Genesis

Helgen har varit skön. Tränat och socialiserat. Var på en födelsedagsfest igår. Det var ett mandomsprov, skulle jag klara av att hålla ett rimligt alkoholintag?
Det gick över förväntan. Hade jag fått betyg hade det utan tvekan varit MVG+. En eller två gånger fick jag känslan av att toksupa. Men jag mottade snabbt tillbaka den.
Nu har jag alltså äntligen bevisat för mig själv att jag klarar av att kontrollera mig. Jag styr över mig själv. Skönt. Men det är en tunn linje.

Eftersom min tjejkompis som fyllde år pluggar juridik så lärde jag känna närmre ett 10-tal juridikflickor igår. De va absolut över förväntan. Mycket trevliga och roliga. Inte så stela som jag trodde att de skulle vara.
Ingen av alla de juristflickorna kunde placera min dialekt. De var stensäkra på att jag inte kom därifrån jag kommer. Gott tecken tycker jag.
Som sig brukligt med nytt folk kommer givetvis standardfrågan. "Och vad sysslar du med?". Jag försökte själv undvika den, gillar inte standardfrågor. Men artig som jag är besvarade jag deras frågor. Intressant att se att det räckte med ett enda ord så visste de direkt vad det innebar. Inga utdragna pedagogiska förklaringar om vad min position innebär. Vad är det man säger: "Lika barn leka bäst"? Det är svårt att komma undan i många sammanhang. I andra är det lättare.

Mina övriga vänner som var med igår förefaller sig styras av en viss osäkerhet. De verkar dippa med självkänslan ibland. Det ser inte snyggt ut och det gör mig irriterad i vissa skeenden när det går ut över mig.

Imorgon börjar alltså allvaret. Imorgon stiger en ny man ut i världen. Redo att ta emot nya utmaningar. Koppla dem i mitt grepp. Mästra dem. Jag är taggad till tusen.

Var och inhandlade en ny kostym från BOSS i lördags. Den är dock hos skräddaren för tillpassning. En kostym ska sitta oklanderligt. Det gör den aldrig "off the rack". Sådana saker ska man inte spara in på.
Får bli en annan kostym imorgon.
Det pirrar i min mage, nästan som känslan av att vara nykär.
Vilket i så fall betyder att jag är kär i mitt jobb. Det är väl i och för sig det närmsta ett förhållande jag tillåter mig komma. Tragiskt? Förmodligen i mångas ögon. Självbevarelse i mina.

Roade mig själv innan idag med att be Lilla Fröken utföra vissa konster i webcam. Det föll mycket väl ut. Söndagsnöje får man kalla det. I brist på den verkliga varan.
Hon skötte sig väl dock. Plus i kanten.

Dock känner jag ett starkt begär för den riktiga varan. Två svettiga kroppar mot varandra, fasta grepp, två blir ett. Ångan som sprider så på fönsterrutan, droppar av svett fallandes mot naken hud. Nafsande, bitandet.
Det är söndag, då är vi bakfyllekåta.
Inga konstigheter.
God natt.

Några tankar om förhållande

En av mina bästa vänner har så gott som skaffat sig en flickvän. Han förnekar att det är en flickvän, men det är bara en definitionsfråga. Han har flickvän helt enkelt, enligt mig iallalfall.
Jag har tidigare jämställt ett förhållande som att varje dag dra åt slipsen lite, lite hårdare. Tills en dag då den stryper dig helt och det svartnar för ögonen.
Vissa dagar vill man bara knyta slipsen om dörrhandtaget, sjunka ner, skynda på processen. Kanske fatta staken i ena handen för ett sista desperat försök till njutning innan det svartnar.

För ett tag sedan berättade jag om min syn på förhållande för en tjejkompis, hon frågade då mig: "Tycker du verkligen så här, eller hade du bara otur med kärleken sist?"

Jag tror det är en kombination av de båda. Jag tycker att förhållande är otroligt krävande och energitagande. I allra högsta grad ett dåligt förhållande.
Hela jävla tiden går man runt i sin värld med en klump i magen, alltid är något som oroar dig. "Varför avslutade hon sitt sms sådär?", "Varför gjorde hon så imorse?".

Ett råd har jag dock mitt i allt detta kaos för att undvika ovannämnda tankar. Förutsätt aldrig att det är något fel. Förutsätt istället att allt är bra om inget annat har sagt eller gjorts. Utgå ifrån det så kanske man överlever. Kanske. Troligtvis inte.

När jag träffade A. så gjorde en av min bästa vänner det mesta för att vi inte skulle bli ett par. Detta pga egoistiska skäl. Han och jag gjorde så mycket tillsammans att han inte ville mista det. För oavsett vad du säger så förändras du i ett förhållande. Av naturliga skäl har du inte lika mycket tid till vännerna. Du har inte samma behov att gå ut och supa skallen av dig 2-3 dagar i veckan.

