Bara för de rika?

Läste en artikel i metro nyligen. Den handlade om ett privatägt barnsjukhus som finns i Stockholm och är på väg att etableras i övriga större städer.
"Bara för de rika". Det är ett löjligt uttalande.
En försäkring för att ditt barn ska få bästa tänkbara vård ligger på ca 3500 kr om året.
Det kan de flesta låginkomsttagare skramla ihop till. Sluta röka är ett bra tips. För jo, majoriteten av alla rökare återfinns bland lågutbildade och låginkomsttagare (går hand i hand).
Men istället så klagar man. För om inte alla kan ha det lite bättre så ska ingen få ha det. Detta är det typiska svenska beteendet.
T.ex ser man hellre att sin granne misslyckas i livet än att han får det lite bättre än dig själv.
Ett privat barnsjukhus gynnar alla. Det kortar vårdköerna i den offentliga vården. För vem har inte hört någon som klagar på vårdköerna? När det då finns ett sätt att korta dessa utan att staten ska betala så klagar ändå allmänheten högt, för det är ju inte tillgängligt för alla? Men det gynnar de facto alla, det går inte att undkomma.
Personen i artikeln som är emot detta barnsjukhus uttalar sig också om att sjukhuset borde förläggas i mindre bemedlade områden och finansieras statligt. Men vilka jävla medel då? Den offentliga sjukvården har det knapert som det är.
Samtidigt "argumenterar" man mot den geografiska placeringen av klinikerna. De borde förläggas i de mindre bemedlade områdena, tycker personen i artikeln.
Självklart placerar man sjukhuset där det finns potential till störst upptagning.
Det är sund affärslogik. Så gör alla företag, utan det så hade man gått under.

Det är på det privata stadiet som möjligheterna finns. Och detta gynnar alla. Inte bara de som går till det privata sjukhuset.
Även Gitt och Jonni barn från någon obskyr liten håla gynnas väl om 3 av 10 försvinner från deras vårdkö? Enkel mattematik.