Ett skratt, ett helvete och en resa

Ett stilla lugn över kontoret idag. Förutom på mitt rum där denna ambitiösa man sliter på. Skulle kunna bo på kontoret om jag så ville, det tar aldrig slut.

Idag hade jag ett möte med en kollega på ett av våra andra företag. Samma kollega som jag råkade vara lite mer vänskaplig med för någon vecka sedan på en after work.
Men det var lika lugnt som jag trodde. Vi skrattade åt vår blöta kväll för ett par veckor sedan och fortsatte med att lösa världsproblem.
Mycket intressant case som hon och jag jobbar med nu.
Ska presenteras om ett par veckor i London för ledningen.

En annan sak som är mindre munter är att jag stängde min position i Scania sista handlardagen förra veckan. Idag rusade fanskapet med över 10% som mest, fan i satans jävla helvete.
Får det bli vanligt sliskigt mousserande vin för 45 kr flaskan istället för min kära Bollinger.

Imorgon "jobbar" jag hemma. Måste ut och inhandla vissa förnödenheter innan mitt äventyr norrut påbörjas på eftermiddagen.
Det är med stor spänning och nyfikenhet som jag gör detta.
Hoppas jag blir väl mottagen.

Spontant är ordet

Skönt att återse fyllebloggen igen. Blev visst lite känslig så där som man kan bli 4.29 en fredagsnatt i december.
Hade varit intressant för egen del att få lite statistik på hur många inlägg som är skrivna av mig under påverkan.
Troligtvis en betydlig del...
Det sägs att man får höra sanningen av barn och fulla människor.

Återkom från min föräldrar igårkväll. Satt som bäst och funderade på att lägga mig när en gammal vän ringde.
Han hade suttit i badet och druckit öl större delen av kvällen.
30 min senare korkade vi upp en flaska vin och började beta av ämnena.
Ett antal öl till det så löst vi världsproblem.
Tids nog krävde våra kroppar dans och drinkar.
Sagt och gjort.
Ett antal uteställen senare ramlde jag in och körde en klassisk fylleblogg.
Men jag är hyfsat nöjd med resultatet dock.

Tidigare på dagen igår satt jag och skulle boka en resa över nyår.
Det hela tog en mycket tvär vändning.
Det är mycket oklart vad som hände men nu ska jag fira nyår uppåt landet med en person som jag aldrig träffat. Dock vet jag att hon är mycket söt och väldigt fascinerande.
Som sagt är det väldigt oklart hur det hela gick till, men så är planerna iallafall.
Tror det kan bli bra.
Mitt nyår är räddat och det hela känns som ett mycket bra och intressant sätt att runda av detta år.
Även om det känns som jag levt fem år det senaste året...

Vissa dagar vaknar jag av att tron att jag är död.
Idag är ingen sådan dag...
Du får mig att känna mig levande.
Du får mig att känna något...
Du är fantastisk.
Sluta aldrig...

Några ord

Jag har tagit tillflykt till föräldrahemmet över jul. Skulle egentligen åka hem tidigare idag men beslöt mig för att stanna.
Kände att jag behöver vila upp mig lite. Och helt ärligt finns det inget bättre ställe än denna håla som gud glömde.
Idag var jag ute och gick i en timme med min syster. Jag såg två personer. En av dem var min syster...
Alltså perfekt om man vill komma undan massorna.
 
Dock börjar det givetvis krypa innanför mitt skinn. Man är verkligen begränsad här.
Fantasin flödar inte direkt. Inspirationen stendör. Levande död är nog en bra term.
 
Visserligen behöver jag vila min trasiga själ, men jag känner verkligen för att ta en taxi hem. Ut och kröka ner mig denna utgångarnas dag.
Bara för att känna att jag faktiskt lever. Å andra sidan hade jag kännt mig död imorgon istället.
Men det känns bra att hoppa över denna svenska krökardag. Jag dricker inte när man säger till mig att dricka. Jag dricker alla andra dagar.
Jag är en rebell.
 
Men imorgon måste jag åka hem. Jag står inte ut längre. Vara mer död än levande.
Jag har varit riktigt trött den senaste tiden. Tror att det beror på att jag inte får aktivera min kropp så mycket som jag behöver.
Min skada är nu redo att börja rehabtränas. Äntligen! Otroligt skönt.
Känns som att jag har gått på halvfart den senaste månaden.
Helt jävla ohållbart!
 
Till sist ett par ord om champagne (bara för att jag är så jävla sugen på ett glas Bollinger nu):
Av någon anledning dricker majoriteten av svenska folket endast champagne på nyår. Eller nja, att som många kalla Cinzao, detta sötsliskiga avskyvärda helvete, för champagne är en direkt styggelse och borde vara straffbart med en offentlig piskning.
Champagne är inte speciellt dyrt om man inhandlar det på vår fina statliga inrättning. Fler borde unna sig en flaska fin årgångschampagne istället för den där bag in boxen varje fredag-lördag.
Sen finns det ju de eminenta Onoff-stekarna som väljer att lägga sin samlade årsinkomst på en flaska champagne varje sommar i Båstad och Visby, endast för att spruta ut dettta på omsvärmande spritluder. Detta i tron om att omgivningen på något vis ska tro att de har pengar, osäkerhet är ordet. Jävla retarderade fanskap.
Champagne är ett hantverk som det ligger mycket jobb bakom och ska avnjutas med respekt.
Men någon vidare känsla för stil lär aldrig majoriteten av svenska folket aldrig få. Bättre att de håller sig till sin bag in box.
Avslutar med detta citat av Madame Bollinger:
 
"Jag dricker champagne när jag är lycklig,
och när jag är ledsen.
Ibland dricker jag när jag är ensam.
Har jag sällskap anser jag att champagne är självklart.
Jag smuttar gärna på ett glas när jag inte är särskilt hungrig,
och jag dricker alltid champagne när jag vill ha något att äta.
Annars dricker jag aldrig champagne
- utom när jag är törstig..."

Minnen

För ett år sedan exakt var granen klädd.
Julklapparna låg under granen.
Champagnen stod uppkorkad på bordet.
Löjrom, lax, patej och allt annat vad julen hör till stod uppdukat.

Hunden låg på den vita fällen nedanför bordet.
Mittemot mig satt den vackra A.
Jag kom till att stanna upp under denna julmiddag på tu man hand.
Tittade mig runt, tänkte "hur hamnade jag här?"

Det kändes inte riktigt som jag, men på något vis njöt jag av den stunden.
Jag kände mig som hemma.
Som att jag tillhörde något.
Mitt gemytliga hem.
Som att befinna sig i en dröm. God eller dålig var svårt att avgöra.

Det tog inte lång tid innan den drömmen slutligen sprack. Ett hemskt uppvaknande.

En livstid har passerat sedan dess.
Minnen som detta ska inte besegra mig.
Minnen som detta kan dra åt helvete.
Ikväll är jag ensam, ikväll är jag stark.

Att verka men inte synas

Efter helgen utgångar så kom jag till att tänka på mingelbilder.
Det och andra medier.
 
Jag varken har eller kommer någonsin att ställa upp på en mingelbild.
På samma vis kommer jag aldrig heller att uttala mig i kvällspressen eller andra oseriösa medier.
Hur kan man tycka att det är intressant att ställa upp på en bild 02.00, i bästa fall halvpackad?
Varför skulle man vilja föreviga detta tillfälle?
Det är en pinsamhet i sig.
 
Samma sak med personer som tar varje tillfälle att få vara med i tidningen.
Att de kommer med så dumma uttalanden bekommer inte dem det minsta så länge deras bild syns.
Jag ställer mig frågande till hur dessa personer överlever? Hur klarar de av att klä på sig på morgonen?
 
Facebook är nästa odrägliga ting. Massa fyllebilder som "taggas" överallt. Skulle aldrig få för mig att gå med där.
 
Nej, tacka vet jag devisen: "Att verka men inte synas"
 
Det är så jag lever. Det är det som gör mig framgångsrik. Det är det som gör att jag kommer undan med saker och ting som bäst bör stanna i det fördolda.

En dans med djävulen

Då var det avklarat. Fest i dagarna tre. Kroppen känns som en 90 årings.
Huvdet som att det har dunkats mot en tegelvägg upprepade gånger.
Ett något trasigt allmäntillstånd.

Efter tillställningen hos en vän hamnade vi på ett uteställe.
Där "dansade" jag väldigt mycket med en bekants flickvän.
Av någon anledning så har vi båda en tendens att dansa med varandra halva kvällen när vi är ute. Det är väldigt mycket beröring inblandat.
Tredje gången som detta händer. Och då ska det tilläggas att vi bara har träffats tre gånger.
Ingenting har egentligen hänt mellan oss men om jag vore pojkvännen hade jag inte uppskattat att min flickvän betedde sig så med andra.
Det är en mycket underlig historia då vi är helt och hållet olika.
Men av den anledningen så har vi roligt när vi pratar eftersom vi aldrig håller med varandra om något.
Opposites attract.
Pojkvännen däremot är en nojig fjant som är orolig att jag stöter på hans flickvän (vilket jag faktiskt inte gjorde, medvetet iallafall).
Han vågar inte säga det rakt ut, istället maskerar han det med skämtsamma kommentarer. Vilket blev lite väl uppenbart att han var nojig då han upprepade det med fem minuters intervaller så fort jag var i närheten av henne.
Allt jag gjorde var att igonera honom och hans uppenbara osäkerhet.

Vill till sist be om ursäkt för detta inlägg. Det är varken bra eller vettigt men jag klarar inte av att sätta samman några vettigare meningar idag. Det går bara inte.
Det är alltså så här det känns att vara modebloggare?

Kontorsdekadens

Det är lördag. Jag sitter på kontoret.
Avslutar lite som ligger och skräpar.
Något bakfull efter gårdagens afterwork.
Träffade många trevliga personer igår som jag kan komma att ha nytta av i framtiden.
Kollegers vänner och deras vänner i sin tur.

Att nätverka kostar dock. Jag tänker inte summera min drinknota från igår.
Bättre att bara ignorera.
Två mycket bra ställen igår som vi var på. Helt rätt klientel om man så säger.

Råkade spontankyssa en kollega från ett av våra andra företag igår.
Kanske inte så bra gjort. Den blev besvarad iallafall.
Spelar inte så stor roll iallafall då vi inte träffas så ofta i det dagliga arbetet.
Får se om det kan vara något att gå vidare med.
Vore inte helt fel och omständigheterna är de rätta för att ha potential till maximal utdelning.
Lite dekadens på jobbet. Kan ju inte vara annat än rätt.

Och idag är det alltså dags för rond 3.
Ska på en tillställning hos en god vän. Ikväll blir det alltså mycket gamla vänner. Tyvärr en och annan som jag hade klarat mig utan. Men man kan tydligen inte få allt här i världen.
Har jag hört iallafall.

Men det gäller nog inte mig så jag löser nog det med.

Problemlösning

Vaknade något sliten imorse. Tog mig en sovmorgon. Jobbade hemma på förmiddagen och anlände till kontoret framåt lunch.

Julfesten igår kan jag för egen del summera med en tanke som snurrade i mitt huvud ett flertal gånger igår: Please, kill me, please, kill me!

Vi var på något obskyrt ställe med massa andra företag och en jävla massa uppträdanden hela tiden.
Som att inte julmat var tillräckligt med smärta så måste jag alltså uthärda fulla medelålders tandhygienister och en lönnfet mongolid göteborgare som försöker vara rolig på scen.
Lägg där till massa covers på Roxette eller vad fan det var så är smärtan total.
Outhärdligt!