Nu är jag den vännen. Vännen som inte vill att min bästa vän ska skaffa flickvän. Det är av samma egoistiska skäl. Han och jag gör allt tillsammans. Han är precis lika spontann som jag. Aldrig rädd för att prova något nytt. Aldrig för snål för att göra något spontant och oväntat. Vi har samma synsätt på livet.
Skaffar han flickvän försvinner mycket av det här. Det vet jag. Jag har själv stått på andra sidan.

Förhållanden bryter ner, de stärker aldrig dig, aldrig.
Ändå kan jag inte hjälpa att sakna någon då och då.
Är det en sådan tanke som räknas som destruktiv?

Obscen konversation?

När jag läste den här artikeln kom jag till att tänka på en anekdot.
Då A. och jag bodde tillsammans hade vi en lägenhet på fjärde våningen tror jag. Sovrumsfönstret låg mot innergården. Lägenheten i sig var väl isolerad och jag kan inte minnas att jag någonsin hört ett ljud från någon granne.
Dock kunde våra sexakter bli ganska så högljuda. Framförallt A. kunde slänga sig med diverse obscena termer under akten.
Då vi träffades var det vår och då har man givetvis sovrumsfönsret öppet. Samma sak under sommaren.
Vi brukde ha sex 1-2 gånger om dagen. Fönstret var för det mesta öppet. Detta fortgick i ett par månader. Tills en dag, då jag står på innergården.
Plötsligt hör jag A.s röst från vårt sovrum, jag hör tydligt hur hon pratar i telefon med sin mamma. Varje ord hör jag som om hon stod bredvid mig, trots att hon avänder helt normal samtalston. I denna miljö har vi alltså haft sex varje dag i 2-3 månader...ca 100 grannar som har hört oss.
Inte undra på att tanten mittemot såg så förskräckt ut, barnfamiljen tittade ogillade på oss eller att killarna undertill gav mig high fives med blickarna.
När jag tänker på det, så tror jag faktiskt aldrig att vi stängde det där fönstret.

Jag är mänsklighetens räddare! Vem räddar mig?

Den senaste tiden har bestått av mycket själavård och ransakande. Speciellt de senaste dagarna. I torsdags förra veckan satt jag ensam i min lägenhet och drack mig full mitt på eftermiddagen. Det var kanske inte så värst lyckat.
Jag försöker förstå varför jag gjorde det. Ni vet hur det börjar, en öl, en till, en whiskey...sen är det igång.
Sedan dess har jag bara tagit hand om mig själv, gjort saker som jag mår bra av.
Känner mig renare nu på något vis.
Jag har alltid varit svag för alkohol, alltid haft svårt att bara ta 2-3 öl. När jag väl har börjat så skriker hela kroppen att fortsätta.
Ibland är jag inne i perioder då jag har kontroll, dricker (enligt mina mått) måttligt.
En lyckad kväll för mig är när jag inte har massiva minnesluckor.
Jag får lätt minnesluckor. Förmodligen pga överdriven konsumtion genom de unga åren.
Nu får det dock vara nog på ett tag.
Behöver rena mig själv känner jag.
Födelsedagsfest på lördag, får se hur det går. Det kommer bli en prövning, men jag ska nog klara av det.

Idag räddade en vän och jag världen, trodde vi. Visade sig bara vara Storbritannien som vi räddade. Får vänta ett tag på uppföljaren innnan vi kan rädda världen.
Dock ett nobelt utfört jobb.
Resistence: Fall of Man 2. Hoppas det kommer snart nog.

Får man ligga i din säng?

Lördagen förflöt i eget sällskap. Hade en inbjudan till en kräftskiva som sig
brukligt denna årstid. Tackade dock nej. Kände inte för att festa, ville vara själv.
Blev en helkväll med själavård rakt igenom. Rogivande.
Hamnade i sängen med laptopen, betade av 3 avsnitt av Dexter. Underbar serie som varmt rekommenderas. Svart komedi när den är som bäst.
Under kvällen fick jag två erbjudanden om sängsällskap. Tackade nej till ett och såg inte det andra förrän tidigt imorse.
Hade inte varit fel med sällskap men jag kände ändå att jag behövde vara själv lite.

I morse vaknade jag tidigt, slängde ihop en schysst brunch, tidig brunch för den delen. Köpte Dagens Nyheter. Bästa morgontidningen som finns.

Efter det så gjorde jag något som jag inte gjort på nästan ett år.
Gick hem till en god vän och pratade lite strunt, såg F1.
Efter det så har vi ägnat hela eftermiddagen och halva kvällen åt att spela ett PS3 spel.
A. och jag köpte ett PS3 precis när det kom ut. Vi spelade som galningar i en vecka eller två sedan stod det relativt orört förutom funktion som DVD spelare.

