Får man ligga i din säng?

Lördagen förflöt i eget sällskap. Hade en inbjudan till en kräftskiva som sig
brukligt denna årstid. Tackade dock nej. Kände inte för att festa, ville vara själv.
Blev en helkväll med själavård rakt igenom. Rogivande.
Hamnade i sängen med laptopen, betade av 3 avsnitt av Dexter. Underbar serie som varmt rekommenderas. Svart komedi när den är som bäst.
Under kvällen fick jag två erbjudanden om sängsällskap. Tackade nej till ett och såg inte det andra förrän tidigt imorse.
Hade inte varit fel med sällskap men jag kände ändå att jag behövde vara själv lite.

I morse vaknade jag tidigt, slängde ihop en schysst brunch, tidig brunch för den delen. Köpte Dagens Nyheter. Bästa morgontidningen som finns.

Efter det så gjorde jag något som jag inte gjort på nästan ett år.
Gick hem till en god vän och pratade lite strunt, såg F1.
Efter det så har vi ägnat hela eftermiddagen och halva kvällen åt att spela ett PS3 spel.
A. och jag köpte ett PS3 precis när det kom ut. Vi spelade som galningar i en vecka eller två sedan stod det relativt orört förutom funktion som DVD spelare.

Min vän och jag hade dock två tillfällen förra sommaren som vi körde helkvällar med Resistance: Fall of man. Vi satt hemma i min och A:s lägenhet. Spelade, åt pizza, lekte med B. A. satt också med och dokumenterade förnöjt vår inlevelse.
Nu nästan ett år senare återupptog vi vårt korståg mot mänsklighetens befrielse från de ondskefulla utomjordningarna.
Varför spelar detta någon roll?
Jo, för att just de 2 dagarna förra året har etsatt sig fast i mitt minne. De är starkt förankrade med A. och mitt liv eftersom min gode vän var den enda som var på besök i vårt hem från min sida av bekantskapskretsen.
Med vårt spelade idag förknippar jag istället PS3 och tvspelande med honom och hans lägenhet istället.
Jag tar ett steg, ett stort steg i det lilla för att A. och mitt liv tillsammans ska falla i ytterligare glömska.
Bit för bit raderar jag det.
Vissa dagar finns inget kvar, andra kommer fragmenten upp till ytan.

Man kan kanske uttrycka det som att jag bedriver mitt eget lilla korståg, inte mot utomjordingar (!?), utan mot det förflutna. Sakta men säkert går jag ett steg närmre mot mitt mål genom dessa små delsegrar.
Jag håller flaggan högt, sadlar upp, rider av mot ytterligare en strid.