Sedan flanerade jag runt på Köpenhamns gator. Drack en kaffe.
Gick vidare till hamnen. Satte mig i solen och lunchade med ett par öl som sig bör i danernas land.
Vidare till ett av (om inte det) finaste hotellet i Danmark.
Satte mig på deras uteservering och tog en drink. Njöt.
Mötte upp med systern efter det för hemfärd.
En skön dag.
 
Jag undrar hur länge jag kommer kunna umgås med en del vänner.
Inte allt för länge till.
Dock tror jag mig inte behöva göra något åt det.
Majoriteten av dem är riktiga toffler.
En ska flytta norrut (verkligen norr) med sin tjej.
Den andra gör inget om inte tjejen har något plannerat för kvällen på annat håll.
Då ger man honom inte nöjet att umgås.
 
Jag pratade med min kontakt i skatteparadiset förra veckan.
Han verkar väldigt positivt inställd till mig.
Gav mig råd och tips och ville att vi skullen mötas inom kort.
Hoppas verkligen att det blir som jag vill.
Vilket karriärssteg och miljöombyte det skulle vara.
 
Sverige är verkligen missunsamt.
Det är både sorligt och tragiskt.
 
I helgen kanske jag får träffa den söta grannen som bodde under mig förra hösten.
Länge sedan.
 
Nåväl, dags att återgå.
Som vanligt skönt att skriva av sig lite av alla de tankar som tynger och far runt.

Spridda skurar

Äntligen då färdig med Kitesurfing kursen efter fem gånger.
Känslan när du flyger fram över vattnet, genom luften är obeskrivlig.
Det är en kick.
Utan dess like.
 
Det är sommar. Tempot på jobbet är ganska så fattigt.
Dock har jag börjat spendera en dag i veckan på kontoret i Köpenhamn för att lära mig av deras arbetssätt.
Klart intressant.
Även funnit en söt dansk tjej där på kontoret.
Har länge velat ha en danska på mitt register.
Vore perfekt att smita över sundet när andan faller på.
Get away.
 
Var på Öland förra helgen med 3 bekanta.
Skönt att komma bort från storstaden ett tag.
Skönt att slippa utgångar.
Dessa högst slentrianmässiga ting.
Sällskapet kunde dock varit bättre.
 
För någon helg sedan blev jag medbjuden av en kollega att deltaga i festligheter.
Det mynnande ut i trevligt sängsällskap.
Dock kanske min prestation inte var på topp.
 
Förstår inte folk som för bok över sina erövringar.
Känns knappt relevant att hålla reda på.
Kanske om jag ansträngde mig skulle jag kunna komma på det.
Inte värt mödan.
 
Senare i veckan blir det ytterligare semester.
Västkusten som hägrar denna gång.
Trevligare sällskap.
 
Blev alldeles för vilt i helgens utgång. Svårare bakfylla än lördagens får jag leta i registret efter.
 
Måste bestämma mig om jag ska tacka ja till universitetsprogrammet denna veckan eller ej.
Måste ha svar på lite frågor först.
 
Sommaren flyter på.
Jag jobbar, jag studerar, jag surfar, jag nätverkar, jag festar oh jag reser.
Same old, same old.
 
Tankar på att dejta någon har slagit mig.
Det hade varit trevligt.
Gå ut på middagar.
Regelbundet sex.
Men sedan känns det som att det räcker.
Mer nytta än så känns det inte som jag kommer få ut av det.
Därav vore en danska perfekt.
Kontrollerbart.

Theme

Äventyren fortsätter

I helgen fortsatte mina äventyr på vattnet.
Turen gick till Köpenhamn och Copenhagen Cable Park där jag och 3 kolleger åkte wakeboard under hela lördagen.
Inte helt enkelt men jäkligt skoj att märka av framstegen.
Efteråt chillade vi på deras sköna minibeach med diverse drinkar och öl.
Verkligen ett grymt ställe som kändes riktigt avslappnat.
Visserligen låg det inklämt i ett industriområde men känslan fanns där.
 
Väl hemkommen på kvällen blev det en snabb dusch för att mötas upp på en restaurang.
Turen gick vidare ut i kvällen för drinkar och dans.
Rundande av hyfsat tidigt runt 3 efter att ha skådat en kö som det inte fanns en chans att jag ens skulle överväga att ställa mig i.
 
Kändes skönt att umgås med lite annat folk än de som jag har varit ute med den senaste tiden.
När jagkom hem messade jag med en tjej som jag fick till att springa runt och leta efter mig på en klubb i övertygelsen att jag var där.
Dagen efter traksserade hon mig med önskan om "bakismys och sex". Jag svarade inte...
Orkar inte umgås med de där längre. Vi har inget gemensamt överhuvudtaget.
Deras villfarelse att de skulle ha något att tillföra mitt liv stör mig otroligt.

Trading one day to another

Jag har hittat en fungerade strategi inom min amatör-trading.
Numera tradar jag ett antal dagar i veckan inom commodities.
Det är då CRUDEoil samt GOLD som är målen för min trading.
De förefaller utgöra en fin symbios och har än så länge levererat dagligen.
Guldet försvann visserligen ner i källaren idag men min korta position på oljan i kombination med en tight stop/loss på guldet gjorde att dagen slutar på ännu en förtjänst.
 
Tids nog kommer jag utöka detta till fler commodities samt valuta.
När det gäller aktier kommer jag initialt bara trada dem inom rapportperioden.
Större poistioner med tighta stoppar för rapporter som utkommer under dagen för att undvika gap-openings.
Mindre positioner för företag som jag tror kan leverera men samtidigt ta med gap-opening i beräkningen.
 
Positioner i aktier kommer även tas i de fall som något intressant dyker upp. Men då enbart mindre som maximalt för motsvara eget kapital i en lång position samt 2/3 i en kort.
 
Lugnt och försiktigt och metodiskt ska jag gå fram för att bygga mig en stabil portfölj.
Det är mycket intressant att följa de olika makroekonomiska händelserna och utvecklingar som påverkar pris och efterfrågan.
Ännu intressantarre när det genererar avkastning också.

Check

Jag vill minnas attjag skrev ett inlägg om kite-surfing förra sommaren.
Jag tror att det var en kväll då jag gick längs stranden på väg hem ifrån driving rangen. Det var där jag då såg kite-surfing live för första gången.
Jag fastnade genast för det.
Jag minns att A berättade en del om kite-surfing för mig då hon själv sysslat med det.
Förra sommaren hade jag fullt upp med andra nya ting och då blev det aldrig av.
Men i helgen skedde det alltså. Nu är jag igång med kite-surfingen och jag är helt tagen.
Det var allt som jag hoppats på att det skulle vara. Gånger två.
Visst är det inte helt lätt. Men det går framåt.
Ytterligare ett mål att checka av från listan.

En flykt

Det är midsommarafton och jag har precis lagt mig i sängen.
Jag dricker inte för att någon bestämt att det ska vara en allmän supardag.
Svennebanan sköter det.
Hur många vänskaper sätts på spel ikväll?
Hur många förhållanden kliver ytterligare ett steg mot destruktion?
Vidrigt.

Jag måste ha tackat nej till närmre tio tillställningar.
Inget som lockade det minsta.
Jag gick till gymmet istället.
 
Ikväll hade jag planer på att gå ut på en av de mest exklusiva restaurangerna och äta. Själv.
Fördrink. Förrätt med ett noga matchande glas vin. En huvudrätt med ett par glas vin som gjorde för varandra.
Efterrätt är inget för mig. Men en kaffe och avec är ett måste. Någon cocktail eller liknande efteråt.
Alldeles själv.
När det kommer till dessa kulinariska och exklusivare företelser är jag ytterst ensam i den krets jag umgås med här i denna stad.
Det gör mig ledsen att tänka på.
För att få njuta måste jag göra det själv.
Även om jag skulle lyckas få med mig en och annnan som inte klagade på priserna så har de inte stilen och klassen i sig.
Fel klädsel, fel uppförande. Det skulle bara förstöra min afton.
Jag tvivlar på att jag någonsin skulle kunna finna någon att dela denna upplevelse med och samtidigt stå ut med personen i fråga.
De få som jag har stött på i dessa sammanhang har visat sig vara tråkiga och avskyvärda människor.
Idag har varit en dag av stor ensamhet.
Det är ett pris jag får betala.
Jag kan inte vara någon annan än den jag är.
Då finns det ingen anledning kvar att leva.
 
