Kung av världen...

Precis hemkommen och nerslagen framför tangentbordet, har varit på flygande fot sedan kl 6 imorse. Stor dag imorgon på många plan, har en viktig intervju med ett av världens största företag, ska bli jävligt spännande. Sista dagen på jobbet imorgon innan vi stänger ner kontoret, detta ska vi givetvis fira med berusningsmedel, kanske en utgång i grannlandets huvudstad hägrar. Annars möter jag nog upp för sedvanligt svenskt valborgfirande. Känner att det ligger rätt i tiden att lägga in en liten tur till dimmornas förlovade land. Jag kommer äga imorgon på alla plan!

Nattens låt...

Grymt band, grym video!

Återställd...

Äntligen känner jag mig lite i gammal god form igen, och då menar jag psykiskt, de senaste tidens sjudom har raserat en stor del av min fysiska form men den har jag börjat jobba på idag igen. Av någon jävla anledning har jag kännt mig väldigt positiv idag, blickat framåt, tagit stora steg mot ljuset i tunneln.
Jag känner lite att jag har på något sätt slutat känna mig ledsen över A. Istället kommer jag konstant på mig själv med att spela upp olika scenario i huvudet när vi återförenas. Sjukt det där hur man kan låta fantasin skena iväg, eller är det kanske inte bara fantasi? Förr eller senare kommer våra vägar att korsas igen. Jag vill så gärna ringa henne hela tiden men jag känner samtidigt att jag måste ha lite mer konkreta planer som jagkan berätta om, hur min närmsta framtid kommer se ut etc.
Efter hemkomsten från föräldrarna igår väntade en filmstund med ett livligt och trevligt sällskap, dock står jag fast vid att det inte kommer bli mer än så. Kan jag inte få A. så vill jag vara fri och ägna mig åt min karriär och åt mig själv. En entrepenörsmunk?
Men som sagt så tycker jag att det börjar ljusna för mig nu, fast å andra sidan kan det ju vara zoloften från slutet av förra veckan som sitter i, vem vet. Ljusa moln!

Tillflykt...

Sitter i föräldrarhemmet med ett glas rött och inväntar en hemmalagad supé á la mamma, ska bli grymt gott. En stor nackdel med att åka till föräldrarna är dock att de har valt att bosätta sig i världens jävla skithåla, merparten av invånarna verkar vara samhallanställda eller likvärdigt. Har fått erbjudande om utgång men jag tror jag stannar här och återhämtar mig, har även fått erbjudande om sällskap av den trevligare sorten både på hemmaplan och här i föräldrartrakterna, tror dock jag hoppar över det.
Har blivit en dag ute på golfbanan iallafall, skönt med lite frisk lantluft på vad jag faktiskt fick lära mig senare var en av Sveriges mest ansedda golfbanor. Jag var inte besviken.

Overkill...

Verkar vara på bättringsvägen nu, funderar dock på att ta tillflykt till föräldrarhemmet över helgen för lite ompyssling av min kära mamma, känns ju som ett bättre alternativ än att ligga på ensam på en soffa i en vännens lägenhet. Hoppas jag är frisk nog till på söndag för en runda golf.
Fick ännu ett samtal från VD.n, han undrade varför jag inte hade dykt upp, förklarade läget och då säger han att han skickat en kille hem till mig för han måste delge mig min uppsägning. Jag undrade så klart om det inte kunde vänta tills på måndag då jag kommer in, men nej, det var tvunget att delges idag. Så i skrivandets stund så kör en kille ifrån ett annat land hem till mig för att delge mig ett jävla papper med en uppsägning. Undrar om han känner att han har fått ett meningsfullt uppdrag?

Döende...

Fan vad jag mår skit just nu, fast denna gång är det rent fysiskt, verkar finnas en del orenhet som bara måste ur kroppen innan jag blir frisk. På det psykiska stadiet är det dock lättare, vet inte om zoloft bärjar verkar efter bara 1 dos men just nu så verkar alla obehangskänslor bara blockeras när jag tänker på något jobbigt, kanske en placeboeffekt, vad vet jag?
Är nästan helt säker på att min gode vän visste exakt vad zoloft var till för, han har ju trots allt sett hur jag mått den sista tiden. Snyggt försök att smygmedicinera mig måste jag säga, "hjälper mot magknip sa mamma", my ass!
Fick ett mess innan ikväll, någon vill träffas igen, någon meddelar även att det är seriöst som efterfrågas. Jag meddelade att jag absolut inte tänkte ge mig in i något serisöst. Nämnde dock inte att jag fortfarande älskar A. Lämnade henne utanför det. Hur kan man vilja ha det seriöst med någon man har träffat en gång? Och då under typ 4 natttimmar med vin och champange i kroppen. Det är över mitt förstånd.

Shit happens...

Läste en skön kommentar i en av böckerna jag läser i nu.
En aktiemäklare på investment banken Carnegie har klantat sig rejält och förlorat 15 miljoner på en blankingaffär för en kunds räkning. Historien updags i media och Carnegies dåvarande VD gör ett uttalande: "Carnegie kommer att ta den här förlusten, det hamnar på kontot "Shit happens"".
Så jävla klockrent, tror faktiskt jag ska börja anamma detta, att sätta upp saker och ting på "shit happens"-kontot. Ganska så vettigt faktiskt om man tänker på det. Sätt upp det på det kontot och glöm skiten och gå vidare.

Dagens låt...

Tvekade länge på om detta skulle få bli dagens låt, haha, men den är så jävla underhållande så jag delar med mig av den. Jag gillar framgång, det sticker jag inte under stolen med, men det finns fan gränser, eller finns det? näääää!

Drogad...

Inget jobb idag heller. Fick ett samtal från VD:n imorse om jag hade några planer på att dyka upp den här veckan, "vi får se hur det blir med det..." var allt jag svarade. Känns bra att kunna ta det lite laid back nu när man vet att man inte har något att förlora på jobbet. Har spenderat hela dagen nere på bryggorna i hamnen, jävlar vad skönt det var, har lagt till mig en härlig bränna på det också, sjukt att det fortfarande bara är april.
Mina sjukdomsproblem fortsätter dock, magen vägrar ge med sig, antingen är det ett magvirus eller så är det allt skit som stressar mig som slutligen tar ut sin rätt. Av någon anledning har jag börjat tänka väldigt mycket på A. den senaste tiden. Målar upp scenarion om hur vi återförenas, tänker på henne när jag ser olika platser, ja ni vet hur det är.
En vän bad min rangordna de 3 saker som stressar mig mest, jag kom fram till följande:
1. Jobbet-studera. Hur ska jag göra med detta?
2. A. Saknar henne som fan, men jag vill inte börja jobba på att få tillbaka henne innan jag vet hur jag ska göra i framtiden med nr 1. Jag vet att hon vill ha klara svar över hur min framtid ska se ut så det måste jag lösa först.
3. Lägenheten. Skoj som fan med en ny egen lägenhet men om jag börjar plugga så måste jag jobba som fan för att behålla den, så 3:an hör egentligen ihop med 1:an.
Lite huvudbry som ni ser...får lösa detta efterhand.
Fick mess av en gammal skolkamrat innan idag som vill ses på en fika efter hennes tentor är över, ska bli jävligt roligt, länge sedan jag pratade med henne.
Min vän hade dessutom ett botemedel mot mitt magont påstod han, han hämtade en karta med zoloft som hans mamma hade gett honom när han hade ont i magen...
Tyckte namnet verkade bekant i andra sammahang så jag googlade och fick det bekräftat: antideppresiva...
Men det passade ju jävligt bra in på mig så det fick slinka ner en iallafall. Vet inte om det gör någon nytta men känns inte värre just nu iallafall.

Stekig...

