En kan inte hjälpa att undra

Gårdagen, gårdagen var inget vidare. Förlorade en del på onödiga positioner och för tidigt utlösande spärrar (förtidig utlösning är visst ett vanligt problem bland unga män...har jag hört...).
Hoppas att jag kan gå jämt med hjälp av US i eftermiddag.
 
Annars har veckan varit bra. Har än så länge besökt gymmet två ggr och träffat S-J en gång.
Och inte en droppe alkohol! Har faktiskt inget sug efter det heller.
 
Min vän som jag genomför denna vita vecka med började redan i onsdags att vackla. Han vill gå ut idag men jag har gett honom definitivt nej. Han skyller på att han varit hemma hela veckan och måste komma ut lite. Dock behövs det inget geni för att räkna ut att det är för en viss tjej vill ut som han ger med sig. Mycket svag karaktär.
Dock hans problem. Jag håller mig på mattan iallafall.
Tycker det är konstigt attjag inte har suget alls. Kan bero på att förra helgens bravader gör sig konstant påminda, tar bort suget direkt.
 
Jag drömde något obehagligt imorse. Drömde att jag var tillsammans med A. igen. Att vi fick en son. Jag bar runt på min son med stolhet med A. vid min sida. Visade upp honom för alla. Men så plötsligt vänder sig A. mot mig och säger något i stil med: "Nu tar jag honom måndag till fredag så får du ha honom under helgen". Sen försvann hon med vår son.
Jag stod paralyserad kvar med händerna fortfarande formade som en vagga där min son vilat. Mitt leende försvann från läpparna och jag sjönk snabbt genom marken medans jag såg A.s ryggtavla försvinna bort från mig.
Aldrig drömt något liknande förr, inte vad jag kan minnas iallafall. Vet inte vilket som skrämde mig mest. Att ha ett barn eller att A. tog barnet från mig och gick iväg?
 
Jag funderar fortfarande på hur det skulle vara att möta henne igen.
Som jag har skrivet förr så såg jag henne sist när hon gick ut ur vår lägenhet med vår hund.
Vi var fortfarande tillsammans då, sen såg jag henne aldrig mer.
Förmodligen är det därför jag inte kan släppa henne riktigt.
Känns som att det finns något ouppklarat mellan oss.
Dock är jag kluven om jag någonsin vill se henne igen.
Trots att det var tidigare i år så har mycket hänt sedan dess.
En del av mig vill berätta och visa henne vad jag har åstadkommit, en annan del vill bara be henne dra åt helvete.
Undrar hur hennes liv ser ut nu?
Känner jag henne rätt så har säkert en hel del hänt i hennes liv med.
 
One can´t help to wonder...