So I run, I hide
I start again
With a brand new name

Menage a' troi

Den gångna helgen har jag förutom att fira min syster student och festat med 18 åriga skönheter även hunnit med en mycket trevlig tillställning på en klubb.
En fransk DJ som firade sin födelsedag med fri bar och tillbehör.
Mycket trevligt av min vän att bjuda in oss till detta.
Skönheter fanns där ett överflöde av.
Dock var jag seg sedan nattens aktiviteter och förtäring.
Adderat en mycket full vän, en annan som agerade som en duracellkanin på crack så fort han såg en skönhet eller liknande.
Det hela gjorde mig mycket avtrubbad mot närmanden och jag fick istället en mer apatisk och likgiltig inställning.
 
Igår var det måndag. Efter en något mindre produktiv dag kom jag hem på kvällen och studerade fram till runt tio då en vän ringer.
Han är hemma hos en tjej med 4 skönheter.
Jag kan inget annat än acceptera och 5 minuter senare sitter jag i taxin.
Vi dricker vin. Vi rör oss utåt mot krogen och landskapet med uteserveringar.
Min vän har berättat att de båda blonda skönheterna på senare haft för vana att göra varandra sällskap så fort någon av dem får hemsläp.
Jag ser deras blickar. Hur de diskuterar med ögonen och händerna.
Plötsligt vill en av dem gå på toa med den andre.
De slinker iväg och jag lutar mig tillbaka med och njuter av min öl och skådespelet.
Olyckligtvis har en av dem numera en pojkvän eller liknande och händer något lär det vara den lyckliga saten som får ta del av det.
Med det avslutar jag min öl och tar förväl av sällskapet.

Prövning

Efter att ha råkat överhöra ett samtal idag kom jag till insikt.
Jag kan få allvarliga reprimander för en sak jag gjorde förra veckan som involverar mitt jobb.
Nu väntar jag med spänning de närmsta tiden för att se om detta upptäcks och hur i såfall det hanteras.
Jag har redan förberett mitt defense case som jag tycker är hållbart.
Eventuella bevis som skulle kunna misskreditera min påstådda ovetskap i ärendet har förstörst.
Men då vi lever i den digitala eran försvinner inget för gott. Det finns alltid kvar någonstans.
No further comment, your Honor

Likgiltighet

Jag skyndar hem från jobbet, duschar snabbt, städar och klär mig.
Möter upp henne vid en restaurang i regnet.
Hon ä r i princip vad jag hade förväntat mig.
 
Inte illa, men inte heller något speciellt.
Vi slår oss ner, jag beställer mat och vin.
Bara mat till mig själv eftersom hon redan ätit.
 
Det finns en regel som säger att man som kille aldrig ska prata om sig själv, utan ställa frågor till sällskapet istället.
Jag tycker inte om att prata om mig själv med människor som inte intresserar mig så värst.
Där är inga problem.
Inte heller att ställa frågor. Jag är socialt lagd.
Däremot orkar jag inte lyssna och tolka svaren.
Jag drar av ett magasin av frågor i hennes riktning.
Inväntar knappt svaren.
 
Jag skulle kunna tänka mig att ligga med henne.
Men jag orkar inte jobba för det.
Hon känns inte värd det.
 
När flaskan är slut frågar jag om hon vill ha något annat.
Nej, hon ska upp tidigt och funderar på att bege sig.
Jag betalar och vi går.
Slår följe en bit och sedan tar vi förväl med en kram.
Vi får höras säger jag.
Jag menar det inte riktigt.
Det jag tänker är: "Jag ringer dig en sen söndag om jag plötsligt behöver sällskap i soffan".
Sen skiljs vi åt.
Köper mig ett paket ciggaretter fast jag inte röker.
Står på min balkong och blickar ut över det regn-disiga landskapet med en ciggarett i munnen.
Jag gör det, fastän jag inte röker.
Varför?

Bail Out

En givande vecka i "skatteparadiset".
En vecka av socialisering skulle jag vilja kalla det.
Viss avslutning som spårade mot slutet i ren och skär dekadens från alla deltagare. Det var en orgie.
 
Pratade en del med en herre som kan bära framgång under mina vingar. Jag får inte göra något misstag här.
 
De gångerna jag har varit där har jag sett den mesta vackra flickan någonsin.
Hon är skönheten personifierad.
Denna gången fick vi verkligen kontakt.
Jag har dessvärre, eller nästan måste jag säga lyckligtvis, träffat hennes pojkvän. Vilken tönt. Ryktet säger att det är dåligt mellan dem. Hoppas det stämmer väl.
Hon vill ha mitt nummer, hon fick det.
Mötte upp henne under kvällen och etablerade närmre kontakt.
Dessvärre var bihanget också med.
Jag får jobba vidare på henne.
 
Min nye vän och kolllega i skatteparadiset visar sig vara mer lik mig än jag kunde tro.
Äntligen har jag hittat någon som uppskattar Grey Goose on the rocks.
Mina svenska vänner bleknar i jämförelse. Jag är inte förvånad.
Han har dessutom så mycket att berätta om sin kultur och erfarenheter.
Det värdesätter jag högt.
 
En av kvällarna befann vi oss på en klubb där halva lokalen bestod av en VIP-hörna.
Väl där känner jag plötsligt hur någon knackar mig på ryggen.
jag vänder mig om, där sitter en medelålders rysk kvinna. Plastikopererad för ett mindre lands BNP.
Hon sitter där vid ett bord och en flaska champagne.
Hon meddelar på sin haltande engelska med djup rysk brytning att om jag vill ha champagne så är det bara att ta för sig.
Hur mycket tanken på en rysk rik kvinna lockar måste jag säga att jag kände mig något avskräckt av henne och valde att ignorera.
Jag kan både känna ånger och tillfredställelse över detta beslut.
 
Sluttenta imlämnad förra veckan, hoppas på högsta. Mindre intressant ämne.
Snart dags för sommarens kurser. Kör dubbelt.
 
I morgon ska jag träffa en tjej som jag aldrig träffat förr.
Känns något tveksamt men eftersom jag behöver något nytt så ger jag det en chans.
En bekants flickvän som tyckte det var en god idé.
Vi ska dessutom träffas publikt. Det är något jag drar jag mig för.
Måste ordna en "bail out" plan för det hela om utifall ett värstascenario inträffar.

Eld och lågor

Eftersom jag har en deadline inom kort och därefter troligtvis kommer ha en någorlunda lugn sommar på jobbet skrev jag igår in mig på två sommarkurser på universitetet. Lika bra att köra på hårt när jag ändå har farten uppe.
Dessutom lär åtminstone inte den teoretiska kunskapen vara så dum att ha tillhanda om utifall att jag får den där chansen mot slutet av året.
Rättelse: Jag SKA ha den där chansen.

Destruction

Min destruktiva sida har tagit nya propotioner.
Det här fungerar inte längre.
Efter en helg i Svergies framsida inser jag att mitt beteende är ohållbart.
Både gällande hälsa och ekonomi.
 
På hotellet för vi sällskap av tre mycket vackra och söta 18 åringar.
Vi underhöll dem hela kvällen allt medan vi slirade.
Jag minns inte riktigt vad som hände.
Jag har blåmärken över hela kroppen.
 
Bl.a ramlade jag inne på en strippklubb.
När vi lämnat av flickorna ville en vän och jag på svartklubb.
Chauffören kör oss till en strippklubb.
Jag försöker där inne övertala flickorna att göra mer än att strippa.
Jag förhandlar med en av tjejerna om att göra saker med varandra medan min vän och jag tittar på.
Nästa minne är att jag yrar runt i ett något avlägset kvarter och försöker hitta en uttagsautomat.
Jag hittar en men den vill inte ta mitt kort.
Jag ser det som ett tecken. Ger upp.
Tack och lov.
 
Vaknar upp fortfarande full på förmiddagen efteråt. Ångesten är stor.
Minnesluckorna är för många.
Kvittona är ännu fler.
 
Efter en frukost där jag skenat på mina vänner övergår jag till en flytande frukost i en ren desperation.
Måste dämpa min smärta.
Snart nog är både jag och en av vännerna fulla igen. Kl visar då på lunch...
 
Vi beger oss i bilen hemåt igen.
Min vän och jag dricker en espresso med ett par energigivande piller som tilltugg.
Efter det är festen igång igen och vi beger oss så småningom ut på middag.
Pillerna doserar vi med under kvällen för att hålla oss på benen.
Framåt morgonkvisten säger jag hej då till min vän och rusar ut till en taxi från klubben.
Anledningen är att undvika en tjej som verkar bli allt mer besatt av mig.
7 missade samtal och flertalet sms på morgon vittnar om detta.
Dessförinnan hinnes det med att idka sexuella aktiviteter i en gränd på väg mellan två klubbar.
 
Nu orkar jag inte mer.
I´m checking in to rehab.

