Ett befriande stön!

Söndagseftermiddag, ett glas vin, en god bok. Lugnt och stillsamt. Sinnesro.

Fredagen. Lunchade med en vän i hamnen. Bestämde oss för rosé på balkongen min. Skyddade från allt vad festival är. En och annan tequila och drink på det bestämde vi oss för att ge oss ut i natten. Stan myllrade av allehanda löst sammasatta individer, ångesten gjorde sig påmind. Blev en liten krogrunda innan vi slutligen gav upp. En lyckad kväll var sannerligen långt borta.
Gav efter för mina begär, Lilla Fröken dök upp. En drink, kläder slets av. Händer som utforskade, tungor mötte hud. Stönanden. Gymnastiska övningar. Utmattning. Lycka. Ungefär så.
Ett nödvändigt ont.
Klockan ringde tidigt, en returmatch gifvetvis för en bra start på dagen.

Fortfaraden tidig morgon och endast 3 timmars sömn mötte jag upp med ett gäng vänner. Färden fick mot någon liten håla där det var Ferrari racing day. Ett hundratal ferraribilar att fästa ögonen på. Kände, klämde och racade.
Tror aldrig jag har kunnat titulera mig "bilkille", intresset har inte varit så stort men när man tittar på de här skönheterna så kan man inte låta bli att fångas.
Härlig förrmiddag och bra botemedel mot bakfyllan.
En dag ska man förhoppningsvis köra runt i en sådan leksaksbil med.

Framåt eftermiddagen tvingade jag mig till gymmet med en vän för att göra av med det sista av bakfyllan. Fungerade väl.

Idag är det som sagt söndag, då dricker man ett glas vin eller två för kroppens välbefinnande.