Min vän och jag hade dock två tillfällen förra sommaren som vi körde helkvällar med Resistance: Fall of man. Vi satt hemma i min och A:s lägenhet. Spelade, åt pizza, lekte med B. A. satt också med och dokumenterade förnöjt vår inlevelse.
Nu nästan ett år senare återupptog vi vårt korståg mot mänsklighetens befrielse från de ondskefulla utomjordningarna.
Varför spelar detta någon roll?
Jo, för att just de 2 dagarna förra året har etsatt sig fast i mitt minne. De är starkt förankrade med A. och mitt liv eftersom min gode vän var den enda som var på besök i vårt hem från min sida av bekantskapskretsen.
Med vårt spelade idag förknippar jag istället PS3 och tvspelande med honom och hans lägenhet istället.
Jag tar ett steg, ett stort steg i det lilla för att A. och mitt liv tillsammans ska falla i ytterligare glömska.
Bit för bit raderar jag det.
Vissa dagar finns inget kvar, andra kommer fragmenten upp till ytan.

Man kan kanske uttrycka det som att jag bedriver mitt eget lilla korståg, inte mot utomjordingar (!?), utan mot det förflutna. Sakta men säkert går jag ett steg närmre mot mitt mål genom dessa små delsegrar.
Jag håller flaggan högt, sadlar upp, rider av mot ytterligare en strid.

Ursäkta, men har vi legat?

Har ett sug efter gymmet,men regnet vägrar ge med sig. Kommer ingenstanns.
Var på middag igår med släkten. Trevligt värre.
Kände igen vår servitris. Kunde dock inte placera henne.
Innan huvudrätten slår det dock mig, "Har inte jag legat med den där tjejen för många år sedan?".
Därefter blev det jobbigt eftersom jag inte var riktigt säker på om det var så eller ej. 75% säker på att så var fallet dock.
Jag höll minen iallfall, låtsades om som jag inte kände igen henne. Vilket delvis var sant.

Trodde faktiskt inte att man kunde glömma en person som man hade legat med, men nu har jag överbevisat mig själv.

Festivalhevletet är över! Fylledräggen från kranskommunerna har återvänt till sina radhus till nästa år. Men nu förefallar det som regnet ska sätta ytterligare stop för utomhus vistelse.
Lutar åt en heldag med Dexter. Förhoppningsvis blir det en liten lucka i molnen så att man kan lyfta lite vikter.

Vägen till helvetet....

Nu börjar det likna dagsfylla deluxe. Klockan är inte ens sju och jag är full som fan. De är förmodligen tragiskt enligt de flesta.
Men jag hävdar att det är en semesterfylla.
Jag för just nu ett socialt expermiment. Jag provocerar mina "vänner" genom msn, hur mycket tål de innan de ber mig dra åt helvete?
Som jag har nämnt innan har jag gjort mig av med många av mina vänner. Jag behöver dem inte. De är menlösa.
MEN de som jag har kvar, vissa av dem fyller en funktion. Men dock, faktum kvarstår. Många gånger när jag säger eller skriver något så förstår de inte. Vad fan beror det på?
Förmedlar jag mig otydligt eller är jag bara så överlägsen att ingen förstår mig?
Fan, jag vet varken in eller ut längre.
Jag vet nu varför jag skulle behöva en flickvän. Någon som håller koll på mig. Någon som tar mig i örat när det börjar gå över styr.
Jag vill helst bara be alla dra åt helvete. Riskera alla. Jag gillar inte stiljtje. Det måste hända något.
Nyligen satt jag på balkongen, bersuad, med en whiskey och en ciggarett. Varför? För att jag kan!
För att jag är destruktiv. Jag vill nog bara ha uppmärksamhet. Typsikt fall.
Ni känner igen typen, eller hur?
Ibland känner jag verkligen bara för att vara så destruktiv som jag bara kan. Förlorar allt, skada mig själv utan att göra det själv rent fysiskt.
Jag känner att jag är på väg ner i helvetet, och det värsta är?
Att jag gillar vägen dit...

Dagsfylla & flickproblem

Sitter i eftermiddagssolen och idkar dagsfylla. Åkte på en spontantur till tyskarnas förlovade land imorse. For ner med min väns grymma Audi för att smälta in. Inhandlade diverse alkoholhaltiga drycker. Alltid bra att ha lite proviant hemma om utifall att det skulle bli krig.
Dock blev det ingen champange, visade sig nämligen att den var ca 20-40 kr billigare där nere. Inte värt att släpa på det.
Dock har jag ett anseligt rödvinsförråd nu. Samt lite trevlig tjeckisk öl som har satt sig som en favorit sedan midsommarfirandet i Prag.
Självklart var jag tvugen att provsmaka lite vid hemkomsten.

