Genesis

Helgen har varit skön. Tränat och socialiserat. Var på en födelsedagsfest igår. Det var ett mandomsprov, skulle jag klara av att hålla ett rimligt alkoholintag?
Det gick över förväntan. Hade jag fått betyg hade det utan tvekan varit MVG+. En eller två gånger fick jag känslan av att toksupa. Men jag mottade snabbt tillbaka den.
Nu har jag alltså äntligen bevisat för mig själv att jag klarar av att kontrollera mig. Jag styr över mig själv. Skönt. Men det är en tunn linje.

Eftersom min tjejkompis som fyllde år pluggar juridik så lärde jag känna närmre ett 10-tal juridikflickor igår. De va absolut över förväntan. Mycket trevliga och roliga. Inte så stela som jag trodde att de skulle vara.
Ingen av alla de juristflickorna kunde placera min dialekt. De var stensäkra på att jag inte kom därifrån jag kommer. Gott tecken tycker jag.
Som sig brukligt med nytt folk kommer givetvis standardfrågan. "Och vad sysslar du med?". Jag försökte själv undvika den, gillar inte standardfrågor. Men artig som jag är besvarade jag deras frågor. Intressant att se att det räckte med ett enda ord så visste de direkt vad det innebar. Inga utdragna pedagogiska förklaringar om vad min position innebär. Vad är det man säger: "Lika barn leka bäst"? Det är svårt att komma undan i många sammanhang. I andra är det lättare.

Mina övriga vänner som var med igår förefaller sig styras av en viss osäkerhet. De verkar dippa med självkänslan ibland. Det ser inte snyggt ut och det gör mig irriterad i vissa skeenden när det går ut över mig.

Imorgon börjar alltså allvaret. Imorgon stiger en ny man ut i världen. Redo att ta emot nya utmaningar. Koppla dem i mitt grepp. Mästra dem. Jag är taggad till tusen.

Var och inhandlade en ny kostym från BOSS i lördags. Den är dock hos skräddaren för tillpassning. En kostym ska sitta oklanderligt. Det gör den aldrig "off the rack". Sådana saker ska man inte spara in på.
Får bli en annan kostym imorgon.
Det pirrar i min mage, nästan som känslan av att vara nykär.
Vilket i så fall betyder att jag är kär i mitt jobb. Det är väl i och för sig det närmsta ett förhållande jag tillåter mig komma. Tragiskt? Förmodligen i mångas ögon. Självbevarelse i mina.

Roade mig själv innan idag med att be Lilla Fröken utföra vissa konster i webcam. Det föll mycket väl ut. Söndagsnöje får man kalla det. I brist på den verkliga varan.
Hon skötte sig väl dock. Plus i kanten.

Dock känner jag ett starkt begär för den riktiga varan. Två svettiga kroppar mot varandra, fasta grepp, två blir ett. Ångan som sprider så på fönsterrutan, droppar av svett fallandes mot naken hud. Nafsande, bitandet.
Det är söndag, då är vi bakfyllekåta.
Inga konstigheter.
God natt.