Otrohet?

Pratade lite med en tjejkompis igår. Vi har lite av en flirtsam jargong när vi pratar.
Hennes kille är bortrest sedan ett par veckor tillbaka.
Jag brukar vara lite lätt flirtsam mot henne mest för att jag vet att jag får respons på det.
Igår frågade hon mig dock om hon kunde komma till mig efter en föreläsning på fredags. Hon bor inte i stan och skulle ut på något på kvällen. Hon ville komma hit och byta om för att slippa åka hem om. Visst säger jag, inga problem.
Sedan beklagar hon sig att hon tycker det är synd att hon kör eftersom hon inte kan dricka något då. Allt hon vill är givetvis att jag ska fråga om hon vill sova här.
Jag frågar, hon svara ja. En del av spelet.
Nu ska hon alltså sova här på fredag medans hennes sambo är bortrest. Hon ser verkligen framemot det och få en chans att som hon uttryckte det "mysa i sängen tillsammans."
Själv har jag inga problem med detta, jag är ju singel.
Hon verkar inte ha några större betänkligheter över att hon har sambo.
Det är sådant här som får mig att avstå från förhållanden.
Svinigt!
Jag får känslan av att alla beter sig så här. Tjejer som killar. Kvinnor som män.

Jag har en kompis som har haft sex med sina två bästa vänners flickvänner. Varken snyggt gjort av honom eller tjejerna.
Givetvis fick han aldrig träffa min flickvän som jag hade på den tiden.

Jag är inte direkt en svartsjuk typ. Lite svartsjuka är bra eftersom man annars framstår som helt likgiltig inför sin partner. Men överdriven svartsjuka kommer bara leda till att partnern tröttnar och fakttiskt är otrogen mot dig.
Alla är otrogna mot varandra på ett eller annat sätt. Räknas flirtar på internet? Svårt att dra gränsen vart otrohet går.

Mitt enda råd i detta är att avstå från förhållande. Det går åt så mycket tid till att tänka på hur partnern känner. Ni vet klumpen i magen? Den som vägrar försvinna, alltid något som gnager och tynger.
Sedan jag blev singel har jag fått så otroligt mycket uträttat i livet. Bara på 4-5 månader. Detta trots otroliga motgångar. Allt finns att läsa i bloggen.
Där kan man kronoligiskt följa den senaste tiden från massivt förfall till total framgång.
Jag hävdar att det beror på mitt val att vara singel. Det "enda" som jag har behövt offra är en smygande känsla av ensamhet då och då. Den trycker man dock undan snabbt. Gömmer den. Murar in den.
Men det löser sig tillfälligt på fredag, då någons annan flickvän kommer ligga i min famn. Bryr jag mig? Nej, inte ett skit. Jag är inte bättre än någon annan på den punkten. Männskligheten är helt enkelt inte monogam.