http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4293443.ab
Jag har så svårt att känna medlidande för sådana här personer. Har man ingen kunskap om aktiemarknaden ska man hålla sig utanför alternativt använda någon med kunskapen att investera.
Om man nu vill ge sig in på marknaden som okunnig privatperson kan man åtminstone hålla sig till stora välkända företag, H&M, Astra Zeneca mm.
För det andra så investerar man för helvete inte hela sitt sparkapital (eller i detta fall hela BELÅNINGEN!). Investeringarna ska vara pengar som man kan undvara. Man måste för ha lite risktänkande. Måla upp värstascenariot.
Ställ dig frågan: "Överlever jag ett värstascenario med denna investering?"
Sen ska det påpekas att turerna kring just Vostok Gas har varit otydliga och allt har inte gått rätt till. Det har framförallt varit bristande information.
Stockholmsbörsen bör t.o.m ha stoppat handeln (minns inte om det faktikskt gjordes under ett tillfälle?).
Men informationen fanns. Dagens Industri påpekade fleratalet gånger att Vostok Gas skulle nedmonteras och depåbevisen delas ut. Att investera var alltså helt värdelöst och som att kasta pengarna rakt i sjön. Att handla med aktien kunde dock vara sjukt lukrativt om man visste vad som var på gång.
Samma info fanns i olika tappningar på bolgets hemsida.
Har man nu investerat stora belopp i ett bolag bör man hålla lite koll på åtminstone hemsidan.
Det finns många som gjorde stora belopp på en fortsatt handel i skalbolaget pga att okunninga människor inte uppfatttat att det var just ett i det närmsta tomt bolag och köpte på sig andelar som galningar.
Jag vill inte ens tänka på vilken otrolig avkastning en kort position i VG hade gett mig (en position som innebär att jag tjänar på att kursen går ner, blankning)reds.anmk.
Kontentan: Investera inte pengar som du inte kan undvara.
Investera inte i företag som du inte känner till.
Måla upp värstascenariot.
Gråt inte ut i media när du bara har dig själv att skylla.
Okunniga människor ska hålla sig till Bingolotto (finns det fortfarande?).
Nog om det.
fredag 30 januari 2009
torsdag 29 januari 2009
Vinnande koncept
Rapportsäsongen är igång och jag lyckades pricka HQ Bank exakt på toppen innan den började vandra neråt igen. Gott så. Astra Zeneca nämns inte...
Var ute med en vän efter jobbet igår på middag. Han befinner sig lite där jag var för snart ett år sedan med stora framtidsval att göra.
Killen har dock helt otroliga utlägg och planer. Sjukt intressant och roande att lyssna på.
Utan att han någon som helst utbildning inom ekonomi eller arbetat en enda minut inom finans var han häromdagen kallad till intervju hos en fondförvaltare.
Det var ett enklare försäljningsjobb hos dem han var aktuell för men han tvekade inte att måla upp stora framtidsplaner inom företaget.
Hans slutmål var förvaltare av en egenkomponerad fond...
Han gjorde såklart detta med glimten i ögat och lämnade rekryteraren med ett häpen min.
Som sagt...mycket roande att lyssna på och jag önskar honom lycka till.
Eftersom jag fick så bra respons på någon ny form av stimulans i inlägget nedan provar jag en ny sak här:
Jag vill ha lite filmer på lager för en regning dag. Ledordet är "dekadens". Alla förslag är välkomna.
Var ute med en vän efter jobbet igår på middag. Han befinner sig lite där jag var för snart ett år sedan med stora framtidsval att göra.
Killen har dock helt otroliga utlägg och planer. Sjukt intressant och roande att lyssna på.
Utan att han någon som helst utbildning inom ekonomi eller arbetat en enda minut inom finans var han häromdagen kallad till intervju hos en fondförvaltare.
Det var ett enklare försäljningsjobb hos dem han var aktuell för men han tvekade inte att måla upp stora framtidsplaner inom företaget.
Hans slutmål var förvaltare av en egenkomponerad fond...
Han gjorde såklart detta med glimten i ögat och lämnade rekryteraren med ett häpen min.
Som sagt...mycket roande att lyssna på och jag önskar honom lycka till.
Eftersom jag fick så bra respons på någon ny form av stimulans i inlägget nedan provar jag en ny sak här:
Jag vill ha lite filmer på lager för en regning dag. Ledordet är "dekadens". Alla förslag är välkomna.
onsdag 28 januari 2009
Utmaningar
Just nu består mitt liv av utmaningar. Jag gillar utmaningar.
Jobbet är en utmaning, att få ihop det med studierna är en utmaning. Att komma tillbaka från min skada och kunna idrotta fullt ut igen är en utmaning.
Än så länge hanterar jag dessa utmaningar med bravur.
Om jag får säga det själv. Och det får jag.
MEN. Något saknas. jag behöver en utmaning i livet i övrigt.
Något som sätter fart på tillvaron lite.
Något som får endorfinerna och adrenalinet att pumpa.
Calle Schulman rekommenderade en läsare som hade samma problem att ligga med någon som han absolut inte borde ligga med.
Been there, done that. Det fungerade alldeles utmärkt.
Men det vore att upprepa mig själv.
Jag vill prova något nytt.
Inovation.
Think. Think.
Jobbet är en utmaning, att få ihop det med studierna är en utmaning. Att komma tillbaka från min skada och kunna idrotta fullt ut igen är en utmaning.
Än så länge hanterar jag dessa utmaningar med bravur.
Om jag får säga det själv. Och det får jag.
MEN. Något saknas. jag behöver en utmaning i livet i övrigt.
Något som sätter fart på tillvaron lite.
Något som får endorfinerna och adrenalinet att pumpa.
Calle Schulman rekommenderade en läsare som hade samma problem att ligga med någon som han absolut inte borde ligga med.