Pga detta så var jag givetvis tvungen att hälla i mig en anseelig mängd alkohol.
Detta var inte en hållbar ekvation då hela ledningen var med.
Kanske inte så bra att företagets "påläggskalv" blir snorfull framför hela företaget.
Så jag tackade helt enkelt för mig, ursäktade mig och gick hem tidigt.
Problemet löst!

Väl hemma hällde jag upp en (tror jag) Rom on the rocks och inväntade lite sällskap.
En tjejkompis som hade jobbat sent och ville sova över hos mig.
Dock blev jag snabbt trött på henne. Gnällig och korkad som hon är.
Så jag bad henne helt sonika att dra åt helvete och kastade ut henne.
Återigen: Problemet löst!

Vet inte varför jag har behållt kontakten med henne. En typisk sådan person som inte ger mig ett skit att umgås med.
Nu är den saken löst iallafall och hon kommer inte störa mig mer.

Snart dags för rond 2! Medbjuden på en afterwork med ett annat företag ikväll.
Så då laddar vi för lite seriöst nätverkande ikväll och en välbehövlig återställare.

Cheers

Några tankar...

En kommentar för någon dag sedan undrande vem jag var.
Är jag ärlig i bloggen eller är det bluff?

Det fick mig att fundera på varför jag skriver här.
Det har på något vis blivit en självklarhet för mig den senaste tiden att skriva av mig här när jag mår dåligt.
Det fungerar som terapi för mig.
Det hjälper givetvis inte helt men det lindrar.

Jag skriver här enbart för mig egen skull. För att det ger mig något.
Om sen någon vill läsa skräpet är det helt ok.
Om någon annan vill dela med sig av något till mig lyssnar jag gärna på dem.
Verkar trots allt finnas likasinnade där ute. Mer eller mindre.

Ibland skriver jag för att jag har en tanke omkring något.
Ibland för att minnas en händelse. För att kunna gå tillbaka och följa bergen och dalarna i mitt liv.

Någon gång i somras skrev jag många inlägg av ren tristess. Ibland var det farligt nära modebloggarnivå. Det kan jag nästan skämmas för. Nästan.
Kanske skulle börja med dagens outfit?

En del uppfattar mig säkert som "förmer", som det stod i kommentaren.
Visserligen uppskattar jag klass och stil. Men för min del handlar det mer om att jag generellt inte tycker om människor, oavsett klass eller ursprung.
Det kanske inte är optimalt, men det är så jag fungerar.

Jag dömmer folk på förhand. Sedan är det upp till dem att motbevisa mig om så önskar. Om inte så skiljs vi åt och stör inte varandras liv igen.
Men jag umgås med folk oavsett klass, så länge de kan bidra med något.
Idioter finner man överallt, oavsett utbildning, yrke, samhällstillhörighet.
Men sanning är den att det är inte i den lågutbildade arbetarklassen som jag finner mina gelikar.
Därmed inte sagt att det inte finns guldkorn där.

Avslutningsvis vill jag länka till det HÄR inlägget. Det skulle kunna vara skrivet av mig. Om jag vore tjej, söt och bodde i linköping vill säga...
Jag har dock fått höra att jag passar i kjol och högklackat. Men det är en annan historia.
Nu går jag och blir full istället så säger vi så för i afton. Gott så.

"Vill du följa med in på toaletten?"

I morgon är det alltså dags för min första julfest med företaget.
Jag kan dock företställa mig vad jag har att vänta.
Småbarnsföräldrar som släpper alla hämningar och skämmer ut sig totalt.
En och annan otrohetsskandal kanske?
Fylla, fylla och åter fylla.
Jag kan på förhand räkna ut vem som kommer bli obehagliga på fyllan.
Man ser det liksom på dem även i nyktert tillstånd att det finns något uppdämt som kommer släppas lös.
Dräggiga och odrägliga.
 
Av dessa anledningar kommer jag att ta det väldigt lugnt imorgon.
Sitta på ett visst avstånd och beskåda det som med stor säkerhet kommer utspela sig.
Givetvis måste jag i vanlig ordning inta något för att uthärda.
Men måttligt, mycket måttligt.
 
Hellre att jag sedan kör på en utgång efteråt, i ett mindre sällskap och släpper loss där.
 
Nu är det jul igen...

På andra sidan spåren...

Ikväll har jag provat på att vara white trash för en liten stund.
Jag har skrapat två trisslotter...
För ett par månader sedan så var jag med i någon sorts kvalitetsundersökning för NK, tror jag det var. Fick mig en trisslott då som jag vann två nya lotter på.
Den har legat här ett par månader.
Ikväll när jag gick för att handla så tog jag med mig den och fick då två nya, vet inte varför jag fick två. Men det lät ju bra de.
Vänta med att gå fram till kassan med min lott tills det var absolut tomt.
Lotter är fan så jävla white trash som det kan bli.

Det är ett intressant fenomen det där.
Hur folk som genrellt inte har någon direkt märkvärdig inkomst, eller inkomst överhuvudtaget för den delen lägger så mycket pengar på lotter och skit.
Jagar den där drömmen om den stora vinsten, ekonomiskt oberoende.
Något de aldrig kan uppnå på annat vis.

Alla utom en på miljonen hade gynnats så mycket mer om de inte slösat sina surt förvärvade pengar (eller bidrag) på det.
De jagar det omöjliga.
Men de förväntas inte heller ha bättre förstånd än så.
På något sätt är det kanske lite vackert att de jagar sina drömmar på detta vis...
Eller inte.

För 30 sekunder idag var jag white trash.
I´m living on the edge.
Spännande...

Paris

Mina funderingar om resmålet för nyår fortsätter. Stöter på dessa rader:

"Paris är som en vacker men lössläppt kvinna...

Alla har varit där..."

Plötsligt känns inte Paris så romantiskt längre.

Denna dagen...

Nyligen hemma efter 12 timmar på kontoret.
Jag känner mig blödig idag.
Jag känner mig tom idag.
Innan ikväll råkade jag förvirra mig in på lite gamla bilder.
Hittade en del bilder som var från förra julen.
Det är verkligen helt sjukt vad mitt liv har förändrats det senaste året.
Det finns verkligen inte mycket kvar att mitt gamla jag, mitt gamla liv.

Förra året hade jag vad man kan kalla ett liv. Utåt alltså.
Det fanns en gran, stor och fin. Under granen låg det julklappar.
I fönstret hängde moderna, dyra stjärnor.
Ännu dyrare ljusstakar.
A ville ha det så.
Flickan hade både klass och smak.

Kan knappast tro att det är jag på bilderna. Mitt hem. Jag känner inte igen mig.

Hittade foton från när B var valp.
Det där är nog det mest osannolika av allt.
Att jag har haft en hund.
Ett helt annat liv med sambo och hund.
Det känns snarare som en sjuk fantasi.
Men allt är sant. Allt finns där. På foto.

Även om minnen bleknar, känslor försvinner finns det ändå etsat där någonstans.
Man blockerar det snarare. Bygger upp en mur framför den där väggen med minnen.
Ibland raseras muren framför väggen och man kan åter igen skåda de för stunden förlorade minnena.
Med det kommer en känsla, en doft.
En helhetsbild byggs upp.
Av det förgångna.

De gånger när muren faller och allt kommer fram igen, det är då man har dagar som denna.

Den här dagen kan dra åt helvete.

Lugnet före stormen

Min sargade kropp börjar så smått läka ihop. Den senaste tidens lugna helger har gjort sitt till.
Jag har nästan glömt hur det är att vara bakfull.
Därmed inte sagt att jag har varit utan livets droppar.
Lite vin här, lite vin där.
Nya favoriten Rom on the rocks dyker upp då och då.
Och så klart kan man inte vara utan en god konjak.

Trodde jag skulle få besök i fredags. Hade mistaget mig på datumet. Lördagen var dagen. Synd, då det hade varit hyfsad fredagsunderhållning.
Då jag inte hade någon större lust att ödsla en lördagkväll på det medelmåttliga sällskapet avbokade jag det hela.

Bestämde mig för att äta pizza för en gångs skull igår kväll. Finns goda pizzor här i närheten. Men jag avskyr verkligen att gå dit. Sunkig lokal med standardinventarier (läs lokala a-laget).
GÅr alltid dit 5 minuter efter utsatt tid. Ser till att jag har jämna pengar med mig som jag snabbt slänger på disken. Tar pizzan. Vänder på klacken och stormar ut med blicken i golvet.

Brunch med 2 vänner imorse. Trevligt värre. Medelmåttigt ställe, men på det hela taget trevligt.
Länge sedan vi sågs och vi lyckades avhandla det mest aktuella.

Eftermiddagen spenderades på gymmet. Äntligen kunde jag göra en liten comeback.
Visserligen kunde jag inte träna allt pga skadan men det blev ett bra och skönt pass ändå.

Veckans om kommer blir allt annat än lugn. Jobbet går i 100 nu. Skönt med lite fart och jag får en större chans att visa min talang. Så jag vill ha det.
Tordagen är det dags för julfest.
Fredagen tillställning med många nya ansikten som kommer bli mycket intressant.
Lördagen är det ännu en tillställning med gamla ansikten, mindre intressant.
Får se om jag dyker upp. Sinnesstämningen kommer få avgöra.
Samt jaktlyckan under övriga kvällar...

Ser på en dokumentär om Thomas Quick. Utan att vara särskilt insatt i fallen är min spontana åsikt att han kan ha begått ett eller möjligtvis två mord. Resten är fabriceringar av en mycket sjuk och mytomanisk person.
Men det är bara min spontana åsikt. Leif GW har säkert bättre argument för att så är fallet.

Ett lugn

Jag gick för att återlämna ett par filmer ikväll...
När jag kom ut ur butiken började jag gå, inte hemåt, inte mot ett mål.
Bara gick, genom den frusna och klara vinterkvällen.

Efter ett tag hamnade jag i mina gamla trakter. Där jag för något år sedan huserade med en gammal god vän.
Vi delade en stor lägenhet mitt i centrala stan.
Det var en tid då det bara fanns ett mål i sikte: nästa fest.
Vi hade tillställning efter tillställning i vår stora lägenhet. Fylla på fylla.
När i veckan spelade mindre roll.
Vi byggde upp ett massivt nätverk av fest-folk.
Våra fester var ökända.

Jag stod där i mörket ikväll och tittade mot lägenheten. Mindes. Nostalgi.
En tid fylld av både bra och dåliga minnen. Som med allt annat.
För min del tog den tiden slut ett tag efter jag träffade A.
Min vän fortsatte ett tag till men storhetstiden dog när jag försvann från scenen.

Jag minns att jag pratade med min gamle vän för ett par veckor sedan om denna tid.
Vi slog fast att vi var glada över att ha gjort det men att vi aldrig skulle vilja återvända.
Det kommer vi aldrig göra heller. Den tiden är sedan länge svunnen.

Jag gick vidare i de gamla kvarteren. Genom de trånga gränderna med de gamla, fina och små radhusen.
Gick in om vår gamla kvartersbutiken och köpte mitt favoritteé. Vad jag vet går det bara att köpa där.

Fortsatte promenaden genom den mörka, kalla kvällen. Hamnade vid en park. Där brukade jag gå för att rensa tankarna förr.
Jag gick rundan genom parken. Hamnde vid ställen som var fyllda av minnen.
Minnen dels av den gamla tiden. Minnen av A.

På något vis var det skönt att gå den rundan ikväll. Att minnas tillbaka. Både på de dåliga och bra minnena.
Nu sitter jag här ensam i min stora lägenhet. Med mitt teé.
Av någon outgrundlig anledning känner jag bara...bara ett lugn.
Inte saknad, inte ensamhet, inte vrede, bara ett lugn.
Det räcker så...

