D-day

Imorgon hoppas jag på två bra besked: Ett OK från min chef att köra igång ett projektförslag som jag har lagt fram, jävligt intressant och vinstgivande projekt. Den andra nyheten jag vill höra är att jag får lägenheten som jag tittade på i fredags. Ska man nu tvunget behöva starta om sitt liv så vill jag göra det så snabbt som möjligt. Känns lite tröttsamt att bo på polarens soffa, dock tacksam för inviten.

Samhall och nagelteknologskonferens?

Var ute och åt en god middag med en god vän igår. Vidare hem till honom för en flaska vin och seriösa diskussioner om både det ena och det andra. Ytterligare två vänner anslöt och vi gjorde oss redo att möta natten...dock blev jag nerröstad när det gällde val av uteställe. Jag klarar helt enkelt inte att stampa runt på ett jävla indiepop ställe med indiepoppare, emokids, bohemer och annat löst sammansatt pack så jag valde att inte hänga med.
Tittandes på någon dansk film om några misslyckade whitetrash ungdomar klarade jag helt enkelt inte sitta still längre så jag ringde upp en god vän och beslöt mig för att möta upp med honom på ett uteställe. Detta visade sig vara totalt slöseri med tid...hela stället var fyllt med Samhall-anställda och nagelteknologer...Welcome to hell...

Spending all the money...

Varför är det så skönt och tillfredställande (iaf för stunden) att spendera pengar?
Förmodligen är det ett substitut för något annat (brist på sex!), eller möjligtvis ett sätt att döva ångesten som då och då infinner sig...(kanske en kombination).
Visst kändes det bra att köpa en ny svindyr klocka men ändå finns ågensten och bitterheten kvar...den som grundar sig på att på en och samma gång förlora sambo, hund och bostad...
Det är tungt, mycket tungt...känns som ett gigantiskt misslyckande.
Så länge man sysselsätter sig med diverse övningar så kan man för det mesta trycka tillbaka ångesten, sekunden då man sätter sig ner utan mål så får man en dusch av ångest och ensamhet.
Vad hade man inte offrat för att känna fukten av hennes andedräkt på mitt bröst igen...