En tid för närhet

Efter helgens välbehövliga vila känner jag mig något återladdad.
Mynnande även ut i en utgång som resulterade i att jag lite behjälpligt ordnade så att min vän med det brustna hjärtat fick ligga.
Han ringer mig kl 9 dagen dagen efter då gärningen är utförd och han börjar nyktra till.
Med något panisk röst ber han mig om råd för att ta sig därifrån.
Tydligen inte lika fager i morgonljus som i nattdis.
Stackare.
 
Efter tre timmars sömn mötte jag upp en vän för att köra till kusten för en brunch. Var tvungen att få lite frisk luft och en rejäl måltid innan jag begav mig till en släktmiddag.
Den här helgen har jag spenderat mer tid med min familj än sammanlagt på det senaste halvåret-året. Det borde räcka för att hålla mig undan tills framåt jul.
Kan en önska åtminstone.