Been there, done that. Det fungerade alldeles utmärkt.
Men det vore att upprepa mig själv.
Jag vill prova något nytt.
Inovation.
Think. Think.
Oväntat
Min mobiloperatör(?) verkade inte uppskatta att jag var i London förra veckan. När jag klev av planet på Kastrup och knappade igång mobilen inkom en lavin av sms som verkar ha fastnat i mobil-limbo under min vistelse.
Bla fanns det ett sms av från en som jag inte förväntade mig höra från. S-G, min f.d granne.
En kvalificerad gissning är att tidpunkten för detta meddelande sammanföll med hennes återkomst till dessa sydligare breddgrader för terminsstart.
Träffade henne efter jobbet igår iallafall. Lika söt som vanligt.
Visade sig dock att hon bara har lite mer än en månad kvar här nere med studierna.
Känner att det finns något oavslutat där.
Måste knyta ihop säcken.
Slå in paketet.
Och andra liknelser.
Bla fanns det ett sms av från en som jag inte förväntade mig höra från. S-G, min f.d granne.
En kvalificerad gissning är att tidpunkten för detta meddelande sammanföll med hennes återkomst till dessa sydligare breddgrader för terminsstart.
Träffade henne efter jobbet igår iallafall. Lika söt som vanligt.
Visade sig dock att hon bara har lite mer än en månad kvar här nere med studierna.
Känner att det finns något oavslutat där.
Måste knyta ihop säcken.
Slå in paketet.
Och andra liknelser.
tisdag 27 januari 2009
Partyboy!
Han gör det igen!
Efter förra veckans uttalande om hur sliten han var efter en after work med 2-3 öl slog han till igen.
"Partykungen" berättade i fredags att han skulle köra en klassisk två-dagars. Fest både fredag och lördag.
Klassiker tänkte jag, och antog att förra veckans afterwork-uttalande mest var ett resultat av bristande kommunikation eller trötthet.
I går kom jag till kontoret och ser att han faktiskt ser lite sliten och trött ut.
En riktig klassiker har utförts alltså, tänkte jag. Skönt att se!
Jag frågar givetvis honom hur det gick med hans två-dagars.
Det hade gått bra, men idag, idag var hans liten.
Hela helgen blir ju förstörd som han sa.
Ja, så kan det gå tänkte jag.
Men sen kommer tillägget: "Trots att jag bara drack 3.5or var hela helgen förstörd!"
Vad i helvete? Vem fan blir bakfull på 3.5or?
Vi pratar alltså om en person som är närmre 30.
Mina 2-dagars brukar resultera i att jag måste ägna åtskilliga timmar på söndagen och måndagen åt att pussla ihop fragmenten.
Springa till kemtvätten och lämna in en och annan vinindränkt skjorta.
Göra ett kollage av alla drinkkvitton.
Eller framåt kvällen på söndagen smyga ner med grannbarnens leksaksbil som jag i ett något oklart tillstånd bestämde mig för att köra runt med i trapphuset och slutligen parkera där...
Kontraster.
Efter förra veckans uttalande om hur sliten han var efter en after work med 2-3 öl slog han till igen.
"Partykungen" berättade i fredags att han skulle köra en klassisk två-dagars. Fest både fredag och lördag.
Klassiker tänkte jag, och antog att förra veckans afterwork-uttalande mest var ett resultat av bristande kommunikation eller trötthet.
I går kom jag till kontoret och ser att han faktiskt ser lite sliten och trött ut.
En riktig klassiker har utförts alltså, tänkte jag. Skönt att se!
Jag frågar givetvis honom hur det gick med hans två-dagars.
Det hade gått bra, men idag, idag var hans liten.
Hela helgen blir ju förstörd som han sa.
Ja, så kan det gå tänkte jag.
Men sen kommer tillägget: "Trots att jag bara drack 3.5or var hela helgen förstörd!"
Vad i helvete? Vem fan blir bakfull på 3.5or?
Vi pratar alltså om en person som är närmre 30.
Mina 2-dagars brukar resultera i att jag måste ägna åtskilliga timmar på söndagen och måndagen åt att pussla ihop fragmenten.
Springa till kemtvätten och lämna in en och annan vinindränkt skjorta.
Göra ett kollage av alla drinkkvitton.
Eller framåt kvällen på söndagen smyga ner med grannbarnens leksaksbil som jag i ett något oklart tillstånd bestämde mig för att köra runt med i trapphuset och slutligen parkera där...
Kontraster.
måndag 26 januari 2009
Kortvarig glädje
Förra veckan fick jag besked att jag äntligen kunde hämta ut min mobil efter knappa 3 veckor på reparation.
Ett mycket glädjande besked då jag släpat runt på en relik som knappast varit värdig namnet mobiltelefon.
Det har varit en svår tid utan min vanliga mobil. Inte kunnat läsa mina mail. Inte surfat. Inte ta bilder. Inte skriva ett sms på ett smidigt vis. Knappt kunnat ringa. Mobilt handikappad med andra ord.
Lägg där till själv förnedringen i att behöva ta fram denna styggelse när den ringde.
Där står jag, polerade svarta Tods, skräddaranpassad kostym, välstruken (nåja) skjorta med en oklanderligt (om jag själv för säga det) knuten sidenslips.
Välkammad, välrakad och välvårdad (väl helt enkelt).
Plötsligt känns det som en jordbävning, som att marken ska försvinna under mina fötter. Moder jord ska öppna upp sig och förpassa mig ner till helvetet.
Det låter som om en Boeing 747 är på väg att ta mark exakt där jag står.
Sen slår det mig, det är ju bara reliken i innerfickan på min kavaj som vibrerar (ljudet har jag lyckats slå av).
