Jag har kommit för att hämta dig

Gårdagen var en mycket udda dag.
Den märkligaste dagen på mycket länge.
 
För mig personligen (jobb, karriär, studier och fritid) var det en riktigt bra dag.
Jag kände mig stark, uppåt, framåt. Tillfreds. Endorfinerna löpte amok.
 
Men. Samtidigt. Runt omkring mig.
Det hände märkliga saker i min omgivning.
Tragedier, förstörelse, oroväckande känslor.
 
Läser en rubrik. Märkligt. Men påverkar inte mig märkbart. Dock märkligt.
 
Läser ett mail. Ett tragiskt slut, men bäst för alla inblandade. Ovärdigt är ordet.
 
Läser ännu en rubrik. Får en obehaglig känsla inom mig. Jag är säker på att det är så. Ännu obekräftat.
 
På väg hem från kontoret går jag längs gatorna och lägger märke till hur ett antal personer snubblar när de går nära mig.
 
Det var en mycket märklig konfliktkänsla inom mig.
Allt gick bra för mig, samtidigt som allt verkade gå åt helvete i min omgivning.
 
Mycket störande. Mycket förbryllande. Jävligt oklart.
 
Jag kännde mig som Döden, vandrande längs de mörka, kalla gatorna och sprider olycka omkring mig.
 
Det är jag som är Döden, jag har kommit för att hämta dig.
 
Välkommen, stig in...