Söndagstankar...

Blev inget Båstad för min del. Lika bra det. Känner inte att jag missade något. Det enda som jag kan känna hade varit skoj är nog att se en tennismatch eller två.
Kanske blir det dock visby denna veckan? Men känns lite onödigt faktiskt.
Hur som helst bar det av till mitt föräldrarhem. Skönt värre. Servad med hemlagat hela helgen. Golf hela helgen. En tur ut på vidderna till en skön hamn för intag av klassik stek sill med potatismos. Stek i solen istället för på Pepes. Mycket skonsamare, eller?
Ett och annat glas vin givetvis. Det kan man inte vara utan.
Körde ett härligt gympass med en vän när jag kom hem idag. Perfekt!
Reflektion: Kan det vara så att man blir kär i en person för deras erfarenheter? Inte i personen i sig utan mer personens samlade erfarenheter?
Ju mer jag reflekterar över mig och A. så förefaller det att så var fallet.
Jag saknar henne fortfarande, så här 4 månader senare. Hon är fortfarande det första jag tänker på när jag vaknar och det sista innan jag somnar.
Eller är det bara så att jag saknar att ha någon? Inte A. i sig? Kan mycket väk vara så. Skulle gärna vilja träffa henne för att ta reda på om jag verkligen är kär i henne fortfarande. Har fortfarande inte träffat henne sedan den dagen hon gick ut genon dörren och ut från mitt liv. Bäst så.
Förstår dock inte hur någon annan skulle ens komma i närheten av A.? Kanske därför som jag inte låter någon annan komma nära mig heller.
Dömd till ett liv i ensamhet? Valet är mitt.