Balanserat

Jag har många bekanta men väldigt få riktiga vänner. Jag är helt enkelt inte bekväm med att släppa in vem som helst i min närmsta sfär.
Jag har en vän som är en av mina närmsta. Vi lärde känna varandra under studietiden.
Det som är fascinerande med oss är att vi varandras raka motsatser men ändå har hittat ett välbalanserat förhållande till varandra.
Han är vad man kallar en helyllekille. Han är den som tjejerna beskriver som snäll och söt. The good guy.
Vad jag kallas eller beskrivs som vill jag inte spekulera i, men adjektiven ovan kan vi stryka från listan.
Det är inte så att jag är elak (för det mesta) men jag är väldigt selektiv vem jag är snäll mot.
Resten är jag inte direkt elak mot, jag bryr mig helt enkelt inte om dem.
 
Nåja, söt har jag i och för sig hört ett par gånger. Vill en kille verkligen beskrivas som söt?
Får mig att tänka på en hundvalp. Söt.
Jag är söt. Jag är en hundvalp.
 
Det intressanta är att vi kan agera på samma vis i en given situation.
Men av olika anledningar.
Utan att gå in på närmre detaljer kan man väl säga att han agerar på sitt vis för att han är så lugn och sansad. Han har verkligen lång stubin.
I samma situation reagerar jag på nästan samma vis, men pga att jag helt enkelt inte bryr mig om andra som inte betyder något för mig. Kan sansar mig alltså och håller det inom mig för att slippa interagera med människan som är föremål för min irritation. För det mesta.
 
Jag avskyr köer. Jag undviker dem till varje pris. Ska jag på ett uteställe ska jag stå på listan bara för att jag inte klarar av att stå i kö.
Skulle jag stå i en kö hade jag varit apatisk. Jag klarar det inte.
Folk trycker på från alla håll, och man måste säga till folk att ta det lugnt bla bla.
Jag avskyr det för då måste jag interagera med människor som i mina ögon är helt värdelösa och som jag inte vil ha något att göra med.
Bara det att de finns in min närhet får mig att vilja spy på dem.
Folk trängs, man måste säga till dem eller mer i vissa fall.
Jag vill inte stå och trängas med någon jävla onoff stekare som står redo att bränna årets provsion för att imponera på någon gold digger som kommer lämna honom för ett nytt glas champange fortare än Linda Rosing kan kontakta Aftonblaskan.
Därför drar jag mig för köer.
Men ibland hamnar en där. Och känner en att det blir för mycket kan en alltid släpa med sig objektet för irritationen i smyg bakom ett hörn och låta honom smaka på tegelvägg.
 
Eller så går man för att återlämna ett par filmer och skiter i hela gjrejen...

I skogen hör ingen dig skrika

I helgen bestämde jag mig för att vara kulturell.
Eftersom ingen ville/kunde slå följe placerade jag mig själv på ett tåg till Danmark.
Hamnade någonstans i djupaste Danmark (hur djupt det nu kan bli...), på ett konstmuseum.
Grymt härliga lokaler som gav intrycket av en labyrint. Verkligen helt omöjligt att veta vart man var eller skulle.
Lite skönt dock att bara gå runt där och fastna i konstverken utan att riktigt veta vart man var.
Istället för att slussas runt en led som ett jävla boskap med resten av pöbeln.
 
Utställningen var väldigt intressant. Typ en jävla röra av färg och form som lämnade det mesta till fantasin.
En känsla, ett skådespel, en händelse. Tolkandet var fritt. Som sig bör.
Jag är inte direkt den abstrakta typen i mitt tänkande utan tenderar att tänka mer konkret.
Därför är det inte helt lätt att ta in alla intrycken från ett konstverk.
Men det är klart intressant att göra ett försök.
 
Det hade varit intressant att låta en psykolog höra mina tolkningar av verken.
När jag lyssnade på vad folk runt omkring mig tyckte så tenderade jag att tänka i helt andra banor.
Låter det vara osagt vad och hur...
 
Skulle jag själv ge mig på en tolkning av mina tolkningar så att säga blir det något i stil med:
En aggressiv, narcissistisk och jävligt frustrerad tolkning. Med massiva sexuella undertoner.
Något sådant. Gott så.

Är du ledig ikväll?

Lugn helg igen. Fredagen gjorde jag något så ovanligt som att laga mat. Korkade upp en flaska rioja till det.

Hyrde en film som heter Deception. Började bra med en torr revisor som får en ny bekantskap i form en advokat. Advokaten introducerar revisorn i en hemlig sexklubb. So far so good. Den hade verkligen potenial i början. Utvecklas sedan till en mordgåta med lögner och svek. Fortfarande bra men hade föredragit om vi hade stannat i den dekadenta sexklubbsmiljön som helt dumpas efter ett tag.



Den är sevärd iallafall.

Ett oväntat samtal från S-G i fredagskväll också. Vet inte vad det betyder. Time will tell.

Var ute och promenerade i 2 timmar i lördagsmorse. Länge sedan jag tog en riktigt lång promenad.
Ger mig tid att reflektera och rensa tankarna.

Träffade lite vänner på eftermiddagen för att dikskutera allt möjligt och omöjligt. Kul.
Kvällen var tänkt till utgång. Kände mig inte motiverad till det. Försökte komma igång med vin, vodka, konjak tidigt på kvällen och när jag tog ett bad.
Fungerade inte. Struntade i det och hyrde en film istället.

Tittar in på msn och ser att någon har lagt till mig. Inget jag känner. Visar sig vara en 19 årig blondin som lagt till mig genom en vän till mig. Han har tydligen hittat henne på något community av den mer dekadenta sorten.
Eftersom han själv har flickvän så skickar han henne till mig.
Lägger till henne och frågar vem hon är, hon svarar "Fick dig av din kompis som sa att du var ett riktigt kap."
Eftersom jag var för trött för att vara trevlig stängde jag ner.
Får fortsätta en annan dag. Kanske.

Börjar prata lite med en gammal tjejkompis till mig. Vid den här tiden är jag ändå lite salongsberusad och uttråkad så jag säger till henne att jag behöver ett rejält ligg.
I rent informativt syfte.
Vi skojar om det. Efter hand glider det hela in mer och mer på att hon och vill ha sex.
Med mig.
Se där. Jag fortsätter att egga upp henne genom att berätta vad jag vill göra med henne. Gjorde det mest för att se hur hon reagerade.
Hon svarade mycket väl på det och jag underhöll mig själv en bra stund med det.
Hon visade mig t.o.m en och annan vågad bild. Stort för att vara henne.
Det hela slutar med att hon vill komma till mig i helgen och sova över efter sitt jobb.
Gick med på det. Får se om jag genomför det.
Hon är inte så värst intressant och anar att det var mycket prat från hennes sida.
Skulle det hända något så finns risken att hon vill gå vidare med det. Inget som är intressant för min del.
Dessutom har hon sambo.
Inget som jag bryr mig om i och för sig.

Vi får helt enkelt se hur uttråkad jag är till helgen.

Kan roa en del om inget annat.

Business or pleasure? Both!

Sitter som bäst och avslutar lite på jobbet innan helgen.
Troligtvis kommer denna helg också bli lugn, troligtvis...
Behöver fortsätta vila samt att jag inte alls är sugen på utgång i den här staden iallafall.
Har skrivet ner en lista med aktiviteter som mitt handikappade jag kan underhålla mig själv med denna helg.
Finns trots allt en hel del att göra.
Ska försöka vara lite kulturell och träna min sargade kropp.
Dock vet jag inte om det blir i sällskap eller själv.
 
Räntesänkning med råge igår. Gynnade samtliga av mina positioner men dock så surnade markande till framåt lunch och uppgången försvann.
Tråkigt värre.
Skitsamma.
 
Haft möte idag med en konsult om ett nytt projekt. Kan bli intressant. Det går bra nu...
 
S-G ställde in igår också. Mycket i skolan, bla bla. Jag får inget grepp om henne. Det var närmre 3 veckor sedan vi sågs sist nu. Visserligen har vi båda varit ute och rest runt lite under tiden men det känns som att om hon verkligen hade velat träffa mig under denna tiden så hade hon hittat en stund för det.
T.o.m jag som jobbar 10-12 timmar om dagen hittar tid för henne.
Nu skiter jag ihenne dock. Svarade mycket mycket kort på hennes sms igår.
Tar hon inte något eget initativ nu så är hon borta från mitt liv. Skulle detta vara att hon nu vill något så tarjag ställning till det då.
 
Funderar fortfarande vart jag ska åka på nyår. London ska jag till i Januari. Kanske åka skidor på nyår? Äsch...det får bli som det blir.
Någonstanns hamnar jag i vilket fall. Anywhere but here.
 
Jag har lyckats smickra min kvinnliga aktiemäklare till den grad att hon är ivrig att träffas vid nästa seminarie som de har.
Det kommer jag självklart att besöka för att sätta ett ansikte på rösten. Och mer därtill...
What don´t you do for business...
 
Snart korkar jag upp lite Rioja! Salute!

Fucking great!

Så där! Det är så här det ska se ut! Idag har jag helt enkelt varit enastående skulle jag vilja säga. Helt. Jävla.Enastående!
Förutom den lilla detalj att jag imorse hamnade på den eminenta inrättning i folkmun kallad vårdcentralen.
Jag var dock fast bestluten att denna sak inte skulle störa min dag.

Men utan att överdriva kan jag säga att det verkligen drog mitt tålamod till den yttersta gränsen. Fyfan!
Skrikande små jävla barn, snorande sjuklingar överallt. Det ville fan aldrig ta slut.
2 timmars väntan för 2 minuters läkarbesök.
Nonchalant och bitter jävla läkare. Ville bara ta hans huvud och dunka det mot skrivbordet.
Besinnande mig.

Då jag inte har varit hos läkaren på minst 10 år hade jag ingen privatläkare att gå till. Försökte skriva in mig hos en men tydligen tog de inte emot nya inskrivningar pga regleringar från staten.
Sverige i ett nötskal. Vårdköerna är oändliga men de privata alternativ som finns måste regleras så att de inte tar in för många patienter, fastän de har kapacitet och vilja att så göra.
Jävla skitland.

Finns något utskrivet till mitt öra. Hoppas det hjälper.
Passade på att lämna in några nyinköpta konstverk för inramning. Kommer bli snyggt.

Kl är över 20 och jag sitter fortfarande på jobbet. Har en del att förbereda inför fredagen.
Har även hunnit med att analysera inför morgondagen och ta ett antal intressanta positioner på börsen.
Dags för räntebesked imorgon. Hoppas på att Ingves och gänget ska chockera med 1.5 procentenheter, men troligare är en procentenhet.
Hade suttit fint med ett riktigt rally imorgon.

Tyvärr hade inte S-G tid idag. Mycket i skolan tydligen. Blir imorgon istället så tills dess får jag uthärda.
Hon ringde dock nyligen och ursäktade sig att hon var så upptagen med skolan. Det var uppskattat från min sida.

Snart dags att gå hem och hälla upp en konjak, sjunka ner i soffan och varva ner.

Imorgon är det en ny dag med nya utmaningar.

The.World.Is.Mine...typ

Idag kan jag dra åt helvete

Idag har varit en riktig jävla skitdag.
Inget speciellt har hänt, bara helt jävla deprimerande.
Har undvikit social kontakt hela dagen. Står helt enkelt inte ut och orkar inte låtsas vara trevlig idag. Inte mot någon.

Har inte haft något vettigt att göra på jobbet. Men istället för att göra något annat produktivt så har jag istället slösurfat runt, runt och runt hela jävla dagen.
Jag hatar att vara så här oproduktiv. Det är fan degenererande.
Fanns trots allt en hel del annat jag hade kunnat göra.
Satans skitväder hela dagen, regn, regn och lite mer reng med en touch av mörker på det.
Ingen träning pga en trasig axel.
Konstant ringande i örat.

Jag gick för att återlämna ett par filmer...

