Upp och ner

Helgen som gick var med full med blandade känslor.
Det var en orgie av up and downs.
 
Fredagen satt jag hemma och hällde i mig en flaska vin. Det kändes rätt att göra det.
Märkligt var att jag inte kände mer i kroppen efter att flaskan var tom än efter första glaset.
I efterhand kändes det onödigt att hälla i mig precis varje droppe.
Men det kändes som sagt rätt då.
Konflikterande minst sagt.
 
Förmiddagen och eftermiddag beskådades allehanda dyra vrålåk. En Masserati hade inte varit fel.
Kvällen avlöpte i form av en middag med en vän.
Mötte senare upp en gammal vän för drinkar.
Vi språkade som bara goda vänner kan göra.
Ibland känner jag i efterhand att jag sagt för mycket.
Men jag kan inte hejda mig.
Det känns så skönt att bara säga allt.
Det behöver inte låta vettigt eller logiskt.
Men skönt är det.
 
Vi mötte senare upp en kollega/vän till mig för ett par öl på ett hak som jag normalt inte hänger på.
Kände denna helg för att prova nya områden eftersom de gamla är så urdåliga och fyllda med outhärdliga personer.
Det visar sig dock ganska snart att min gamla vän och kollegan inte alls drar jämt. Kollegan råkar säga den ena ogenomtänkta saken efter den andra. Han säger saker som han inte bör säga eftersom han faktiskt inte känner mig så väl. Han söker medhåll från min vän som vägrar svara.
När det sedan är dags att gå vidare tar kollegan mig åt sidan och säger att han ger upp och ska gå  hem.
Han påstår att  min vän är dryg och att han inte orkar mer.
Det var dock ganska uppenbart att kollegan insett att han gjort bort sig mer än en gång på kort tid. Ransakar sig själv och går skamsen hem.
Kollegan var den enda som var dryg, både mot mig och min gamla vän.
 
Min vän berättar att han ibland ser A. Han har sett henne ett par gånger när han cyklat förbi hennes arbetsplats.
Jag visste inte att hon var kvar i stan ens.
Det är med blandade känslor jag tar emot denna information.
Jag har i princip spenderat det senaste 1½ åren med att undvika A.
Jag vet inte var hon kommer vara, men jag vet med stor säkerhet var hon inte kommer vara.
Samtidigt vill jag träffa henne.
Det hela är oerhört förvirrande.
 
1½ och jag har uppenbarligen inte lyckats släppa henne än.
Samtidigt hatar jag henne.
Jag vet inte vad det är jag vill uppnå genom att träffa henne.
Men det finns bara ett sätt att ta reda på detta genom.
Men det tänker jag troligtvis inte göra.