The End

"the greatest trick the devil ever pulled was convincing the world he did not exist"

Roadtrip

Det blev inget val mellan gym eller sprit. Kändes onödigt att välja så jag tog båda.
Kanske inte det bästa för gym-resultatet men det ignorerar jag för tillfället.
Dock kunde jag avstått utgången. Det var en orgie i trash.
Totalt onödig och inte speciellt givande.
Natten kulminerade framåt morgonen då jag tyckte det var en god idé att ha sex i mitt trapphus...

Om ett par minuter ska vi köra mot Sveriges framsida, hur detta nu gick till.
Tydligen finns det ett hotel bokat där.
Jag är skeptisk till Sveriges framsida men har å andra sidan inget annat för mig så varför inte.

Ett par saker bara

- Tydligen ledig imorgon. Minns inte anledningen.
- Sprit idag kanske? Eller gym? Snarare gym
- Hade jag haft samma livsåskådning som en del bekanta hade jag tagit livet av mig för länge sedan
- Dekadens är tydligen relativt
- En vän hänger mycket på sexdejtingsidor. Vad är fördelningen där? 2 tjejer på 500 killar? Varav en av de två är en transvestit...
- Funderade att leka på en vanlig dejtingsite. Det var mycket av "vården, dagisfröken, frisör....". Hur kommer det sig?
- Enligt en artikel i metro bantar allt fler tjejer med amfetamin. Känns ju vettigt. Knarkarna på bänken är ju i beach-form 365.
 
Till sist: "I just want to find someone that I can still stand after her mouth is free of obstruction..."

Granne del II

För någon dag sen står jag och knappar in portkoden. Hör att någon kommer på cykel och väntar bakom mig.
Jag tittar inte bak utan slår in koden och öppnar porten.
Först då ser jag att det är en mycket söt tjej som också ska in.
Jag håller upp porten åt henne och hon ler ett vacket leende åt mig och tackar.
Verkade som att hon bor här.
Inte sett henne förut.
Otroligt söt men inte alls min stil i övrigt.
Men med tanke på vad som är min stil gett mig på sistone så känns det rättfärdigat att byta inriktning för ett tag.
Att sväva ut.
 
Förra grannen tog mig en vecka från första hälsning.
Denna blir lite svårare då jag inte är helt hundra på vilken lägenhet hon bor.
Tål att undersökas.
Återkommer på ämnet.

Tranquility

Kontrast del II

Du tränger dig igenom massorna som valt just denna kväll att uppta yta och andrum i just denna lokal.
Väl framme i baren beställer du något för att uthärda.
Fram ragglar hon.
En student.
Hon står där och försöker fokusera blicken på dig.
Du tittar på henne med frågade blick.
Vad?
Hon vill att du bjuder på en drink.
Du synar henne uppifrån och ner och svarar något i stil med; här! ta denna, svep din jävla drink och följ med mig sen..."
Visst, säger hon.
Sätter henne i en taxi.
 
Placerar hennes händer mot köksbordet, smeker henne bakifrån.
Blundar och tänker på något annat och tar henne bakifrån ett par minuter och väntar på att eländet ska vara över.
Grattis, du har nu fått två nya könssjukdomar som frodigt florerar bland nationerna.
 
Du beställer en taxi. Hon har självklart inga pengar. Ger henne ett par kronor och visar henne dörren.
Tar en drink, duschar av avskyn och kryper ner.
Godnatt.

Kontrast

Man sätter sig i baksätet på en bil. Modell finare.
Turen går längs kusten, genom en ljummen natt.
Du är klädd i mockaskor, chinos, skjorta och kavaj.
Efter en tur på femton minuter stannar bilen utanför ett par stora grindar.
Chauffören vevar ner rutan och talar genom en porttelefon.
Grindarna glider upp och bilen fortsätter färden upp längs en längre gång som leder fram till ett herrgårdsliknande komplex.
 
Bildörren hålls upp och du går ut. Dörrarna, eller snarare portarna till huset öppnas och du stiger in.
Visas vägen in i en större, vackert inredd lokal där du visas till en soffgrupp.
Slår dig ner.
Serveras champagne.
Framme vid scenen pågår en show.
Du sitter där med champagneglaset i handen och betraktar avslappnat showen.
Efter ett tag dyker två vackra kvinnor upp.
De slår sig ner på varsin sida om dig med champagne i handen.
Ni sitter där tillsammans och betrakar showen.
När champagnen är uppdrucken reser du dig upp.
Kvinnorna reser sig de med.
Ni vandrar upp längs en trappa...
 
Efter ett tag sitter du i baksätet på bilen igen.
På väg till hotellet.
Solen börjar gå upp.
Godnatt.

Otillräckligt

Dekadent. Till viss del. Så skulle jag vilja beskriva resan.
Vi skippade de där vanliga "nöjet" med att ligga på stranden och steka hela dagarna.
Staden var över förväntan. Inte allt för många turister och inte heller hade invånarna av gjort några större försök att turistanpassa det heller.
 
Nätterna var fyllda av liv och rörelse. Av drinkar. Av dekadens.
Mina vänner fick dock kalla fötter ett par gånger och förstörde en del av mina nöjen.
De stunderna övervägde jag klart att be dem fara åt helvete.
Det går tydligen bra att prata men när det väl kommer till kritan får man kalla fötter.
Löjligt.
Vi ligger inte på samma nivå märker jag.
Vad hade jag inte gett för en enda vän med samma förhållning till livet som jag.
Att slippa behöva påtala att det inte är ok att bete sig så.
Slippa känslan av att känna sig tillbakahållen pga olika värderingar.
 
Det blir allt som oftast fel med dem.
De vet hur jag vill ha det och de försöker många gånger anpassa sig eftersom de på något vis strävar efter samma sak.
Men då de misslyckas och jag påtalar det får jag bara bitska svar om att de inte bryr sig.
Knappast mitt fel att de inte kan föra sig med lite jävla stil.
 
Det känns sådär att gå ut på en fin restaurang med någon som är närmre 30 och se personen beställa in spaghetti bolognese med en cola till...
Är det bara jag som tycker att det är barnmat?
Vid sådana tillfällen får jag sådan lust att be personen i fråga att dra åt helvete, resa mig och gå därifrån.
 
Men sedan gottgörs det på andra vis. Jag får ändå ut mycket av personerna på andra plan. På andra inte.
Jag måste verkligen utvärdera om jag kan fortsätta att ha det så här.
Just nu känns det otillräckligt.
Ett "far åt helvete" känns onekligen på sin plats.
 
Annars var det en givande semester.
Personligen.

"I´m in murders and executions..."

Mellanlandar en dag i Sverige innan det är dags att åka igen.
Dagarna i det där "skatteparadiset" var ytterst givande.
Framförallt den där brunetten. Hon är det vackraste jag har träffat. Naturlig skönhet. Vi jobbar vidare med det.
 
Förutom att avhandla det vi skulle och umgås med vännerna på kvällen hade jag ett möte med en herre som gick över förväntan.
Jag kommer jobba vidare på det spåret.
Vid slutet av året kan det dags.

En kedja av händelser

Helgen var en märklig tillställning.
Jag går ut för brunch med ett gäng vänner och återkommer kl 6 på morgonen.
Dagen efter har jag en stillsam middag med en vän som på något vis leder till att jag somnar kl 9 morgonen därpå.
Min syster kommer på spontant besök en morgon.
Jag ber henne vänta utanför.
När hon väl kommer upp undrar hon om det var ett sammanträffande att en tjej gick precis ut genom min port.
En annan morgon hastar en tjej snabbt iväg när hon får reda på att en gemensam vän är på väg till mig.
Själv tackade jag för hjälpen att indirekt bli av med henne.
Nu är det dags att sova även i detta "skatteparadis".

Illamående

När jag vaknade i morse kände jag mig på något vis äcklad.
Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är med den här dagen.
Hmm..något är det..

Go

Var tillbaka på kliniken jag besökte för någon veckan sedan.
Första behandligen på nästan ett år.
Jag har saknat smärtan.
Det där snärtande ljudet när strålen slår sönder pigmenten.
Denna ungdomssynd kommer kosta mig 30 gånger som mycket att avlägsna.
Men på något vis ångrar jag det inte.
Det är lite fascinerande att ta del av processen.
Även om det är smärtsamt och kostsamt.
 
Det förefaller som jag nästan är den enda som har jobb att utföra så här inför detta studenternas högtidsdag.
Kontoret gapar nästa öde.
Måndag morgon flyger jag till det där "skatteparadiset" och då måste allt vara klart.
Det kommer bli två riktigt intensiva dagar där, då jag har många viktiga åtaganden att klara av.
 
