Ett första steg...

Kom hem sent igår från kontoret, köpte med mig sushi hem för enkelhetens skull.
Möttes av ett berg av reklam, tidningar och brev i dörren. Välkommen hem.
När jag stod där i hallen kom jag på tanken att ringa på hos min granne.
Har ju inte presenterat mig och tänkte att nu är lika bra som någon annan gång.
Snörade på skorna igen, kollade i spegeln så att jag var hyfsat presentabel.
Traskade ner en våning och ringde på.
Hon öppnar, sötare än jag kunde minnas.
Jag presenterar mig och vi står där och pratar i 10 min.
Mycket lätt tjej att prata med, trevlig och energisk med ett leende som man inte glömmer i första taget.
Visar sig att det är en släktings lägenhet, hon är här nere för att studera.
Och tyvärr visar det sig att hon flyttar tillfälligt i helgen. Dock i närheten av där jag har mitt huvudkontor.
Det hela slutar med att jag hälsar henne välkommen upp till mig när hon känner för det.
Hon säger detsamma till mig och jag lovar att komma och störa henne i veckan i hennes tentapluggande.
Gäller att agera snabbt nu för att etablera en stabilare kontakt.
Dock vill jag inte vara för störande mitt i hennes pluggande.
Får bli en snabb visit i veckan.
Hon känns alldeles för trevlig för att gå förlorad.
This could be the beginning of a beautiful friendship, eller något.