Minnen

För ett år sedan exakt var granen klädd.
Julklapparna låg under granen.
Champagnen stod uppkorkad på bordet.
Löjrom, lax, patej och allt annat vad julen hör till stod uppdukat.

Hunden låg på den vita fällen nedanför bordet.
Mittemot mig satt den vackra A.
Jag kom till att stanna upp under denna julmiddag på tu man hand.
Tittade mig runt, tänkte "hur hamnade jag här?"

Det kändes inte riktigt som jag, men på något vis njöt jag av den stunden.
Jag kände mig som hemma.
Som att jag tillhörde något.
Mitt gemytliga hem.
Som att befinna sig i en dröm. God eller dålig var svårt att avgöra.

Det tog inte lång tid innan den drömmen slutligen sprack. Ett hemskt uppvaknande.

En livstid har passerat sedan dess.
Minnen som detta ska inte besegra mig.
Minnen som detta kan dra åt helvete.
Ikväll är jag ensam, ikväll är jag stark.