Slutet av nästa vecka åker jag på en välbehövlig semester.
Men fram tills dess är fokusering till 200% som gäller.
Det här kan onekligen vara ett avgörande skede.
 
Kommer kanske inte ens ha tid med mina dekadenta nöjen.
Fast för ens eget välmående kanske det bör prioriteras upp något.

Svängningar

Helgen satte sina spår märker jag. Dimmigt är ordet jag vill kapsla in dagens känslor i.
Efter en sen squashmatch i fredagskväll slog jag mig ner och dinerade runt elva till "requim for a dream" på rekommendation.
En tragisk och smutsig historia.
 
Efter en middag med vänner i lördags avverkade vi uteställe på uteställe i ett rasande tempo.
Dock var jag för en gångs skull otroligt städad. Till skillnad från mina vänner som alla var rejält dimmiga.
Jag fick metodiskt gå igenom händelseförloppen dagen efter för dem då de inte ens visste på vilka ställen vi hade varit.
Runt halvfyra lyckades jag stoppa deras förslag om ytterligare ett ställe. Ett av de mest avskyvärda i stan.
Istället får vi med oss en och annan hem på efterfest, där jag då plötsligt får för mig att jag ska bli riktigt full.
Riktigt hur jag tänkte i detta läget är oklart.
Vännerna däckar hyfsat omgående medan jag med nyfunnen energi och en ny bekantskap häller i mig alkohol och spelar musik alldeles för högt.
Runt nio på morgonen beslutar vi oss för att äntligen sova. Vi somnar tätt omslingrade.
Visserligen hände inget anmärkningsvärt eftersom hon inte vågade då hon är intresserade av min vän som vi var hos.
Däremot ville hon att jag skulle komma senare dagen efter och "ta hand om henne" som hon uttryckte det.
 
Runt lunch väcks vi och när jag står på toaletten märker jag hur allt blir dimmigt. Jag blir tvungen att sätta mig ner medan jag börjar kallsvettas.
Runt en halvtimme måste jag sitta på golvet och känna en viss känsla av dödsångest innan allt blir bra igen. Har mina misstankar om vad det kan bero på.
Bekantskapen är bort när jag kommer ut igen. Skönt.
Vi tar oss till ett område med restauranger som jag normalt inte brukar besöka. Denna dag gör det inte så mycket då jag fortfarande känner mig påverkad och kan uthärda en snabb lunch.
 
Framåt kvällen ringer bekantskapen till min vän och bjuder in oss på middag. Vi tar oss dit och blir serverade.
Fin och uppskattad gest av dem.
Dock höll jag på mig och gjorde inga närmanden att ta vid där natten slutade.

Fashion

Häromdagen vandrade jag ut från kontoret just när skymningen började falla.
Jag går längs en cykelväg mot skymningen.
Mot mig kommer tre gestalter vandrandes.
Jag trodde först att jag hallucinerade.
Jobbat för hårt eller möjligtvis de där "förkylningspillerna".
Jag skymtar siluetten av tre par bröst där mot skymningen.
Mot mig kommer tre blondiner som är topless.
Helt causal kommer de vandrades i en rad endast iförda varsin kjol.

Nu låter detta kanske lite bättre än det faktiskt var.
En var ful, en var mindre ful och den tredje var godkänd.
Tänk mer "rabiata-feminister-provocerar-topless-på-stan"-flickor.
Kanske inte lika tilltalande.
Dock trevligt initiativ och jag hoppas att de går i bräschen för sommarens trend.

Gud

Så där. Igår blev jag frisk efter jag bestämde det.
Jag är Gud över min egen kropp och bestämmer alltså vad som ska ske.
Inte svårare än så.
 
Resan till det där "skatteparadiset" är bokad och det mesta som behöver behandlas är färdigt.
 
En kortare semester är bokad. Välbehövligt skulle jag tro.
Även om det inte har någon vidare tendens att bli så mycket vila.
Särskilt inte med tanke vilka som ska med.
 
Saker och ting flyter på i ett rasande tempo nu.
 
Låter vi det förbli så.
 
Back on track.

A trip down memory lane

Jag minns en kväll på senhösten förra året. Jag var ute på middag med min granne.
Vi satt där på restaurangen och hade avslutat vår måltid och höll som bäst på att avsluta vinflaskan.
Tallrikarna hade dukats av och endast våra vinglas och ett ljus stod kvar på det lilla fyrkantiga bordet med den vita duken.
Vi sitter och pratar om något. Jag har placerat händer på bordet efter att precis ha satt ner vinglaset.
Plötsligt ser hon mig djupt i ögonen, sträcker fram sina händer och fattar tag i mina.
Hon håller dem ömt och sitter där och stirrar på mig med en djup och nästan kärleksfull blick.
 
Jag undrar i mitt huvud vad det är som händer. Varför gör hon så?
Hon bara sitter där, håller mina händer och tittar på mig. Med den där blicken.
Jag ser på henne. Ser ner på händerna som håller i mina. Och upp igen.
Jag minns inte hur det slutade.
 
Vi hade en bra deal som det var.
Träffades på middagar, pratade, underhöll varandra, lekte med varandra. Ett utbyte av en stunds närhet.
 
Jag vet inte varför jag kom till att tänka på det.
Jag bara mindes den där känslan när hon gav mig den där kärleksfulla blicken.
Och jag satt där, såg tillbaka på henne och kände..ingenting.

Ta kontroll

Typiskt att när jag väl har en lugn helg vaknar jag upp på måndagmorgon och känner mig krasslig.
Nu fick jag äntligen tillfälle att prova några piller som jag köpte på ett apotek i London för ett tag sedan.
Och se där. Timmarna efter att man stoppat i sig ett par är kroppen helt fri från symptom.
Har idag genomfört fyra möten på dem.
 
Inser att jag förmodligen åker på en mindre semester om två veckor eller något.
Kan vara läge att bli frisk och forma min lekamen på gymmet innan dess.
Sedan skadan i november har jag slarvat otroligt med träningen.
 
Inser även att jag måste åka till "skatteparadiset" innan semestern och avhandla en del ting.
Innan dess måste jag ha avhandlat en del saker här på hemmaplan.
Det är en kedjereaktion.
 
Jag har verkligen inte tid att vara sjuk.
Därför struntar jag i att vara det.

Prioriteringar

Efter en något blöt torsdagkväll kändes det rättfärdigat att strunta i jobbet på fredagen.
Vaknade på fredagen och avbokade alla möten.
Struntade i att meddela att jag inte skulle vara på kontoret utan körde på sannolikhet.
Eftersom det generellt är "jobba hemma" för alla småbarnsföräldrarna på fredagar reducerades sannolikheten för upptäckt.
Lägg där till en tillställning på jobbet i torsdag som i princip eliminerade resterande sannolikhet för upptäckt.
Om någon frågat hade jag förmodligen kört med att jag jobbade på ett annat kontor.
 
Dök upp strax efter kl fem på fredag eftermiddag med endast 2-3 eftersläntare kvar på min våning.
När de väl kommer bort till min vinge för att se om någon är kvar sitter jag där och jobbar för fullt och det hela mynnar ut i att jag är sist från kontoret kl sju en fredagkväll.
 
Allt detta till förmån av att stanna i sängen och ha sex större delen av eftermiddagen.
 
Man måste prioritera.

Reflektioner

- "snabbkemtvätt" står det på kvittot där jag lämnade in en kostym idag. 1 vecka för det? Snabbt?
- Fick ett mail med etiska regler för koncernen idag. Det där är inte min cup of tea känner jag.
- Har jag än en gång vuxit ifrån en grupp av vänner? Fastän de är äldre?
- Jag blev i helgen kallad snobb av en bekant. Jag hade jeans, skjorta, kavaj med en diskret näsduk till. Säger det mer om mig eller min bekant?
- Är folk som prioriterar ett tv-program för en socialare tillställning födda förlorare?
- När man inte trodde att moderaterna kunde bli mer vänster bestämmer de sig för att ösa ut bidrag.
- Skulle jag kunna jobba kvar på detta kontoret en längre tid utan att bli otroligt ostimulerad. Inte troligt.
 
It.is.time.for.a.change.

Step into my office..

Var på en klinik idag. Det var exakt som att kliva rakt in på Macnamara/Troy.
Intressant.
Framförallt med alla vackra assistenter.
Fantasin skenade.
Ingen lågkonjunktur eller recession där inte.