Då bestämde jag att det fick fan vara nog för idag med denna negativitet.
Kände att jag var trvungen att göra något produktivt så jag bestämde mig för att laga en middag. Korkade upp en kall öl. Lagade. Dinerade.
Tittar på House. Dricker en konjak.
Ska ordna lite med privatekonomin efter det.
Ta ett bad med en bok.

Imorgon förmiddag går jag till läkaren. Få en diagnos på skiten.
Passa på att ordna lite privata ärenden.
Till jobbet där jag ska ha en fruktansvärt produktiv eftermiddag.
Efter jobbet ska jag se till att träffa S-G på en middag och se till att få ut lite närhet efteråt.

Jag får verkligen panik på sådana här dagar. Helt jävla oförmögen att ta mig samman. Apatiskt jävla mongolid. Fan!

Idag kan jag sannerligen dra åt helvete!

Imorgon är en ny dag, då blir det annorlunda.

Catch you on the flipside!

Jag har bäddat min säng

Då jag har tagit det lugnt i helgen har jag ingen måndagsångest eller andra äventyr att dela med mig av. Det får bli såhär istället:
 
För någon månad sedan har jag sex med en tjej.
Maken till krystat sex har jag knappast varit med om. Det var som om hon verkligen ville visa för mig hur grym hon var i sängen. Allt på samma gång.
Det var den ena akrobatiska övningen efter den andra.
Det hamnade på den nivån att jag bara ville skratta hela tiden.
Hon levede i någon sorts villfarelse att hon var en amerikansk porrstjärna.
Det var så fel så fel att jag bara kan skratta åt det när jag tänker tillbaka på det.
 
Missförstå mig inte. Jag gillar kreativitet men när det bara känns spelat och onaturligt blir det bara fel.
Det här var även första gången (och enda) vi hade sex, hon plockade verkligen fram det "tunga" artilleriet direkt.
Som något behov att verkligen visa mig direkt att hon var det bästa knullet någonsin.
Men ack så fel det blev.
Hade förvisso varit intressant att se hur det hela hade utvecklats i en fortsättning.
Hade det hela eskalerat till nya nivåer?
Kroppen var sjukt fin iallafall.
 
Råkade dock be henne dra åt helvete kort därpå pga hennes arrogans. Numret är dessutom borta.
Hörde att hon flyttat från stan.
 
Om jag har förstått det rätt så har jag nu 10 dagar på mig att komma någonvart med S-G, sedan åker hon hem för julen.
Måste bara få allt gjort som jag vill för att slippa gå och undra hur det skulle kunna ha varit.
 
När jag läser igenom mina senaste inlägg märker jag att de handlar mycker om sex (inte minst detta). Skulle tro att det beror dels på att jag är så otroligt jävla frustrerad. Vanligtvis kan jag dämpa detta lite genom träning och allehanda aktiviteter. Men pga axeln går inte det.
Dels beror det också på att det faktiskt var ett tag sedan jag fick något riktigt bra. Att S-G inte har släppt till helt och hållet påverkar såklart.
Har inte tagit upp internetdejtandet så där är det också dött.
Att jag har haft en släng av tinnitus också gjorde att jag inte var ute i helgen. Alltså är den marknaden också torr.
Jag har dessutom raderat alla gamla nummer som är bra i sådana här lägen.
Allt detta adderas upp till att jag sitter ensam hemma och lider av ett otroligt tryck i ballen.
 
Jaja, som man bäddar får man ligga. (bokstavligt talat)

Ett ligg på beställning?

Med tanke på att jag känner mig som en skadeskjuten sparv valde jag att spendera lördagen i lugn och ro i eget sällskap. Kände helt enkelt inte för att vara social.

Då jag detta år knappt sett en film eller ett tvprogram, fanns det en hel del att välja på i videobutiken...trodde jag.
Jag hade ett par gamle filmer som jag ville se.
Dömm om min förvåning när jag endast finner skit efter skit på hyllorna.
Fan i helvete om det fanns ett sevärt skit!

Slutligen fann jag There will be blood (som sagt, länge sedan jag såg på film) och Hancock (vittnar om utbudet).
Plockade upp lite sushi på vägen hem i det regnfyllda mörkret.
There will be blood var dock så bra som jag trodde. Men varken mer eller mindre.
Hancock överraksde lite, fanns en del sekvenser som faktiskt var helt ok. Men egentligen inte den typ av film jag var sugen på.
Men under min filmkväll har även en flaska rött gått åt. Kanske det som gjorde Hancock bättre då jag hade sänkt större delen av flaskan när jag kom till den.

Sitter som bäst och funderar på att återuppta internetraggning.
Majoriteten av de som håller till där tillhör visserligen begåvningsreserven men om jag bara klarar av att hålla masken en liten stund bör det kunna ge bra utdelning.
Känns som ett bra alternativ till krogen.
Känns på något vis bekvämt att mer eller mindre kunna sitta framför datorn och beställa hem något för kvällen.
För det fungerar.
Jag har gjort ett enda försök till internetraggning en gång tidigare. Resulterade i "Lilla Fröken" som gav utdelning direkt.
Hon var under en tiden regelbunden sängfösare om helgerna.
Men frågan är verkligen om jag klarar av att hålla masken?
Mot slutet klarade jag inte det med Lilla Fröken.
Bad henne allt som oftast vara tyst och sätta i gång med verksamheten istället.

Nej, nu skiter jag i detta. Sängen. Dexter.

Vart bär vingarna?

För första gången på ett par månader ska jag besöka min familj. Ska på middag hos dem ikväll.
På något sätt känns det hyfsat bra att åka hem. En sorts trygghet skulle jag vilja säga.
Av erfarenhet vet jag dock att det brukar kännas bättre att åka därifrån än att komma dit.

Inte för att det är något direkt fel på min familj, det är mer att jag inte står med hålan de bosatt sig i.
Det ger mig ångest. På många plan.

Gammal vän på besök igår. Antal timmars skitsnack, ett antal glas vin och öl på det. Trevligt värre.
Let bygones be bygones. Eller något.

Börjat fundera lite på nyår. Det står klart att jag inte kommer fira det i Sverige iallafall.
Så vart ska jag bege mig? Kanske besöka någon vän som jobbar utomlands?
Har haft lite tankar på Italien eller Spanien också. Frankrike kanske...
Efter mitt misslyckande med att vara kulturell i helgen så måste detta kompenseras känner jag.

Wallenberg - Jag kan inte helt bestämma mig om det är rätt eller fel.
Uppgifterna var för delen inte särskilt konrekta heller. Kändes väldigt ofullständigt.
Tycker dock att Wallenberg kunde ha försvarat det hela på ett bättre vis.
Deras upplägg imponerade dock. Smart sätt att kringå bestämmelserna.

Reportern var alldeles för lam i sin frågeställning.

Dock ska icke glömmas att Wallenbergs är en av de största stöttepelarna i Sverige.
För Sveriges bästa bär man behandla dem med mer vördnad och vara tacksam för deras insatser.
Även om man kan ifrågasätta vissa utförsäljningar av svenska bolag.
Nog om det.

Nu drar jag igång ett större projekt på Firman.
Ska bli mycket intressant att se hur jag klarar mig som rookie.

Ska bli skönt med en lugn helg (förmodligen) då jag känner attjag måste återhämta mig.
Känner mig otroligt splittrad. Nedbruten.
Såväl fysiskt som psykiskt.
Måste samla mig. Strukturera mig. Planera. Få lite perspektiv på tillvaron och mig själv.

Och. Så. Måste. Jag. Ligga...

En fallande julängel

Idag insåg jag att julen börjar närma sig.
 
Förra julen hade vi julgran.
A. köpte någon sorts julgransdekoration från Georg Jensen för ett antal tusen.
Vi klädde våran gran.
A. köpte exklusiva julstakar och julstjärnor till fönstren.
Det var juligt och fint. Doftade gott hela december.
 
Tanken på detta gör mig smått illamående.
Det får mig att vilja skalla skärmen framför mig.

Var det där verkligen jag?
Eller var det ett försök till att passa in i normen.
Ett desperat famlande i mörkret efter trygghet.
Efter att försöka upperätthålla fasaden.
Hålla masken.
Jag knöt mina händer, skanderade i huvudet "det här är jag, det här är jag..."
 
En dag tappade jag masken.
Fasaden rämnade.
Jag knöt inte längre mina händer.
Det var inte jag...
 
Ridå

Skadeskjuten

Åter på kontoret efter att ha varit på resande fot ett par dagar.
Haft ett par mycket intressanta dagar med diskussioner om framtiden för Firman.
Det ser onekligen mycket intressant ut. Både för min egen del och Firman.
 
Haft ett antal givande seminarier. Det som slår mig är att talaren gör hela seminariet. Vi lyssnade på en person som var en mycket duktig retoriker och som lyckades göra, ett för mig, mindre intressant ämne till något helt fängslande. Medans en annan talare lyckades gräva ner ett ämne som jag verkligen var intresserad i den djupaste graven pga sin oförmåga att fånga publiken.
 
Har kommit till insikt att jag förmodligen inte kommer kunna träna något mer under detta året pga axeln. Träning av olika slag är för mig ett sätt att få utlopp för spänningar och aggressioner. Ett sätt att slappna av. Frågan är hur jag nu ska göra? Jag kommer explodera om jag inte får träna snart. Måste hitta en lösning på detta.
 
Fram tills nu har jag jagat S-G. Varit den drivande av oss för att träffas. Mycket pga att jag inte har fått komma hela vägen med henne än. Men nu orkar jag inte längre. Jag tror helt enkelt inte att det kommer vara värt det. Det intrycket jag har fått när jag har träffat henne iallafall.
Så från och med nu så får hon ta kontakt. Vill hon träffas så kan jag överväga det, men det är slut på detta meningslösa jagandet nu.
Känns som jag bara kommer bli besviken när det väl händer annars.
Slöseri med tid.
 
Jag har drabbats av en mindre släng av tinitus...för mycket klubbande i helgen. Jävla skit.
 
Får bli en stillsam helg. Många som är bortresta hur som helst.
Kanske borde jag hälsa på min familj som jag inte har träffat på ett par månader.
Kanske borde jag ta tag i min lägenhet och få den färdig.
 
Jag är verkligen inne i en svacka där inget känns roligt.
 
Känner mig som en skadeskjuten sparv i ett fruset vinterlandskap.

25 bullets in Europe

- Laddar inför resan kvällen innan med en squashmatch. Uppe i varv, ger allt, kastas in i väggen med axeln före. Knakar till. Axeln förstörd. Oförmögen att röra armen. Aj.

- Vänner flygit ner innan. Viktigt möte hela dagen. Handikappad. Smärta. Smärtstillande.

- Hem. Packar. Flygplats. Öl, mat mer smärtstillande. Springer på kollega. "Hej och hå, jag drar!"

- Uppe i luften. Tankar om 10 000 metersklubben gör sig påminda. Axeln också. Whiskey.

- Holländska börjar prata. Flirtar. Ger upp när handikappet gör sig påmint. iPod.

- Flyg, tåg, taxi. Fin omgivning. Pitoreskt. Små trånga gator. Gamla fina områden. Öl, smärtstillande. Somnar.

- Uppe med tuppen. Mat, smärtstillande. Promenad på stan. Lunch. Möter nytt folk.

- Dusch, dricka, smärtstillande. Restaurang. Öl.

- Pub, Pub, öl, drinkar, shots. Smärtstillande.

- Klubb, dans, dans, shots, shots. Inser begränsning på dansgolvet. Mat. Öl. Somnar.

- Rembrandt van Rijn, Frans Hals, Johannes Vermeer, Piet Mondriaan och Vincent van Gogh. Hinner inte med någon av dem. Besvikelsen är stor. Nästa gång?

