"Hej dagboken!"

Ja ungefär så kan man skriva. Jag har en brinnande känsla att jag vill skriva av mig om mitt arbete. Noga och specifikt om alla händelser och reflektioner. Men det kan jag ju inte. Det skulle kunna få ödesdigra konsekvenser.
Inget som jag vill riskera då jag har världens bästa jobb.
Så nu har jag bestämt mig för att börja skriva en dagbok. Skriva ner allt som harmed jobbet att göra som jag anser värt att nämna. För att kunna gå tillbaka en gång i tiden och se hur mina tankar var då. Se hur jag har utvecklats.
Detta är dock inget som jag kan skriva ner på internätet.

Därför dagboken. Bloggen kommer jag ha kvar för att skriva om mitt privatliv. För att få skriva av mig och få utlopp för mina tankar.
En och annan anekdot från jobbet kan jag bjuda mig själv på, men det räcker.

Vissa kvällar sitter jag och tittar igenom mina gamla inlägg. Läser om mina tankar.
Hur det svänger fram och tillbaka. Hur jag tagit mig upp från botten och börjat bygga på något värdefullt.
Många inlägg är helt värdelös, mer av karaktären "Hej, idag har jag...".
De skrev jag nog mest av ren tristess.
Men i mångt och mycket är det djupt intresssant för mig att läsa om mina egna skruvade tanknar. Hur jag kastas mellan hjälplöshet och hopp.

Evolution.