Go

Var tillbaka på kliniken jag besökte för någon veckan sedan.
Första behandligen på nästan ett år.
Jag har saknat smärtan.
Det där snärtande ljudet när strålen slår sönder pigmenten.
Denna ungdomssynd kommer kosta mig 30 gånger som mycket att avlägsna.
Men på något vis ångrar jag det inte.
Det är lite fascinerande att ta del av processen.
Även om det är smärtsamt och kostsamt.
 
Det förefaller som jag nästan är den enda som har jobb att utföra så här inför detta studenternas högtidsdag.
Kontoret gapar nästa öde.
Måndag morgon flyger jag till det där "skatteparadiset" och då måste allt vara klart.
Det kommer bli två riktigt intensiva dagar där, då jag har många viktiga åtaganden att klara av.
 
Slutet av nästa vecka åker jag på en välbehövlig semester.
Men fram tills dess är fokusering till 200% som gäller.
Det här kan onekligen vara ett avgörande skede.
 
Kommer kanske inte ens ha tid med mina dekadenta nöjen.
Fast för ens eget välmående kanske det bör prioriteras upp något.