Projektet gick igenom som tur vart, lägenheten får jag fortfarande vänta på.
Igår hade jag en riktigt dålig dag, gick mest runt och vart förbannad på allt och alla.
Försökte få ut lite ilska på gymmet...fungerade sådär, kom hem och vände i dörren för en 2 timmars promenad nere vid havet. Det hjälpte till att dämpa min ilska.
Idag var jag hos min numera föredetta flickvän för att det sista av mina saker. Det var tungt, mycket tungt, så mycket minnen i varenda liten sak. Hon valde att inte närvara så efter att jag hade packat ihop mig själv och stod för att stänga dörren en sista gång slängde jag in nycklarna och gick mot solnedgången.
För 1 år sedan ganska så exakt träffades vi, sen gick det utav bara farten...inom kort gick jag från att dela en stor lägenhet i centrum med en kompis, festa 3 dagar i veckan till att vara sambo och en liten hundvalp att ta hand om. Hur gick det till?
Som av en händelse sitter jag nu återigen i lägenheten som jag lämnade för kanppt 1 år sedan med alla mina saker, det känns nästan som om att det sista året aldrig har hänt. Men jag är en helt anna person än jag vart då. Uppskattningsvis har jag mognat 10 år det senaste året, det behövde jag, helt bortkastat var det alltså inte...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar