Jag kan inte ta in det, jag försöker låta bli att tänka på det. Jag är mållös, det känns som en härdsmälta i mitt huvud när jag tänker på det. Jag vill skrika, men jag kan inte, det kommer inget. Det är som tavlan "Skriet" av Edward Munch. Precis så känner jag mig.
Vad pratar jag om? Jag har inte en aning, men något är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar