Ett stykeprov

Pratade med en tjejkompis idag. Hennes pappa gick hastigt bort i veckan.
När det händer en sådan sak så stannar man upp. Tänker efter. Vad fan håller jag på med.
Här sitter jag och gnäller om fallande börskurser, min ensamhet (ok, lite befogat kanske) och alla andra triviala problem.
Man har bara ett liv att leva.
Se till att göra något med det.
Vi lever alla på olika vis. Livet betyder olika ting för varje person.
Vissa vill bara hitta någon att älska. Skaffa hund, hus och barn.
Andra, som jag, vill att varje dag ska vara en ny dag. Göra vad jag vill, hur jag vill och när jag vill.
Jag vill aldrig tänka tillbaka på livet och säga "fan, det där hade jag velat göra". Jag bara gör det när det faller in.
Det är så jag skaffar mig livserfarenhet.
Det är så jag hittar mina kickar.


"Reclaim the streets", vilket jävla skämt. Detta åstadkoms då genom att vandalisera. Vandalismen drabbar först och främst småföretagarna och det vanliga folket. Samma personer som "reclaimarna" vill återta samhället till. De lilla folket. Arbetarna.
De har inte riktigt tänkt igenom det där kan jag tycka.

Tillställning hos en av mina närmsta vänner idag. Hans granne som han dejtar ska ha tjejkväll. 15 flickor. Det är ganska så bra odds kan jag tycka.
Måste bara se till så att jag inte drabbas av mitt arroganta tillstånd som jag ibland kan hamna i.
Då jag istället finner kicken genom att avvisande.
Nej, idag ska jag vara trevlig, tillmötesgående. Jag ska ta emot alla med öppna armar. Inga fördommar.
Ett styrkeprov.