Vänskap

Nu kommer en sådan helg då det i det närmsta är omöjligt att inte tvingas träffa sin familj.
Missförstå mig inte, det är trevligt att träffa dem, men det tar så mycket tid.
Tid som jag inte har.
Nu har jag lyckats klämma in den träff i samband med en släkthändelse som tur är.
Därmed klarar jag av både släkten och familjen på samma gång och behöver inte ha dåligt samvete för någon av dem förrän i sommar igen.
 
Var ute på middag igår med en av vännerna med brustet hjärta. Vi kom fram till att det är på en plats med en resa till solen.
Antar att jag får lägga planerna på ytterligare en skidsemester på hyllan åtminstone fram till slutet av året.
Jag passar även på att bjuda in två andra vänner med brustet hjärta (det är som sagt säsong för det nu).
 
Min tanke var att skyffla in dem på en bordell och låsa dörren utifrån.
De får något annat att tänka på medan jag sitter och väntar på andra sidan gatan på ett soligt café med en flaska vin.
Jag kommer vara herren i linnekostym, skjorta, kavaj, aviators och hatt.
Där sitter jag på andra sidan gatan med uppsyn mot ingången till bordellen som jag så generöst har skyfflat in mina vänner på.
En efter en kommer de släppas ut när de fullgjort sina åtaganden.
Jag skjuter ut en stol, ber dem sitta ner. Förser dem med ett glas rioja.
"Välkommen tillbaka"
Det, det är vänskap.