Mår fortfarande skit, någon jävla infektion som vägrar ge med sig verkar det som, eller så är det den senaste tidens nederlag som slår emot mig fysiskt nu. Vaknade imorse och stängde av alarmet och somnade om, alldeles för fint väder för att gå till ett jobb som jag friställs ifrån nästa vecka (är det bara jag som tycker att det låter som något som bara händer inom industrin? samhall?). Var ute på en lång promenad imorse och sen frukost på ett café. Hem om och slängde iväg en ansökan till ett jobb, släpade mig efter det ut i parken där jag på sedvanligt stekigt manér fördrev ett par timmar. Hela dagen har jag alltså umgåtts med mig själv...både bra och dåligt, gillar inte att vara själv för längre, lite sällskapssjuk av mig. Har fått ett erbjudande om att bli ompysslad idag, hade det varit A. hade jag inte tvekat, får se hur det blir med det.
Dagens låt:

Entrepreneur...

Sitter som bäst och planerar för att starta ett konsultbolag. Oavsett om jag ska börja plugga eller jobba för något annat företag så hade det varit ett intressant sidoprojekt som jag hoppas kunna driva fullt en vacker dag...med lönsamhet ska tilläggas.
Läser en intressant bok om börsbubblan som sprack i början på 2000-talet. Där fanns ett citat från en av Sveriges senare moderna entrepenörer, nämligen Johan Staël von Holstein. När han träffade riskkapitalister kunde de säga till honom:
"Du har rätt analys, Johan, men det är fel land. Vi har inga idéer, världens sämsta politiker, världens sämsta valuta. Det är kört för Sverige".
Jag är benägen att hålla med även om vi har en ny regering som gör sitt bästa (nåja...) för att städa upp i sossarnas bidrags-Sverige.
Mitt sug att starta upp ett nytt liv utomlands gror för varje dag.
Idag fick jag ett mail från ett av våra grannländers allra största företag som vill mötas för en intervju nästa vecka, ska bli mycket intressant, kanske kan leda till något konrekt.
Detta kan vara mitt mest seriösa inlägg någonsin (wow, efter en hel månad), så jag passar på att jämna ut det hela med att jag känner ett stort sug efter en plats på en utservering i hamnen med något stärkande att dricka. I am on the run!

The sun is shining...

Solen skiner och jag skiter i jobbet. Känner mig fortfarande lite som en reumatisk 80 åring en regning söndagseftermiddag, ska dock försöka ta mig ut i någon närliggande park med en bok, lite musik och insupa solstrålar. Får se framåt kvällen om jag orkar ta mig samma och träna lite, jävligt sugen men kärringen inombords mig säger stop. Känns skönt att sommaren äntligen börjar komma, så jävla trött på kylan. Minns förra sommaren då A. och jag ibland smet ut i parken på lunchen och ägnade oss åt diverse aktiviteter som åtminstone ger dryga böter, i vissa fall t.o.m fängelse. Vad hade man inget gjort för att ligga där i gräset under solen igen med henne.

Zombie...

Vet inte vad jag ska säga om den gånga helgen. Blandade känslor kan man väl säga, trevligt med uppskattningen dock. Sitter som bäst och försöker styra upp min framtid. Jobbar på två spår, söker en del toppjobb, får jag inte något av dem så blir det universitet i höst.
Känner mig som en jävla zombie idag, ont i musklerna som en gammal kärring. Kanske är det den senaste tidens turbulens som börjar ta ut sin fysiska rätt (det psykiska gick åt helvete för länge sedan, tack A!). Eller så är det bara 3 raka dagars vin/champange pimplande som tar ut sin rätt. Ramlade in lite snyggt på kontoret kl 10 idag, gick igen kl 14, vad ska de göra? sparka mig? to late!
Jag pendlar hela tiden mellan känslan av att falla isönder och känslan av att det finns hopp, ett ljus i tunneln. Lutar mer och mer åt det senare, skönt att för en gångs skull bara behöva fokusera på mitt alldeles egna liv. Kan jag bara få tillgång till lägenheten snart så kan jag verkligen lägga all koncentration på mig själv och mitt nya liv...my brand new name...



Njut av detta mästerverk en kväll som denna!

Sunday, bloody sunday...

