Måndagsreflektion

Den här helgen var en av de bästa på mycket länge.
Upptäckte på fredagen vid fem tiden att jag var ensam på kontoret. Drog upp volymen på oanständig nivå, rotade fram ett glas vin från skafferiet.
Lutade mig tillbaka och slappnade av innan jag lämnade kontoret runt halv sju.
Fredagen fortsatte sedan i mycket trevligt sällskap. Skönt med lite närhet.
Som sagt förr har jag inga avsikter med henne, jag tar det som det kommer helt enkelt.
 
Efter gymmet på lördagen drog jag och en vän på en liten roatrip. Hamnde ute vid kusten i någon populär sommarstadshåla. Fortfarande härligt väder så det vägde upp.
Kvällen och natten avslutades i dans. Grymt drag med en av landets bästa DJ-duo som blandade in liveinstrument i det hela och skapade en magisk stämning.
 
Till skillnad från förra helgen var jag anständig hela kvällen.
Fastnade på dansgolvet istället för baren. En vodka on the rocks kunde jag dock inte undvara.
Var rädd för att stället skulle invaderas av lönehelgens sedvanliga partydödare.
Folk som inte klarar av att föra sig bland folk, som drabbas av avundsjuka, svartsjuka med mera verkar krypa fram ur sina hålor just denna helg varje månad. Men denna gång stördes jag inte direkt av något sådant.
 
Liten efterfest på det, där en vacker ung brunett somnade i min famn.
Jag hade dock tänkt mig mer och drog så fort jag fick klart för mig att det inte skulle bli något mer där. Hon hade tydligen pojkvän. Visste jag inte att det fanns flickor som fortfarande brydde sig om det?
Hade jag varit hennes pojkvän så hade jag dock inte uppskattat det som utspelades mellan oss under kvällen. Så nej, riktigt så lätt klarade hon sig inte.
Min vän som höll i efterfesten ringde mig när jag kom hem, tjejen hade vaknat och upptäckt att jag var borta. Hon ville att jag skulle komma tillbaka. Men icke.
Kändes mest som att hon ville ha bekräftelse. Gynnade inte direkt mig.
 
Mina vänner har en anekdot om mig. En relativt ny.
I ett av de gäng som jag brukar umgås berättar man gärna "roliga" anekdoter om varandra, gärna saker som utspelas på fyllan. Detta dras sedan till sin spets. Alla har just nu väldigt roligt åt mig.
Det de inte vet är att det är ren lögn. Något som jag valde att ta på mig för att ta bort fokus och misstankar om vad som verkligen hände den kvällen.
Vissa händelser fick mig att snabbt dikta ihop en något trolig historia för att klara mig ur situationen. Att det verkligen fungerade förvånar mig än idag.
 
Då denna anekdot utspelades gjorde jag i själva verket något helt annat, med någon annan. Denna person är en person som ´vid tidpunkten betydde oerhört mycket för min bästa vän.
Jag gjorde ett litet felkliv kan man säga. Ångrar inte det dock. Det fanns inga skyldigheter dem imellan.
Men jag blir påmind om denna händelse varje gång någon drar upp anekdoten, vilket händer väldigt frekvent.
Jag spelar med, förlöjligar mig själv medans jag tänker: "ni skulle bara veta vad som verkligen hände, då hade ni inte suttit där och skrattat lika högljudt."
Så skrattar jag med, drar av en kommentar och tänker vidare "fan, vad skönt det var"...