Det låter som om den stackaren ska ta sina sista plastiga andetag. Som att den försöker anropa mig: "Snälla, döda mig!".
Detta har jag stått ut med i 3 veckor. Nu var det äntligen slut.
Jag lägger reliken på disken och ber biträdet bakom att vänligen avliva stackaren. Gör slut på dess lidande. Snälla. Det är inte värdigt.
Han verkar inte ta någon notis om detta.
Jag återfår min kära mobil. Eftersom jag har glömt PIN-koden väntar jag med att slå på den tills jag kommer till kontoret.
Väl på kontoret slår jag igång den. Knappar in PIN-koden. Äntligen. Jag känner mig hel igen.
Glädjen håller sig kvar i knappa 5 sekunder fram tills jag upptäcker att samma jävla fel fortfarande kvarstår.
Efter 3 veckor. Allt de hade behövt göra för att verifiera var att sätta igång den. Men nej.
Detta trots att jag visat exakt vad som var fel.
Hur i helvete kan de vara så satans jävla inkompetenta?
Nu är det inte heller så att jag är någon enskild kund. Koncernen har ett ramavtal med detta företag.
Då tycker man att det kan ligga i deras intresse att vårda kunderna.
Satans jävla helvetes inkompetenta idioter!
Ett mycket glädjande besked då jag släpat runt på en relik som knappast varit värdig namnet mobiltelefon.
Det har varit en svår tid utan min vanliga mobil. Inte kunnat läsa mina mail. Inte surfat. Inte ta bilder. Inte skriva ett sms på ett smidigt vis. Knappt kunnat ringa. Mobilt handikappad med andra ord.
Lägg där till själv förnedringen i att behöva ta fram denna styggelse när den ringde.
Där står jag, polerade svarta Tods, skräddaranpassad kostym, välstruken (nåja) skjorta med en oklanderligt (om jag själv för säga det) knuten sidenslips.
Välkammad, välrakad och välvårdad (väl helt enkelt).
Plötsligt känns det som en jordbävning, som att marken ska försvinna under mina fötter. Moder jord ska öppna upp sig och förpassa mig ner till helvetet.
Det låter som om en Boeing 747 är på väg att ta mark exakt där jag står.
Sen slår det mig, det är ju bara reliken i innerfickan på min kavaj som vibrerar (ljudet har jag lyckats slå av).
Det låter som om den stackaren ska ta sina sista plastiga andetag. Som att den försöker anropa mig: "Snälla, döda mig!".
Detta har jag stått ut med i 3 veckor. Nu var det äntligen slut.
Jag lägger reliken på disken och ber biträdet bakom att vänligen avliva stackaren. Gör slut på dess lidande. Snälla. Det är inte värdigt.
Han verkar inte ta någon notis om detta.
Jag återfår min kära mobil. Eftersom jag har glömt PIN-koden väntar jag med att slå på den tills jag kommer till kontoret.
Väl på kontoret slår jag igång den. Knappar in PIN-koden. Äntligen. Jag känner mig hel igen.
Glädjen håller sig kvar i knappa 5 sekunder fram tills jag upptäcker att samma jävla fel fortfarande kvarstår.
Efter 3 veckor. Allt de hade behövt göra för att verifiera var att sätta igång den. Men nej.
Detta trots att jag visat exakt vad som var fel.
Hur i helvete kan de vara så satans jävla inkompetenta?
Nu är det inte heller så att jag är någon enskild kund. Koncernen har ett ramavtal med detta företag.
Då tycker man att det kan ligga i deras intresse att vårda kunderna.
Satans jävla helvetes inkompetenta idioter!
fredag 23 januari 2009
14.08
Jag letar efter en låt. Men jag har svårt att hitta någon passande.
Jag letar efter ord. Men jag hittar inga.
Jag försöker samla mina tankar. De är splittrade.
Du fanns där vid min sida genom hela mitt liv.
Det var ett ovärdigt slut på en era.
Men det sista andetaget var vackert.
Adjö.
Jag har kommit för att hämta dig
Gårdagen var en mycket udda dag.
Den märkligaste dagen på mycket länge.
För mig personligen (jobb, karriär, studier och fritid) var det en riktigt bra dag.
Jag kände mig stark, uppåt, framåt. Tillfreds. Endorfinerna löpte amok.
Men. Samtidigt. Runt omkring mig.
Det hände märkliga saker i min omgivning.
Tragedier, förstörelse, oroväckande känslor.
Läser en rubrik. Märkligt. Men påverkar inte mig märkbart. Dock märkligt.
Läser ett mail. Ett tragiskt slut, men bäst för alla inblandade. Ovärdigt är ordet.
Läser ännu en rubrik. Får en obehaglig känsla inom mig. Jag är säker på att det är så. Ännu obekräftat.
På väg hem från kontoret går jag längs gatorna och lägger märke till hur ett antal personer snubblar när de går nära mig.
Det var en mycket märklig konfliktkänsla inom mig.
Allt gick bra för mig, samtidigt som allt verkade gå åt helvete i min omgivning.
Mycket störande. Mycket förbryllande. Jävligt oklart.
Jag kännde mig som Döden, vandrande längs de mörka, kalla gatorna och sprider olycka omkring mig.
Det är jag som är Döden, jag har kommit för att hämta dig.
Välkommen, stig in...
Den märkligaste dagen på mycket länge.
För mig personligen (jobb, karriär, studier och fritid) var det en riktigt bra dag.
Jag kände mig stark, uppåt, framåt. Tillfreds. Endorfinerna löpte amok.
Men. Samtidigt. Runt omkring mig.
Det hände märkliga saker i min omgivning.
Tragedier, förstörelse, oroväckande känslor.
Läser en rubrik. Märkligt. Men påverkar inte mig märkbart. Dock märkligt.
Läser ett mail. Ett tragiskt slut, men bäst för alla inblandade. Ovärdigt är ordet.
Läser ännu en rubrik. Får en obehaglig känsla inom mig. Jag är säker på att det är så. Ännu obekräftat.
På väg hem från kontoret går jag längs gatorna och lägger märke till hur ett antal personer snubblar när de går nära mig.
Det var en mycket märklig konfliktkänsla inom mig.
Allt gick bra för mig, samtidigt som allt verkade gå åt helvete i min omgivning.
Mycket störande. Mycket förbryllande. Jävligt oklart.
Jag kännde mig som Döden, vandrande längs de mörka, kalla gatorna och sprider olycka omkring mig.
Det är jag som är Döden, jag har kommit för att hämta dig.
Välkommen, stig in...
torsdag 22 januari 2009
London #2
Åter på kontoret efter ett par mycket givande dagar i London.
Landade inatt för att ta mig hem och genast sätta mig att titta igenom en presentation som jag hade direkt på morgonen idag.
Gick helt ok tack vare lite assistans.
De senaste dagarna har det varit otroligt tight schema. I tisdags hade jag min första lediga stund kl 1 på natten då jag lyckades genomföra lite arbete trots ett antal glas vin och ett par öl.
Jag har de senaste dagarna lyssnat på ett stort antal seminarium, vilka var otroligt givande.
Jag har även lekt turist och till fots tagit mig runt i London för att se det som man bör ha sett.
Mest för att ha gjort det. Kunde lika gärna ha sett det på ett vykort.
Lämnade ungefär samma avtryck i mitt sinne.
Vad är grejen med de där vakterna som inte får röra en min?
Gick förbi dem och såg hur turisterna flockades, pillade, kramade och bettede sig som mongolider.
Att vakterna inte lappar till fanskapen är helt otroligt.
Dock slog det mig att de där vakterna inte fyller någon större funktion än just imitationer av träd.
Det får ju inte röra sig och inte tala. Vem fan ska de stoppa?
Kanske är deras uppgift att vara avledande manöver.
Folket flockades omkring dem (i vissa fall på) och prinsen kan smitta förbi lite inkognito?
Harrods var trevligt. Köpte mig en mullbärsväska.
Pubarna var trevliga. Jag drick mig en och annan öl.
Vad fan är gjejen med engelsmän och deras till synes spetälskadrabbade tänder?
Mat är inget som tillhör Englands främsta konster.
Det har varit en vecka som präglats av mycket öl, fullspäckade dagar med tonvis av information, bearbeting av olika case och extremt lite sömn.
Tack och lov för ClearEyes.
Dags att styra upp det KAOS.
Landade inatt för att ta mig hem och genast sätta mig att titta igenom en presentation som jag hade direkt på morgonen idag.
Gick helt ok tack vare lite assistans.
De senaste dagarna har det varit otroligt tight schema. I tisdags hade jag min första lediga stund kl 1 på natten då jag lyckades genomföra lite arbete trots ett antal glas vin och ett par öl.
Jag har de senaste dagarna lyssnat på ett stort antal seminarium, vilka var otroligt givande.
Jag har även lekt turist och till fots tagit mig runt i London för att se det som man bör ha sett.
Mest för att ha gjort det. Kunde lika gärna ha sett det på ett vykort.
Lämnade ungefär samma avtryck i mitt sinne.
Vad är grejen med de där vakterna som inte får röra en min?
Gick förbi dem och såg hur turisterna flockades, pillade, kramade och bettede sig som mongolider.
Att vakterna inte lappar till fanskapen är helt otroligt.
Dock slog det mig att de där vakterna inte fyller någon större funktion än just imitationer av träd.
Det får ju inte röra sig och inte tala. Vem fan ska de stoppa?
Kanske är deras uppgift att vara avledande manöver.
Folket flockades omkring dem (i vissa fall på) och prinsen kan smitta förbi lite inkognito?
Harrods var trevligt. Köpte mig en mullbärsväska.
Pubarna var trevliga. Jag drick mig en och annan öl.
Vad fan är gjejen med engelsmän och deras till synes spetälskadrabbade tänder?
Mat är inget som tillhör Englands främsta konster.
Det har varit en vecka som präglats av mycket öl, fullspäckade dagar med tonvis av information, bearbeting av olika case och extremt lite sömn.
Tack och lov för ClearEyes.
Dags att styra upp det KAOS.
tisdag 20 januari 2009
London
Det är en stor dimma.
Det är sevärdigheter utan större intyck. Det är ett foto, 2 sekunder av ditt liv.
Det är att betrakta sedan gå vidare.
Det är att bli berusad och gå vilse i tunnelbanan varje dag.
Det är att konvsera med en hedge fund manager om kvällen eller en livskonstnär och känna dig lika jävla tillfreds.
Fuck off and fuck me as I always used to say..
Det är sevärdigheter utan större intyck. Det är ett foto, 2 sekunder av ditt liv.
Det är att betrakta sedan gå vidare.
Det är att bli berusad och gå vilse i tunnelbanan varje dag.
Det är att konvsera med en hedge fund manager om kvällen eller en livskonstnär och känna dig lika jävla tillfreds.
Fuck off and fuck me as I always used to say..
fredag 16 januari 2009
Självkontroll
Imorse unnande jag mig en liten sovmorgon. Vaknade, ställde om klockan, somnade om.
Den här veckan har jag jobbat 12 timmar per dag så jag förtjänar det.
Kan denna sovmorgon räknas som det populära uttrycket "vardagslyx"?
Vi kan väl säga det då.
Iallafall så kommer jag till kontoret och börjar småprata med en kollega som tydligen var på afterwork igår.
Han berättar att det var lite segt imorse pga detta.
Jo, tänkte jag, där har man ju varit.
Sen säger han något i stil med att det fick räcka med två öl. Där går gränsen. Efter tre så blir det riktigt jobbigt dagen efter.
Jag tänker ungefär: "What the fuck?"
"Segt på morgonen"? Segt på morgonen har jag det när jag vaknar upp på golvet kl 6 sex på med kläder och skor på mig, tryckandes en flaska rom mot bröstet som jag i ren desperation ryckt åt mig när jag kommit innanför dörren. Den fungerar lite som en nallebjörn. Min trygghet. Med den känner jag mig mindre ensam gissar jag att jag resonerat i mitt något intoxikerade tillstånd.
Då kan det vara lite segt på morgonen.
Segt på morgonen efter två öl? Riktigt segt efter tre?
Vissa har fan ingen självkontroll...
Den här veckan har jag jobbat 12 timmar per dag så jag förtjänar det.
Kan denna sovmorgon räknas som det populära uttrycket "vardagslyx"?
Vi kan väl säga det då.
Iallafall så kommer jag till kontoret och börjar småprata med en kollega som tydligen var på afterwork igår.
Han berättar att det var lite segt imorse pga detta.
Jo, tänkte jag, där har man ju varit.
Sen säger han något i stil med att det fick räcka med två öl. Där går gränsen. Efter tre så blir det riktigt jobbigt dagen efter.
Jag tänker ungefär: "What the fuck?"
"Segt på morgonen"? Segt på morgonen har jag det när jag vaknar upp på golvet kl 6 sex på med kläder och skor på mig, tryckandes en flaska rom mot bröstet som jag i ren desperation ryckt åt mig när jag kommit innanför dörren. Den fungerar lite som en nallebjörn. Min trygghet. Med den känner jag mig mindre ensam gissar jag att jag resonerat i mitt något intoxikerade tillstånd.
Då kan det vara lite segt på morgonen.
Segt på morgonen efter två öl? Riktigt segt efter tre?
Vissa har fan ingen självkontroll...
torsdag 15 januari 2009
Lust
Vår kontorsbyggnad innehåller otaliga trånga korridoder. Snäva hörn. Lite som en labyrint kan man säga.
Ibland för jag en sådan lust att springa runt naken i dessa.
Mina händer greppar hårt om en vass matkniv som är riktad horisontellt.
Springa runt på måfå, kanske yla.
Se vad som händer.
Springer jag på någon?
Nej, jag bara skojade. Så kan man inte göra. Det förstår ni väl?
Ni är fan sjuka i huvudet.
Ibland för jag en sådan lust att springa runt naken i dessa.
Mina händer greppar hårt om en vass matkniv som är riktad horisontellt.
Springa runt på måfå, kanske yla.
Se vad som händer.
Springer jag på någon?
Nej, jag bara skojade. Så kan man inte göra. Det förstår ni väl?
Ni är fan sjuka i huvudet.
onsdag 14 januari 2009
Upp ur hålan kryper det
Pratade med en kollega igår som är placerad på ett annat företag inom koncernen.
Hon är anställd på liknande grunder som mig. Dvs. att så småningom inneha en (internationell) nyckelposition inom koncernen.
Ett av hennes uppdrag är att sitta med på ledningsmöten och föra protokoll. Dels för att det behövs och dels för att hon ska snappa upp så mycket erfarenhet som möjligt.
Ett gott upplägg som gynnar både verksamheten och henne.
Nu är det tydligen ett antal på det företaget som har klagat hos VDn. De tycker att hon har haft en gräddfil in i verksamheten och top management.
Vilket är exakt vad hon är anställd för.
Det är givetvis inget som är garanterat, utan hon måste visa sig värdig och ha rätt kompetens för det.
Hon får ingenting gratis utan måste kämpa otroligt hårt för att komma vidare.
Det finns de som tycker att det är orättvist att hon anställts just får att så småningom inneha en nyckelposition.
Och så är det tyärr i SVerige. Ingen får vara bättre än någon annan. Allt ska vara lika.
Sverige är ett satans jävla skitland.
Istället för att vara glad för någon annan som lyckas eller vill lyckas ska man klaga och tycka att allt är orättvist.
Det värsta med detta är att ledningen för det företaget lysnade på de klagande och därmed är hon borta ur ledningsgruppen.
Jävla ryggradslösa fanskap.
Hade det varit jag hade jag aldrig accepterat detta. Jag hade hellre sagt upp mig.
Varför startar de ett sådant här program om de inte vågar stå för det?
Återigen har den svenska avundsjukan visat sitt fula jävla anlete.
1 år till. Max. Sedan ska jag ha lämnat Sverige. För gott hoppas jag.
DRA.ÅT.HELVETE.JÄVLA.FITTSVERIGE
Hon är anställd på liknande grunder som mig. Dvs. att så småningom inneha en (internationell) nyckelposition inom koncernen.
Ett av hennes uppdrag är att sitta med på ledningsmöten och föra protokoll. Dels för att det behövs och dels för att hon ska snappa upp så mycket erfarenhet som möjligt.
Ett gott upplägg som gynnar både verksamheten och henne.
Nu är det tydligen ett antal på det företaget som har klagat hos VDn. De tycker att hon har haft en gräddfil in i verksamheten och top management.
Vilket är exakt vad hon är anställd för.
Det är givetvis inget som är garanterat, utan hon måste visa sig värdig och ha rätt kompetens för det.
Hon får ingenting gratis utan måste kämpa otroligt hårt för att komma vidare.
Det finns de som tycker att det är orättvist att hon anställts just får att så småningom inneha en nyckelposition.
Och så är det tyärr i SVerige. Ingen får vara bättre än någon annan. Allt ska vara lika.
Sverige är ett satans jävla skitland.