Blev förhållandevis lugnt och stila igår, en flaska rött och lite bubbel och en drink ute på krogen. Intressant afton igår, en ny bekantskap, trevligt för stunden, inget för mig i längden dock. Har egentligen en planerad dejt senare idag, tror jag hoppar över den och flyr till mina föräldrar för en söndagsmiddag. Kollar så att mina Gucci aviators sitter prefekt, pluggar i ipoden och så lyfter jag. Fly away to the other side.

Aftonens låtval...

i väntan på utgång eller ej värmer jag upp med detta lilla mästerverk!

Fine wine...

Sitter här i min ensamhet och avnjuter lite rött. Ska förmodligen möta upp en kompis på stan sedan för ett liten runda. Alternativt får jag sällskap av det andra slaget ikväll. Vi får se hur det hela förfar. Har precis installerat google analytics, ska bli intressant att se om det är några vilsna själar som hittar hit eller jag helt enkelt sitter och skriver för mig själv, till mig själv. Spännande!

So I run, hide and tear myself up, Start again with a brand new name...

Sitter och funderar på framtiden. Jag vill börja om mitt liv, en helt ny start, ett helt nytt land?
Just nu tänker jag att jag ska plugga 3 år till och förhoppningsvis jobba under tiden. Efter det siktar jag på att få en trainee tjänst på något multinationellt företag så att jag kan bosätta mig utomlands. Tänk att få skapa ett helt nytt kontaktnät, helt nya vänner, bara få börja om. Så kommer det kännas. Så ska det fan bli! Det sjuka är att när jag tänker på det så tänker jag många gånger i A. i bilden, och B. också för den delen. Lurviga lilla B, honom saknar jag som fan. Våra nattliga promenader tillsammans, bara han och jag, på promenad genom stan. Saknar honom på morgon när jag vaknar, han vaknade alltid när vi gjorde det, sprudlande av liv. Fan vad jag saknar A. på morgonen, hennes varma andedräkt mot mitt bröst. Fan, nu spårade jag ur rejält här märker jag. Skulle bara berätta om mina framtidesplaner, jaja, håll till godo med lite misär också.

Diagnos: Messed up!

Sitter i solen, nya gucci aviator på och ipoden ipluggad. Börjar skaka av mig gårdagens sviter. Drinks, drinks, drinks...och ett ex. Var ute med 2 goda vänner och drack drinkar när plötsligt en av dem kommer från toaletten och säger att A. sitter bakom mig . Helvete, tänker jag. Kan man aldrig få vara ifred. Bestämmer oss för att dra snabbt, orkar inte träffa henne. Men bara för att göra mig sedd går jag en runda på toaletten och sen drar vi men då var hon borta. Fick ett samtal från henne imorse då hon undrade var jag inte hälsade på henne på hela kvällen. Hon hade tydligen suttit där i 6 timmar utan att jag sett henne, varför i helvete hälsade nte hon då? Kröp samtidigt fram att hon nu har börjat träffa någon, kändes sådär fräscht att få reda på det. Ännu ett slag i bröstet för mannen som bär världen på sina axlar. Undrar när jag ska bebarbeta A. Det är så mycket skit i mitt liv nu att man bara kan fokusera på det som är mest akut och det är jobbet. När väl allt det har löst sig och jag har en klar plan att följa kommer jag säkerligen få den riktiga duschen efter sviterna med A. Så här ser det ut för tillfället för mig, den ena misären efter den andra avlöser varandra. Ser ett litet litet ljus i tunneln, men det är fortfarande en jävligt lång väg fram till andra änden av tunneln. Men det ska fan gå!

Flanerar i fabblernas värld....

Sitter här med ipoden i öronen och ett glas (flaska) rött i handen. Har min väns lägenhet för mig själv resten av veckan då han befinner sig på annan landskod. Har precis tankat ner lite nya alster från konstanta favoriterna Breaking Benjamin och 30 seconds to mars, de ljuva tonerna glider in i örongången som om de vore smorda med glidmedel, ljuvligt! Så nu när jag äntligen har fått lite ensamtid så känner jag mig självklart jävligt ensam! Vad annars? Jaja, vi får väl se om de stampade druvorna kan hjälpa mig i den saken.