Jag har en vän, han har i månader pratat på om hans nya granne som skulle vara väldigt söt och trevlig. Han har tjatat om att han ska bjuda ut henne. Inget har hänt. Flera månader har gått.
Igår när jag hjälper honom att bära upp hans nya TV möter vi henne i trappan. Dömm om min förvåning om jag inte faller direkt för henne, denna otroligt söta och energiska tjej. Precis min smak.
Jag presenterar mig osv, håller god min, låter min vän göra sitt vilket inte var mycket. Lama kommentarer. Jag vill ha henne!
Hur gör man här? Han har tjatat om henne i månader, inte gjort ett skit. Får man verkligen tinga en tjej så här? Han har liksom inte gjort något åt det.
Hade det varit jag hade jag tagit kontakt med henne för länge sedan. Bära eller brista.
Nu råkar detta vara min närmsta vän, jag går givetvis inte bakom ryggen på honom.
Men kan man verkligen tinga någon så här? Dvs. att jag inte får göra något innan han har försökt.
Ponera att han de har en dejt, inget händer. Hon är inte intresserad men han blir kär (!?). Får jag då träffa henne? Vad händer om hon gillar mig med?
Ska jag verkligen behöva bry mig om att min vän har hängt upp sig på den här tjejen?
Jag gillar verkligen inte att behöva ta hänsyn till sådana trivila ting.
Ting som ändå innehar en grov potentiall att förstöra en fin vänskap. Grundat på ingenting egentligen.
Man kan för i helvete inte gå och tinga en tjej?
Antingen så smider man medans järnet är varmt eller så får man se sig besegrad och lämna det bakom sig.
Jag har inte tid för sådan här skit!

Otrohet?

Pratade lite med en tjejkompis igår. Vi har lite av en flirtsam jargong när vi pratar.
Hennes kille är bortrest sedan ett par veckor tillbaka.
Jag brukar vara lite lätt flirtsam mot henne mest för att jag vet att jag får respons på det.
Igår frågade hon mig dock om hon kunde komma till mig efter en föreläsning på fredags. Hon bor inte i stan och skulle ut på något på kvällen. Hon ville komma hit och byta om för att slippa åka hem om. Visst säger jag, inga problem.
Sedan beklagar hon sig att hon tycker det är synd att hon kör eftersom hon inte kan dricka något då. Allt hon vill är givetvis att jag ska fråga om hon vill sova här.
Jag frågar, hon svara ja. En del av spelet.
Nu ska hon alltså sova här på fredag medans hennes sambo är bortrest. Hon ser verkligen framemot det och få en chans att som hon uttryckte det "mysa i sängen tillsammans."
Själv har jag inga problem med detta, jag är ju singel.
Hon verkar inte ha några större betänkligheter över att hon har sambo.
Det är sådant här som får mig att avstå från förhållanden.
Svinigt!
Jag får känslan av att alla beter sig så här. Tjejer som killar. Kvinnor som män.

Jag har en kompis som har haft sex med sina två bästa vänners flickvänner. Varken snyggt gjort av honom eller tjejerna.
Givetvis fick han aldrig träffa min flickvän som jag hade på den tiden.

Jag är inte direkt en svartsjuk typ. Lite svartsjuka är bra eftersom man annars framstår som helt likgiltig inför sin partner. Men överdriven svartsjuka kommer bara leda till att partnern tröttnar och fakttiskt är otrogen mot dig.
Alla är otrogna mot varandra på ett eller annat sätt. Räknas flirtar på internet? Svårt att dra gränsen vart otrohet går.

Mitt enda råd i detta är att avstå från förhållande. Det går åt så mycket tid till att tänka på hur partnern känner. Ni vet klumpen i magen? Den som vägrar försvinna, alltid något som gnager och tynger.
Sedan jag blev singel har jag fått så otroligt mycket uträttat i livet. Bara på 4-5 månader. Detta trots otroliga motgångar. Allt finns att läsa i bloggen.
Där kan man kronoligiskt följa den senaste tiden från massivt förfall till total framgång.
Jag hävdar att det beror på mitt val att vara singel. Det "enda" som jag har behövt offra är en smygande känsla av ensamhet då och då. Den trycker man dock undan snabbt. Gömmer den. Murar in den.
Men det löser sig tillfälligt på fredag, då någons annan flickvän kommer ligga i min famn. Bryr jag mig? Nej, inte ett skit. Jag är inte bättre än någon annan på den punkten. Männskligheten är helt enkelt inte monogam.

Friskola el. dömd till ett liv vid bandet?

Läser en artikel på aftonbladet.se om friskolor.



