Var en sväng på gymmet igår. Träningssuget fanns.
Men så fort jag kommer dit dör hela motivationen bort i en instant hjärtattack.
Gissningsvis är det själva miljön och klientelet som orsakar denna fatala motivationsattack.
Under mina två år där tror jag att jag har träffat på en eller två personer som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att kunna prata med.
Resten är bara ett jävla störande moment som jag gång på gång för lust att slå i bakhuvudet med en hantel.
Man blir ganska så förundrad över hur folk beteer sig.
T.ex är det ju absolut nödvändigt att kasta vikterna i marken när man hänger av en skivstång. Det måste man ju. Hur ska folk annars veta att du tränat tungt?
Jag lovar att om vederbörande för en gångs skull (skulle aldrig hända men vi leker med tanken) glömde att kasta vikten i marken hade han kommit på sig själv, plockat upp vikten från marken igen och på korrekt vis kastat den till marks. Annars kan det ju inte räknats som ett set?
Nej. nu måste jag ha ett miljöombyte.
Nästa gymsession utförs på ett nytt gym.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tror inte att det finns ett enda gym där inte största delen består av retards.
Mina första tanke var "Vad är det för småstad han bor i egentligen?". Sen kom jag på att det är precis likadant i Stockholm. Efter det kom jag på att Stockholm bara är Stockholm.
Med andra ord känner jag igen beteendet.
Jag söker en utopi.
Mer troligt att jag aldrig kommer finna denna utopi.
Skicka en kommentar