Bakom masken

Jag fyller tydligen snart år. Folk frågar mig hur och när jag ska fira det. Jag svarar: "Jag ska inte fira det, känner inte för det eftersom det inte är så viktigt för mig".
Har ingen som helst lust att sitta samman med massa folk och låtsas som att jag bryr mig om dem.
Jag skulle lika gärna kunna sitta på kontoret med ett glas vin på kvällen av min födelsedag och jobba. Så lite bryr jag mig.
Det är den där känslan av ensamhet. Jag omgärdas av många men samtidigt ingen.
Det är ingen som riktigt känner mig.
Jag tror inte de hade gillat personen bakom masken.
Jag är knappast förenlig med deras ideal.
 
Minns att A´s ville hyra ett stort ställe för att fira våra födelsedagar nu i höst. Mina vänner och hennes. Det kunde varit trevligt eftersom jag då hade haft A. Den enda person som någonsin sett bakom masken. Den enda som känner mig.
Men hon är ju borta ut mitt liv och alltså har jag ingen lust att sitta och blicka ut över folket bakom min mask.
 
Lilla Fröken har också börjat enervera mig. Hon har än en gång tagit upp förhållande önskan. Det kommer aldrig att hända, Vi passar inte alls ihop, hon skulle aldrig kunna hantera mig. Jag hade tröttnat inom 3 timmar. Tyvärr.