Självklart väljer man att sätta sina barn i en friskola där de begåvade kan stimulera varandra och faktiskt får uppmärksamhet från läraren.
Inte så konstigt att ministrarna väljer att placera sina barn i friskolor eftersom sossarna har förstört det svenska skolväsendet. Det kommer hade varit ett oändligt arbete för moderaterna att förändra skolan efter sossarnas fördärv.
I sosse Sverige kommer givetvis sossarna återta makten nästa val och fortsätta sitt fördärv.
I en annan artikel mot elitklasser uttalade sig en sosse att man inte ska ta de begåvade från vanliga klasser för de hjälper ju de mindre duktiga genom att dessa ser ser upp till de begåvade. Vilken jävla skola gick hon i? Det finns inte.
Resultatet blir att de begåvade förväntas klara sig själv och inte får någon uppmärksamhet. De omotiverade/mindre begåvade drar istället ner de begåvade på samma nivåer.
Detta vet föräldrarna till barn som sätts i friskolor. De är medvetna om förfallet. Självklart vill man sitt bästa för barnet, då utsätter man inte dem för den kommunala skolan där majoriteten av lärarna inte bryr sig ett dugg om sitt arbete. De saknar den passion för lärandet som behövs. Varför? Därför att majoriteten av eleverna i kommunala skolor inte bryr sig. Vem kan känna passion för döva öron?
Felet ligger säkerligen i båda läger. Barnen har ingen motivation för de får ingen uppmnuntran från deras tragiska föräldrar och för många av dagens kommunala lärare saknar passion för sitt jobb.
Är man en medveten föräldrer så placerar man självklart barnet i en friskola.
Annars risker barnet att sluta så HÄR

Måndagsdikta el. knulla?

Mjuk och böjlig människan föds,
stel och hård hon dör.
Mjuk och smidigt är trädets skott,
den döda grenen skör och torr.
Den som är stel och orörlig
är sålunda dödens lärjunge.
Den som är mjuk och vek
är livets.
Laotse, Tao Te Ching

Frågor på det?
Min favoritdikt. Min tolkning av dessa rader är att om man är kreativ, flexibel och villig att låtas formas har man allt att vinna i karriären eller livet.
Flyter man bara med och inte har några ambitioner eller drömmar att förverkliga är man som en död pinne. En levande död som transporteras omkring i det så kallade livet.

Golfat hela dagen, snart gymmet med en vän. Pricken över i hade varit en ridande tajt liten rumpa att hålla om. Ska man ringa ett klassikt booty call? Troligtvis.

Ett befriande stön!

Söndagseftermiddag, ett glas vin, en god bok. Lugnt och stillsamt. Sinnesro.

Fredagen. Lunchade med en vän i hamnen. Bestämde oss för rosé på balkongen min. Skyddade från allt vad festival är. En och annan tequila och drink på det bestämde vi oss för att ge oss ut i natten. Stan myllrade av allehanda löst sammasatta individer, ångesten gjorde sig påmind. Blev en liten krogrunda innan vi slutligen gav upp. En lyckad kväll var sannerligen långt borta.
Gav efter för mina begär, Lilla Fröken dök upp. En drink, kläder slets av. Händer som utforskade, tungor mötte hud. Stönanden. Gymnastiska övningar. Utmattning. Lycka. Ungefär så.
Ett nödvändigt ont.
Klockan ringde tidigt, en returmatch gifvetvis för en bra start på dagen.

Fortfaraden tidig morgon och endast 3 timmars sömn mötte jag upp med ett gäng vänner. Färden fick mot någon liten håla där det var Ferrari racing day. Ett hundratal ferraribilar att fästa ögonen på. Kände, klämde och racade.
Tror aldrig jag har kunnat titulera mig "bilkille", intresset har inte varit så stort men när man tittar på de här skönheterna så kan man inte låta bli att fångas.
Härlig förrmiddag och bra botemedel mot bakfyllan.
En dag ska man förhoppningsvis köra runt i en sådan leksaksbil med.

Framåt eftermiddagen tvingade jag mig till gymmet med en vän för att göra av med det sista av bakfyllan. Fungerade väl.

Idag är det som sagt söndag, då dricker man ett glas vin eller två för kroppens välbefinnande.

Kokaintåget

Blev medbjuden på ett event igår. Bjudsprit upp över öronen på en club i stan. Trevligt värre.
Drinkbiljetter delades ut. En vän lyckades komma över flera genom lite sweettalk.
Det räckte inte för honom. Han lyckades otaliga gånger lura bartendern genom att låtsas känna killarna i DJ båset. Hävdade 4 gånger att han skulle hämta dricka till dem. Gav dem till oss istället. Väldigt underhållande att se han jobba för gratisdrickan. Är man student så är man. By any means necessary.

Slussades över andra sidan sundet där eventet fortsatte på en house club i djupaste Danmark. Ganska bra ställe med tanke på den geografiska placeringen.
Av någon anledning hängde jag med två killar in på toaletten då de skulle dra lite linor. Jag vart grymt sugen på att ta men det känns jäkligt onödigt att riskera karriären för något sådant. I allafall i detta skeendet.

Lyckades senare bli av med mina vänner och vart strandad. Gav upp. Tog en taxi. Hamnde efter ett tag i Sverige igen. Lite mat och hem till sängen.

Idag börjar den förbannade festivalen. Vart fan ska jag ta vägen?
Ikväll kommmer förmodligen Lilla Fröken förbi. Jag måste helt enkelt ligga. Det finns inga utvägar.
Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet.

Besudling på golfbanan?

