En utopi

Har varit utomlands ett par dagar och träffat koncernledningen.
Bl.a disskuterat finanskrisern och hur vi ska och kan tänkas agera i dessa tider.
Mycket intressant att lyssna på.
Det är kloka och rutinerade herrar som sitter där.
Känns väldigt stort att de tar sig tid och delar med sig av sina erfarenheter och tankar med mig.
Och framförallt att de lyssnar på mina åsikter. Besvarar dem, ställer följdfrågor.
Det känns stort på något vis.
Det kan bli bra det här. Det finns inga gränser egentligen.
 
Var ute en sväng för någon kväll sedan och insöp den kulturella atmosfären där vi befann oss.
Framåt småtimmarna löste vi världsproblem.
Något jobbigare dagen efter då vi skulle fortsätta tidigt.
 
Gjorde även en och annan ny bekantskap. Trevligt värre. Får se om man kan jaga vidare på det, eller om man ska vara så smart att man håller att till busniess utan the pleasure. Kan kanske bli komplicerat annars. Fast frestelsen är nästan för stor för att låta bli. Fortsättning följer på det.
 
Kom hem igårkväll och fick en förfråga från den söta grannen om en promenad. Efter ett par stillasittande dagar i tråkiga konferanslokaler så lockade det väldigt mycket.
Eftersom jag kan staden bättre än henne så agerade jag turistguide. Vi gick där genom mörket, pratade, skrattade.
Jag kom till att tänka på att genom denna park gick jag för kanske 18 månader sedan med A. Där hade vi våra första två dejter. På promenad genom vårmörkret.
Mycket har hänt sedan dess. Jag är nästan beredd att påstå att minnet efter livet med A. har suddats ut helt. Raderat. Men bara nästan.
 
Jag känner att jag allt mer börjar hitta min plats i livet.
En del behöver slipas på.
Men bit efter bit faller på plats. Som ett pussel.
 
Det står mig dock mer och mer klart att jag inte vill stanna i Sverige. Jag vill flytta  utomlands. Kommer med största sannolikhet att göra det också inom 2 år.
 
Leva i en ny kultur, lära sig ett nytt språk.
 
Förhoppningsvis hamnar jag någonstanns där man får lov att vara framgångsrik, vilja vara framgångsrik utan att folk tittar snett på dig.
 
Förhoppningsvis hamnar jag någonstanns där man uppskattar stil och klass.
 
Kanske är det en utopi.
 
Kanske inte.