- Smågator, mycket trånga gränder. Kanaler. Vackra hus. Kyrkor. Röda ljus.

- Skabbig, Risig, Transvetitliknande, liten, stor, vacker, söt. Något för alla. Fulla engelsmän överallt. En ringer på och går in i det röd ljuset.

- Åsynen av en "normal" affärsverksamhet chockerar. Dekadensens högborg? Nja, knappast. Känns lite väl skabbigt för att tilltala.

- Shots, shots, shots, smärtstillande, öl, drink, shots.

- Det här tog oss inte till "rymden". Besviken.

- Spenderar det som känns som timmar att hitta världskända Dj´n Benny Benassi i utkanterna av stan.

- Hittar Benassi. Nyktrat till. Vodka on the rocks.

- Dans, dans, smärta. Begränsad rörlighet. Söta flickor överallt. Smärtan för stor. Kan inte koncentrera mig på musiken.

- Ger upp. Tog det oss till rymden ändå? Nej, förmodligen bara trötta. Besvikelse igen.

- Vaknar. Rembrandt van Rijn, Frans Hals, Johannes Vermeer, Piet Mondriaan och Vincent van Gogh? Hinner vi? Nej, planet lyfter om ett par timmar. Fan.

- Detta gör vi om! Snart. Kram. Hej.

- Snö, snö, snö. Innebär detta förseningar? Orkar inte vänta längre. Hem. Säng. Smärtstillande.

- Flyg. Tåg. Taxi. Hemma.

- Dörren öppnas. Mörkt. Kallt. Smärta i axeln. Trötthet i benen. Den omisskänliga doften av kronisk ensamhet slår emot mig. Fuck it. Hemma igen. Sova.

Tyngd

Känns otroligt skönt att komma iväg lite.
Känner att jag behöver ett ordentligt miljöombyte en tid.
Håller på att styra upp lite olika ting på jobbet som kommer sätta rejäl fart på min verksamhet framöver.
Just nu händer det faktiskt inte allt för mycket här. Då faller tristessen snabbt över mig.
Jag behöver bli utmanad, pressad för att hålla motivationen uppe.
Jag måste konstant känna att jag utvecklas.
Just nu känner jag sådan tristess att jag idag t.o.m sökte distanskurser på universitetet. Bara för att bli utmanad.
De senaste 2-3 veckorna har varit alldels för tama och lugna.
Men nästa vecka så lär det ta fart, precis som jag vill ha det.
 
 
Stiltjet med S-G påverkar också. Det måste verkligen hända något där omedelbart när jag kommer hem. Annars kommer jag lägga ner det.
 
Jag känner mig förbannad på mig själv för att jag valde (trots allt det jag gjorde) att kröka ner mig totalt i lördags på tillställningen.
Kunde lika gärna gått dit nykter och visat god min en stund och sedan försvunnit.
 
Börjar få rejäla minnesluckor när jag festar.
 
Ska bli intressant hur väl kropp och sinne hanterar europa dessa dagar.
 
Måste försöka hålla det på en rimlig nivå.
 
Så, nu har jag hävt ur mig lite av det som tynger mig just nu. Skönt.
 
Ikväll ska jag återlämna ett par filmer...

Eurotrip

Jag är så frustrerad att jag snart slänger ut en av skärmarna genom fönstret, eller varför inte konsulthelvetet som förövrigt återkom idag efter ett antal dagars frånfälle och fortsätter hosta. Tredje veckan nu....

Men det är inte anledningen till min frustration. Jag har sådana sexuella spänningar så jag vet fan inte vart jag ska ta vägen.

Sov hos S-G inatt. Fjärde gången vi träffas och jag har fortfarande inte fått komma hela vägen med henne.
Kom dit sent igår efter jobbet.
Var så frustrerad redan från början att jag struntade i det.
Jag gav upp helt enkelt.
Inte fan tänker jag böna och be för det.

Skitsamma, får fortsätta jobba på det när jag kommer hem igen.

Imorgon reser jag ut en sväng i Europa.
Behövde komma bort lite så nu ska jag hälsa på en bekant som jobbar utomlands.
Hoppas på att få uppleva lite äkta europeisk dekadens och få leva ut min sexuella frustration.

Den omisskänliga doften av ångest

Måndagsdimman ligger tung i huvudet denna förmiddag.
Svårt att koncentrera mig.
När jag sätter mig in i något tappar jag fokusen efter ett par minuter.
Göra ikväll? Just det, jag måste tvätta min nya tröja. Är det vin?
Min favoritskjorta, rosé eller rödvin...något är det iallafall.
Min skräddarsydda kostym, det var nog inte vin. Tror det går bort. Annars kemtvätten...igen.
 
Lördagen är en enda stor dimma.
Jag satte ribban när jag värmde hemma med whiskey och vodka on the rocks.
Jag kände mig tvungen. Hur skulle jag annars uthärda?
 
Tog taxi tilll tillställningen 1 timme efter utsatt tid.
A fashionable late entrance, kan vi väl säga.
 
Stod utanför och låtsades prata i mobilen. Kunde inte förmå mig att gå in.
Till sist bet jag ihop, tog ett djupt andetag och steg in i lokalen.
Hälsade och utbytte plattityder.
 
Hittade en och annan som det gick att konversera med. Men på det stora hela var det precis som jag förutspådde.
"Det var länge sedan, kul att ses igen, vi måste träffas någon dag!"
Eller inte...
Höll en rimligt låg profil och drog i mig mer av det stärkande för att uthärda.
Framåt småtimmarna fick jag nog och hade dessutom uppnått en hyfsad promillehalt.
 
"Jag måste återlämna några filmer!"
 
Så försvann jag obemärkt ut i natten och in i en taxi.
Hamnade på ett uteställe. En tjejkompis och tillika ett gammalt ex är bartender där.
Hon såg sådär road ut av att se mig. Mest beroende på min promillehalt som inte längre gick att dölja.
Minnet är minst sagt luddigt från den timme eller två (?) som jag var där.
 
Vaknade på morgonen i soffan med kläderna på.
 
Såg i min mobil att jag skickat ett sms till S-G. "Saknar dig...".
Det ger mig så mycket ångest på så många nivåer.
Klassikt fyllemess vilket jag i vanliga fall brukar vara duktig på att hålla mig borta ifrån.
 
Ikväll ska jag alltså försöka tvätta bort synderna.
 
Både ifrån kläderna och själen...

Måste återlämna lite videofilmer

"Ursäkta, jag måste återlämna ett par videofilmer!"

Den ursäkten ska jag köra med ikväll.
Ja, givetvis imiterar jag Patrick Bateman i American Psycho.
Fick ett sug efter en lugn hemmakväll i eget sällskap igår.
Gick och köpte mig en ny DVD spelare efter jobbet.
Temat för kvällen fick bli Bret Easton Ellis vars böcker ligger bakom mästerverk som Rules of attraction och American Psycho. Kvällens filmer.
Vill man leka svår så ska man säga att man gillar alla böcker från Bret Easton Ellis förutom American Psycho. (Detta sägs endast eftersom nästan alla vet vilken denna är och har sett eller läst den.)
Men det skiter jag i. Boken var grym och Christian Bale gör ett sådant klockrent porträtt av en mordgalen yuppie att man inte kan låta bli att älska den.



Rules of attraction var så härligt dekadent och tragikomisk att man njuter av varje sekund.
Utspelar sig på ett universitet där dagarna flödar av dekadens och knark.
En av huvudkaraktärerna är Patrick Batemans bror Sean och binder ihop de båda böckerna/filmerna lite på distans då man kan ana vissa gemensamma drag hos bröderna.
I boken American Psycho dyker dessutom Sean upp hos brodern.

Förutom sekvensen där ett par månaders resande i Europa sammanfattas på 2 min är detta en klar favoritscen:



Köpte lite nytt att ha på mig på helvetet ikväll. Tänkte komma extremt uppklädd för att provocera lite lagom redan från början. (Tro mig, det kommer fungera.)
Måste dock se till att vara i rätt stämning när jag anländer för att hålla minen.

Det finns inget värre som provocerar folk i Sverige som framgång.
Underbart kort att spela på.
Tricket är att inte påtala det utan att det syns på ett subtilt sätt.
Om man måste påtala för andra att man är framgångsrik så är man inte det.
När man stiger in i en lokal ska det genast utstråla framgång utan att vara vräkigt.
Brukar vara duktig på att hitta den exakta gränsen.

När jag har fått nog och "smärtan" blir outhärdlig har jag mitt andra ess:
"Ursäkta, jag måste gå och återlämna ett par filmer!"

Välgörenhet

Fjärde dagen i rad som det förbannade helvetet sitter och förpestar min tillvaro...
Häromdagen blev jag dock av med henne framåt eftermiddagen.
Nu har jag dock börjat ge igen med samma medel.
Jag låter värre än en 80 åring med krupp (fick googla, drabbar småbarn).
Fejkat givetvis, men budskapet går fram ser det ut som.
Det som fattas nu är att jag lägger till lite rörelser till skådespelet.
Kanske faller ner på rygg på golvet och sprattlar som en döende fisk i sina sista andetag.
 
Helgen närmar sig med stormsteg och jag börjar få verklig ångest inför helgens tillställning med diverse gamla bekanta.
Jag tänkte mig fan inte för när jag tackade ja till eländet.
Alla dessa menlösa och idiotiska människor som jag för länge sedan klippt banden med kommer närvara.
Alla dessa människor som höll tillbaka mig, som drog med mig i deras oundvikliga fall.
Ett fåtal av dessa hundra människor klarar jag dock av. De ger mig något, och jag behöver inte leka dagisfröken för att göra mig förstådd med dem.
Men med de andra...
Kommer bli en kväll fylld av irritation från min sida. Massa jävla plattityder.
- "Vad gör du nu förtiden?"
- "Jag skulle kunna förklara för dig, men eftersom du är en obildad, inavlad jävla redneck så känns det som slöseri med min tid."
Eller så får jag hålla minen och svara kort "Jobbar finans, hej på dig".
Träffar jag på någon gammal tjejbekant som frågar så kan jag alltid säga:
"Jobbar finans, men jag är inte drabbad av krisen så vad sägs om att du suger av mig lite snabbt på toaletten för en hundring? Du vet, jag tror starkt på att idka välgörenhet och stödja de utsatta i samhället!".
 
Eller så håller jag bara minen, drar av samma jävla lines som alltid.
Dränker ångesten i sprit.
Våndas.
Biter ihop.

Drivkraften

Det hostande och snorande konsultmongot sitter fortfarande här och förpestar min tillvaro.
En rolig sak att göra skulle vara om jag fick ett plötsligt hostanfall, kastar mig upp på hennes skrivbord och börjar rulla runt i kramper. Välter ner hennes skärm, dator och allt annat skit. Reser mig upp, borstar av mig och ursäktar mig med orden "Ja ursäkta mig, är visst lite krasslig idag, inget som smittar!" och sedan gå iväg som om inget hänt.
 
Läste en artikel om ett nytt betygsystem, liknande det som finns i USA, ska införas i Sverige. Bra att de vidgar skalan.
Dock kom jag till att tänka på min egen skolgång. Jag är ett levande bevis på det värdelösa efterblivna skolsystemet i Sverige.
I hela låg och mellanstadiet var jag ljusår före alla andra, i alla ämnen. Alla lärare visste om att jag var extremt duktig och självgående.
Därav riktades deras uppmärksamhet mot de "mindre begåvade", läs idioterna. Dvs. jag blev helt utan stimulans och förväntades sköta allt själv.
 