Dropparna smattrar mot rutorna, blixtrarna färgar himlen och åskan ljudsätter augustikvällen. Det är augusti, sensommar. Det har sin charm. Men inte direkt om man är ensam. Inte helt värdelöst men bättre om man har sällskap.
Mitt sällskap i afton har istället varit Beethoven och Kent. Salig blanding?!
Människor helt utan någon större tankeverksamhet kan man fråga vad de tycker om för musik. De svarar då rappt: "Allt, utom klassiskt och dansband."
"Jaha så du har alltså ingen jävla smak alls? Men då sätter jag igång lite metal här då!"
"Vad är det?"
"Men sa du inte att du gillade allt? Du har alltså ingen jävla aning om vad musik är mer än det som spelas på NRJ?"
"Mjoo...nä...alltså...nä."


Jag önskar verkligen att jag kunde spela piano, kanske skulle försöka? Varför inte. Får bli nästa projekt.
Släpa upp en flygel i lägenheten?

Blev en dag i solen med golf idag. Flickan i receptionen var söt. Eftersom jag fortfarande är brunstig som en älg i parningstid så övergick mina tankar genast vad jag ville göra med henne.
Dock pratade jag bara lite löst med henne. Hennnes dialekt var lite avtändande faktiskt. Bonning. Synd på en så söt flicka.
Vi får se, låt det gå en vecka till så skiter jag i hur de pratar. Jag måste ligga!
Får se hur det blir imorgon, vankas bjudning på en club i stan, fortsättning med en bjudning i Köpenhamn på en ny club där. Ska bli skoj.

Nu blir det badet med Beethoven, en bok och regnet. Wunderbar.

Prinsessan på ärten

Först: Ett Erkännande!
Jag föll för frestelsen. Igår skulle jag träffat Lilla Fröken. Jag klarade inte av att hålla henne ut mitt liv. Ett visst begär tog sin överhand, som så många gånger förr.
Dock så lyckades jag ta mig samman någon timme innnan det var dags igår och avstyra det hela.
Dock innebär detta att jag nu har öppnat dörren för henne igen. Ska man?
Nu sitter jag här igen med samma jävla begär! Ska man kanske bara se till att få det gjort? Låta henne komma hit. Ta ett fast tag om hennes tajta lilla stjärt, något i det låter lockande.

Hade en intressant drömm precis innan jag vaknade. Jag drömmde att jag skulle på ett bröllop på ett slott i ett land långt borta. Slottet var ett riktigt sagoslott uppe i bergen. Tänk neuschwanstein så förstår ni.
Jag var en prins, jag gled upp till slottet i baksätet på en svart limousine.
På bröllopet träffar jag en prinsessa. Vi faller för varandra.
Vi finner kärleken, precis som taget ur en saga.
Sidetrack: Det hela övergår snabbt i hett, svettigt sex!
Kan det vara så att jag verkligen behöver ligga?

Festivalhelvete!

Läser i tidnigen att den årliga festivalen drar i gång på fredag. Jag avskyr skiten.
En hel vecka som centrum fylls av foppatofflor, mjukisbyxor, hemrullade cigg och allt annat som hör white trash till!
De ska ut och fynda då, de ska prova all den "goda" maten som finns.
Som om det inte är illa nog i vanliga fall med det lokala trashet. Nu kommer dessutom alla tusentals white trash från kranskommunerna och säkerligen långväga ifrån med.
Mardröm! Vad ska jag göra? Förskansa mig i lägenheten i en vecka? Fly landet? Åka norrut? Åka till mitt föräldrahem?

Måste fundera ut mina alternativ. Eftersom jag bor väldigt centralt så kommer jag i stor utsträcking drabbas av eländet. Inte minst om jag ska röra mig någonstanns. Väl i lägenheten kommer jag förhoppningsvis vara något förskonad från helvetet.

Detta är sannerligen dagens I-landsproblem.

Bakfyllekåt!

Det blev en ordentligt skiva igår efter en dag av golf.
Mötte upp med lite gamla bekanta som jag inte har sett på ett tag.
Det blev en trevlig afton men ack så hård.
Jag måste bli bättre på den punkten. Lite mer restriktiv med drickandet.
Har en förmåga att aldrig sluta när jag väl börjat. Alltid ett glas i handen. Gärna två.
Jaja, ingen skada skedd förutom en och annan minneslucka framåt morgontimmarna.
Lyckades ta mig hem så det är ju ett plus.
Släpade mig själv in i duschen imorse. På med träningskläder och gick ut i regnet. 1½ timmes rask promenad nere vid hamnen gjorde susen. Gick av mig det värsta.
Länge sedan jag promenerade. Gjorde det ofta för ett par månader sedan. Lite terapi.
Tror faktiskt jag såg A. och B. idag. Kände igen bilen och lilla B. som tittade ut genom bakrutan. Såg inte om det var A. och hennes kille. Det var över på någon sekund.
Var det dem så såg de mig iallafall. Hon bör ha känt igen träningskläderna.
Det kändes tufft att se B. igen. Han såg sorgsen ut när han tittade ut genom bakrutan, snabbt försvinnande bort från mig, igen.
Att jag aldrig fick ta mitt förväl av honom känns nästan värst. Även om han bara är en hund.
Han var mitt första riktiga ansvar. Han var min. En regning söndag som denna tänker man tillbaka på alla våra nattliga promenader, B. och jag.
Kanske skulle kidnappa honom?