En tid för närhet

Efter helgens välbehövliga vila känner jag mig något återladdad.
Mynnande även ut i en utgång som resulterade i att jag lite behjälpligt ordnade så att min vän med det brustna hjärtat fick ligga.
Han ringer mig kl 9 dagen dagen efter då gärningen är utförd och han börjar nyktra till.
Med något panisk röst ber han mig om råd för att ta sig därifrån.
Tydligen inte lika fager i morgonljus som i nattdis.
Stackare.
 
Efter tre timmars sömn mötte jag upp en vän för att köra till kusten för en brunch. Var tvungen att få lite frisk luft och en rejäl måltid innan jag begav mig till en släktmiddag.
Den här helgen har jag spenderat mer tid med min familj än sammanlagt på det senaste halvåret-året. Det borde räcka för att hålla mig undan tills framåt jul.
Kan en önska åtminstone.

Vänskap

Nu kommer en sådan helg då det i det närmsta är omöjligt att inte tvingas träffa sin familj.
Missförstå mig inte, det är trevligt att träffa dem, men det tar så mycket tid.
Tid som jag inte har.
Nu har jag lyckats klämma in den träff i samband med en släkthändelse som tur är.
Därmed klarar jag av både släkten och familjen på samma gång och behöver inte ha dåligt samvete för någon av dem förrän i sommar igen.
 
Var ute på middag igår med en av vännerna med brustet hjärta. Vi kom fram till att det är på en plats med en resa till solen.
Antar att jag får lägga planerna på ytterligare en skidsemester på hyllan åtminstone fram till slutet av året.
Jag passar även på att bjuda in två andra vänner med brustet hjärta (det är som sagt säsong för det nu).
 
Min tanke var att skyffla in dem på en bordell och låsa dörren utifrån.
De får något annat att tänka på medan jag sitter och väntar på andra sidan gatan på ett soligt café med en flaska vin.
Jag kommer vara herren i linnekostym, skjorta, kavaj, aviators och hatt.
Där sitter jag på andra sidan gatan med uppsyn mot ingången till bordellen som jag så generöst har skyfflat in mina vänner på.
En efter en kommer de släppas ut när de fullgjort sina åtaganden.
Jag skjuter ut en stol, ber dem sitta ner. Förser dem med ett glas rioja.
"Välkommen tillbaka"
Det, det är vänskap.

En tid för allt

Det slog mig plötsligt.
Jag har inte varit ute på stan för att handla kläder på över ett år.
 
Jag undviker det eftersom jag inte villl riskera att springa på A.
Jag unviker det för jag orkar helt enkelt inte gå runt i stan med alla människor.
I helgen skulle jag möta upp en vän lite snabbt vid ett ställe som råkar ligga på den gågata där flest människor är i rörelse en eftermiddag.
Jag stod där och väntade 5 minuter och var nära ett nervöst sammanbrott pga alla idioter som gick närheten av mig.
Varje gång jag är ute på stan får jag känslan av att det här är helt fel stad för mig.
Time.to.move.on.

Besinning

Efter en ytterst hård helg har jag redan avverkat två 12 timmars dagar denna vecka.
Energin är fortfarande på hög nivå men tålamodet är något mindre.
Efter dessa två dagar var jag på jobbet tidigt för att hinna förbereda inför två möten  på förmiddagen.
Jag är uppe i varv och något stressad när en "kollega" vaggar in på mitt kontor.
Hon påpekar det olämlipga i att jag låtit en sak stå framme.
"Ohyfsat mot arbetsgivaren" kallade hon det...
 
Jag kan inte finna ord hur jag tvingades greppa skrivbordet och bita ihop för att inte gå helt jävla postal på den jävla valen.
Att det inkompetenta fanskapet överhuvudtaget vågar sin in på mitt kontor för att påpeka något så jävla trivialt.
Så nära som jag var att fullständigt gå loss på fanskapet har jag inte varit på länge.
Givetvis ignorerade jag hennes påpekningar och nonchalerade henne.
Fanskapet tog dessutom utom fokus från mina två viktiga möten som väntade alldeles runt hörnet.
Lyckligtvis besinnade jag mig tills dess.
Men det är inte bortglömt.

Självhat

Åter på kontoret efter ytterligare en helg som spårade alldeles för hårt.
Känner mig som en trasdocka, något man kan släpa runt genom korridorerna.
Utgången i lördags skenade snabbt iväg och slutet är dimmigt.
Kom hem kl 6 och vaknar kl 10 med en milkshake i handen.
Fortfarande i obalans gör jag ett tappert försök att fräscha till mig.
Ger mig av för att möte upp ett gäng vänner på brunch.
Ett gott försök.
 
Utgången präglades annars av viss ångest.
Ett av ställena som vi skulle besöka hade en enorm kö.
Här drabbas jag då av en inre konfilkt.
Det finns inte en chans att jag står i någon kö. Jag klarar det helt enkelt inte.
Dock visar det sig att jag känner nattklubbschefen som kvällen till ära står i dörren.
Denna person och jag har ett något komplicerat förhållande pga vissa händelser  i det förflutna.
Vi kommer överens, vi kan prata, men det hela är alltid mycket mycket spänt mellan oss.
Antal gånger som jag drabbats av en känsla att vilja slå honom med omsorg är otaliga.
Nu måste jag alltså göra valet att ropa över honom så att han kan släppa in oss eller välja att lägga ner kvällen eller gå till något annat skitställe.

Jag står en stund och hoppas att han ska se mig och komma och självmant släppa in mig och vännerna. Men det kommer inte hända. Han ser mig självklart. Men han låter mig lida, han vill att jag kallar på honom.
Till sist säger vännerna att de inte vill vänta längre och då tar jag beslutet att sänka mig själv. Jag ropar över honom och han kommer direkt och släpper in oss före kön.
Det tar emot så otroligt att behöva sänka mig till en sådan nivå. Att ge dessa dörrens maktmän vatten på sin kvarn.
De som i vanliga livet inte har något att komma med härskar på natten över sin borg.
Jag avskyr att behöva ge honom det.
Hade det inte varit för mina vänner som var otåliga hade jag vänt om och hellre gått hem.
Jag äcklas lite över mig själv när jag tänker på det.

Game on!

Efter en trevlig gårdag och natt var det upp tidigt för en squashmatch. Den gamla formen börjar infinna sig.
Bara en tidsfråga innan ännu ett racket sett sitt sista serve-ess. Jag spelar som bäst med aggressioner.
Roliga att min medspelare äntligen börjat göra det samma. Idag var det hans racket som gick i pension.
 
Nu sitter jag här och håller på att göra mig iordning. Korkat upp en flaska.
En fördrink eller fem är ett måste för kvällens sällskap...
Åtminstone en del av dem.
Lite "tilltugg" till det också.
Den där sköna känslan börjar sprida sig nu.
Känns ut i fingerspetsarna och tårna.
 
Då kör vi. Imorgon är det investment analys som gäller för hela slanten.

Jaktsäsong

Min goda gärning som stöttande vän fortsätter.
Här om dagen hoppade jag över både träning och plugg för att ta med min vän med det brustna hjärtat på middag.
Efter middagen gjorde jag min plikt och drog med honom på en uteservering för lite alkoholförtäring som terapi.
Måste faktiskt säga att vi gör framsteg. Han börjar se framåt istället för bakåt.
Han börjar komma till insikt hur läget faktiskt var i hans förhållande.
Slentrianen. Tristessen.
Med lite hjälp från mig vill säga.
 
För övrigt förefaller det vara högsäsong för break ups!
Igår ringer en vän och berättar att han numera är singel.
Det är den tredje på mindre än en vecka.
Vi kan där lägga till ytterligare en vän som förra veckan hade två tjejer som samma dag meddelande att de ville sluta träffa honom.
Antar att det är den här tiden på året då man kommer till insikt.
 
Alternativt kåta och fått upp blicken för något nytt..

Nyår

Bloggen fyllde ett år för någon dag sedan.
När jag ser tillbaka på det gångna året förundras jag.
Det som endast var ett år sedan känns som fem.
Jag minns den där kvällen då jag började skriva.
Precis anlänt till min väns soffa med endast en väska med kläder, en bok och en laptop som sällskap.
Vad som från början skulle vara en paus, ett distanserande för att se förhållandet i ett bredare perspektiv förvandlades nära omedelbart till något permanent.
 
Jag såg henne aldrig igen.
Inte ens när jag återkom för att samla ihop det resterande.
Inte ens när jag stängde dörren en sista gång och kastade in nyckeln genom brevinkastet.
 
På två veckor förlorade jag allt. Förhållande, hund, lägenhet och till sist även jobbet.
Kort och gott: Hela det liv som jag levde och kände till.
Allt händer av en anledning. Cause and effect.

Därifrån började jag bygga. Från botten.
På ett år har jag byggt upp något imponerande.
Något som jag äntligen kan vara stolt över.
 