Istället för att vara glad för någon annan som lyckas eller vill lyckas ska man klaga och tycka att allt är orättvist.
Det värsta med detta är att ledningen för det företaget lysnade på de klagande och därmed är hon borta ur ledningsgruppen.
Jävla ryggradslösa fanskap.
Hade det varit jag hade jag aldrig accepterat detta. Jag hade hellre sagt upp mig.
Varför startar de ett sådant här program om de inte vågar stå för det?
Återigen har den svenska avundsjukan visat sitt fula jävla anlete.
1 år till. Max. Sedan ska jag ha lämnat Sverige. För gott hoppas jag.
DRA.ÅT.HELVETE.JÄVLA.FITTSVERIGE
måndag 12 januari 2009
Murar med mina tegelstenar
Ödsligt tomt på kontoret nu. Åtminstone denna våningen.
Jag vägrar kasta in handduken idag.
I.AM.ON.FIRE
Ett ton av tegelstenar
En exceptionellt fin utsikt från kontoret denna morgon med när sol sakta stiger och skiftar nyanser på vinterhimlen.
För ovanlighetens skull är jag inte sliten denna måndag eftersom jag inte var full i lördags.
Fredagen är en annan historia dock med klubböppning.
Spriten flödade, jag flödade, alla flödade.
Vaknade något sömndrucken i soffan framåt morgonen. Tog ett par stapplande steg mot sovrummet och efterlämnade mig ett spår av kläder på vägen.
Vaknade på förmiddagen och släpade mig in i duschen med en misstänkt anseelig promillehalt kvar.
Nya kläder och på med masken gick jag för att möta min syster som dagen till ära kom på besök.
Lunchande, Promenader, Fika, Matlagning, Filmkväll. Som upplagt för återhämtning.
Fortfarande inte helt frisk från viruset jag drog på mig efter nyår och kan således inte träna.
Så pga av skada och virus har jag nu 2 månader utan träning vilket börjar märkas väldigt tydligt i form av enorm rastlöshet.
Förhoppningsvis denna vecka som nystarten kommer.
I ett något svagt ögonblick i november anmälde jag mig till en universitetskurs eftersom jag hade så lite att göra på jobbet just då.
Nu är det alltså dags att dra igång detta. Samtidigt som jag har enormt mycket att göra på jobbet. Så klart.
Men eftersom jag inte tackar nej till en utmaning så blir det åka av.
Om inget annat kan jag hoppa över själva sovmomentet under dygnet. Sömn är överskattat.
I övrigt är detta en stor vecka. Första gången som jag verkligen sätts på hårt prov sedan starten för 4 månader sedan.
Det är nu jag ska visa mina samtliga styrkor.
Utöver detta måste jag förbereda inför London till helgen där jag ska redovisa ett case för ledningen.
Utöver detta besöks denna vecka kontoret av chefen till ett affärsområde som jag väldigt gärna skulle vilja få in en fot i. Därför måste jag även hinna med lite aktivt nätverkande för att helga ändamålet.
Då kör vi!
För ovanlighetens skull är jag inte sliten denna måndag eftersom jag inte var full i lördags.
Fredagen är en annan historia dock med klubböppning.
Spriten flödade, jag flödade, alla flödade.
Vaknade något sömndrucken i soffan framåt morgonen. Tog ett par stapplande steg mot sovrummet och efterlämnade mig ett spår av kläder på vägen.
Vaknade på förmiddagen och släpade mig in i duschen med en misstänkt anseelig promillehalt kvar.
Nya kläder och på med masken gick jag för att möta min syster som dagen till ära kom på besök.
Lunchande, Promenader, Fika, Matlagning, Filmkväll. Som upplagt för återhämtning.
Fortfarande inte helt frisk från viruset jag drog på mig efter nyår och kan således inte träna.
Så pga av skada och virus har jag nu 2 månader utan träning vilket börjar märkas väldigt tydligt i form av enorm rastlöshet.
Förhoppningsvis denna vecka som nystarten kommer.
I ett något svagt ögonblick i november anmälde jag mig till en universitetskurs eftersom jag hade så lite att göra på jobbet just då.
Nu är det alltså dags att dra igång detta. Samtidigt som jag har enormt mycket att göra på jobbet. Så klart.
Men eftersom jag inte tackar nej till en utmaning så blir det åka av.
Om inget annat kan jag hoppa över själva sovmomentet under dygnet. Sömn är överskattat.
I övrigt är detta en stor vecka. Första gången som jag verkligen sätts på hårt prov sedan starten för 4 månader sedan.
Det är nu jag ska visa mina samtliga styrkor.
Utöver detta måste jag förbereda inför London till helgen där jag ska redovisa ett case för ledningen.
Utöver detta besöks denna vecka kontoret av chefen till ett affärsområde som jag väldigt gärna skulle vilja få in en fot i. Därför måste jag även hinna med lite aktivt nätverkande för att helga ändamålet.
Då kör vi!
fredag 9 januari 2009
Handikappad
Jag har vissa funderingar på att installera en sovplats på mitt kontor då jag har så sjukt mycket att göra just nu.
Visst är det roligt och intressant men en kan inte hjälpa önska att det hela vore llite mer jämt fördelat över tiden.
T.ex när jag hade en relativt händelsefattigt månad i november.
Min mobil är trasig. Min fina Nokia blabla (en sådan med fullgott tangentbord) uppträdde som besatt. Lämnade in den igår.
Till lån fick jag en relik som inte är värdig att kallas mobiltelefon.
Jag känner mig handikappad. Förnedrad. Våldtagen.
Hur kan man behandla en annan medmänniska på detta viset?
Kränka någon med så berått mod.
De kan dra åt helvete på den där jävla mobilaffären.
Ikväll kör vi klubböppning. Gratisdricka är alltid välkommet. Det är trots allt finanskris. Medvetenhet!
