En känsla, ett lugn

Igår kväll spelade jag en squashmatch. Jag är en humörspelare. Har det väl börjat gå dåligt sätter det sig och jag har svårt att återfå koncentrationen.
Ett och annat racket har slagits i bitar mot väggen eller golvet. Otaliga svordommar har uttalats eller snarare brölats ut så att de ekade mot väggarna och små barn kröp i hop i fosterställning av rädsla.
 
Men igår, igår hade jag bestämt mig för att försöka berhärska mig. Jag kopplade bort poängräkningen. Noterade inte den. Spände inte mig. Spelade avslappnat.
Detta ledde till att jag förlorade första game stort. Jättestort. Utklassning. Andra game förlorade jag likaså, men inte lika stort.
Jag började funderade om det här verkligen var en bra idé. Kanske skulle jag återgå till mitt känsloladdade spel. Men nej, jag fortsatte att behärska mig.
Boll för boll infann sig lugnet. Sinnesstämningen som ledde till att jag kunde koppla ett grepp som matchen. 3:e game vanns. 4:e likaså. Kvitterat.
5:e var spännande, jämt, men jag behöll greppet om matchen med mitt lugn. Till sist slog jag in matchbollen.
Jag vann. Mitt lugn vann matchen.
Medans min motspelare låg utslagen på govlet av utmattning och förnedring stod jag lugn och nöjd.
 
Kan jag behålla mitt lung så här i övriga livet, inte bara på matcher så tror jag att jag har mycket att vinna.
Kontrollera mig själv.
 
Blunda, räkna till 10, sen är allt bra.
Andas in, andas ut.
Självkontroll.