En flykt

Det är midsommarafton och jag har precis lagt mig i sängen.
Jag dricker inte för att någon bestämt att det ska vara en allmän supardag.
Svennebanan sköter det.
Hur många vänskaper sätts på spel ikväll?
Hur många förhållanden kliver ytterligare ett steg mot destruktion?
Vidrigt.

Jag måste ha tackat nej till närmre tio tillställningar.
Inget som lockade det minsta.
Jag gick till gymmet istället.
 
Ikväll hade jag planer på att gå ut på en av de mest exklusiva restaurangerna och äta. Själv.
Fördrink. Förrätt med ett noga matchande glas vin. En huvudrätt med ett par glas vin som gjorde för varandra.
Efterrätt är inget för mig. Men en kaffe och avec är ett måste. Någon cocktail eller liknande efteråt.
Alldeles själv.
När det kommer till dessa kulinariska och exklusivare företelser är jag ytterst ensam i den krets jag umgås med här i denna stad.
Det gör mig ledsen att tänka på.
För att få njuta måste jag göra det själv.
Även om jag skulle lyckas få med mig en och annnan som inte klagade på priserna så har de inte stilen och klassen i sig.
Fel klädsel, fel uppförande. Det skulle bara förstöra min afton.
Jag tvivlar på att jag någonsin skulle kunna finna någon att dela denna upplevelse med och samtidigt stå ut med personen i fråga.
De få som jag har stött på i dessa sammanhang har visat sig vara tråkiga och avskyvärda människor.
Idag har varit en dag av stor ensamhet.
Det är ett pris jag får betala.
Jag kan inte vara någon annan än den jag är.
Då finns det ingen anledning kvar att leva.
 
So I run, I hide
I start again
With a brand new name