Visst är det roligt och intressant men en kan inte hjälpa önska att det hela vore llite mer jämt fördelat över tiden.
T.ex när jag hade en relativt händelsefattigt månad i november.
Min mobil är trasig. Min fina Nokia blabla (en sådan med fullgott tangentbord) uppträdde som besatt. Lämnade in den igår.
Till lån fick jag en relik som inte är värdig att kallas mobiltelefon.
Jag känner mig handikappad. Förnedrad. Våldtagen.
Hur kan man behandla en annan medmänniska på detta viset?
Kränka någon med så berått mod.
De kan dra åt helvete på den där jävla mobilaffären.
Ikväll kör vi klubböppning. Gratisdricka är alltid välkommet. Det är trots allt finanskris. Medvetenhet!
onsdag 7 januari 2009
Staten och kapitalet
För ett tag sedan åkte jag en längre bit med tåg. Vad jag kan minnas var det första gången jag gjorde detta.
Bokade en biljett i 1 klass och undrade med stor spänning på vad detta skulle innebära. 1 klass på tåg. Champagne? Massage?
Nej, troligtvis lite mer benutrymme så det kunde det få vara värt.
Inte speciellt dyrt alls, knappt 200 kr dyrare än en vanlig biljett.
Är det inte fantastiskt med bloggare som stoltserar, gärna med foto, att de minsann åker 1 klass på tåget?
Kostar ju för fan knappt mer än en Big Mac & Co extra.
Nu blev jag trots allt postivt överraskad, sköna säten, mycket benutrymme, gratis kaffe och tidningar. Helt ok för någon extra hundralapp.
Ingen massage dock. Mindre besvikelse.
Återresan skulle jag boka samma dag när jag skulle hem.
För det första var det ett mindre projekt att boka då det förbannade asen på SJ inte har en site anpassad för mobilbokning. Någon har verkligen tänkt till här, för det kan ju aldrig vara så att någon skulle komma på tanken att boka via mobilen? Speciellt inte när man använder sig av mobilbiljett?
Och skulle det nu visa sig att det trots allt finns en sådan site så är SJ ändå några jävla as eftersom det inte går att hitta fanskapet.
När jag istället får tag på en dator vissar det sig att biljetten nu är dubbelt så dyr mot när jag åkte upp.
De där statliga asen lever verkligen sjörövare med sina tåg.
Allvarligt talat, 1300 kr för att åka från Linköping till Malmö? Med ett statligt, pissigt, gammalt jävla X2000?
Ingår avsugning?
De tar verkligen tillvara på marknadsekonomins grundprincip om utbud och efterfrågan.
Men en sak med att resa 1 klass gjorde iallafall värt allt besvär. Jag blev nästan tårögd vid denna åsyn. Salig.
Det var helt tyst i vagnen. Det fanns inte ett litet störande barn så långt ögat kunde nå eller mina öron hörde.
Tydligen är det så att småbarnsfamlijer i princip inte reser 1 klass. Även om det bara kostar någon hundralapp extra.
Bara av den anledning så kommer jag konsekvent alltid betala vilket pris som helst för 1 klass. Det var så ljuvligt.
Och det vet säkert staten om att jag kommer göra (jävla FRA).
Därför kommer jag alltid få betala hutlösa priser.
Once again they fuck me over...
Bokade en biljett i 1 klass och undrade med stor spänning på vad detta skulle innebära. 1 klass på tåg. Champagne? Massage?
Nej, troligtvis lite mer benutrymme så det kunde det få vara värt.
Inte speciellt dyrt alls, knappt 200 kr dyrare än en vanlig biljett.
Är det inte fantastiskt med bloggare som stoltserar, gärna med foto, att de minsann åker 1 klass på tåget?
Kostar ju för fan knappt mer än en Big Mac & Co extra.
Nu blev jag trots allt postivt överraskad, sköna säten, mycket benutrymme, gratis kaffe och tidningar. Helt ok för någon extra hundralapp.
Ingen massage dock. Mindre besvikelse.
Återresan skulle jag boka samma dag när jag skulle hem.
För det första var det ett mindre projekt att boka då det förbannade asen på SJ inte har en site anpassad för mobilbokning. Någon har verkligen tänkt till här, för det kan ju aldrig vara så att någon skulle komma på tanken att boka via mobilen? Speciellt inte när man använder sig av mobilbiljett?
Och skulle det nu visa sig att det trots allt finns en sådan site så är SJ ändå några jävla as eftersom det inte går att hitta fanskapet.
När jag istället får tag på en dator vissar det sig att biljetten nu är dubbelt så dyr mot när jag åkte upp.
De där statliga asen lever verkligen sjörövare med sina tåg.
Allvarligt talat, 1300 kr för att åka från Linköping till Malmö? Med ett statligt, pissigt, gammalt jävla X2000?
Ingår avsugning?
De tar verkligen tillvara på marknadsekonomins grundprincip om utbud och efterfrågan.
Men en sak med att resa 1 klass gjorde iallafall värt allt besvär. Jag blev nästan tårögd vid denna åsyn. Salig.
Det var helt tyst i vagnen. Det fanns inte ett litet störande barn så långt ögat kunde nå eller mina öron hörde.
Tydligen är det så att småbarnsfamlijer i princip inte reser 1 klass. Även om det bara kostar någon hundralapp extra.
Bara av den anledning så kommer jag konsekvent alltid betala vilket pris som helst för 1 klass. Det var så ljuvligt.
Och det vet säkert staten om att jag kommer göra (jävla FRA).
Därför kommer jag alltid få betala hutlösa priser.
Once again they fuck me over...
måndag 5 januari 2009
366
Så var då detta nådens år 2008 över. Det känns verkligen inte som att 366 dagar har passerat. Snarare 1825 (+ en och annan skottårsdag).
