En talande bild...

Lite så här känner jag nu. Frihet! Jag har lösgjort mig från hoppets plågsamma kedjor. Nu kan jag äntligen gå vidare, utan att ägna minsta lilla tanke på hoppet. Alldeles förlänge har jag varit fjättrad i skärselden. Efter samtalet med A. igår (se nedan) kan jag äntligen ta mig vidare, alla kort ligger på bordet. Allt är hugget i sten. Jag är fri, jag lever, jag frodas, alltså finns jag. Freeeeedom!