Råkade slänga iväg ett klassiskt fylle mess igår till Lilla Fröken. Hon var dessvärre inte i stan och kunde inte ställa upp med sina tjänster.
Hin sitter som bäst på msn och berättar vad hon vill göra med mig.
Fyllekåtheten tar min överhand! Tyvärr kan hon inte idag heller.
Fan jag hade ju skurit av henne men hon får nog finnas kvar lite. Jag har ju behov som alla andra?
Lär ju inte få något ragg på krogen om man kör i den stilen jag gjorde igår. Beställa in flaska på flaska och kröka ner sig med grabbarna. Håller inte.
Skärpning!

Ska man offra sig?

Utgång idag eller ej?
Har fått erbjudande om en mindre tillställning. Det är med mina gamla bekanta. I vanliga fall hade jag avärdat det direkt. Just nu är jag dock lite kluven eftersom det inte händer så mycket annat idag. Får funderar på det lite till.

Har gjort en runda på golfbanan idag. Otroligt skönt. Kunde dock ha varit där lite tidigare.
Bestämde mig för att gå hem. Tog 1 timme. Slank in på systembolaget 14.59 för påfyllning. Man vet ju aldrig om det blir krig.

Första semesterveckan har varit otroligt skön. Inga spektakulära äventyr direkt.
Åkte över en runda till Danmark en dag för lunch och avsluta ett ärende jag hade där.
Resan dit gick bra. Resan hem var värre. Tärngslen, alla idioter. Ångesten kom krypande. Men så kom jag på att jag behöver faktiskt inte göra det igen. Då kändes det bättre.
Hade en vän med mig över. Vi roade oss med att skicka sms till varandra där vi utmanade den andre att göra vissa obscena och direkt vidriga saker med olika med passagerare som vi hade runt omkring oss.
Bakom min vän stod en flyvärdinna, jag skrev ett mess där jag föreslog en sak han kunde göra med henne. När han läste det kikade flygvärdinnan över hans axel och läste det. Hon såg klart bekymrad ut.
Vad jag inte hade sett var att bakom mig stod även där en flygvärdinna som enligt min vän tydligt såg när jag skrev messet. Hon fick en konstigt min enligt min vän. Tro det ja.
De får skylla sig själva som läser över andras axlar.
Roligt var det iaf.

Njutning en onsdagskväll i augusti

Häftigt eller hur? Fängslande! Snart nog så! Kanske tar lite längre tid innan jag blir så grym. Men det kommer hoppas vi. Måste bara börja också. Mindre detalj

Onsdagkväll: Inget speciellt, kollar kite surfing filmer på tuben. Lilla Fröken strippar i webcamen och berättar massa snusk hon vill göra med mig och ska göra med sig själv i duschen om en stund. Tända ljus, en kopp kaffe och takida på godkänd volym.
En helt vanlig mysonsdag med andra ord. Inga konstigheter.

Handling och konsekvens. Sex eller giftemål?

Jag läser alltid ett antal olika böcker från olika genre.
Sedan väljer jag vilken bok jag vill läsa just för tillfället beroeende på humör. Skönlitteratur, finansbok, en språkbok, självutvecklandelitteratur m.m.
Man bör ha ungefär 3-4 olika böcker att välja på.
Just nu läser jag en bok om IKEA, en bok om ABB-kraschen, en bok som heter "Att äta eller ätas", en bok som hjälper dig att utveckla din flexibilitet, snabbhet och inovationsförmånga i karriären. Sedan läser jag även en bok om ett ungt par som köper en hundvalp(!?!?!).

Var en liten runda på biblioteket idag, läste lite snabbt i affärstidningarna. Letade lite böcker. Givetvis fanns inte en ända av de jag sökte. Hur fan är det möjligt på ett stadsbibliotek?
Får beställa dem istället.

På vägen ut mötte mina blickar en väldigt söt flicka. Vi log mot varandra, gick förbi och fortsatte våra liv på skillda håll.
Det är lite kusligt när man tänker på vad minsta lilla handling kan påverka ens liv totalt.
Vad hade hänt om jag hade stannat upp, vi hade börjat prata. Kanske hade nummer inknappats. Kanske en träff på det?
Tänk om det hade kunnat vara min framtida fru bara om jag hade stannat upp och börjat prata med henne. Eller kunde det helt sonika varit en inledning till svettigt sex?
Kusligt att tänka så.
Det är egentligen bara att tänka på gamla händelser för att få det bevisat.
Vad hade hänt om jag inte hade frågat henne den frågan?
Man kan inte låta bli att undra hur ens liv hade sett ut idag om man hade gjort el. inte gjort visa små små val här i livet.
Mitt hade förmodligen varit katastrof. Menlöst.
Cause and Effect. Tänk på det. Spännande. Kusligt.