Jag kom in på året som en annan människa. I en situation som idag känns så otänkbar och ofattbar att jag har problem med att förstå att det verkligen var mitt liv.
Jag tänker inte måla upp bilden igen. Det har jag redan gjort så många gånger att jag börjar tröttna på mig själv.
Jag hade i slutet av 2007 sagt upp mig från mitt jobb för ett nytt spännande jobb i Danmark, där jag startade i början på detta nådens år 2008.
Det var verkligen ett drömjobb. Något som jag såg fram emot med stor spänning.
Inom en annan bransch än där jag är idag.
Ett kort tag efter jag börjat visade sig att företaget hade gigantiska problem.
Ett tag efter denna upptäckt varslades alla (kändes ungefär som att man jobbade på volvo).
Veckan innan tog mitt förhållande med A. slut och jag flydde snabbt genom dörren med mina väskor.
Ut från vårt gemensamma liv som vi under en intensiv period hade byggt upp.
Dessa två enorma slag sänkte mig totalt under en peroid. Både psykiskt och fysiskt.
Jag landade hos min äldsta och bästa vän. I lägenheten som jag lämnat knappt ett år tidigare.
Han tog utan att tveka in mig under hans tak. Han ville inte ens höra en förklaring. Bara kom.
Det är vänskap. Vi har haft våra motsättningar genom åren men när det verkligen gäller finns det bara en som jag vänder mig till.
På något vis var det som hände med jobbet en välsignelse. Det gjorde att jag kunde fokusera på att staka ut framtiden istället för att sänka mig totalt i tankarna på A. Men någonstanns visste jag att förr eller senare kommer jag behöva bearbeta henne, oss.
En dag beslutade jag mig helt enkelt för att inte må dåligt längre.
Jag målade upp många planer för framtiden, olika riktningar, scenarion.
På något vis utvecklade den massiva kollapsen av mitt liv till en startpunkt. En möjlighet till att avliva mitt gamla jag.
Börja om, forma mig så som jag ville ha mig själv.
Jag hittade även nya sysselsättningar för min fritid, även det ett sätt att behålla fokus på det som var viktigast för stunden.
Jag tror att det var någonstanns i maj som det först gick upp för mig att det aldrig skulle bli A. och jag igen.
Den definitiva brtyningen. Fram tills dess hade vi sporadisk telefonkontakt.
Jag hade varken sett henne på avstånd än mindre träffat henne sedan den dagen jag lämnade vår lägenhet. Än mindre min hund.
Jag hoppades innerligt på att den dagen skulle komma då vi återförenades.
Men så kom istället det där definitiva slutet, hon hade gått vidare och vi beslutade oss för att inte ha mer kontakt. Jag var mycket motvillig, men tänkte på saken ett kort tag och kom fram till att det var bäst för min egen skull. Radera henne totalt.
Än idag har jag inte sett henne eller hört något från henne. Det känns bra samtidigt som jag någonstans vill visa henne vad jag åstadkommit.
Men nej, det var det bästa beslut som kunde tas. En definitiv brytning.
Snart kom sommaren, då hade jag bestämt mig för vad som skulle ske till hösten, nästan.
Det fanns en sak som skulle kunna ändra allt.
I väntan på detta blev det en sommare fylld av dekadens. Jag reste kors och tvärs. Land och rike runt.
Nya kontakter, nya vänner.
Good times.
Så en dag den där sommaren förändrades mina framtidsplaner igen. Det där samtalet. Efter 5 intervjuer, 3 tester m.m kom beskedet.
"Vi vill ha dig!"
I ren och skär lycka slutade/sparkades (gemensamt beslut) jag från mitt sommarvikariet på ett företag i Danmark (gick mest ut på att jag gjorde allt för att undvika jobba och surfade runt hela dagarna) en månad tidigare än planerat.
Augusti blev istället en månad av absolut dekadens och helt vigd åt mina fritidsintressen.
Sensommaren nalkades. Det var dags. Nu började allvaret. Sällan har jag varit så pigg och uppåt som den dagen då klockan ringde i september.
Jag gjorde omelett, drack jouice. Duschade och klädde mig i kostym och nystruken skjorta. Snörade på ett par nypolerade Tods.
Steg in i denna nya värld av möjligheter.
Denna värld är underbart. Så mycket möjligheter. Jag är inte placerad här för att sitta tyst och snäll i något hörn och producera. Jag är här för att ta för mig, för att lära mig, för växa, klättra, stiga. Det känns unikt.
Det känns verkligen intressant att stiga in i denna bransch under dessa omständigheter. Det som har hänt i år är unikt. Det finns så mycket lärdom att ta av detta. Jag får se situationer som man bara för ett år sedan inte trodde var möjliga. Kris. Kaos. Hantering. Möjligheter.
Året har sannerligen kantats av både ned och uppgångar. Även i personligt goda tider kommer en och annan nedgång.
Det är sådant som stärker. Hade allt bara flutit på hade det förmodligen framkallat olidlig tristess.
Utan utmaningar och hinder växer man inte.
Genom året har jag även kapat kontakten med många menlösa individer. Det känns utmärkt att ha gjort det.
På samma vis har jag fått kontakt med många, många nya trevliga, intressanta, intelligenta, givande och fascinerande personer.
Det är även kontakten med sådana personer som gör att jag växer som människa.
Ett utbyte av erfarenheter, att bolla en tanke eller diskutera åsikter.
Sådant bör man ta till vara på.
De två senaste åren har jag vuxit ungefär 5 år för varje år. På olika vis. Men dock.
Hur ska detta året sluta?
Fan vet jag, vem är så jävla dum att han skulle vilja veta det?
Live now, tomorrow you might be dead.
söndag 4 januari 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)