Problemet är att jag aldrig fick visa henne vad jag kunde åstadkomma.
Slå hennes tvivel åt sidan.
Numera vet jag inte ens om jag skulle vilja visa henne om chansen uppkom.
Självklart skulle jag vilja det.
 
Då och då dyker hon fortfarande upp i mina tankar.
Ibland positivt. Ibland negativt.
 
Gott nytt år.

Vänskap

Det är dimmigt idag. Inte bara väderleken utan även mitt sinne känns ytterst dimmigt.
Som den goda vän jag är bestämde jag mig för att liva upp tillvaron för min vän som blev övergiven.
 
När jag kommer dit är han redan lite salongsberusad och har lagat till en middag som vi förtär.
Till det dricker vi ett av hans lagrade viner. Han har ett intresse för finare viner men det där lagret han har byggt upp återstod oroväckande lite flaskor.
Något som inte direkt verkade bekymra honom för tillfället.
 
Kvällen fortsatte i ett högt tempo. Vidare till förfest med efterföljande utgång på det.
Stället stängde kl 3 och kände då att det inte var tillräckligt. Vidare till ett kl 5 ställe därför vi träffar på en skön tjej.
Klockan löper fram till fem och vi springer på tjejen igen. Visar sig att hon bor i Köpenhamn och vi får då den briljanta idén att fortsätta i Köpenhamn.
Hamnar på ett något sunkigt ställe som har öppet till kl 10, med tillhörande usel house-musik i dansk anda.
Avrundar kvällen/natten/morgonen framåt nio-tio efter att min vän lyckats göra ett antal danskar något upprörda.
Vaknar runt lunch i tjejens lägenhet efter 2 timmars sömn och börjar bege oss mot Sverige igen, fortfarande med en högst respektabel alkoholhalt i kroppen.
 
Därmed anser jag ha agerat som en god vän i denna tunga tid.

Idag ligger dimman tung.

Shit happens

En vän ringer. Han låter nedstämd. Visar sig att flickvännen gjort slut.
Helt plötsligt och mycket oväntat.
Jag förser honom med ett nummer han kan ringa för att hitta en bostad snabbt.
Tråkigt att det blev så. Men hon kände att de hade fastnat.
Bra att det då sker en förändring.
De kommer förmodligen att bli tillsammans igen. Vara medvetna om att de måste vara aktiva för att inte hamna där igen.
Men tids nog hamnar de där igen.
Om och om igen.
Tills den dag då de inser att det verkligen inte kommer fungera.
Många gånger krävs det en tredje part för att komma till insikten.
Vad ska man säga till honom?
Sätt upp det på "shit happens-kontot" och gå vidare.
Det är min rekomendation.
 
Gårdagen blev förvörigt en oerhört blöt historia. Jag var tvungen att ta en längre sovmorgon för att komma över denna historia.
Det var inte helt lätt att hänga med i alla resonemang idag.
Shit happens, snart dags för en middag på en trevlig restaurang med välbehövlig återställare.

Ett beroende

Det är inte ofta jag fastnar framför en tv. Här är en anledning till att göra det:

Spelet

Nu när det är lite lugnare ett tag framåt på fritiden måste jag ta tag i mina två djävulskt utarbetade planer.
De båda har olika riktningar men samma mål.
Det hela kommer förhoppningsvis utvecklas till ett välregiserat spel från min sida.
Det gäller bara att få målen för planen att nappa som planerat.
Men jag kommer fortsätta tills de nappar.
Vilket de bör göra rimligt omgående.
Let the game begin!
 
Dessutom har jag ytterligare en sak som jag måste ta upp igen, som förhoppningsvis kan roa mig ett tag. Också ett spel det där.
 
Ikväll spelas det antingen match eller på tillställning med ett par från jobbet.
Vet inte vilket som lockar mest och bestämmer mig framåt aftonen.
 
Imorgon däremot är det hög tid för alkoholintag.
Long time,  no see.

Harmageddon

Räddningspaket på räddningspaket.
Kapitalinjektioner, staten köper upp giftiga tillgångar från bankerna.
Ett nödvändigt ont.
Marknaden hade aldrig klarat av att rena sig själv den här gången.
Något som man trodde när man lät Lehman Brothers falla.
Effekten blev den motsatta.
Lätt att vara efterklok.

Läget kommer att stabilisera sig om ett tag.
Det kommer börja vända uppåt.
Som det gjort efter depressionen på 30-talet, krisen i sverige 91-92, efter IT bubblan sprack osv.
Den kostar otroliga summor dock. Aldrig tidigare skådade summor.
Det finns inte ord att beskriva det.
Men det kommer stabilisera sig.

Fast vänta..en tanke.
Vad händer när nästa bubbla spricker? Vid nästa lågkonjunktur?
Sedelpressarna har precis hunnit svalna och nu sätter det igång igen?
Var ska räddningspaketen komma ifrån?
Skjuta till kapital som inte finns?
Ska man starta sedelpressarna igen och låta det skena till hyperinflation Zimbabwe style?
Gå med kassarna fulla med sedlar till affären för en limpa bröd som i Tyskland efter kriget?

Om det här är en finansiell kris kommer det bli ett finansiellt harmageddon.

Lek med tanken.

Vem fäller den rusande björnen?

Snart visar det sig. Om uppgången i USA igår var inprisad vid stängning igår eller kommer kurserna i sthlm fortsätter uppåt.
Jag körde på ett par chansningar igår, 2 min innan stängning.
Måste ta chansen innan detta bear market rally är över för denna gång.
 
Idag är det dags för affärslunch, a.ka. bjudlunch.
Rätta till kavajen, kamma till frisyren, putsa av skorna och ladda kavajfickan med visitkort.
Sen kör vi.

Det förflutna

För ett tag sedan fick jag en inbjudan med posten. Det var en inbjudan till återförening av högstadieklassen.
Avskyn jag kände när jag såg denna inbjudan var obeskrivlig.
Inte ens om helvetet frös över och grisar samtidigt började flyga skulle jag kunna förmå mig att acceptera inbjudan.
 
Idag har jag ingen regelbunden kontakt med någon från den tiden.
Från hela min uppväxt finns det i princip bara en person kvar som jag har regelbunden kontakt med.
Hur mycket jag än har gått igenom tillsammans med alla jag växt upp med kan jag inte förmå mig att känna att jag skulle ha något gemensamt med de andra idag.
När jag tänker tillbaka på den tiden är det inte konstigt att jag kände mig malplacerad, att jag aldrig kände mig tillfreds och inte kunde hitta min plats.
Särskilt inte om man jämför mig med dem idag.
 
För någon dag sedan fick jag ett sms från en av de där vännerna från förr. Hon hoppades att alla skulle acceptera inbjudan och att vi som umgicks förr kunde mötas upp för en förfest innan själva tillställningen.
Uppstötningarna gjorde sig plågsamt påminda när jag läste det.
Det är något fascinerande över att man kan klamra sig fast vid det förflutna.
Att man kan vara så desperat att förlora ungdomen att man måste hänga fast vid den till varje pris.
Tragiskt är ett ord.
Retarderat är ett annat.

Behov av miljöombyte

Var en sväng på gymmet igår. Träningssuget fanns.
Men så fort jag kommer dit dör hela motivationen bort i en instant hjärtattack.
Gissningsvis är det själva miljön och klientelet som orsakar denna fatala motivationsattack.
Under mina två år där tror jag att jag har träffat på en eller två personer som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att kunna prata med.
Resten är bara ett jävla störande moment som jag gång på gång för lust att slå i bakhuvudet med en hantel.
 
Man blir ganska så förundrad över hur folk beteer sig.
T.ex är det ju absolut nödvändigt att kasta vikterna i marken när man hänger av en skivstång. Det måste man ju. Hur ska folk annars veta att du tränat tungt?
Jag lovar att om vederbörande för en gångs skull (skulle aldrig hända men vi leker med tanken) glömde att kasta vikten i marken hade han kommit på sig själv, plockat upp vikten från marken igen och på korrekt vis kastat den till marks. Annars kan det ju inte räknats som ett set?
 
Nej. nu måste jag ha ett miljöombyte.
Nästa gymsession utförs på ett nytt gym.

Fokus

I min strävan att hela tiden komma framåt glömmer jag ibland bort nuet.
Det är farligt att tappa fokus.
Det är nuet som räknas.
Ska jag komma framåt måste jag fokusera på det jag faktiskt gör nu.
Jag tenderar att glömma bort det ibland.
Men det är trots allt det man gör idag som gör att du kommer framåt i morgon.
Tappa.Inte.Fokus.
Minns det.
 
