Likgiltighet

Jag skyndar hem från jobbet, duschar snabbt, städar och klär mig.
Möter upp henne vid en restaurang i regnet.
Hon ä r i princip vad jag hade förväntat mig.
 
Inte illa, men inte heller något speciellt.
Vi slår oss ner, jag beställer mat och vin.
Bara mat till mig själv eftersom hon redan ätit.
 
Det finns en regel som säger att man som kille aldrig ska prata om sig själv, utan ställa frågor till sällskapet istället.
Jag tycker inte om att prata om mig själv med människor som inte intresserar mig så värst.
Där är inga problem.
Inte heller att ställa frågor. Jag är socialt lagd.
Däremot orkar jag inte lyssna och tolka svaren.
Jag drar av ett magasin av frågor i hennes riktning.
Inväntar knappt svaren.
 
Jag skulle kunna tänka mig att ligga med henne.
Men jag orkar inte jobba för det.
Hon känns inte värd det.
 
När flaskan är slut frågar jag om hon vill ha något annat.
Nej, hon ska upp tidigt och funderar på att bege sig.
Jag betalar och vi går.
Slår följe en bit och sedan tar vi förväl med en kram.
Vi får höras säger jag.
Jag menar det inte riktigt.
Det jag tänker är: "Jag ringer dig en sen söndag om jag plötsligt behöver sällskap i soffan".
Sen skiljs vi åt.
Köper mig ett paket ciggaretter fast jag inte röker.
Står på min balkong och blickar ut över det regn-disiga landskapet med en ciggarett i munnen.
Jag gör det, fastän jag inte röker.
Varför?