Dagens låt...

Favorit i repris, men denna har gått på helvarv hela dagen. Texten talar till mig, den representerar precis vad jag känner just nu. Jag är fan på bristninggränsen nu. Jag är så jävla trött på allt och alla. Pratade med A. idag, berättade om hur jag tänkte nu i framtiden och som vanligt så får jag inget som helst stöd av henne. Hon har nog fan aldrig uppmuntrat någon av alla mina planer, utan bara klagat, klagat och klagat lite till. Hur i helvete kan man älska någon som aldrig stöttar dig? Helt jävla oförklarligt...men jag gör det ändå. Förmodligen är det en del av min destruktiva sida.

Domen...

Domen lyder att fr.o.m 1 maj är hela kontoret friställt. För min del betyder det att jag får 1 månadslön utöver det. Under omständigheterna är det godtagbart, har dock fortfarande som mål att avlägsna lite inventarier av olia storlekar och värde innan jag lämnar in nycklarna och passerkort. Ett sista "Up yours!" kan man väl säga.
Som det ser ut nu står jag fortfarande vid ett vägskäl i livet, men det enda som skulle kunna få mig att inte återvända till universitetet vore ett toppjobb med jävligt bra karriärsstege. Har en del på gång, får se vad det må leda till. Skulle bara vilja ha ordning på allt nu och för en gångs skull bara slippa den här jävla ångesten av ovisshet. Men å andra sidan, vad fan vore livet utan utmaningar?

Visdomsord...

Vet ni vad verkligen hatar? Människor som vill framtså som smartare och visare än vad de i själva verket är. T.ex finns det otaliga personer på kontoret som på msn har lagt ditt ett visdomds ord efter sitt namn... Något som de givetvis har stulit rakt av från närmsta filofax eller kalender där det står ett nytt varje vecka. Jävla mongolider! Gå tillbaka till att ha kommentarer som "ooooohhh vilken helg jag har haft!" så att vi andra kan fortsätta att prata skit om er, framför er...just det...det gör vi ju ändå!?

Den som väntar på något gott...

..väntar åt helvete för länge. Nu vill jag bara ha ett besked ifrån jobbet när fan man kan gå hem och aldrig återvända. Har dessutom dragit upp lite planer på att plocka på mig lite inventarier innan jag lämnar faciliteterna för gott. Hoppas verkligen på att vi blir friställda så man kan hålla sig borta därifrån men ha lönen i behåll och samtidigt skaffa sig ett nytt jobb. Den som lever får se!

Nattens låt...

Ett steg famåt...

Så nu är ansökningarna till universitetet inskickade. Som det ser ut nu blir det alltså att återvända till föreläsningssalarna till hösten och jobba extra som konsult så mycket det går. Måste finansiera min nya lägenhet på något vis, funderar även på att sälja mig till rika gamla damer för en rekorderlig ersättning. Det enda som skulle kunna få mig bort från studietankarna är ett jävligt bra jobberbjudande, ett företag som är i rekryteringstankar vill mötas för en intervju på onsdag. Får se vad det kan ge. Nu lämnar jag in för i afton, godnatt.

Kvällens låt...

Team Samhall?