Detta var hållbart under låg och mellanstadiet då de yttre faktorerna var minimala men under högstadiet förändrades detta.
Samtidigt som jag började få mitt första könshår upptäckte jag flickor, fester, discon(?), nya vänner och så småningom sprit.
Ganska omedelbart gjorde dessa yttre faktorer mig mindre koncentrerad och motiverad att enbart plugga.
 
Medan idioterna fortfarande fick all uppmärksamhet förväntades jag fortfarande vara självgående.
Inget gjordes någonsin för att utmana och utveckla mig. Alla resurser läggs istället på idioter som knappt kan klä på sig på morgonen till ingen nytta. Fanskapen kommer ändå aldrig någon vart i vuxen ålder. Begåvningsreserven.
 Ett jävla resursslöseri är vad det är samtidigt som man riskerar att gå miste om den verkliga intelligensen.
För min del eskalerade detta i gymnasiet då fest och sprit var det enda som var roligt.
Fortfarade ingen uppmuntran. Det var inte så att jag hade dåliga betyg om man jämförde med medlet. Men jag hade kunnat ha mycket bättre och framför utvecklat mitt intellekt mycket tidigare.
Hittat den väg jag ville vandra mycket tidigare än vad jag gjorde till slut.
 
Min räddning blev när jag flyttade ifrån hålan som jag är uppväxt i. Bröt kontaken med nästan samtliga vänner.
Jag hade turen att träffa nya människor som verkligen kunde inspirera och dela med sig av sina stora erfarenheter.
Dörrar som jag inte ens visste existerade öppnades.
 
Allt eftersom hittade jag mig själv igen. Det där drivet som jag en gång haft.
Som fanns inlåst i en kista inom mig. Jag släppte det lös.
För en del är det säkert ett monster, för mig är det livet. Drivkraften.
Jakten på att ständigt utvecklas, klättra uppåt och ta sig framåt.
 
Frågan är hur många som inte hittade sig själv igen?
Allt p.g.a att det svenska skolsystemet premierar idioterna och överger de begåvade.
Nu har jag läst att moderaterna uppmärksammat det här. Specialklasser för begåvade (inte bara inom idrott!?!) inom t.ex matte införs.
Det är ett bra steg. Skilj agnarna från vetet.
Stimulera dem.
Överge inte dem.

Självläkande

Framgång! Första nyktra helgen/veckan på mycket länge.
Drack dock 2 glas vin när jag var ute på middag i fredags. Känns helt enkelt inte rätt att avnjuta och betala en dyr middag utan rätt dryck. Middagen med S-G var mycket trevlig. Taxi hem till henne sedan för fortsättning på kvällen.
Hon spelar dock svår, små framsteg hela tiden, men dock framsteg.
Så länge det går framåt så kan jag hålla mig.
 
Fredagen började förövrigt mycket väl på eftermiddagen då jag lyckades pricka in General Motors ras (inte så oväntat kanske), men dock lyckades jag stänga positionen på absolut bottennotering innan den återhämtade sig något.
 
Lördagen förflöt i all stillhet med en god vän. Räddade världen från undergång!
Inte ofta jag tar mig tid till att spela tv-spel men när man behöver få tankarna på annat så är det faktiskt en bra sysselsättning.
 
Tror jag kommer fortsätta på min inslagna väg och hålla mig nykter fram till helgen iallafall.
Har en tillställning på lördagen dock.
Blandade känslor där. Ska bli intressant att träffa en del bekanta som jag inte sett på länge. Men det kommer också vara en hel del personer där som jag inte vill träffa. Får försöka ignorera dem och göra en tidig sorti.
Ett visst mått av alkohol måste dock intas för att uthärda den korta stund jag tänker närvara.
Annars kommer ett känslotillstånd likt känslan av att utföra ett större ingrepp på sig själv utan bedövning infinna sig.
 
Annars så har veckan börjat bra förutom att en satans jävla konsult sitter och hostar och snorar som ett jävla helvete.
Idioten har för fan ett jobb som kan göras på distans. Men fanskapet ska tvunget sitta här och förpesta min tillvaro!
Funderar på att "råka" putta ner hennes laptop på golvet medans hon är borta för att bli av med henne.

En kan inte hjälpa att undra

Gårdagen, gårdagen var inget vidare. Förlorade en del på onödiga positioner och för tidigt utlösande spärrar (förtidig utlösning är visst ett vanligt problem bland unga män...har jag hört...).
Hoppas att jag kan gå jämt med hjälp av US i eftermiddag.
 
Annars har veckan varit bra. Har än så länge besökt gymmet två ggr och träffat S-J en gång.
Och inte en droppe alkohol! Har faktiskt inget sug efter det heller.
 
Min vän som jag genomför denna vita vecka med började redan i onsdags att vackla. Han vill gå ut idag men jag har gett honom definitivt nej. Han skyller på att han varit hemma hela veckan och måste komma ut lite. Dock behövs det inget geni för att räkna ut att det är för en viss tjej vill ut som han ger med sig. Mycket svag karaktär.
Dock hans problem. Jag håller mig på mattan iallafall.
Tycker det är konstigt attjag inte har suget alls. Kan bero på att förra helgens bravader gör sig konstant påminda, tar bort suget direkt.
 
Jag drömde något obehagligt imorse. Drömde att jag var tillsammans med A. igen. Att vi fick en son. Jag bar runt på min son med stolhet med A. vid min sida. Visade upp honom för alla. Men så plötsligt vänder sig A. mot mig och säger något i stil med: "Nu tar jag honom måndag till fredag så får du ha honom under helgen". Sen försvann hon med vår son.
Jag stod paralyserad kvar med händerna fortfarande formade som en vagga där min son vilat. Mitt leende försvann från läpparna och jag sjönk snabbt genom marken medans jag såg A.s ryggtavla försvinna bort från mig.
Aldrig drömt något liknande förr, inte vad jag kan minnas iallafall. Vet inte vilket som skrämde mig mest. Att ha ett barn eller att A. tog barnet från mig och gick iväg?
 
Jag funderar fortfarande på hur det skulle vara att möta henne igen.
Som jag har skrivet förr så såg jag henne sist när hon gick ut ur vår lägenhet med vår hund.
Vi var fortfarande tillsammans då, sen såg jag henne aldrig mer.
Förmodligen är det därför jag inte kan släppa henne riktigt.
Känns som att det finns något ouppklarat mellan oss.
Dock är jag kluven om jag någonsin vill se henne igen.
Trots att det var tidigare i år så har mycket hänt sedan dess.
En del av mig vill berätta och visa henne vad jag har åstadkommit, en annan del vill bara be henne dra åt helvete.
Undrar hur hennes liv ser ut nu?
Känner jag henne rätt så har säkert en hel del hänt i hennes liv med.
 
One can´t help to wonder...

En distanserad insikt

Råkade igår läsa igenom lite gamla sms från Praktikanten. Insåg när jag läste igenom dem att jag nog var en smula för hård mot henne när jag bad henne dra åt helvete.
Kanske inte mitt ljusaste tillfälle inser jag nu med lite distans till hela saken.
Hörde på omvägar att hon är på väg att flytta från stan nu.
Hoppas det inte berodde på vårt lilla triangeldrama, dock misstänker jag att det kan ha spelat en liten roll i det hela.
Men det var lika bra att det blev som det blev. Hon hade en del kopplingar till ställen och folk som jag inte gärna vill kännas vid längre. Sådana som jag har skurit av för länge sedan. Menlösa och otillfredställande människor.
Dock kvarstår faktum att jag var lite väl hård mot henne.
Kanske ber om ursäkt om jag skulle råka springa på henne någon gång.
Annars glömmer vi detta och skriver upp det på "shit happens kontot".
 
Val i USA idag, lätt att plocka hem lite snabba vinster där. Tack.
Allt annat än en Obama seger för ses som en otrolig skräll.
Lite som att välja mellan pest eller kolera tycker jag.
Han är det bättre alternativet av de två dock.
Bara tanken på att den inavlade rednecken Sarah Palin skulle få komma i närheten av Vita Huset ger mig rysningar.
 
Kvällen avnjuter jag imycket trevligt sällskap.
 
Snart dags att lyfta från kontoret och hugga en taxi till ny destination.

En svunnen tid

Sitter här på kontoret och avrundar så smått måndagen.
Gårdagen befann jag mig i ett katatoniskt tillstånd hela dagen.
Enda fördelen är att jag idag känner mig utvilad och väldigt motiverad till att köra en vit vecka.
 
Så när jag sitter här på kontoret i min ensamhet och njuter kom jag till att tänka på ett jobb som jag slutade på i början av året.
Jag började där när jag pluggade. Fortsatte sedan efter examen då jag trivdes och karriärsmöjligheterna så bra ut. Dock hade jag inte samma överambitösa mål som jag har nu. Men dock en strävan efter att ta mig uppåt.
Jag fick snabbt ett eget ansvarsområde och tillgång till personal att delegera vissa av mina arbetsuppgifter till då de växte i extrem takt i och med att företaget växte otroligt snabbt.
 
I mitten av förra året kände jag dock att jag kommit till en punkt då jag inte kände mig motiverad längre.
Jag började titta mig om efter något nytt.
Dock så lät jag aldrig detta lysa igenom. Mina chefer var otroligt nöjda med mig. Jag uppvisade fina resultat. Givetvis manipulerade jag vissa siffror för att framstå i bättre dager.
Det enda jag i princip gjorde hela dagarna var att slösurfa, chatta på msn, tittade på webbsända dokumentärer och letade efter ett nytt passande jobb. Vissa veckor hade jag kanske en effektiv arbetstid på 10 minuter.
Jag blev nästan som en sport attt undvika jobba och bara delegera.
Jag blev extremt duktig på att övertyga mina sinneströga chefer att jag behövde mer resurser. Vilket jag också fick.
De fick göra allt skitjobb medans jag presenterade resultatet.
Alla var nöjda.
 
Jag hade innan min motivationsbrist infann sig utarbetat en rad metoder för att förenkela mitt arbete då det inte fanns några riktlinjer att jobba mot innan. Detta berättade jag dock inte om förrän mot slutet eftersom jag då i godan ro kunde ta det lugnt.
En återkommande uppgift varje månad som jag var ansvarig för tog innan min tid 1 vecka. Jag lyckades med tiden att finslipa detta till 3-4 timmar. Resten av tiden kunde jag ägna åt att slösurfa och se upptagen ut.
 
Men det kom till den punkt då jag kände att jag blev dummare för varje oproduktiv dag. Jag hittade till slut jobbet som jag letat efter. Sa upp mig. Lovade att komma och hälsa på så ofta jag bara kunde.
 
Det var snart 1 år sedan och jag har aldrig satt min fot där igen...

Vit vecka!

Ja, vart ska man börja. Gårdagen. 2 sista timmarna är helt blanka. Jag visade mig inte från min bästa sida igår kan man säga. Betedde mig allmänt odrägligt. Drack alldeles för mycket, igen.
Jag skrämde iväg en tjej som min vän dejtar. Med all rätt dock eftersom hon var jävligt dryg. Förstå vinken efterblivna fanskap.
Fortsatte sedan med att skälla ut min vän för att han berättat saker för tjejen om mig. Fanns ingen anledning för honom att göra det.
Det irriterade mig något erormt att hon kom fram till mig och sa vad hon visste om mig. Jävla lilla äckliga fanskap.
Dock är jag inte långsint. Skällde ut min vän och sen var det bra.

Vi pratades vid imorse och enades om att vi båda var olidligt bakfulla och oproduktiva denna dag.
Därför kom vi fram till att denna vecka som kommer är en helt vit vecka. Inte så mycket som en droppe alkohol på hela veckan.
Inte så mycket som ett glas vin på kvällen för att varva ner.
Men jag kommer att klara det.

