Nu har jag arbetat här i 1½ månad. Jag trivs verkligen som fisken i vattnet. Det är en skön känsla att veta att företaget verkligen satsar på mig. Jag är inte bara en av de många namnlösa slavarna. Allt som oftast får jag ta del av nyckelpersonernas kunskaper och erfarenheter. De tar sig tid för mig. Grym känsla.
Tyvärr så har jag kontor på en annan våning än min chef och top management teamet. Jag fick inte plats hos dem men å andra sidan så är en flytt inom nåbar framtid.
4 av 5 dagar så är jag sist ifrån kontoret, i allfall på denna våningen. För att göra mina chefer uppmärksamma på att jag faktiskt är en riktig arbetsmyra (som även ses i mina resultat) så sparar jag alltid ett par mail till slutet av dagen. Precis innan jag går hem drar jag iväg dem. Enkelt och bra sätt att påvisa min arbetsvilja.
Nokia lyckades pricka förväntningarna idag, tur att jag kom ur min position ävenom det inte steg så väldig mycket.
Nytt försök i eftermidddag med amerikanska investmentbanken Merril Lynch.
En efter en blir grabbarna i gänget singlar igen. 2 av 4 är åter singlar. Och plötsligt ska alla möjliga upptåg styras upp. Det är som att de under förhållandet bygger upp och stor fördämning av aktiviteter som devill göra men håller igen på av någon anledning.
I och för sig kommer jag själv ihåg hur det var. De blöta festkvällarna byttes ut mot mysiga filmkvällar och middagar. Skönt på sätt och vis men svårt att förneka den man är.
Nu när det tagit slut för dem så ska det styras upp resor till höger och vänster. Utgångar konstant.
Det är som att de är två olika personer, en förhållandeperson och en singelperson. De båda skiljer sig totalt.
Men så är vi nog alla på ett eller annat vis.
Ett förhållande handlar mycket om att kompromissa så det är inte kostigt att visa ting förblir undertryckta.
Det kan knappast vara bra för själen i det långa loppet.
Som en krutdurk som bara väntar på att explodera.
Kanske därför man väljer (för på ett eller annat sätt gör man ett val) att vara otrogen i ett förhållande?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Trevlig sida du har här. Mycket trevlig läsning. kan inte mer än små le när jag läser allt du skrivit. Tänk att jag var och tänkte samt tyckte nästan detsamma i din ålder, jag är nu 47. Nu till det sista du skrivit, ja jag var också där en gång, förhållanden efter förhållanden, otrohetsaffärer från och till, tills jag träffade den jag lever med idag. Vi går fortfarande ut och festar med våra vänner (samma vänner som jag alltid haft) Ute på landet, i båten, själv eller med vänner. Hon har blivit med bästa vän och vi har så jävla kul tillsamman och tillsammans med andra. men inte trodde jag att detta kunde vara möjligt vid 25-30, man hade ju karriären och tänka på, tjejerna de bara klagade man jobba för mycket osv, du vet vad jag talar om eller hur? Men åter igen så finns där hopp för oss killar en dag.
Fortsätt skriv och lev men glöm fan inte bort att hon finns där någonstans i framtiden. Henrik
Tack för kommentaren. Intressant att höra från någon som en gång varit där jag är.
Vem vet, det kanske finns hopp för mig med.
Under tiden fortsätter jag vandra min väg framåt, vem vet, kanske hittar jag en dag en lite avsticksväg som leder till något gott.
Klassiskt med mailen. Alla viktiga mail skrivs alltid absolut sist på kvällen. Rutinerat.
Skicka en kommentar