Njutning

Fredagen var en kväll fylld av festligheter i ironins tecken. Men det som utspelades var även en njutning.
Inget gnäll, inget klagande.
Inledde med två vänner/kollegor med lite smårätter, champagne och vodka hemma hos mig.
Lite lagom varma i kroppen tog vi taxi ner till hamnen för att dinera på en prisbelönt restaurang.
 
Två timmar senare är vi mätta och börjar uppnå en gedigen alkoholnivå.
Vi orerar, diskuterar och skrattar.
Vi dricker gott vin till maten, provar flertalet annorlunda ölsorter.
Kaffe och konjak känns som ett måste.
 
För många kan det kännas som en självklarhet att dricka rödvin till maten, kaffe och konjak efteråt.
Men så är det tyvärr inte alla gånger i en del av min bekantskapskrets.
Trots att dessa marodärer är flertalet år äldre än mig.

Det känns tråkigt att det ska vara så.
Men det gör även att jag uppskattar en stund med vänner som den i fredags mycket.
 
När vi känner oss nöjda tar en bil oss till en klubb.
Vi glider in och i detta något ironiska tema beställer vi en flaska champagne.
Flickor ansluter gifvetvis.
 
Jag försöker utan lyckat resultat senare få hem en gammal sängbekant för en re-match.
Glider vidare ensam till en klubb, anälder närmre fyra på morgonen och hänger med en gammal tjejbekant där.
Vi drar en och annan tequila, jag drar ett par grey goose vodka innan jag ensam sätter mig i en taxi och somnar med kläderna på.
 
En lyckad kväll helt enkelt som endast kunde gjort sig bättre med gediget sängsällskap.
Det börjar bli alldeles för länge sedan.
Men i veckan kommer både min gamla granne samt J. ner.
 
Dessutom kommer jag annama klassik hederlig nätraggning.
En vän som sysslat med detta frekevent de senaste månaderna har haft otroligt bra utfall.
Och mina behov är så stora nu att all bets are off!

Upp och ner

Helgen som gick var med full med blandade känslor.
Det var en orgie av up and downs.
 
Fredagen satt jag hemma och hällde i mig en flaska vin. Det kändes rätt att göra det.
Märkligt var att jag inte kände mer i kroppen efter att flaskan var tom än efter första glaset.
I efterhand kändes det onödigt att hälla i mig precis varje droppe.
Men det kändes som sagt rätt då.
Konflikterande minst sagt.
 
Förmiddagen och eftermiddag beskådades allehanda dyra vrålåk. En Masserati hade inte varit fel.
Kvällen avlöpte i form av en middag med en vän.
Mötte senare upp en gammal vän för drinkar.
Vi språkade som bara goda vänner kan göra.
Ibland känner jag i efterhand att jag sagt för mycket.
Men jag kan inte hejda mig.
Det känns så skönt att bara säga allt.
Det behöver inte låta vettigt eller logiskt.
Men skönt är det.
 
Vi mötte senare upp en kollega/vän till mig för ett par öl på ett hak som jag normalt inte hänger på.
Kände denna helg för att prova nya områden eftersom de gamla är så urdåliga och fyllda med outhärdliga personer.
Det visar sig dock ganska snart att min gamla vän och kollegan inte alls drar jämt. Kollegan råkar säga den ena ogenomtänkta saken efter den andra. Han säger saker som han inte bör säga eftersom han faktiskt inte känner mig så väl. Han söker medhåll från min vän som vägrar svara.
När det sedan är dags att gå vidare tar kollegan mig åt sidan och säger att han ger upp och ska gå  hem.
Han påstår att  min vän är dryg och att han inte orkar mer.
Det var dock ganska uppenbart att kollegan insett att han gjort bort sig mer än en gång på kort tid. Ransakar sig själv och går skamsen hem.
Kollegan var den enda som var dryg, både mot mig och min gamla vän.
 
Min vän berättar att han ibland ser A. Han har sett henne ett par gånger när han cyklat förbi hennes arbetsplats.
Jag visste inte att hon var kvar i stan ens.
Det är med blandade känslor jag tar emot denna information.
Jag har i princip spenderat det senaste 1½ åren med att undvika A.
Jag vet inte var hon kommer vara, men jag vet med stor säkerhet var hon inte kommer vara.
Samtidigt vill jag träffa henne.
Det hela är oerhört förvirrande.
 
1½ och jag har uppenbarligen inte lyckats släppa henne än.
Samtidigt hatar jag henne.
Jag vet inte vad det är jag vill uppnå genom att träffa henne.
Men det finns bara ett sätt att ta reda på detta genom.
Men det tänker jag troligtvis inte göra.

Alle man på däck...

Idag hade jag utvärderingssamtal om programmet som jag deltagit i det senaste året.
HR chef1 och HR chef2 samt min närmsta chef satt alla och berömde mina fina ambitioner och initiativ genom året.
Hur jag betett mig på programmet och i min operativa roll.
 
Sedan kom den konstruktiva kritiken, det jag behövde jobba på.
Jag tar för mycket plats ibland. Kan ju inte jag hjälpa. Kan ju knappast stå tyst om jag tycker att andra inte klarar av att hålla i taktpinnen och ta initiativ.
Jag måste lära mig kommuniceramed allt sorts folk...mådde illa när jag hörde det.
Men som den kameleont jag kan vara så får jag är försöka göra just detta. Kanske.
 