Med gårdagen i åtanke så kommer jag klara det. Det får vara slut på den typen av skeningar.
Denna veckan ska jag istället ägna åt att göra ett rejält ryck på jobbet. Gå till gymmet minst 3 ggr, spela squash 2 ggr och få till ett besök på golfklubben.
Jag ska försöka träffa den söta f.d grannen i veckan. Härlig tjej det där.

Hatar att vara så här oproduktiv som jag är idag. Känns som en gröt i huvudet.
NU får och är det fan slut på detta.
Då kör vi!

Några tankar om rutiner

Jag hatar rutiner!
Tack för ordet.
Nej, jag kan utveckla lite då.

Jag har så svårt att förstå människor som lever efter sina rutiner dag in och dag ut.
Hur utvecklas dessa människor?
Samma sak dag ut och dag in.
Aldrig tillåta sig att vara spontana för det kan ju (hemska tanke) rubba på våra planer.
Vanligtvis så bryr jag mig inte om andra personers problem. Rutiner är ett problem.
Men när det i en kedjereaktion drabbar mig och mitt liv så stör jag mig mer än i tysthet.
Jag är en mycket spontan människa som hela tiden letar efer något nytt. Från minsta lilla sak till livsavgörande ting.
När jag kommer med förslag till de omkring mig vill jag fan inte höra att det inte går för att ett visst TV program går på tv just då.

Hur i helvete kan man leva sitt liv efter ett tv program?
Är människan verkligen så här jävla enfaldig att man låter sig hjärntvättas av en burk som vi dessutom har uppfunnit?
Eller är det så att utomjordingar introducerade tv´n för människan för att på ett enkelt vis kunna kontrollera och hjärntvätta densamma?
Tröttsamt är fan vad det är.

Men nu glömmer vi detta för stunden och dricker en fin konjak dagen till ära.

En utopi

Har varit utomlands ett par dagar och träffat koncernledningen.
Bl.a disskuterat finanskrisern och hur vi ska och kan tänkas agera i dessa tider.
Mycket intressant att lyssna på.
Det är kloka och rutinerade herrar som sitter där.
Känns väldigt stort att de tar sig tid och delar med sig av sina erfarenheter och tankar med mig.
Och framförallt att de lyssnar på mina åsikter. Besvarar dem, ställer följdfrågor.
Det känns stort på något vis.
Det kan bli bra det här. Det finns inga gränser egentligen.
 
Var ute en sväng för någon kväll sedan och insöp den kulturella atmosfären där vi befann oss.
Framåt småtimmarna löste vi världsproblem.
Något jobbigare dagen efter då vi skulle fortsätta tidigt.
 
Gjorde även en och annan ny bekantskap. Trevligt värre. Får se om man kan jaga vidare på det, eller om man ska vara så smart att man håller att till busniess utan the pleasure. Kan kanske bli komplicerat annars. Fast frestelsen är nästan för stor för att låta bli. Fortsättning följer på det.
 
Kom hem igårkväll och fick en förfråga från den söta grannen om en promenad. Efter ett par stillasittande dagar i tråkiga konferanslokaler så lockade det väldigt mycket.
Eftersom jag kan staden bättre än henne så agerade jag turistguide. Vi gick där genom mörket, pratade, skrattade.
Jag kom till att tänka på att genom denna park gick jag för kanske 18 månader sedan med A. Där hade vi våra första två dejter. På promenad genom vårmörkret.
Mycket har hänt sedan dess. Jag är nästan beredd att påstå att minnet efter livet med A. har suddats ut helt. Raderat. Men bara nästan.
 
Jag känner att jag allt mer börjar hitta min plats i livet.
En del behöver slipas på.
Men bit efter bit faller på plats. Som ett pussel.
 
Det står mig dock mer och mer klart att jag inte vill stanna i Sverige. Jag vill flytta  utomlands. Kommer med största sannolikhet att göra det också inom 2 år.
 
Leva i en ny kultur, lära sig ett nytt språk.
 
Förhoppningsvis hamnar jag någonstanns där man får lov att vara framgångsrik, vilja vara framgångsrik utan att folk tittar snett på dig.
 
Förhoppningsvis hamnar jag någonstanns där man uppskattar stil och klass.
 
Kanske är det en utopi.
 
Kanske inte.

Måndagsreflektion

Den här helgen var en av de bästa på mycket länge.
Upptäckte på fredagen vid fem tiden att jag var ensam på kontoret. Drog upp volymen på oanständig nivå, rotade fram ett glas vin från skafferiet.
Lutade mig tillbaka och slappnade av innan jag lämnade kontoret runt halv sju.
Fredagen fortsatte sedan i mycket trevligt sällskap. Skönt med lite närhet.
Som sagt förr har jag inga avsikter med henne, jag tar det som det kommer helt enkelt.
 
Efter gymmet på lördagen drog jag och en vän på en liten roatrip. Hamnde ute vid kusten i någon populär sommarstadshåla. Fortfarande härligt väder så det vägde upp.
Kvällen och natten avslutades i dans. Grymt drag med en av landets bästa DJ-duo som blandade in liveinstrument i det hela och skapade en magisk stämning.
 
Till skillnad från förra helgen var jag anständig hela kvällen.
Fastnade på dansgolvet istället för baren. En vodka on the rocks kunde jag dock inte undvara.
Var rädd för att stället skulle invaderas av lönehelgens sedvanliga partydödare.
Folk som inte klarar av att föra sig bland folk, som drabbas av avundsjuka, svartsjuka med mera verkar krypa fram ur sina hålor just denna helg varje månad. Men denna gång stördes jag inte direkt av något sådant.
 
Liten efterfest på det, där en vacker ung brunett somnade i min famn.
Jag hade dock tänkt mig mer och drog så fort jag fick klart för mig att det inte skulle bli något mer där. Hon hade tydligen pojkvän. Visste jag inte att det fanns flickor som fortfarande brydde sig om det?
Hade jag varit hennes pojkvän så hade jag dock inte uppskattat det som utspelades mellan oss under kvällen. Så nej, riktigt så lätt klarade hon sig inte.
Min vän som höll i efterfesten ringde mig när jag kom hem, tjejen hade vaknat och upptäckt att jag var borta. Hon ville att jag skulle komma tillbaka. Men icke.
Kändes mest som att hon ville ha bekräftelse. Gynnade inte direkt mig.
 
Mina vänner har en anekdot om mig. En relativt ny.
I ett av de gäng som jag brukar umgås berättar man gärna "roliga" anekdoter om varandra, gärna saker som utspelas på fyllan. Detta dras sedan till sin spets. Alla har just nu väldigt roligt åt mig.
Det de inte vet är att det är ren lögn. Något som jag valde att ta på mig för att ta bort fokus och misstankar om vad som verkligen hände den kvällen.
Vissa händelser fick mig att snabbt dikta ihop en något trolig historia för att klara mig ur situationen. Att det verkligen fungerade förvånar mig än idag.
 
Då denna anekdot utspelades gjorde jag i själva verket något helt annat, med någon annan. Denna person är en person som ´vid tidpunkten betydde oerhört mycket för min bästa vän.
Jag gjorde ett litet felkliv kan man säga. Ångrar inte det dock. Det fanns inga skyldigheter dem imellan.
Men jag blir påmind om denna händelse varje gång någon drar upp anekdoten, vilket händer väldigt frekvent.
Jag spelar med, förlöjligar mig själv medans jag tänker: "ni skulle bara veta vad som verkligen hände, då hade ni inte suttit där och skrattat lika högljudt."
Så skrattar jag med, drar av en kommentar och tänker vidare "fan, vad skönt det var"...

Alla som inte dansar...

Nja, inte riktigt. Men nästan. Godkänt tycker jag att det var.
Höll en hyfsat låg profil under aftonen.
Många andra som hade betydligt större utsvävningar.
Det blev sent dock.
Känner mig trött idag.
Dejt ikväll som piggar upp humöret iallafall.
Det och en och annan väl placerad position som gick hem.
Hur fan kunde jag missa att volvo skulle rapportera idag?
Lättförtjänta slantar som jag gick miste om där.
 
Jag har aldrig förstått personer som inte har några betänkligheter över att kröka ner sig och göra bort sig inför kollegor.
Och med att göra bort sig räcker det med att vara kanonfull för att kvalificera sig.
Fastän jag drack betydlligt mer än jag tänkt eller borde så höll jag en låg och sansad profil.
Annars blir det lite som att släppa in kollegorna på privatlivet. Det vill jag inte.
En och annan är dock så pass trevliga att de kan kvalificera in som privata vänner. Men långt ifrån alla eller många.
Då gäller det att hålla distans.
Att raggla runt i bar överkropp kvalificeras inte.
Värst verkar dock alla som är föräldrar vara. Prata om undertrycka känslor.
 
Hur fan kunde jag missa att Volvo rapporterade idag! Och så vågade jag aldrig på Carnegie! Helvete vad jag hade fått tillskott i kassan om jag inte varit så avvaktande. Prickade dock Scania, liten tröst.
 
Ikväll har jag en inofficiel dejt med den söta och trevliga grannen. Det ser jag fram emot väldigt mycket.

Självdisciplin är nyckelordet

Helvete! Åkte dit rejält på börsen idag. Har lite på gång när USA öppnar dock som kan väga upp till ett nollresultat för dagen.
Överraskningar till höger och vänster. Upp är ned, ned är upp.
Volatilitet är dagens ord.
 
Upptäckte för ett par dagar sedan att jag har en söt granne. I måndags gick jag över och presenterade mig.
Hon ska flytta i helgen så det gäller att vara snabb av kontaktetablering.
Hon är iallafall mycket trevlig och rolig.
Hade lovat att störa henne i tentapluggandet så igår gick jag över igen för att prata lite. Blev inbjuden. Satt och pratade om allehanda ting i lite mer än en timme när jag artigt ursäktade mig, till förmån för hennes tentapluggande.
Väldigt smart och social tjej. Lätt att ha och göra med.
Lyckades få hennes nummer också, smidigare än att bara ringa på dörren hela tiden.
Gick hem och lyckades med teknikens under styra upp en informell dejt på fredag.
Jag har egentligen inga förväntningar på fredagen. Det är trevligt sällskap helt enkelt. Men tackar heller inte nej till mer och tillfälle uppkommer.
 
Idag är det en mindre tillställning med bolaget. Kommer givetvis ta det väldigt lugnt med drickandet. Inte bara för min nya sundare alkholförhållning (eller försök till) men även för att det är med jobbet.
Lustigt egentligen. När jag är med jobbet så kan jag kontrollera mig. Men själv eller i goda vänners lag struntar jag i allt och kör fullt ut.
Så pass mycket självdisciplin besitter jag åtminstone. Men om jag inte skärper mig så kommer jag givetvis tappa detta också.
Därför anammar jag en ny policy nu. Ingen starksprit.
 
Gott så. Nu ska jag bara undersöka om detta kan hålla i praktiken också...

Alla vägar leder till Rom...

En mörk och kallfrusen vinterkväll i februari tidigare i år satt jag i vår lägenhet. Min och A.s. Vi hade bråkat som så många gånger förr. Hon hade tagit tillflykt till sina föräldrar. Det var en måndag.
Jag hade nyligen startat ett nytt jobb i ett annat land. Kom hem där på kvällen till en tom lägenhet.
Vi hade bråkat så mycket att vi hade gjort slut, detta var dagarna efter "alla hjärtans dag".
Jag skulle bo kvar tills jag hittade en ny lägenhet och hon hos sina föräldrar med vår hund tills dess.
Jag korkade upp en vinflaska, satte mig i soffan med laptopen.
Tankarna snurrade och jag kunde inte riktigt koncentrera mig.
Jag hamnade på en blogg. Bloggen hette "Magisk apa".
Det här med att läsa bloggar var nytt för mig. Det var A som visade mig sin blogg när vi träffades. Hon visade alla möjliga idiotiska bloggar.
Jag tyckte allt jag läste var löjligt.
Men så hamnade jag på denna blogg, Magisk Apa.
Det slutade med att jag satt i fyra kvällar med en vinflaska, musik och läste igenom hela denna blogg. Allt medans mina tankar snurrade på mig och A.