"Den dumme är klok och den kloke är dum"

Detta citat bjuder jag på. Ett mycket tänkvärt citat som främjar framgång och ett övertag i många situationer.
Läs det igen. Begrunda det. Analysera det. Förstår ni vad jag menar?

Låt mig måla upp en bild för att göra det lite mer tydligt. Jag väljer en sekvens från en av mina favoritfilmer (en av allas), Gudfadern.

Famlijen Corleone håller ett möte med en mäktig knarklangare.
Sonny (den hetlevrade sonen i famlijen) fäller under mötet en kommentar för att visa knarkhandlaren att famlijen inte är några idioter och att han är tuff nog att säga det.
Efter mötet drar hans fader honom åt sidan och ger honom en skarp reprimand för att han varit så öppen och avslöjande inför någon som i framtiden kan bli en fiende. Han avslutar med att säga åt Sonny: "Låt aldrig någonsin mer någon utanför familjen veta vad du tänker!"
"Den dumme är klok och den kloke är dum"

Behöver sex, ASAP!

Jag känner hur det kryper i kroppen på mig.
När jag går genom stan flackar mina blicker åt höger och vänster. En par stora bröst där, en kort kjol där, en tajt stjärt framför.
Jag känner mig brunstig, kåt som ett jävla djur.
Jag behöver ha sex. Svettigt, hårt sex!
Jag vill slita av henne kläderna, lyfta upp henne mot väggen. Kyssa hela kroppen, låta mina händer utforska.
Jag vill känna hennes naglar mot mina bröstmuskler medans hon rider mig.
Fan vad kåt jag är.

Problemet är bara att jag för det första inte orkar gå ut idag. Brukar för den delen aldrig ha one night stands heller. Tycker inte att de är bra helt enkelt.
Det bästa sexet har man efter ett par gånger. Nykter. Då man känner varandra bättre, vågar lite mer.
Jag tänker inte falla för frestelsen att ringa Lilla Fröken. Hon ska förbli avklippt.
Antar att jag får bita ihop. Jag måste skärpa mig nu och ragga lite mer.
Har en tendens att bli väldigt nochalant när jag är ute. Sluta bry mig helt enkelt.
Måste ta mig samman. Nu: En kall dusch!

Blå, blå vindar...

Nyligen hemkommen efter en härlig helg.
11.55 i fredags kom chefen till mig och sa att det var dags. Jag skickade ut ett löjligt mail till några kollegor och tackade för tiden. Chefen eskorterade mig ut genom dörren och tog mitt passérkort. Jag var fri!
Åkte till mina föräldrar och firade min syster. Lekte med en hundvalp, samma sort som jag själv hade med A.
För ett år sedan kunde det varit min lilla valp. Likheterna fanns. Minnena kom upp till ytan som det brukar göra med associationer. Gäller att vara stark. Se framåt istället. Aldrig bakåt.
När jag märker att jag börjar tänka på svunna tider slår jag genast om mina tankar till något positivt som ska ske i framtiden. Brukar hjälpa faktiskt.

Lördag bar det av till Varberg. I ett hus med sjukt trevliga vänner. Badat, grillat och druckit absinth (kärt återseende!). Precis som sig bör en svensk sommar.
Ett och annat armschvep blev det också.
Jag trivs verkligen med mina nya vänner. Helt otrolig skillnad i intelligens på dem och mina gamla vänner. Jag får verkligen ett stort utbyte av dem.
Och att vi har samma härliga nivå på humor är ingen nackdel. Det blir många goda skratt. Många practical jokes.

Nu har jag semester och ska njuta av varje sekund. Ladda upp med energi inför hösten. Lär behövas.

Äntligen!!! The End!!!

Äntligen är det så dags! Visserligen 4 veckor tidigare men vad gör det?
Idag lämnar jag Danmark! Inget mer pendlande. Ingen mer trängsel med svettiga, dryga idiotiska mongolider på tåget.
Nu slipper jag stå ut med danska idioter varje eviga dag. Tröttsamma, carlsbergs drickande, technolysnande, feta idioter!
Endorfinerna pumpar genom min kropp, detta är sannerligen en stor dag!
När jag började jobba i Danmark i Februari i år visste jag inte vad jag gav mig in på, nu vet jag. Pendlingen höll på att ta kol på mig. 4 timmar om dagen. Inte värt det. Nu är det snart över, en sista resa.

Nu är det dags för 4 veckors underbar semester. Jag inleder med en helg på en väns landställe.
Det riktigt kittlar i fingrar och tår.
Nästan samma känsla som när man tänker på sin flickvän.
Dvs. tiden innan hon driver dig till vansinne. Efter det känner du bara den känslan vid tanken på att knyta slipsen om dörrhandtaget och sjunka ner.

Dra åt helvete jävla pendel och turist horor!!! I´m out!