En del som sades var ren idioti. Även min tunga råkade dock slinta en gång och jag närapå dumförklarade en del kollegor.
Det bara kom. Mottogs inte helt väl.
Men jag räddade nog upp den incidenten någorlunda väl.
 
Pratades en del om min framtid. Tycker inte att det var så konstruktivt även om jag lade fram mina önskemål.
Hoppas min chef noterade detta så att det inte blir en chock om det väl skulle inträffa att det faller in.
Tyckte att han själv var något luddig gällande mina framtidsplaner enligt dem.
Strunt samma. Jag löser det själv.
 
Efter dagens möte är jag kluven. Inte helt nöjd.
Jag måste nog ge detta ett par dagar för att riktigt kunna smälta det och processera.
Men det känns inte helt ok.

Min dag

Låt mig berätta om min dag
 
Jag stiger upp när mobilen alarmerar mig om uppstigning.
Viss tvekan, men upp går jag.
Jag applicerar diverse krämer, dofter för att vakna till liv.
Inga piller idag inte.
Jag äter en lättare frukost.
Klär mig i svarta byxor från Hugo Boss, blå/vit randig buttondown skjorta, svarta Tods laces, en subtilt randig kavaj som jag toppar med randigmönstrad näsduk.
 
På jobbet dricker jag en dubbel espresso.
Jag jobbbar för dagen med mina kalkyler. Jag konverserar om olika spörsmål. Ett mail eller tios skickas.
 
Framåt min fj'ärde dubbla espresso lägger jag ner arbetet för dagen och börjar på att studera inför min tenta som är nästa vecka.
Jag har under dagen fått för mig att lyssna på både opera och klassisk musik.
Jag har hamnat i någon form av stämning då jag känner en viss harmoni i kroppen under förmiddagen.
 
När jag studerar får jag för mig att ha Alex Schulmans sommarprat på i bakgrunden.
Det visar sig vara en och halv timme av underbar monolog spetsat med härliga musikaliska stycken. Enkla men bra.
Han går från klarhet till klarhet.
 
Efteråt börjar klockan närma sig åtta på aftonen och jag är sedan länge själv på kontoret.
Jag sätter igång den klassiska musiken igen och bara njuter.
Jag kalkylerar och studerar.
Ackompanjerad till tonerna av Chopian med flera.
 
Mot slutet lägger jag ner studerandet.
Sätter fötterna mot fönsterbrädet och betraktar den stillsamma solnedgången utöver forskningsområdet.
Det är vackert på något obsyrt vis.
Jag lyssnar nu på en känd finansmans sommarprat. Om hans uppväxt.
Ett vackert stycke, Ave Maria, framfört av en känd lettisk operasångerska tar vid.
Det är underbart.
Det i det då känner jag mig ensam, men harmonisk.
Jag bara njuter.
 
Framåt nio kommer jag hem och häller upp ett första glas vin.
Jag tillagar en middag åt systern och mig.
Ett andra glas vin.
Här sitter jag nu med ett glas som inte har någon numrering.
Ensam.
Harmonisk.
Ensam.

Tankar

Den senaste tiden har varit en tid präglad av ensamhet.
Förutom en middag på fredagen med två vänner har jag varit ensam hela helgen.
Föreföll som att de jag önskade umgås med hade lämnat stan på olika håll under helgen.
En del bestämde sig bara för att toffla.
 
Jag börjar misstänka att en och annan flickvän till vänner anklagar mig för att vara något av en uppviglare av frihet bland mina hårdt tyglade vänner.
Jag blir inte direkt medbjuden på alla tillställningar längre.
Det gör mig inget direkt, just den klicken av människor saknar jag större gemensamhet med.
Visserligen bör deras misstankar vara sanna också.
 
Jag har tänkt väldigt mycket på A på senare. Drömt om henne. Det går i perioder det där.
Antar att det hör samman med att jag känner mig väldigt ensam just nu.
 
Igår var jag i Köpenhamn under dagen. Eskorterade min syster till hennes universitet.
Sedan flanerade jag runt på Köpenhamns gator. Drack en kaffe.
Gick vidare till hamnen. Satte mig i solen och lunchade med ett par öl som sig bör i danernas land.
Vidare till ett av (om inte det) finaste hotellet i Danmark.
Satte mig på deras uteservering och tog en drink. Njöt.
Mötte upp med systern efter det för hemfärd.
En skön dag.
 
Jag undrar hur länge jag kommer kunna umgås med en del vänner.
Inte allt för länge till.
Dock tror jag mig inte behöva göra något åt det.
Majoriteten av dem är riktiga toffler.
En ska flytta norrut (verkligen norr) med sin tjej.
Den andra gör inget om inte tjejen har något plannerat för kvällen på annat håll.
Då ger man honom inte nöjet att umgås.
 
Jag pratade med min kontakt i skatteparadiset förra veckan.
Han verkar väldigt positivt inställd till mig.
Gav mig råd och tips och ville att vi skullen mötas inom kort.
Hoppas verkligen att det blir som jag vill.
Vilket karriärssteg och miljöombyte det skulle vara.
 
Sverige är verkligen missunsamt.
Det är både sorligt och tragiskt.
 
I helgen kanske jag får träffa den söta grannen som bodde under mig förra hösten.
Länge sedan.
 
Nåväl, dags att återgå.
Som vanligt skönt att skriva av sig lite av alla de tankar som tynger och far runt.