Jag behövde verkligen den här helgen. Jävligt befriande att lite spontant boka en plats till Sthlm, timmen senare sitta på planet och flyga mot nya mål. Behövde verkligen ett miljöombyte och bara koppla bort alla problem på hemmaplan. Hamnade först ute i skärgården för lite avkoppling. Lördagen bestod av en mindre sammakomst för att sedan bege sig in mot stureplan och utforska utbudet. Helt okej faktiskt, hamnde bl.a på East, skön loungekänsla, dock inget dansgolv. Hamnade till slut på ett dansgolv på något annat ställe, slutade dock med att jag blev utslängd av vakterna runt småtimmarna. Gjorde sak samma, gick och käkade och tog sen en taxi tillbaka till skärgården. Tror sällan att jag har haft så många olika kvitton i fickan på samma gång, struntade i att summera kvällens utgifter, bättre att inte veta. Kvällen vart dock allt som allt jävligt lyckad och underhållande.
Ramlade in genom dörren på hemmaplan igen närmre småtimmarna inatt så nu är jag jävligt sliten. På flyget hem befann sig även något handbollslag från elitserien, jävla efterblivna apor, Team Samhall kan det ha varit. Ett konstant brölande från idioterna, kan inte vara lätt att vara så efterblivna och klara en hel flygresa på ett civiliserat sätt. Inte för att jag någonsin har haft några högre tankar om handbollsspelare men det här gjorde mig verkligen mållös. Pinsama efterblivna helveten, tittade mig omkring för att se om deras ledsagare fanns med, men tydligen hade aporna tillåtelse att flyga själva...Tänk er chartermongolider så har ni en ganska bra bild av vad jag fick genomlida sent denna söndagnatt som gick i bakfyllans tecken.

Spontanitet är en dygd...

Känner mig sjukt uttråkad och har inte mycket att se fram emot i helgen. Sitter därför som bäst och köra en spontan resa till Stockholm. Flyget går om 3 timmar så det börjar väl bli dags att bestämma sig. Försöker få med en god vän på denna lilla resa också. Känner verkligen att jag måste komma bort från allt ett litet slag.

So I run, hide and tell myself
I'll start again with a brand new name
And eyes that see into infinity
I will disappear

Murphy hade rätt...

Lagen om alltings jävlighet; allting som kan gå fel gör det förr eller senare.
Om det inte hade varit för att jag igår hade tankarna på att jag senare på kvällen skulle skriva på kontraket för lägeheten hade man förmodligen funnit mig under mitt skrivbord i fosterställning.
Måndag morgon, man trillar in lite förstrött på kontoret runt niosnåret. Öppnar sin mail och ser att det kallas till "informationsmöte" för hela avdelning en timme senare, redan då började jag ana ugglor i mossen.
Budskapet var enkelt : "Hela kontoret är varslat om uppsägning!"
Tack så jävla mycket! När en sak löser sig kommer nästa käftsmäll...
Satte mig genast och uppdaterade mitt CV och laddade upp det på ett par rekryteringssajter, som tur är ser arbetsmarknaden jävligt bra ut inom mitt område.
Nu har jag två alternativ dock, antingen ett nytt likvärdigt jobb med högre lön och plugga på kvällarna eller plugga på heltid och jobba vid sidan av.
Slänger in en ansökan till universiteten iallafall så får vi se vilket det blir.
Det är tur att man endast har två testiklar...annars hade förmodligen den tredje också blivit insparkad nu så bra som allt flyter på nu...

The walk of shame...

Efter en stadig fruskost för att mätta magen efter gårdagens vin-safari bestämde jag mig för en promenad i hamnen. Väl ute genom porten möter jag en tjej, ca 25 år. Tjejen såg lite sömndrucken (bakfull) ut och hon hade något skammfullt i blicken. Hon hade precis tagit sina första stapplande steg på "the walk of shame"...
Jag var den förste hon mötte på denna skammfulla väg, hon mötte min blick och hon såg på mig att jag visste, den blicken hon mötte var nästan som om jag hade varit med där i sängkammaren. För henne måste det ha känts som att jag satt i en fåtölj i hörnet av det mörka rummet och betraktande denna skammfulla händelse.
Efter att hon snabbt mött min dömmande blick som sa: "jag vet nog vad du gjorde inatt din smutsiga lilla flicka", sänkte hon genast huvudet och gick vidare längs hennes skammfulla väg hem. 5 meter längre ner längs kullerstensgatan mötte hon nästa person...
Its a long and shamefull road home...

Listen and love...

Reflektion...

