En dans med djävulen

Då var det avklarat. Fest i dagarna tre. Kroppen känns som en 90 årings.
Huvdet som att det har dunkats mot en tegelvägg upprepade gånger.
Ett något trasigt allmäntillstånd.

Efter tillställningen hos en vän hamnade vi på ett uteställe.
Där "dansade" jag väldigt mycket med en bekants flickvän.
Av någon anledning så har vi båda en tendens att dansa med varandra halva kvällen när vi är ute. Det är väldigt mycket beröring inblandat.
Tredje gången som detta händer. Och då ska det tilläggas att vi bara har träffats tre gånger.
Ingenting har egentligen hänt mellan oss men om jag vore pojkvännen hade jag inte uppskattat att min flickvän betedde sig så med andra.
Det är en mycket underlig historia då vi är helt och hållet olika.
Men av den anledningen så har vi roligt när vi pratar eftersom vi aldrig håller med varandra om något.
Opposites attract.
Pojkvännen däremot är en nojig fjant som är orolig att jag stöter på hans flickvän (vilket jag faktiskt inte gjorde, medvetet iallafall).
Han vågar inte säga det rakt ut, istället maskerar han det med skämtsamma kommentarer. Vilket blev lite väl uppenbart att han var nojig då han upprepade det med fem minuters intervaller så fort jag var i närheten av henne.
Allt jag gjorde var att igonera honom och hans uppenbara osäkerhet.

Vill till sist be om ursäkt för detta inlägg. Det är varken bra eller vettigt men jag klarar inte av att sätta samman några vettigare meningar idag. Det går bara inte.
Det är alltså så här det känns att vara modebloggare?