Besinning

Efter en ytterst hård helg har jag redan avverkat två 12 timmars dagar denna vecka.
Energin är fortfarande på hög nivå men tålamodet är något mindre.
Efter dessa två dagar var jag på jobbet tidigt för att hinna förbereda inför två möten  på förmiddagen.
Jag är uppe i varv och något stressad när en "kollega" vaggar in på mitt kontor.
Hon påpekar det olämlipga i att jag låtit en sak stå framme.
"Ohyfsat mot arbetsgivaren" kallade hon det...
 
Jag kan inte finna ord hur jag tvingades greppa skrivbordet och bita ihop för att inte gå helt jävla postal på den jävla valen.
Att det inkompetenta fanskapet överhuvudtaget vågar sin in på mitt kontor för att påpeka något så jävla trivialt.
Så nära som jag var att fullständigt gå loss på fanskapet har jag inte varit på länge.
Givetvis ignorerade jag hennes påpekningar och nonchalerade henne.
Fanskapet tog dessutom utom fokus från mina två viktiga möten som väntade alldeles runt hörnet.
Lyckligtvis besinnade jag mig tills dess.
Men det är inte bortglömt.