Helgen skulle ägnas åt studier.
Vilket den delvis gjordes också.
Under lördagkvällen kände jag att det fick räcka.
En vän kommer över. Vi sveper drinkar och öl.
Diskuterar både det ena och det andra. Allt djupare efter anpassning av promillehalten.
Framåt 2 bestämmer vi oss att det kan vara passande med en utgång.
Avverkar 3-4 ställen på mindre än 3 timmar.
Ställena vi hamnar på blir värre och sunkigare vartefter promillehalten stiger.
Dagen efter efter tar det ett tag innan jag ens minns det sista stället vi var på.
Vaknar upp i soffan med ytterkläderna på och en påse med 3-4 hamburgare i handen.
Tydligen ansågs det vara en god idé att köpa på mig ett lager av hamburgare.
 
Efter att ha suttit och stirrat rakt ut i luften och försökt återskapa kvällen i 30 min släpar jag mig in i duschen.
Fräschar till mig, får i mig något upppiggande och beger mig till biblioteket.
Kvaliten på studerandet kan dock diskuteras.
Men jag tog mig dit iallafall.

Falling dow(n)

Citat från ett öppet brev till Bernard Madoff:

"The real cause of our financial meltdown is too nuanced, too impossible to cause total agreement across the country. You, however, were different. You gave us an easy target—a man who was selfish, greedy, and indiscriminate in his destruction. You offered an outlet for our frustration, and now your life sentence gives us a small piece of justice to cling to in these dark, hopeless days of the recession. You were our catharsis. That the Dow jumped 380 points—5.8 percent—on the day you pleaded guilty is surely coincidental, but I choose to see it as a collective rallying cry: You may take away our retirement funds, but you will never take our financial freedom!"

Bernard Madoff: The Villain America Needed

Vägen till framgång

Efter en lyckad presentation och möte igår behövde jag lite avkoppling. De senaste veckorna har jag inte hittat en sekund att koppla av på. Men så är jag inte så värst mycket för det heller. Jag hittar avkoppling på annat vis.
Som igår då jag framåt eftermiddagen körde iväg med en vän. Vi tog oss en bit norrut i Sverige för lite skidåkning.
Det var inte ens i närheten av fjällen än mindre alperna men det var skidåkning iallafall.
Otroligt skönt och på något vis renande.
 
Samtidigt gav det givetvis mersmak, fast mot alperna.
Måste försöka hitta något passande innan säsongen är över. Annars får det väl bli glaciäråkning i sommar.
 
Eftersom jag är något trött idag håller jag mig på benen med kaffe. Får räcka idag.
För en stund sedan var jag och hämtade kaffe och stötte då på en föreläsare från förra veckan i "skatteparadiset".
Han är ansvarig för en mycket intressant del inom koncernen.
Han kände igen mig och frågade lite om vad jag tyckte om föreläsningen.
Jag svarade och efter en stund avslutades konversationen med att jag får ett visikort i handen och ett "give me a call".
Intressant, mycket intressant.

Problemlösning

Förra veckan stötte jag på ett problem, eller snarare ett hinder när jag befann mig i det där "skatteparadiset".
Igår när jag vandrade mot hemmet i mörkret kom jag på lösningen.
När jag kom hem kladdade jag snabbt ner den på ett papper.

Reflekterade kring den ett tag.
Såg på den från olika vinklar.
När jag gått igenom hela scenariot och jämfört det med det tänkbara som stoppades förra veckan fann jag att min lösning var till det mycket bättre.
Speciellt för min egen del.
Och det är ju som bekant den som räknas.

Tjuren är lös

Av någon anledning har jag lagt till  mig med ett beteende som går ut på att skjuta upp mina uppgifter idag.
Vilket resulterar i att jag kommer få sitta kvar på kontoret alldeles för sent idag eftersom det ska presenteras i morgon.
Bra jobbat..
 
Skit samma, inte frisk nog att träna. Däremot har jag den där uppgiften till plugget som måste göras..
Och bara kaffe att förlita mig på som energikälla.
 
Nåja, får väl nöja mig med att min långa position i SEB rusade med över 20% idag.

Dags för torken

Jag vaknade upp på hotellrummet runt nio och beslöt mig för att strunta i förmiddagens tillställning.
Som grund till detta beslut låg det faktum att jag fortfarande var full efter endast tre timmars sömn.
 
Jag hade inga större förväntingar på denna kick off som ägde rum på lördagen på ett mycket fint designhotell i hufvudstaden.
Konferens som inte var en Konferens tack och lov.
En middag som var allt annat än tråkig.
Underhållning som slog mina lågt ställda förväntningar med häpnad.
Det hela hade en mycket dekadent stämning över sig.
Underhållningen var av det mer burleska slaget vilket jag uppskattade mycket.
Det hade jag aldrig trott.
 
Det hela blev en blöt tillställning som rundades av kl 6 på ett av stureplans många ställen.
 
En minnesvärd sekvens från aftonen var när jag intalade två kollegor varav en har sambo att det var helt ok att hångla loss, jag skulle inget säga.
Så blev det också. Och jag lossades som att det regnade.
Klart underhållande att beskåda.
 
Dumt eller klokt lät jag många potentiella tillfällen till dekadens gå om intet. Inte riktigt värt det..kanske..
 
På söndagen bestämde jag mig även för att strunta i den gemensamma lunchen.
När resterande satt inne i konferenssalen checkade jag lite diskret ut och vandrade runt på gatorna i ett tappert försök att springa ifrån bakfyllan.
När jag kände mig redo och hel igen tog jag mig till Arlanda och inväntade flyget hem.
 
Efter denna vecka känner jag mig redo att checka in på rehab. Nu är det dags att styra upp verksamheten igen.
Verkställ!

Mellanlandning

Åter från ett par dagar i ett "skatteparadis".
Jag är förkyld som fan och ska upp tidigt imorgon för att flyga till Stockholm för tillställning med jobbet.
Antar att kvällen får spenderas på soffan för lite instant kurans.
 
På det minimala flyget hem igår beställde jag in ett lager med alkohol på en och samma gång. Lite i smyg så där. Snett framför mig satt koncernchefen så diskretion kändes något passande. Fanskapet till kollega höll dock på att avslöja mig genom att högljudt fråga om jag drack för henne också..
En örfil kändes passande.
Verkade dock passera obemärkt.
 
Väl hemma hällde jag  upp en drink och kastade mig sedan i sängen för att sova ut rejält idag.
Dagen på kontoret spenderades till att fundera ut vad fan det var jag pysslade med innan jag åkte, samt identifiera vilka akuta ärenden jag har framför mig.
Möte, möte, möte, var ungefär vad slutledningen blev.
 
Veckan har varit mycket givande och jag kommer återvända dit minst två ggr inom överskådlig framtid.
En mindre besvikelse dök dock upp. Men det går att lösa.
Får använda mig av lite mer okonventionella metoder för att lösa det.
 
Många möjligheter som har presenterats för mig denna vecka. Till  nästa år bör jag vara på god väg ifrån detta land.
Det känns jävligt skönt och betryggande.
 
Egentligen skulle jag behöva vila min sargade kropp ett tag. Men imorgon är det dags igen alltså.
Kanske att jag har lite väl många åtagande med ordinarie arbetsuppgifter, programmet inom företaget samt universitetet.
Fördelen är att jag aldrig har en död minut. Nackdelen är att jag aldrig har en död minut.
Tur att det finns hjälpmedel för att hålla energin uppe.

Ensamvarg

Jag har fått en del anmärkningar om att jag inte deltar i de sociala aktiviteterna på jobbet (läs lunch och fikaraster).
Jag har aldrig varit någon fika-människa.
Men den största anledning till att jag väljer att inte delta är att jag inte orkar höra på historier om deras jävla barn, eller vad det gör med sitt hus.
Tyvärr är det så att majoriteten av de anställda här är bra mycket äldre än mig och framförallt på en helt annan nivå i livet.
Vi har helt enkelt inte något gemensamt.
Är jag inte ute och lunchar med någon vän förtär jag min föda på mitt kontor i lugn och ro.
Något anti-socialt men fan så mycket bättre än alternativet.

Karaktär

Länge sedan jag satt på ett bibiliotek för att studera. Eller var på ett bibliotek överhuvudtaget.
Lite som jag på förhand anade visade det sig vara en guldgruva.
Dit kommer jag fortsätta gå för studiero.
En tanke som slog mig dock: Många studentskor är mycket söta, men varör måste de klä sig så jävla tanigt?
De ser ju ut som trasdockor.
Och dessa jävla tygkassar.
Det där får de fan jobba på.
 
