Denna dagen...

Nyligen hemma efter 12 timmar på kontoret.
Jag känner mig blödig idag.
Jag känner mig tom idag.
Innan ikväll råkade jag förvirra mig in på lite gamla bilder.
Hittade en del bilder som var från förra julen.
Det är verkligen helt sjukt vad mitt liv har förändrats det senaste året.
Det finns verkligen inte mycket kvar att mitt gamla jag, mitt gamla liv.

Förra året hade jag vad man kan kalla ett liv. Utåt alltså.
Det fanns en gran, stor och fin. Under granen låg det julklappar.
I fönstret hängde moderna, dyra stjärnor.
Ännu dyrare ljusstakar.
A ville ha det så.
Flickan hade både klass och smak.

Kan knappast tro att det är jag på bilderna. Mitt hem. Jag känner inte igen mig.

Hittade foton från när B var valp.
Det där är nog det mest osannolika av allt.
Att jag har haft en hund.
Ett helt annat liv med sambo och hund.
Det känns snarare som en sjuk fantasi.
Men allt är sant. Allt finns där. På foto.

Även om minnen bleknar, känslor försvinner finns det ändå etsat där någonstans.
Man blockerar det snarare. Bygger upp en mur framför den där väggen med minnen.
Ibland raseras muren framför väggen och man kan åter igen skåda de för stunden förlorade minnena.
Med det kommer en känsla, en doft.
En helhetsbild byggs upp.
Av det förgångna.

De gånger när muren faller och allt kommer fram igen, det är då man har dagar som denna.

Den här dagen kan dra åt helvete.