Det var en trasig människa som skrev den.
Men den fascinerade mig som ingen annan blogg gjort.
Mitt i all min trasiga tillvaro, mitt i alla problem var det på något vis skönt att se att man inte var ensam. Att det fanns andra personer som hade andra problem, i vissa fall liknande problem.
Många hävdar att den inte var sann. Det låter jag vara osagt, för det var inte det viktiga.
Det var som att läsa en bok där man kan identifiera sig med karaktären eller förundras över den. Bygga en egen uppfattning.

Framåt helgen beslöt vi oss för att träffas, jag och A. Det var mycket tårar, mycket ångest. Vi ville vara tillsammans men fick det inte att fungera. Varför inte?
Det hela eskalerade på söndagen då jag fick nog, klarade inte av ågesten att vara med den jag älskade men inte vara tillsammans.
Gå runt varandra i något melankoliskt tillstånd.
Jag bestämde mig för att ge mig av, där direkt på minuten.
Jag stod med fyra väskor i hallen och skulle gå.
Gå ut ifrån vårt liv som vi hade byggt.
Överge allt.
Vi föll i varandras armar och läpparna möttes på ett vis som de inte gjort på länge.
Jag packade upp igen och allt var bra. Vi gav oss fan på att det skulle fungera.
Det var en falsk intalan. Jag tror att vi båda någonstanns inom oss visste att det inte skulle fungera. Men vi ville så gärna.

När det senare på våren tar slut på riktigt och jag har flyttat bestämmer jag mig för att börja skriva av mig.
Läsandet av "Magisk apa" inspirerade mig till att starta bloggen och skriva av mig all skit, alla tankar.

För ett tag sedan hittade jag den nya bloggen "Tragisk apa". Det var sannerligen en förändrad karaktär man möttes av.
Mycket av ilskan var borta. Inte allt, men mycket.
Karaktären hade kommit en bit på vägen mot självläkandet.
Jag kunde identifiera det med mig själv på en del plan.

För ett par veckor sedan fann jag en kommentar på ett av mina inlägg från just "tragisk apa". Såg senare att jag även var länkad från hans blogg.

Kom till att tänka på hur lustigt livet kan te sig.
Inspirationskällan till mitt eget skrivade, mitt eget självläkande, hade hittat min blogg och funnit en uppskattande bit.

Jag vet inte vart jag vill komma med det här inlägget så jag slutar nu.
Men som sagt, lustigt hur livet kan te sig ibland.

En gnagande tanke

Det finns en tanke som har gnagt på mina andra tankar hela dagen.
Den har suttit som en liten tyngd på min axel hela dagen.
Då och då slår den till.
Som en perfekt slagen baseball kommer tanken farande och träffar mig rakt i pannan.
Bulls eye.
Jag känner klumpen som samlar sig i magen.
Jag lyckas slå undan den.
Intala mig själv om att det inte är så.
Jag kan inte ha varit så slarvig, så oaktsam.
 
Tanken: Stängde jag av den förbannade plattan efter att jag gjort omelett imorse???

Ett första steg...

Kom hem sent igår från kontoret, köpte med mig sushi hem för enkelhetens skull.
Möttes av ett berg av reklam, tidningar och brev i dörren. Välkommen hem.
När jag stod där i hallen kom jag på tanken att ringa på hos min granne.
Har ju inte presenterat mig och tänkte att nu är lika bra som någon annan gång.
Snörade på skorna igen, kollade i spegeln så att jag var hyfsat presentabel.
Traskade ner en våning och ringde på.
Hon öppnar, sötare än jag kunde minnas.
Jag presenterar mig och vi står där och pratar i 10 min.
Mycket lätt tjej att prata med, trevlig och energisk med ett leende som man inte glömmer i första taget.
Visar sig att det är en släktings lägenhet, hon är här nere för att studera.
Och tyvärr visar det sig att hon flyttar tillfälligt i helgen. Dock i närheten av där jag har mitt huvudkontor.
Det hela slutar med att jag hälsar henne välkommen upp till mig när hon känner för det.
Hon säger detsamma till mig och jag lovar att komma och störa henne i veckan i hennes tentapluggande.
Gäller att agera snabbt nu för att etablera en stabilare kontakt.
Dock vill jag inte vara för störande mitt i hennes pluggande.
Får bli en snabb visit i veckan.
Hon känns alldeles för trevlig för att gå förlorad.
This could be the beginning of a beautiful friendship, eller något.

Hej! Jag är en slampa!

Det är måndag. Bestämde mig för en liten sovmorgon idag då jag somnade sent igår.
Ramlade in på kontoret strax efter nio. Slänger upp explorerfönstret och går in på DI.se.
Ser då att Ericsson tidigarelagt sin rapport och att aktien rusar 20%.
Helvete. Det hade varit snabba pengar där.
Jaja, det går väl andra tåg. Annars får jag leva på knäckebröd och vatten, eller något.
 
Kom till att tänka på en sak. Nästan alla de (inte så många) tjejer som jag har haft sex med det senaste året har fällt samma kommentar. Det har förhållt sig som så att vi har haft sex första eller andra gången vi träffats.
Efteråt så har de alla ursäktat sig med något i stil med: "Ja, alltså så här har jag aldrig gjort förr. Jag brukar vänta med sexet. Hoppas du inte tycker mindre om mig nu men jag kunde inte hålla mig med dig".
Hmm...konstigt att just jag har den effekten på tjejerna. Vilken oerhörd dragningskraft jag måste ha?! (hoppas ironin gick fram)
 
Och varför är det tjejerna som ursäktar sig? Jag ber inte om ursäkt för att jag "släppte till" så här snabbt. Jag gjorde för att jag ville. Vad fan ska jag vänta på?
Troligtvis vill de inte att jag ska tycka att de är lössläppta eller något.
Varför är det så här?
På det hela taget så tror jag det är ganska så enkelt. Tjejer som ligger första eller andra gången blir ofta uppfattade som slampor (inte minst av andra tjejer).
Att detta bara innefattar tjejer och inte killar tror jag har en enkel förklaring.
Tjejer behöver inte jaga ligg, killar måste jaga.
Sätt upp en skylt utanför en lägenhet. "jag är en tjej på 17 år som vill ligga, välkommen upp!". Åtminstone 9 av 10 killar hade gått upp.
Sätt upp en skylt längre fram. "jag är en kille på 25 år som vill ligga, välkommen upp tjejer!. Hur många av 10 tjejer hade gått upp? 1 av 10? Max?
Där har ni svaret på varför tjejer som ligger på första dejten blir uppfattade som slampor och inte killar.
Tragiskt men sant.
För är vi alla inte slampiga?
Jo, som fan.
Vi  har djuriska drifter som vi måste få utlopp för.
Slampor är vi allihopa, allihopa!

Ett djupt fall i mörkret

Sitter och avnjuter en english breakfast i min ensamhet och försöker smälta gårdagens härdsmälta.
Dagen började bra, vann en squashmatch och var senare på kvällen ute och dinerade och drack med en god vän.
Vi fortsatte sedan hem till honom, en annan vän slöt upp.
Vi drack drinkar och shotade loss.
När jag fyllnade till fick jag till slut nog och drog iväg ett sms till Praktikanten pch bad henne kort och gott dra åt helvete. Klokt. Hon svarade aldrig. Budskapet bör ha framgått.
I djupa diskussioner om allehanda ting fortsatte kvällen.
Vidare till en klubb där vi stod uppskrivna.
Glider in och blir matade med starka drinkar av våra två tjejkompisar som är bartendrar där.
Sen faller jag, djupt. Jag blir trött på allt. Hatar alla. Bestämmer mig för att kröka ner mig.
Hamnar i baren och beställer vodka on the rocks. Slänger i mig den.
Glider ner en våning och beställer en ny av min andra tjejkompis i baren, tillika mitt ex från högstadiet (sådant sitter i). Fotomodell som hon är numera, underbart vacker, men dock bara en tjejkompis till mig. Hon tvekar på att servera mig men går till sist med på det. Häller i mig den också och går upp en våning igen och beställer ytterligare en. Här försöker jag även ragga på tjejen i baren (exets syster dessutom). Går sådär i mitt fylledepraverande tillstånd.
Får tillsägelse av en vakt att jag ska lugna mig. Som tur är känner jag nattklubbsägaren och undgår en omgång av vakterna.
Inser att jag har gjort mitt för kvällen och flyr hem i en taxi.
Vaknar ännu en gång ensam.

Det får vara nog nu. Inga mer fylleslag. Kan jag bara låta bli starkspriten så lär jag klara mig.
När jag pratar med en av mina vänner idag om gårdagen ser jag en öppnad vinflaska och känner ett visst sug efter den. Jag häller ut den.
Jag är ute på djupt vatten känner jag.
Det här kommer sluta dåligt om jag fortsätter.
Måste troligen skaffa mig en flickvän då jag vet att jag lugnar mig i sällskap.
Trygghet.
Om jag lyckas samla mig ska jag försöka göra mig representabel och gå ner en våning för att knacka på min söta granne.
Men först måste jag heala mig själv.

Livets blod rinner utför min kropp...

Som vanligt sist hem från kontoret, även på en fredag.
Kom hem, beställde en pizza, korkade upp en flaska rött.
Efter ett tag kom jag på tanken att lägga mig i badkaret med en god bok och vinet.
Låg där i 1½ timme och drack vin och läste Parasiten av Fredrik Ljung. Jag skrev det för ett par dagar sedan och jag skriver det igen. Den där bokens huvudkaraktärs tankar är på så många punkter så skrämmande likt mitt tankesätt. Om det är bra eller dåligt bör nog en tredje part avgöra.
Mitt badkars äventyr slutade dock med att jag satt och hällde en flaska rödvin över mig själv. Tröttnade på att dricka och valde att bada i "kristi blod".
Det var en skön känsla att låta det blodröda, rumstemperarade vinet rina ner över min varma kropp. För mig kristi blod utgjutet...
Betyder detta att jag har fått syndernas förlåtelse?

Sitter som bäst och tittar på en film med Johnny Depp, baserad på en bok av Stephen King. Gillar både Depp och King. De har båda härligt skruvade personligheter.
Har säkert läst minst 20 bäcker av King. Han har en verkligt skruvad förmåga att vrida verkligheten, att beskriva det surealistiska.
Inte så konstigt med tanke på att det mesta han skrivet är gjort under starkt inflytande av allehanda substanser.

Min fredagkväll det. Gott så!

Att finna nålen i höstacken

Hade en bekant över på middag igår. Han är någon som jag har lärt känna det senaste året.
Mycket trevlig kille. Vi är dock väldigt olika förutom vårt gemensamma ekonomiska intresse.
Han kommer från svåra förhållanden, helt vanlig arbetare som saknar utbildning, han har inte ens gått färdigt gymnasiet.
Han har dock lyckats bygga upp en enorm förståelse för börsen bara på rent interesse och vilja.
Imponerade tycker jag.
Han hade väldigt många och intressanta åsikter och analyser om den finansiella marknaden idag.
Mycket av det han sa var väldigt vettigt också till skillnad från många s.k experter.
Han har förmodligen en helt annan synvikel på många ting pga sin bakgrund.
 
Det är intressant att se att två helt olika personer som han och jag kan hitta en gemensam sak som svetsar oss samman.
 
Det gäller att ha ett öppet sinne så kan man nästan hitta något intressant i varje person. Nästa iallafall.
 
Vissa är fan bara helt jävla hopplösa, men  det är en annan historia.