Annars så har jag verkligen fått rätsida på min träning igen. 3 av 4 dagar sedan jag kom till insikten.
T.o.m igår trots en något svårsmält bakfylla.
 
Hade planerat en lugn helg med studerande och träning.
Det gick bra fram tills ca 22:00 lördagkväll.
Stod som bäst och lagade en middag och drack rödvin.
En vän ringer preics på tidpunkten då jag uppnått en liten härlig värmande känsla av rödvinet.
Middagen är snart klar, musiken strömmar ur högtalarna och vinet värmer gott.
Precis då ringer han och det tog inte många minuter innan jag ätit upp middagen och satt i en taxi på väg mot förefest i den snöfyllda vinteraftonen.
 
Hamnde tids nog på ett ställe där jag normalt inte brukar gå.
Nära på att jag inte blev insläppt, förmodligen pga att jag, vad ska man säga, sticker ut lite jämfört med klientelet som vanligtvis härbärgar på detta etablissemang.
Eller så var det pga min hyfsat höga alkholnivå i blodet.
Hur som helst var det en otillfredställande upplevelse som bara lämnade plåga och smärta morgonen efter.
 
Jag satt i fosterställning i duschen en god tid inanan jag slutligen kunde förmå mig att släpa mig ut och ge mig iväg mot biblioteket igen.
Karaktär.

Frustration

Min miss i Kungsleden står sig dyrt.
Inte nog med den gick ner 10% igår.
För stunden har den idag gjort ett fall på ytterligare 9%.
Illa.
Som ett extra hån sitter den där bleka post-it lappen kvar på skärmen.
"Kungsleden" står det med stor brokig handstil..
Vilket hån.
 
Dessutom har jag förtillfället inga korta positioner som kan vikta mot mina långa som går åt helvete idag.
Bara till att bita i det sura äpplet.
Kanske finns det något intressant på den amerikanska marknanden.
Dagens ord: Frustration

Handlingskraft

Gick hem i rimlig tid igår. Tog hand om ett par ärenden på stan och sen vidare till gymmet.
En härlig återkomst.
Ett ganska så lugnt pass eftersom det var ett tag sedan.
Men dock.
När larmet ringde imorse, samma larm som jag ställt om varje dag denna vecka, stängde jag bara av det, sträckte på mig ett par minuter och sen upp som ett skott.
Skönt att känna att man inte är helt förlorad.
Istället för att bara göra mig iordning och ta mig till jobbet gjorde jag en rejäl frukost på spisen i god brittisk stil.
En bra start på dagen helt enkelt.
 
I eftermiddag går jag hem tidigt, har en squashmatch.
En stilla protest som gynnar mig själv.
 
I mars ska jag på besök till ett bolag inom koncernen som jag verkligen vill jobba på.
Dessutom placerat i ett land som känns mycket attraktivt.
 
Make.it.happen.

Skott i blindo

Förutom att bristen på fysiska aktiviteter har gjort mig okoncentrerad och omotiverad har jag kommit på en annan orsak.
Just nu har jag ingen att bolla mina ideér med.
Alla som jag normalt jobbar med är på semester eller på annat vis frånvarande.
Jag fungerar inte optimalt när jag sitter tyst i ett hörn och stirrar på en skärm.
Att maila löser en del. Telekommunikation löser mer.
Men optimalt är fysisk social interaktion.
 
Då kan jag sparka bollen på planket hårt som fan.
Bollen studsar tillbaka och jag ta ny sats för att med bättre känsla och precision trycka ditt den i högra krysset.
 
 
Nu känns det mer som att jag skjuter, missar planket helt.
Och inte finns det någon boll-kalle som hämtar bollen till mig.
Istället får jag gå hela vägen bakom planket.
Leta runt i buskarna i en evighet innan jag hittar bollen.
Lunka tillbaka och lägga upp bollen igen för ännu ett meningslöst skott i blindo.

Varför?

Hur mycket jag än försöker dra mig till minnes kan jag inte minnas varför jag inte blankade kungsleden igår.
Det satt ju till och med en "post it" på skärmen om det.
8% har den tappat sedan ígår.
Fan också.

Shape up

Jag tittar på bilder från senaste resan och ser att jag tappat en betydande mängd massa.
Jag har de senaste månaderna inte kunnat träna fullt ut pga en skada.
Men den är så gott som läkt nu även om jag inte kan gå på för fullt.
 
Dessa två första månader av året har jag dessutom rest en hel del och därmed inte varit hemma för träning.
När jag väl är hemma jobbar jag till sent på kvällen för att gå hem och sätta mig ett par timmar med studierna.
 
Nej, det är dags för förändring.
Innan jag reste iväg gick det iallafall upp ett ljus om att det i nuläget inte är värt att jobba massa övertid för min del.
Jag får inte mer betalt för det och det är sällan någon uppmärksammar hur mycket tid jag lägger här.
Jag försökte få lite uppmärksamhet på detta men det blev ganska så ignorerat.
Därmed kommer jag köra vanliga kontorstimmar nu. Sitta kvar och studera efffektivt på kontoret när det behövs.
Sen hem för fysiska aktiviteter. Jag saknar gymmet oerhört.
Måste även börja äta bättre. Och mer.
 
Den här veckan har jag varit otroligt trött på morgonen. Ställt om klockan varje morgon.
Förmodligen beror det på att jag för tillfället känner mig omotiverad här på jobbet.
Just nu händer det inte så mycket här. Många är på semester.
Kanske att jag känner mig i behov av ett miljöombyte?
 
Kanske är det så att min kropp påverkats mycket av bristen på fysisk träning.
Det är iallafall något som jag tänker börja åtgärda i helgen.

Mersmak

Förra veckans lilla skidtur gav mig rejäl mersmak.
Jag tänker Österrike i slutet av mars, början av april.
Är det försent i april? Vill nästan minnas att jag åkte där vid den tidpunkten för ett antal år sedan.
 
Börjar så sakta kom in i jobbet igen efter en välbehövlig semester.
Gårdagen var inte den mest produktiva.
Inte idag heller men det tar sig.
 
Jag saknar verkligen känslan vid dagens första åk.
Att koppla av i bastun på kvällen med en drink i sann grabbig homoerotisk anda.
Eller varför inte ett fylleåk med pulka mitt i natten?
 
Nackdelen med semester är att man inser hur tråkigt livet är i vanliga fall.
Fast å andra sidan hade man förmodligen tröttnat på konstant semester också.
Eller inte..

Oundviklig

Man tar i hand. En kram.
Man skiljs åt där på flygplatsen.
En del ska vidare med andra flyg, andra möter upp sina älskade.
Enda sällskapet är ditt bagage med smutsiga skidkläder.
Man pluggar i iPoden och vandrar mot tåget.
Den sista biten går man genom en mörk och kall stad.
Fortfarande släpandes på väskan med smutskläder.

De enda man möter i den mörka vinterkvällen är hundar med deras ägare, hundarna misstar på avstånd min väska för en jämlike.
Kommer runt hörnet till kvarteret där jag bor.
Möter en skugga med en väska, en person som jag ville träffa senare under kvällen.
Hon smiter från mig tydligen.
Varför kontaktar hon mig om hon inte vill träffas, funderar jag.
Det är mörkt, jag är inte säker på att det är hon, men det är troligt.
Jag går med böjt huvud, skruvar upp volymen och ignorerar henne medan vi passerar varandra.
Ett tio-tal meter bort vänder hon sig, ropar efter mig.
Jag ignorerar henne och fortsätter genom mörkret.
Slår in koden till porten, fortsätter genom innergården och upp för spiraltrappan mot lägenheten.

Låser upp dörren, stegar in i den mörka och tysta lägenheten.
Klär av ytterkläderna, snörar av skorna.
Slår mig ner vid köksbordet vid laptopen.
Sitter i ett apatiskt tillstånd och försöker förstå tystnaden.
Förutom surret från kylskåpet är det helt tyst i omgivningen.
Tystnaden skrämmer mig.
En stor känsla av ensamhet landar i mitt knä.

Precis när ensamheten ska hugga tag i mig och dunka mitt huvud mot köksbordet slår det mig:
Jag har precis haft fem dagar med grym åkning och härliga vänner.
Ensam är det minsta jag har varit.

Så tar jag den där ensamheten, brottar ner den på golvet och stampar på fanskapet.
Pluggar åter igen i iPoden, på med jackan, snörar på skorna och berger mig på promenad genom stan i mörket.
Överallt är det så tyst.
Efter dessa dagar skrämmer tystnaden mig. Den känns obehaglig.
Ensamheten blir mycket påtaglig återigen.

Nu är det dags att plocka upp tråden igen och styra upp vardagen.