Livstid

En mycket hård och fartfylld vecka går mot sitt slut.
Har en hel del att slutföra innan jag åker på semester nästa vecka.
Antar att jag får lägga lite övertid på övertiden för få ihop det.
 
Imorse fick jag någon sorts kramp i övre delen av magmusklerna när jag sotd lutad är vasken i badrummet.
Var tvungen att i en något krum ställning släpa mig tillbaka till sängen.
I 1½ timme smärtade det vid minsta lilla rörelse.
Efter det försvann det. Borta med vinden.
Snabbt upp, slängde i mig en proteindryck i bara farten och begav mig till kontoret ett antal timmar senare än planerat.
Verkligen perfekt när jag har så mycket på agendan.
Men hälsan går först antar jag.
 
Jag letar fortfarande efter den där utmaingen, den där kicken som jag saknar rent generellt.
Jag måste ha något nu. Måste göra något som jag inte borde.
Kanske finner jag det denna helg?
 
Det märks att jag är uttråkad på vissa plan då jag skenade loss på en vän igår efter att han ställt in vår squashmatch.
Men å andra sidan var det en riktigt usel anledning.
Han är tyvärr en sådan person som hela tiden ger "halvlöften". "Kommer nog senare", "Kan se senare".
Detta säger han då för att han inte klarar av att ge raka besked, även om han vet utgången av sina svar på förhand.
Jävligt ryggradslöst kan jag tycka. Dessutom upptar det min tid i onödan och förstör mina planer när han levererar sina "halvsvar".
 
Annars så har jag upptäckt att det numera finns en delning mellan några bekanta. Två av dessa har på senare tid evisats med att släppa med sina respektive på varje lite tillställning som ska äga rum. De vet om att vi inte alltid vill ha dem med då vi ska avhandla vissa saker som bör stanna inom vår slutna krets.
Detta vågar de då inte respektera eftersom de inte kan säga nej till sina flickvänner.
De försöker få med dem på alla hörn, vi säger nej.
Flickvännerna blir sura, killarna blir sura för att deras flickvänner blivit sura och vi andra får skiten för att vi beteer oss exkluderande.
Ryggradslösheten visar sig återigen då dessa pojkvänner inte har förmågan att säga till sina flickvänner att sluta vara som plåster.
För egen del bekommer detta inte mig, utan jag betraktar hela skådespelet vid sidan om och smånjuter av detta kaos.
Att de aldrig lär sig.
Skrämmande.