Återställd...

Äntligen känner jag mig lite i gammal god form igen, och då menar jag psykiskt, de senaste tidens sjudom har raserat en stor del av min fysiska form men den har jag börjat jobba på idag igen. Av någon jävla anledning har jag kännt mig väldigt positiv idag, blickat framåt, tagit stora steg mot ljuset i tunneln.
Jag känner lite att jag har på något sätt slutat känna mig ledsen över A. Istället kommer jag konstant på mig själv med att spela upp olika scenario i huvudet när vi återförenas. Sjukt det där hur man kan låta fantasin skena iväg, eller är det kanske inte bara fantasi? Förr eller senare kommer våra vägar att korsas igen. Jag vill så gärna ringa henne hela tiden men jag känner samtidigt att jag måste ha lite mer konkreta planer som jagkan berätta om, hur min närmsta framtid kommer se ut etc.
Efter hemkomsten från föräldrarna igår väntade en filmstund med ett livligt och trevligt sällskap, dock står jag fast vid att det inte kommer bli mer än så. Kan jag inte få A. så vill jag vara fri och ägna mig åt min karriär och åt mig själv. En entrepenörsmunk?
Men som sagt så tycker jag att det börjar ljusna för mig nu, fast å andra sidan kan det ju vara zoloften från slutet av förra veckan som sitter i, vem vet. Ljusa moln!