Några ord

Jag har tagit tillflykt till föräldrahemmet över jul. Skulle egentligen åka hem tidigare idag men beslöt mig för att stanna.
Kände att jag behöver vila upp mig lite. Och helt ärligt finns det inget bättre ställe än denna håla som gud glömde.
Idag var jag ute och gick i en timme med min syster. Jag såg två personer. En av dem var min syster...
Alltså perfekt om man vill komma undan massorna.
 
Dock börjar det givetvis krypa innanför mitt skinn. Man är verkligen begränsad här.
Fantasin flödar inte direkt. Inspirationen stendör. Levande död är nog en bra term.
 
Visserligen behöver jag vila min trasiga själ, men jag känner verkligen för att ta en taxi hem. Ut och kröka ner mig denna utgångarnas dag.
Bara för att känna att jag faktiskt lever. Å andra sidan hade jag kännt mig död imorgon istället.
Men det känns bra att hoppa över denna svenska krökardag. Jag dricker inte när man säger till mig att dricka. Jag dricker alla andra dagar.
Jag är en rebell.
 
Men imorgon måste jag åka hem. Jag står inte ut längre. Vara mer död än levande.
Jag har varit riktigt trött den senaste tiden. Tror att det beror på att jag inte får aktivera min kropp så mycket som jag behöver.
Min skada är nu redo att börja rehabtränas. Äntligen! Otroligt skönt.
Känns som att jag har gått på halvfart den senaste månaden.
Helt jävla ohållbart!
 
Till sist ett par ord om champagne (bara för att jag är så jävla sugen på ett glas Bollinger nu):
Av någon anledning dricker majoriteten av svenska folket endast champagne på nyår. Eller nja, att som många kalla Cinzao, detta sötsliskiga avskyvärda helvete, för champagne är en direkt styggelse och borde vara straffbart med en offentlig piskning.
Champagne är inte speciellt dyrt om man inhandlar det på vår fina statliga inrättning. Fler borde unna sig en flaska fin årgångschampagne istället för den där bag in boxen varje fredag-lördag.
Sen finns det ju de eminenta Onoff-stekarna som väljer att lägga sin samlade årsinkomst på en flaska champagne varje sommar i Båstad och Visby, endast för att spruta ut dettta på omsvärmande spritluder. Detta i tron om att omgivningen på något vis ska tro att de har pengar, osäkerhet är ordet. Jävla retarderade fanskap.
Champagne är ett hantverk som det ligger mycket jobb bakom och ska avnjutas med respekt.
Men någon vidare känsla för stil lär aldrig majoriteten av svenska folket aldrig få. Bättre att de håller sig till sin bag in box.
Avslutar med detta citat av Madame Bollinger:
 
"Jag dricker champagne när jag är lycklig,
och när jag är ledsen.
Ibland dricker jag när jag är ensam.
Har jag sällskap anser jag att champagne är självklart.
Jag smuttar gärna på ett glas när jag inte är särskilt hungrig,
och jag dricker alltid champagne när jag vill ha något att äta.
Annars dricker jag aldrig champagne
- utom när jag är törstig..."