Vad är det för fel på alla dessa sosse/samhall/nagelteknologs-människor som förpestar samhället idag? Dagen till ära tog jag bussen till mina föräldrar, det verkade vara en samhallkongress eller liknande på bussen. Jag kände en egendomlig lust att pissa på alla, kanske är jag bitter, kanske är jag bara lite bättre än alla andra, vem vet?
Men sedan slog det mig: Om det är Samhallkongress på denna buss, betyder det då att även jag är en Samhallanställd? Funderade ett par ögonblick på att ta nödhammaren i taket, slå isönder en ruta och på bästa actionhjälte manér slänga mig ut genom den rullande bussen. Dock tänkte jag om och vred upp voymen på Breaking Benjamin ett par steg och blundade. Det kändes som en skyddsbubbla runt mig som de Samhallanställda inte kunde nå, en safezone.

Visit...

Passade på att besöka min kära familj för en middag igår kväll, det var trevligt, många intressanta diskussioner och en del vin på det. Passade på att sova över för att ta en golfrunda på förmiddagen. Härligt trots allt jävla regn.
Trots att livet i övrigt går bra nu så kan jag inte släppa A. Jag älskar henne fortfarande, men det känns verkligen som om det aldrig kan bli vi igen, vad fan ska man göra? Hur fan glömmer man bort henne? Vill jag ens glömma borta henne? Only god knows why...

Framgång...

Lägenheten är i hamn! 8.30 igår morse faxade jag in min ansökan med ett bifogat personligt brev om varför just jag skulle få denna eminenta lägenhet. 11.30 ringer mobilen och jag meddelas att lägenheten är min. Ett förstahandskontrakt i denna storstad på 3 timmar! Inte illa om jag får säga det själv, och det får jag.
Nu ska jag bara övertyga nuvarande hyresgäst att han lika gärna kan flytta innan uppsägningsdatumet.
Det går bra nu...

Judgement day...

Berättade för min kära mamma idag att jag för snart två veckor sedan förlorade nästan hela mitt liv; flickvän, lägenhet och hund. När jag berättade för min kära mamma om hur jag hanterade det hela, genom att jobba stenhårt, träna stenhårt, planera, dvs hela tiden sysselsätta mig med meningsfulla aktiviteter och sova 4 timmar om natten blev hon orolig för att jag skulle gå in i väggen. Och då berättade jag dock inte att jag vaknar minst 1 gång i timmen av mina mardrömmar, drömmar om henne, the one that got away...

I brist på annat...

Song of the night!

Walking the line...

Nyligen hemkommen från en promenad vid havet mm. Dessa promenader på 1-2 timmar är en ny företelse i mitt liv (som så mycket annat), Morgon som kväll promenerar jag, Breaking Benjamin i öronen, brisen mot ansiktet. På något sätt renar dessa promenader själen, man får tid att tänka, ibland skrika. Ett sätt att döva ångesten helt enkelt...tro det eller ej.

Song of the day!

Just another day in....hell?

Projektet gick igenom som tur vart, lägenheten får jag fortfarande vänta på.
Igår hade jag en riktigt dålig dag, gick mest runt och vart förbannad på allt och alla.
Försökte få ut lite ilska på gymmet...fungerade sådär, kom hem och vände i dörren för en 2 timmars promenad nere vid havet. Det hjälpte till att dämpa min ilska.
Idag var jag hos min numera föredetta flickvän för att det sista av mina saker. Det var tungt, mycket tungt, så mycket minnen i varenda liten sak. Hon valde att inte närvara så efter att jag hade packat ihop mig själv och stod för att stänga dörren en sista gång slängde jag in nycklarna och gick mot solnedgången.
För 1 år sedan ganska så exakt träffades vi, sen gick det utav bara farten...inom kort gick jag från att dela en stor lägenhet i centrum med en kompis, festa 3 dagar i veckan till att vara sambo och en liten hundvalp att ta hand om. Hur gick det till?
Som av en händelse sitter jag nu återigen i lägenheten som jag lämnade för kanppt 1 år sedan med alla mina saker, det känns nästan som om att det sista året aldrig har hänt. Men jag är en helt anna person än jag vart då. Uppskattningsvis har jag mognat 10 år det senaste året, det behövde jag, helt bortkastat var det alltså inte...?